Lägg ägg själv!

I en stor papperskasse i skrubben förvaras familjens äggsamling. Det är bra att ha några sparade pappägg att lägga godiset i. Det blir lite mer legitimt att äta godis, när man har påskägg.

-Ojdå, ett påskägg! Vad trevligt...och så tar man en näve godis, oavsett om det är ungarnas ägg, eller att det blir så gott som tomt. Det är ju ett påskägg, med godis!

Jag äter nästan aldrig vanligt godis. Vanligtvis.

Ovanligtvis kan jag äta rejält med godis.

Om det är av rätt sort, och om det ligger i påskägg är det en skillnad. Kanske det är estetiskt? ....Eller så hittar jag bara på en anledning för att tillfredställa mitt dolda begär. Mitt undermedvetna sötsaksbegär, som inte står emot ett fett påskägg? .....

-OK! Jag köpte godis idag...Bara till mej själv, för de andra fick inget. Utom de två bitar som jag tappade på köksgolvet.....

Och det blir inget bra att äta chips ur påskägg tror jag, och popcorn, det blir omöjligt! Det är alldeles för skrymmande, även om ägg kan vara stora. Det fick bli sött idag, och jag skall spara allt. Minst till i morgon. Lovar.

Feta pappägg...... sådana kan man väl inte spara!

Skrottankar

Hej och hå. Det är inte klokt det här. Jag har använt min dyra fritid till studier! Minst trekvart av kvällen gick åt till obetalt arbete. Jävla knäppgök....

Jag spårar ur ibland, när det går upp ett liljeholmens. Jag kanske arbetar en kvart, till exempel med ett litet specialverktyg, som senast.

I röran i pannrummet, klickade det till, och ett litet snabbt tillverkat hjälpmedel fick slinka ner i byxfickan, för att nästa dag visa sig fungera. Och arbetsgivaren vet inte ens om att det sker!

Och gratis är det för den lunsen...det soppköket....tivolit?....Firman! Men något annat är inte att vänta. Jag skyller mej själv så länge, men kan känna mej nöjd med att ha klurat ut någon simpel pinal....men gratis.

Det blev i varje fall roligare att dra i grejorna som kärvade. Det gled liksom i med ett flin.

Jag kräver själv enbart några roliga stunder mellan varven, men betalning skulle dock kunna vara en grej att satsa på, tror jag.

Med vita handskar

Onsdagen är vikt för annat än production. Det blir kurs hela dagen istället, och prov!

Som den utomordentliga specialist man är, behövs det trots allt en certifiering som något slags bevis på kunskaperna...

Ja ja ja. Man lär sej väl något under dagen. Som till exempel en hel del svengelska termer, och viktiga certifieringsregler....Jag hoppas att det till detta kommer några praktiska kunskaper på köpet. Det vore ju praktiskt...

Man kanske kan få något nytt tips om hur man säkert pillar dit en tråd, tänkt till en bautamaskin i underjorden? Vilken skillnad det blir på en kabel efter detta! Kontakt? Ja, teoretiskt...

Det handlar om kvalitetskrav vid elektroniktillverkning, kort sagt, och jag förstår syftet. Det är inte kvistbrädor vi skruvar ihop till en gjutform. Snarare molekyler i plastförpackning. Det kan ju vara aningen olika hantering av dessa produkter.

Själv gör jag mest kablar och närliggande saker. Ibland är det något som kallas elektronik inblandat även i kablage, so it may be matnyttigt med denna certification, for a wirespecialist like mej.....Jag heter det visst, or...

Tack för jag.

Reklam

ES07s slutproduktion CARMEN har premiär den 17 april 2010. Alla föreställningar är i Bergvallhallen på Heden.

Telefonnummer för biljettbokning: 0278-25756 eller mail carmen@bollnas.se

SPELDATUM:

Lördag den 17 april kl 19.00, Premiär 1(Sevilla). Söndag den 18 april kl 16.00, Premiär 2(Valencia)

Onsdag den 21 april kl 19.00 (S). Fredag den 23 april kl 19.00 (V). Lördag den 24 april kl 14.00 (S). Söndag den 25 april kl 16.00 (V).

Tisdag den 27 april kl 19.00 (S). Onsdag den 28 april kl 19.00 (V). Lördag den 1 maj kl 16.00 (S). Söndag den 2 maj kl 16.00 (V).

Onsdag den 5 maj kl 19.00 (V). Fredag den 7 maj kl 19.00 (S). Lördag den 8 maj kl 16.00 (V).

Sevilla (S), resp. Valencia (V) är namnen på de två lagen inom Es07 som spelar varannan föreställning. Alltså bör man gå två gånger..minst!

Gå och se estettreornas fantastiska föreställning, och ni blir verkligen underhållna, under två akter.

Jag skall servera fika i pausen någon av gångerna. Kom och pruta....eller få en extra skinkbit på mackan...ost?

pip pip pip .....pipipipipipipipipipip

Nej, nu är det kväller! Jag har kollat klockorna en gång till, för säkerhets skull. De ringer på rätt tid i morgon.

Jag vill inte enbart komma upp i rätt tid. Jag vill först och främst komma upp överhuvud taget! Det kan vara nog så svårt med mina sena vanor, men det fina i kråksången är att jag hellre åker till jobbet, än somnar om. Detta drar väl mej upp ur sängen, bara nu pipet från diverse ur tränger igenom drömmarna.

Måndagar är faktiskt fina dagar.....Liksom tisdag, onsdag, torsdag och fredag! Helgerna går istället väl fort, så de har jag mer problem med, men fan vet om jag vill byta....

Tid kommer

Sommartimmen som jag har lånat ut, borde inte ha gjort mej trött redan ikväll, utan troligen tidigast i morgon. Men ur led är tiden...

Eftersom jag har min kroppsliga vinter/normaltid en timme framåt, så borde tröttheten komma en timme senare än vad sommartidklockan anger. Men den kom cirka två timmar tidigare än förväntat, och då blir jag fundersam på om jag fattat det hela fel. Ställde jag om mej själv, istället för klockan?

Om allting enligt Einstein är relativt, kanske det blev så? Klockan ställdes framåt i natt, och i förhållande till den ställdes jag i så fall bakåt en timme. Alltså två timmar åt fel håll på direkten. Där har vi det!....vad det nu var som hade vem...

Att förskjuta livet en timma kanske inte var något problem det här året. Och jag som oroade mej för att, under tidsbrist, låna ut den timmen över sommaren..... Men jag bävar inför att få den timmen tillbaka i höst. Kan det bli nåt bakslag som jag inte räknat med?

Det här med sommartid var ju busenkelt, och nu är jag piggare. Något mer som skall redas ut?

Tänk....men tänk visare

En timme kan vara så lång, så lång....

Det blir en inte helt obemärkt omställning till sommartid. Den timmen tas ifrån en tvärt, och lämnas tillbaka först i höst. Utan ränta dessutom.

Tänk på dem som inte har råd att avvara den tiden nu på direkten. Det kanske inte är möjligt att uppbringa den överskottstiden, på grund av olika orsaker, och hur löser de detta?

Om man kunde få välja....avbetalning! Ja, genom att ta till exempel två minuter om dagen, eller en kvart i veckan, så skulle kanske fler klara det bättre. Det borde gå att få till den timmen för alla, om man får månaden på sig. Det kan säkert vara lite individuellt detta, eftersom tillgången, eller snarare orken är olika.

Jo, men visst skulle det bli ett intressant läge när vi väljer sätt att gå in i sommartid...Och tänk om några inte kan göra rätt för sig i tid? Kunde man erbjuda dem att låna, en stund före?

Det kan bli en ny branch av detta! Time Bank....Scandinaviska Enskilda Timmen......Ta ut på Minuten....En kvart via sms...Men nackdelen blir att vi inte får tillbaka mer än 55 minuter i höst...det svider!

Tänk att det har funnits en tid, då människor hade olika tid, samtidigt. Det är sant!....men skulle överhuvud taget något fungera idag....efter en timme eller så?

Noll till hundra

I hörnskåpet fanns bara elva fungerande termosar kvar efter inventeringen för ett halvår sedan. Det är verkligen på gränsen! Det fattas fortfarande någon rejälare ståldito...och någon bättre representationskanna att ha på bordet. Kannorna börjar verkligen att krokna av.

Efter gårdagens införskaffande av enliterstermos i stål, blev det bara marginellt bättre. Chansningen höll inte riktigt varmt. Men köper man billigt får man vara beredd på detta. Jag har tyvärr inget aktuellt termostest i skallen så det var inte annat att vänta.

Nästa gång blir det till att köpa en enliters kvalitetstermos. Som håller vätskan het i ett dygn. Där går min gräns för att få kallas godkänd. Ett dygn oöppnad, och det skall vara drickbart, alltså nästan hett hett. Annars kan man lika gärna köpa den andra, för femtio spänn...

Jag vårdar ömt en gammal rödvit plast/glas-termos av bra kvalitet, till vilken jag även har reservkork. Det fanns sådant tänk förr i tiden nämligen. Reservdelar.

Den flaskan följde med på en resa till Uppsala nyligen, eftersom ståltermosar var bannlysta där. Görs det förresten glas/plast-termosar fortfarande, de med plast utanpå, som är godkända till nästa bandyfinal? Jag måste kolla upp det.

Fredag i sikte

"I morgon är det fredag, och då får man kasta saker på varandra".

Om man inte kommer på något annat sätt att muntra upp arbetskamraterna, så kan man slänga nåt skit bara. Jag kastar till exempel någon liten plastförskruvning eller en bit kabelhölje på någon arbetssam kollega, och så djupt försjunken i mitt arbete, som bara jag kan vara....blir jag omöjligen ertappad eller misstänkt. Det är som sten, mitt pokerfejs.....och tur är väl det. Att kasta saker är inte att leka med. Det kan vara barnsligt, till och med. Usch...sådant vill man inte ertappas med...

När det dimper ner en bit avklipp eller annat skräp på ens plats, känner man sig i varje fall uppmärksammad. De ser då en. Oavsett varför, så kontaktar de en med lite skräpkastning.

Eller så bommade helt enkelt någon sopkärlet.....troligen.

Aj!

Jag fick en tennisarmbåge som födelsedagspresent i höstas. Den har jag burit ett tag, både högt...och lågt.

Den blev så gott som botad den dag jag besökte blodbussen senaste gången. Den fick möjlighet att ligga till sej och få ett bättre liv den dagen. Men mest berodde det nog på att den inte alls behövde göra sig påmind efter det. Eller att jag inte alls behövde fundera på sådana skavanker efter den dagen. "Den" mådde mer bra sen, så att säga.

Idag limmade jag smältlim under en intensiv femsetare, så armbågen blev lite sur. -Du skall inte tro att jag ställer upp hur som helst, sa den i ett försök till allvar ikväll.

Nej, visst. Jag skall genast ge den en behandling så att den ändrar sig. Visar jag den lite riktad uppmärksamhet kommer den att ändra uppfattning. Den kommer att mjukna, för mina argument är bra.

Det var på tiden

Nu har jag bestämt. Det skall vara ordnade förhållanden i matsäcken! I några dagar.

Under flera dagar på släng har improvisationsmästaren varit framme och stoppat i matlådan....tex fiskpanett med grillkorv, eller klassikern Pasta med konservburk.

Ikväll skall jag koka Stuv!

Rättare sagt: Jag har redan börjat med fläskläggen. Den kokar jag riktigt länge, och sedan kommer rotfrukterna in i bilden. Ni får hållas ett tag.

Receptet skrev jag faktiskt in den 28 april -09. Det är ju en förnämligt bra service till er gourmander från svältande utbyar.

Matlådan kommer att hålla hög standard under ett antal dagar. Det förutsätter jag.

Putsa silvret ett år

Jag kunde inte hålla mej undan uppvaktningen på Reservtorget i kväll. Finalisterna hyllades som sig bör med pompa och ståt av diverse intressenter. En ansenlig skara medborgare deltog i evenemanget, som var inramat av bloss, blåsmusik och dunkadunka.

Men Spelevinkrektorn.....Du hördes allt bra! Det var som att ställa sig med nakna hörselben i en Flamesmegafon. Man skall inte överdriva...stan är inte så stor som man kan tro. Speciellt inte våra användbara torg.

Det är inte så långa avstånd alls i staden. Timo kastade sin boll från Tingshustrappan, så lätt över halva staden, och tände därmed symboliskt fyrverkeriet. Det var ju en kul grej. Bara bollen nu inte träffade något ömtåligt bortåt Freluga.

Jag ser det inte som en avslutning i första hand, utan en sådan fest är mer som en bekräftelse på att nästa år redan är här. Det skall gärna starta med förväntningar och sammanhållning. Sådant sprider energi åt båda håll.

Jag har startat om på nygamla jobbet sedan en månad. Inte började jag det med någon avslutningsfest inte...där var det mer som upptaktsfest hela tiden. Ingen regel utan undantag...

Jag tror det har så enormt mycket med inställning att göra. Gamla hederliga förgasare gick rätt lätt att ställa in minns jag, om de nu inte var för slitna. Det behövs så enkla verktyg till vissa saker i livet.

Krångla inte till sakerna. Ibland behövs det bara en enda skruv. Och en mejsel av rätt sort, såklart.

Historisk final

En match spelad idag....som i en annan värld. Fokus låg inte bara på bandy, utan spreds på många olika saker, alla under begreppet snöväder. Vilket intensivt snöande!

Våren hade ju kommit tidigare, men ett rejält bakslag kom precis den här söndagen. Jag såg inte en enda boll i luften på grund av siktproblemen under en stor del av spektaklet. Och där var den oftast, under de första sextio minuterna.

Under snöstormen höll vi jämna steg tycker jag. Vi fick ungefär oavgjort i skottningen. Bandyn efteråt vann Hammarby rättvist. Nu är alla nöjda och glada, så vi kan se fram mot en ny rafflande säsong.

Det som bjöds var annars en stor kamp mellan maskiner och vädrets makter. Taktiken bland personalen var i det närmaste obefintlig, ungefär som när ett bandylag på knä tappar kontrollen. En backande traktor i piruett höll på att mosa sin traktorkollega, en funktionär och ena målet. Snö hasades fram och åter, hit och dit. Köbildning och undanmanövrer var mer regel än undantag. Det blev en lång match...med snö ÖVERALLT!

Jag har aldrig tidigare varit med om att få smältvatten i armhålorna under bandy, men så var det idag. Lite armsvett, men mest smältvatten.

Studerat trivselreglerna

Ingen plåttermos skall med in...och inte heller oöppnade flaskor. Och inte vapen, nej det får man inte ta in! Viktigt! Tur att de upplyste om det. Oj vad nära....

...men anfallsvapen då? Sådana kan man alltså inte kasta in hur som helst heller?

Mer regler: "Det är inte tillåtet att kasta föremål, om nu inte handlingen är befogad"?

Det skulle nog kunna gå att finna en anledning till att kasta något. Korvpapper borde vara giltigt? En blick på någon snygg medsupporter? Det är väl inte ens ett föremål, så det får man göra hur mycket som helst. Kasta in handukar? Det gör man bara inte! Inte den här säsongen.

Timo? Är det han de vill hindra? Han borde kunna motivera sitt kastande. "Jag tyckte att det vore befogat att kasta ut bollen, när det gått fyra sekunder", kan han säga med sin finska accent. Då tror jag de faller till föga.

Men jag tror att de har respekt för hans kastande, när man ser skrivningen. Själv skulle jag kunnat tänkt mej ett förtydligande av kastregeln, så att det inte blir så förvirrande. Finns det chans att Indien spelar bandy fortsättningsvis, så borde detta ses över.

Några kanske är så nervösa så de nästan kastar upp... -Men se till att det inte kommer upp några föremål bara! Vältuggat är bäst...

När vi ringde och beställde bord på chinarestaurangen, till före matchen, fanns det tamme tusan inte några regler.

-Nej inte beställa. Välkommen bara, säkert det finns plats! Oj, det är visst den finalbandydagen, men lugn.

Vi får väl kasta oss in så fort de öppnar klockan tolv. Kasta i mej maten, det vill jag däremot inte. Men ..lugn..

4 Mars som i en ask

Betyget var inte det viktigaste, utan det var resultatet.

Resultat och resultat? Det var inte det heller...Resultat är ett nog så fladdrigt begrepp, och betyder för många olika saker, i olika sammanhang.

Viktigast var så klart känslan och vägen dit, till en fin och färdig träask, men skolan vill verkligen syna sådana lådor från olika vinklar. Det kan väl få passera...

Han fick ett välförtjänt MVG för den asken, men det som jag verkligen ser som plus i kanten, är att det finns en blick för linjer och form. Trägångjärn kan verkligen se ut på många olika sätt. Det här var hans sätt.

Halvmogna citronen

När storsyrran fixat en finalbiljett själv blev sextonåringen sur som fasen. Hon skulle få åka till Uppsala, men han då? Varför inte han?

Sur var han i går, och sur var han idag. Muttrade om orättvisor och favoriserad storsyrra. Han var så sur och dan, så det var ett helsike att ens få honom att leverera en tidning över middagsbordet ikväll.

Sedan var det fler tidningar och grejor som skulle skickas och letas i högen bredvid honom. Inget hjälpte, vare sig oss eller honom, i våra försök. Han i surhet, vi i hemlighet. Till slut gick han därifrån för att sura ifred.

Vi ropade trots allt tillbaka honom och bad att han skulle visa upp sina presenter från i morse, för han var ju helt plötsligt sjutton år. Just idag.

DÅ..såg han äntligen detta kuvert vi smugit dit på eftermiddagen, överst i posthögen där han ombetts att bläddra. Blindstyret vaknade nu till, som en huggsnok. Pang....och en sjuttonårig bandysupporter gjorde sig snabbt klar för Studenternas. Snacka om humörsvängning! Puss på den biljetten!

Han är ju riktigt trevlig ikväll, vår son! Glad som en lärka. Han skall på final, den lymmeln. Hoppas att han når upp så att han får se något lite av spelet på söndag, lillskiten....Weissmuller-Bajsmuller...

Ny årsring

Och helgen blir lugn?....nja, både och. Vi ställde ju till det lite genom denna..."destruktiva tråkbandy", som tyvärr genererade några mål mer än vad STORFAVORITEN mäktade med. Ursäkta oss, för vi visste inte bättre än att försöka att vinna.

Nu har vi vunnit minst silvermedaljerna, och det kanske är väl magstarkt att försöka att byta upp sig i helgen på finaldagen. Eller?

Detta sällsynta fenomen skall så klart bevistas, nu när tillfälle ges. Visserligen packas Studenternas varje år med upprymda och förväntansfyllda, men för oss var det inte igår som laget spelade en final. Jag som smakade min första bandyglögg på Långnäs på sextiotalet, och storögd spanade över muggkanten på denna festlighet, var ändå inte påbörjad när senaste finalen vanns.

Det var på tiden! Det var, kan man kanske säga, på övertiden....och har vi kommit dit, efter så många år, kan ingen begära att, pang tjoff, så tar vi det. Väl blåögt....men, låt dem tro det. Låt vem som helst hoppas och tro vad som helst. Det blir alltid någon som trodde rätt till slut. Idiotsäkert system.

Jag tror att det blir drag. Jag tror att det kan bli vad sjutton som helst som resultat till slut, och det är ändå en fest. Dagsformen avgör vad festen skall kallas.

Guldmiraklet...superskrällen...darrade som vanligt...överkörning....antiklimax...tyngden avgör...grymt taktiskt....visade var skåpet skall stå....dessa lejon....grönvitt...hav av orangeblått....trummorna slutade aldrig....

Vem fasen vann det till slut? Jo de som verkligen vågade vinna. De som absolut inte var rädda för att förlora. Och om ett lag kan strida tills de i princip kräks, bara för att det var så roligt...där kommer guldet att hängas.

Det kommer att bli kul, oavsett vad vi pratar i för tonläge på hemresan. Det är ju en drömfinal med många vinnare redan....Men just det oföutsägbara...ger mej bra vibbar. Hela tiden.

Näsa för blå och orange

Vibbarna finns kvar. Hur skall det sluta?

Hur som helst, såklart!

Fasen vad gött! Jag är alldeles vinglig....och när jag varit ute på bron och skrikit lite efter slutsignalen, fick jag lust att skrika lite till inne i hallen. Jag fick en sådan fantastiskt intensiv kramp i vaden när jag tog av mej skorna, så jag trodde att jag skulle avlida av smärta. Jag hade gärna valt detta tillfälle om inget annat alternativ funnits....

Studenternas i helgen.....är det sant? Jag skall kolla i morgon om det stämmer. Hur effektiv blir man på arbetet i morgon och resten av veckan, på en skala....omätbart!

Och trevliga kommentarer från grannbyarna....jo, det lovar jag kommer, men kräver det inte! Vi skall vara storsinta och ödmjuka. Det kunde ju ha gått precis hur som helst.

Jag skall ta mej tusan fira med en lättöl till!

Sedan tror jag att jag går ut en gång till på bron och kollar om det hörs ett eko ännu. Det är en klar och fin kväll, och stjärnorna lyser starkt. Man andas.

I vått och torrt

Det hördes bara ett dovt ljud från trumman, och det blev ingen action. Klädpaltorna blev där de var, och sedan var det nattinatti. Miss Cylinda, född -89, har gjort sin sista piruett.

Hon hade inte en antydan till parkinson eller inkontinens trots åldern, men vissa egenheter i tänket hade hon. Det klickade lite när hon skulle riva av sitt standardprogram med vardagskläderna. 40 grader kan vara jobbigt på ålderns höst.

Hon balanserade lätt en femkrona på högkant under hela sin karriär, trots alla grova mattor, stela jeans och vinterjackor. Det skall ingen ta ifrån henne. Hon var fantastiskt i sin balans trots att hon ofta var så packad. Och som sagt...hon höll tätt, både bak och fram.

Nu är det en annan inbokad, i hennes ställe: Nya Miss Cylinda. Betydligt yngre, men med osäker bakgrund. Har hon verkligen de kvaliteter som krävs? Jag kan tänka mej att det blir problem redan vid intagningsprovet. Full som fasen mitt i veckan, och fel inställning....

Kära gamla Miss Cylinda....du behandlade verkligen underkläder med finess, men nu är det stopp. Inte ens en raffig herrkalsong kan roa dej nu.

Vila i frid, och må du återfödas i en annan värld. Inte betongblandare, för helvete! ....men i en renare värld, som torktumlare då?

Snart är han störst, Tarzan

Storleken har betydelse! Då är det praktiskt att fyra i samma familj har nästan samma storlek på många persedlar.

Idag bytte och pusslade vi med skidorna, eftersom funparken skördat offer. Sonens trasiga skidbrätte satte ner humöret på den stackarn, och det blev aningen surt när han blev anvisad mammas skidor, men det löste sig när jag döpte om honom till Weissmuller. Johnny Weissmuller, den äkta filmtarzan.

Jag vet inte om det var anspelningen på Tarzan som roade honom, men det blev bättre med humöret efter några barnsliga stunder i liften.....med Maisbuller....Bajsmuller....Johnny Mullbajser...så lite det behövs ibland.... Jag tyckte det lät väldigt roligt...

Men dotterns skidor fick vi män inte låna!...Var de för komplicerade att hantera? För tuffa? För snygga? Säkert...eller så vet hon hur fantastiskt häftigt vi kan åka! Hoppa och ta djävulska risker, köra över varandras laggar...rätt ut i skogen, och stunts.....i liften. Okej. De är som nya, så hon får bestämma till fullo.

Jag fortsätter att åka med det gamla par som jag ärvde av henne förut. Och jag fattar varför de blev mina, men jag anser fortfarande att utseendet inte betyder så mycket. Men däremot längden!

Det är en satans tur att jag har rätta längden. Nu kom jag på det, igen.

Dolph lille...

Rätt vinnare! Det blev varma räkmackor.

This is my life, you know....mitt.

Man skall kliva fram och våga. -Nu är det faktiskt min tur!

Positiva tjejer...fy tusan vad fräckt!

Full frys

Nu satt jag och pös lite drömmande...var är kvällsmaten?

Förslag?

Det blir den här historien med frysen igen:) Skillnaden är att nu är det helg, fest och pysigt.

Pillar fram lite vibbar

Ett rätt kul läge!

Visst ville svarteman slippa ett avgörande där hemma. Det blev mer och mer intensivt allt eftersom. Vår ledning åts in två gånger och det fanns några dåliga vibbar vid full tid, erkännes.

Men de bra känslorna kom alltid tillbaka under match. Idag kändes det mestadels som att tålamodet och bestämdheten vann, trots några rejäla missar vid målchanserna.

Det var smarta skallar idag, som inte brände allt på att skotta, tuta och köra, för allt de var värda.

Jag fortsätter att säga som jag hela tiden sagt i vinter: Ingen vet nåt om hur detta skall sluta! Det är bara en match från finalen, alltså är det cup! Vem brinner mest för en tur till Uppsala?

Nu har vi några dagar på oss. Vibbar skall hittas, klämmas på och användas. Bränsle...bestämdhet...och skapa darr på dem..Varför inte? Måtte detta arenatak lyftas av en orange explosion...Ja, varför inte!

Valsmusik

Det infinner sig ett speciellt lugn på jobbet de sista fredagstimmarna. Det är inget onaturligt att det blir tystare vartefter folket flexar ut och gör helg. Kvar sitter till slut bara några konstiga prickar och snurrar ihop någon ytterligare grej innan helgen tar kommandot. Men stackars oss, då..

Det finns olika sätt att varva ner, men jag är rätt klar över att jag inte skall stressa, för att hinna att komma hem och koppla av. Då kan jag lika gärna pula på en stund till och komma hem med ekipaget i balans. Jag brukar kunna filosofera och titta till lite in i skallen, efter de händelser som varit i veckan. En variant av kvalitetstid.

Under kvalitetstid pillar man inte med de värsta utmaningarna. Då gör man något rutinartat arbete, snabbt och enkelt, och hoppar över det krångligaste. Sedan kan vi tvätta av lortlabbarna och göra helg.

Vilken lirare jag har en våning upp! Rosa på bal, är en alldeles perfekt trumpetlåt. Jag kan vänta med att äta, när det kommer så sköna toner genom trapphuset. Det nya trumpetmunstycket blir säkert bra.

Nätta grova händer

Är jag bra på att pilla?....Vilken fråga!

Klart jag är! Det är så jag är född. Inte kan jag hålla fingrarna i styr när det finns nåt att pilla med. Det är därför världen går framåt. På grund av pillandet! Kanske inte genom mina bidrag, men ändå....

Om inte det pillades sönder och pillades ihop, kunde ingen veta hur det ser ut inuti pilligrejset, eller hur den konstiga nya pilligrunkan skulle kunna bli. Man måste pilla till saker.

Men att det finns så mycket småpill! Kan jag bara lokalisera det, och få syn på det, så går inget säkert. Jag är fortfarande nyfiken.

Den dagen sådant går en förbi kan vara långt borta, tycker jag.

Halväten matlåda

Jag är optimist! Oavsett resultat.... I mål står det typ tolv lika, och det räknas inte ens. Men det måste fortfarande vinnas två matcher. De snodde en nyss bara och det var lite surt på slutet, men årets bandy är oviss....

Hemma på åsen kan det gå hur som helst, enligt tidigare erfarenheter. Klaras inte den utmaningen är det bara att ta sig an det sura äpplet osv, och sedan ta sommarlov som övriga...oturslag.

Men skall det vara så omöjligt? Ja om man tror det före, kan det aldrig gå. Och det gäller väl även publikum som kan vara tungan på vågen.

Sista hemma, och....det kostar väl inte på så mycket att tro på det. Vi har ju hela halva året på oss att smälta en säsong, oavsett hur den slutar.

Jag beger mej dit och är positiv. Riktigt positiv.

Slinka slank slunkit igenom

Det konstiga var att det var två stycken som dök upp samtidigt. Två udda flaskor med dricka.

Det är rätt lustigt att de hamnade hos mej som gärna dricker svagare dricka än det som normalt tappas i dem. Det står verkligen Vin o Spritcentralen på dem och 37,5 cl och så vidare.

Nu innehåller de vanlig must och lättbärs och stod i en vanlig back på vanliga affären. Jag funderar på hur de kommit igenom processerna och till utlastningen. Det skiljer aningen på höjden, och kapsylerna var något sneda, men kanske täta ändå.

Jag tänker inte öppna dem. De gamla flarrorna skall stå på lagring. Det kan ju vara en bra årgång om tiden får göra sitt. Skål på er.

Ur led är tiden

Så skall det under loppet av ett dygn ungefär, ha blivit vår?

Som om inte vintern har varit till besvär nog...nu är det tö, takdropp, hala gårdsplaner och skitig snö, för att inte tala om alla tak som skall rasa av. Elände!

Och det regnade till och med nu på eftermiddagen, när jag med risk för liv, och kanske lem, passade på att skotta av takstegen och bryggan till skorstenen. Jag ville ju inte att hela takets snö skulle hänga sig på takstegen utan den skulle få kunna svischa ner i två friare delar när det så ville. Och det skulle helst ske utan medföljande sotare. Så var då tanken.

Med försiktiga tag har jag skottat fram allt som sotarmurren har mitt tillstånd att kliva på, samt en säkerhetszon av, tja...800mm, nästan exakt, på var sida om nämnda takstege. Allt för att göra det säkert vid eventuell samtida sotning och snöras.

Säkerheten på marken är inget vidare, för snön kommer uppifrån för det mesta, men snön på taket skall nu förhoppningsvis inte dra med den stackars mannen under sin yrkesutövning. Det tror jag mej kunna bedöma.

Så var det då dags för kvällsmaten och att komma ur arbetskläder med blöta byxben...nu kan han komma för att sota och feja. Var är den lappen som jag la fram? ...Visst, där står det ju Onsdag den 10:e mellan klockan... just det...Februari.....

....jahapp, nog om detta.

Time out

Vilken fantastiskt envis dag! Den vill aldrig ge sig.

Nu skall det verkligen smaka bra med rejäl kvällsmat. Det är säkert ett vinnande recept med i den också.

Efteråt kan jag suga på en karamell eller två. 8-2 stycken, minst.

Envisa hälsingar

Pulsmätaren på Jörgen Brink gjorde verkligen att förhoppningarna steg inför upploppet. Men hur kan han ligga på 150 slag per minut när det börjar att dra ihop sig i Moraparken?

Flera av de andra kanonerna i täten har vunnit några Vasalopp, så Brink var mitt namn idag, tillsammans med slitvargen Rezac. Kul att hälsingen får lyckas i sin sista skidsatsning. Han hoppar mellan grenar och satsar, trots att han börjar bli veteran. Hela 36 år, och då är man veteran, ju...

Om man fortfarande, i intervjuer och reportage, ofta får möta ett gammalt stafettmisslyckande var det här den verkliga revanchen. Lite som Fuglesang och hans i flera år missade rymdfärder, som till slut vändes till succé. Jag gillar sådana historier.

Hälsingar är ena envisa jävlar! Vi får se hur resten av dagen utvecklar sig. Kan hälsingeblodet vara för utspätt? Har pulsen redan stigit till farliga siffror? Kan finsk sisu blandas in i rätta propotioner till den explosion vi gärna upplever? Vi kan gärna flyga i luften idag tycker jag. En lagom frän hemmabomb sätter piff på detta slutspel.

Blåblues

Vasaloppet då? Låter det inte som en jobbig och rätt tjatig historia?

Samma jäkla blåbärssoppa på varje ställe och dessutom denna trängsel för att få en skvätt här och där efter vägen. Och inte var soppan så billig heller, om man tänker på att deltagaren får göra hela jobbet själv. Korkat att ställa upp på sådant, och rent blåbärsblåögt. Jag ser det som mycket billigare och bekvämare att delta via tv:n.

En gång var planen lite löst...högst eventuellt...kanske....att åka ett Vasalopp innan vett och sans satte in på allvar. Vältränad och med....ett ansenligt antal mil skidåkning i kroppen togs första steget mot blåbärssoppans land. Det fick börja med Hålliformloppet på 53 km.

Ansenligt och ansenligt, haha.....det var inte ens tvåsiffrigt! Åkte väl runt lite på någon åker eller elljusslingan fyrafem gånger och sen var det tävling! Helt frivillig tävling och bara mot egen klocka, om man så ville.

Och det jag minns av den dagen var att det dracks gul saft i mängder, inte blåbärssoppa. En smörgås intogs. Skavsår plåstrades på ena foten. Ryggen blev aningen stel vid passagen av Bolleberget. Jag var visst inte någon vallaexpert....så att valla om skulle inte hjälpa mycket.

Men det var en fin dag. Det gick jättebra att åka i det fina vädret. Speakern vid målet nämnde mitt namn, liksom alla andras, i klämmigt tonläge. Det tog ungefär tre timmar och trekvart. Det var ju bra för att vara jag....

Något Vasalopp var sedan aldrig på tapeten. Det skulle bara bli jobbigt, långt och trångt konstaterade jag. Och blåbärssoppan i tid och otid... hur eftertraktad är den egentligen? Den är säkert precis lika som den jag köper på affären.

Pappmuggar kan man väl använda om man vill, men i morgon blir det en kaffekopp framför tv:n.

Fränfredag

Jag förtjänar min fredagspizza idag! Det är väl inget skryt att säga så, utan jag bara tycker det. Det borde alla tycka, förresten.

Jag hann inte riktigt lägga mej i pizzabaket, men salladen gjorde jag....

...och det skulle jag kanske inte ha gjort. Kunde det bero på en åldrad skvätt vinäger? Den brukar väl hålla sig i vanliga fall, men vi får ägna oss åt varmrätten om det inte går ner några grönsaker. Jag skyller på förkylningen när avsmakningen inte fungerade som den skulle.

Idag är jag ingen bra kock, men idag finns det många fler kockar......Ju fler kockar, desto bättre pizza!

In uti

Ojoj...vissnade visst av efter tv-bandy och nybakta muffins. Måste bara...

Så säger säkert alla ungar rätt ofta. Måste bara... När man inte riktigt vill gå och sussa. När man vill vara kvar lite till i en bra dag.

Just nu känns det som att glida fram på en semla. Gött! -Men visst kan jag överdriva, för det är inget särskilt dramatiskt som drabbat mej åt rätt håll, utan det är bara så att vissa saker funkar.

Det är viktigt att det fungerar för unge herrn, och i så många sammanhang som möjligt. Han brinner för vissa saker, och då fungerar det superbra. Träslöjden!.....vilken dröm! Nej, verkligheten....

Och i den verkligheten kommer han hem och lägger fram för oss, en träask med sina drömmar inbyggda. I lock, botten och vackert tillverkade gångjärn ser han själv att han är en vanlig kille som duger. Sen ser han ju också att han är en ovanlig kille, som är en fantastisk jävel på träslöjd. Och han ser nog mycket annat samtidigt. Härliga bilder...

Nu kan jag faktiskt inte se vad jag skriver för alla härliga tårar, men det bjuder jag på. Efter en dag med fina arbetskamrater, som kanske ser en för den man är, och förhoppningsvis märker att man försöker, så förstår jag grabben ännu mer. Han växer nog en decimeter till i morgon.

Ching på er

Host och hack. Snoret besvärar.

Men vad är väl en liten förkylning, mot en underbar bal på slottet? Inget alls egentligen. Jag har bara en liten snuva just nu, och tar in den under rubriken "omväxling". Jag jobbar på om dagarna, men under annat läte...

Somliga åker till Kina, men jag kan nöja mej med.....Alfta. Eller Sandviken. Och skulle även jag kunna få åka till Kina, inbjuden av någon, så vad skulle jag uppträda med? Nej, ungdomarna får representera Sverige själva. De gör nog den bästa pr som tänkas kan för kommun och land. Delegationer i olika tappningar inräknade.

Och om de beräknade 70 miljoner besökarna verkligen dyker upp där i Shanghai borde de bjudas något seriöst uppträdande som får dem att märka av Sverige och Bollnäs. Spelmanslaget är garanterat bättre på detta än uppspelta lokalpolitiker på resa. Folkmusik har nämligen den fördelen med sig att det går inte att luras. Det som hörs, det är det! Det som syns, det finns där.

Häftigt! Klart att det var så det skulle gå till. Sverige representeras på världsutställningen i Shanghai av Bollnäsbygdens Spelmanslag. Fanns det något alternativ, egentligen....

Diagnosen är....oklar

Nu fick jag nästan överskott på något.....måste nog sansa mej lite ändå...

Det kom över mej ett slags sug. En känsla av att behöva jobba några timmar övertid. Nu menar jag frivilligt...och inte bara av välvilja mot företaget. Jag är nog mest egoistisk i grund och botten. Det är lite som de första veckorna för några epoker sedan....full rulle och kul. Bra att känna sig lagom nyttig....

Ibland känner jag mej fruktansvärt onormal alltså....det inte bara syns....Men att längta till jobbet? ..haha...?

Men som det blev i omstarten på kabelfabriken så känns det rätt bra. Riktigt bra! Tack.

Jag skall fundera på om jag kan hitta på en ursäkt för att jobba lite extra. Vid lämpligaste första bästa....närsomhelst.

Övning i ledning

Herregud vad lyckat! Taktiken fungerade. Helt vattentätt och millimeterprecision på det elementet.

Jag kanske skulle ha blivit rörmokare ändå? Eller inte...

Enda felet var att baksidan på den gamla radiatorn fick vändas framåt, men det är ju samma sak egentligen. På gamla fina radiatorer är bakofram oviktigt. Lite målningsarbete får man ta, när det blev så lyckat med enkla medel.

Nu låter det som att detta var ett jäkla hästjobb i kväll, men det var ju ingenting. En timmes arbete, och kvällen kunde sedan ägnas åt lugna aktiviteter i tv-soffan.

Bandy och en påse chips slank in. Lite väl mycket chips, det känner jag nu när törsten sätter in, men vad fan!...Lite kan jag få fira. Det blev ju en bra kväll som önskat. Jag har absolut ingen bortförklaring heller. Det bara blev så.

Elementärt

Rörmokare har aldrig varit något alternativt yrke för mej. Som liten parvel såg jag det som något konstigt yrke, och jag begrep mej inte på sådana grejor. Och senare var det inte speciellt kul för att jag begrep vad det handlade om och vad man gjorde som rörmokare.

Farbröderna som kom i baktunga Volvo Duetter och dängde ner en hög med hiskeliga rörtänger och konstigheter på källargolvet, var som från en annan värld tyckte jag. Skitiga nävar och konstiga verktyg hade dom. Jag begrep mej på snickargrejor av alla de slag redan som liten, men inte sådant. Det var lite grand som med sotaren. Halvt skrämmande.

I kväll har jag mokat lite, nödd och tvungen. Ett element har gått hädan i fars hus, ungefär på samma sätt som han själv förresten. Ålder, dålig cirkulation, och stroke, och sedan var det bara att skruva bort det. Skillnaden var att elementet inte hade samma förmåga att klara en blödning och täta till utan gav upp på direkten, så bort med det bara.

Nu har jag monterat i ordning ett likadant element, gammalt och fint givetvis, och förhoppningsvis passar det som handsken på muffarna och befintliga väggfästen. Självklart används lin i rörgängorna som alltid, och sedan får vi under spänning se om kopplingarna håller tätt när vattnet fyller upp det. Håll tummarna!

Montering blir en annan kväll, för det måste göras medan skallen och ögonen hänger med. Jag sa ju att jag inte var ett rörmokarämne så det behövs någon timmes marginal om det krånglar med någon tätning. Jag garderar för lite krångel. Men erkännas skall att det som hobbymokare kan vara lite intressant.....men väl tidsödande.