Sus o dus

Det är bra med två öron. Just två är särskilt bra att ha. Balans, riktningsbedömning och kanske något mer, får man tack vare paret.

Jag försöker att använda båda, men ibland försvinner viktiga ljud i det andra oviktiga bruset.

Eller så har de båda en förbindelse mellan sig, som strular till det på något sätt. Korsdrag?

Jag lyssnar efter svaga små pip, eller fin musik. Sådant låter ofta bra i mina öron, även om det rasslar och sprakar om dem. Fina ljud hörs igenom gammalt rassel.

Sedan är meningen med öron att man skall lyssna! På vad som sägs kanske...Visst ja!

Jag satt nog i andra tankar.