En period

Vadå trött? Inte ett spår av trötthet fanns, när jag nyss ringde upp honom för att få lite information om sista delen av resan. De hade precis påbörjat förlängningen i fotbollen. Det kunde gå hur som helst i matchen. Natten är varm och lång. Och det fanns ju pool på förläggningen i mörka Småland. Suga ut det sista på något sätt, innan hemlängtan kommer?

Nu ikväll är frågan: Sprit eller inte? Skall jag bidra med det?

Festivalutstyrsel, skruttält, tendens till matlagningsplanering, väderprognos, liggunderlag, ombyten, skavsår, solskydd, bestick, regnskydd, Camp Bollnäs, ryggsäck, tältpinnar, logistik, svett, våtservetter, blablablablabla, osv, mm.

Hon fixar och donar för fulla muggar nu, men lite hänger i luften. Skall man släpa på farsans spritkök hela vägen från stationen? Behövs det verkligen? Mat alltså.

Nästan så att jag skulle kunnat få följa med, om jag erbjudit mej att bära åt dem. Herregud vad krångligt att packa och bära grejor, en liten bit. Lite bra-att-ha-grejor tar väl ingen plats heller!

Men det löser sig snart under kvällen. Hon provpackar och funderar, och grejar det. Och det är inte så förbaskat noga heller. Festival: det är noga, men inte grejorna, så värst. De stjäls nog bara ändå. Precis som brukligt. Ta det närmaste, är ett bra motto.

Tror nån att jag ville följa med, på fullt allvar? Aldrig på en fläck! Alldeles för tungt och varmt för att släpa en hel camping med sig. Bara för att lyssna på lite konstig syntmusik.

Sms: "Sverige"

Och då ringde jag upp storgrabben med basrösten, och frågade var han hamnat.

-I helsingfors!

-Nämen, då har ni nog kommit branog fel. Nu får ni vända med färjan.

-??? ....I helsingborg!

-Jaha, det lät roligare. Då är ni lite på rätt väg då....Bra?

-Ja, bra.

Ungefär så kan det låta, och precis så lät det i eftermiddags. Typexempel. Och nu vet inte jag säkert att de verkligen hade landat i Helsingborg. Det kan ha varit Trelleborg eller nåt annat borg nånting. Men det reder vi ut senare, för det var en trött blåsare som anmälde sin ankomst till Sverige. Bra att han orkade vara borta så länge. Bra på många sätt.

Ett varv om dagen

Pallade bara med en utflykt idag. Inte två. Järvsö, Delsbo, Forsa, Långvind och sedan Hemköp. Det var lagom, i den mer normala värmen idag. Skönt. Kopplat bort en hel dag, och när man kommer hem så har man lättat upp sig lite. Piggat till sig och laddat om skallen.

Lång Hans i Järvsö är ett lugnt och mysigt gammalt ställe. Där satt vi idag och åt fantastiska mackor, gjorda på flingsaltat bröd, med lufttorkad skinka och mozzarella mm. Och det ingår alltid påtår, tretår osv. Jag hoppade över osv.

Sedan blev det till att bese Delsbo. Det gick fort.

Men Forsa ägnade vi längre tid åt. Där köptes glass hos mannen med Forsas hårigaste armar. En glass hade dubbla pappersomslag. Det är bra att vara noga. Men vi hittade inget hår i de andra ändå, som tur var.

Långturen fortsatte till Långvinds Bruk, där man brukat skogen och vattnet till att framställa järnprodukter, för att sedan skeppa ut dem via den lilla hamnen. Man fraktade även in malmen med båt, från stockholms skärgård! Det slog stopp i masugnen i början på seklet när orimliga investeringar krävdes för att överleva. Men fyrahundra personer hölls sysselsatta under den tid som det var riktigt drag i spisen. Jag tror själva spisen var borta nu, men kaffe fanns det kokt.

Annars var det mest intressanta att på grundvatten där, studera spiggar som vaktade sin avkomma. Agressiva som små nålar när de jagade undan allt vad annan fisk hette, från sitt yngelbo. Arbetssamt att vara farsa...

Ja, men sen åkte vi väl hemåt, nöjda och glada, tror jag.... Handlade liten kasse med bara viktigaste...Stekte lite fläsk till i morgon, åt lite sill och ägg, och drack kvällskaffe. Det var rätt så på pricken som det skulle vara det!

Välkommen Farewell

Jag vågade verkligen! Jag har badat i år, och det är bara juni ännu. Det blir nog fler bad innan sommaren är slut, men jag garanterar inget alls. Jag kommer troligen på annat att göra som är bättre än att bada, men men... Varför inte i början på augusti? Då kanske man är rejält sugen igen.

Närå! Det var väl inget stort problem att punsa ut i viken hos kompisarna idag. Det var, ja säkert... 27 grader i vattnet! Jag ljuger aldrig om sådana saker, så det får ni mitt hedersord på. Pissljummet med andra ord. Och långgrunt. Men jag behövde inte göra valrossen, för det var ganska mycket vatten i sjön där hos dem. Det fanns djup för att ta några simtag till och med.

Och vilken fin kväll det blev här hemma! Sommarkväll i flera dimensioner. Någon spelade kohorn så fint, neröver byn, utefter sjön. Det är ett speciellt ljud, som bär långt genom landskapet. Inspirerande till att prova på själv.

Eftersom inget kohorn ännu finns inom dessa väggar, blev det en liten workshop med två fioler på altanen istället. Några uppvärmningslåtar för fingrar som vilat. Lite kliande på myggbett, för att komma på något ytterligare att spela. Helst tvåstämmigt, tyckte både dottern och jag. Och efter en kortare övning, med henne som handledare, satte vi nästan på direkten en finstämd låt, trots att jag inte hört den förut. Jag tog melodin, och hon stämman. En fin polska, kommen ur en stor sorg. Farewell.

Det var bra att jag fick känna på det igen. Känna att det finns kvar därunder någonstans, det som jag lärt mej förut, men som legat i träda på sista tiden. Det var nog vädret som inspirerade oss att ta fram varsin fiol och sätta oss på altanen ikväll för att låta ihop.

När det var som bäst, och vi var riktigt nöjda med oss själva, så skyllde vi på myggen och packade in instrumenten. Det skall inte bli för mycket av det goda. Men det skall gärna ge mersmak.

Ett, två....två och en halv..

Som omväxling skall jag inte undvika att bada idag. Jag har envist vägrat att gå i plurret, tills nu. Nu står jag inte ut längre. Det blir svalkande, men det är så väldigt långgrunt där. Kanske det inte ens går att få ner de utstickande delarna på kroppen under vattenytan, där i kompisarnas badvik. Men det går att rulla sig lite, i vällust. Som en liten valross.

Omväxlande tråkigt

27,6 grader i skuggan, och snart gnälls det som bara den på värmen. Jag försöker att inte "gnälla" till vardags, men jag kan beklaga mej rätt mycket över värme, eftersom det ÄR jobbigt för mej. Om nån tar det som gnäll, so what?

Jag har i alla fall problem med att orka med aktiva saker i värmen, och blir ofta lite tagen, tex. genom huvudvärk. Det är svårt att dricka tillräckligt och solen kan vara skoningslös mot mitt vita skinn. Svalt, eller kallt väder kan man ju istället kompensera för, och lättare orka med. Men jag förstår att vi är väldigt olika i vårt förhållande till detta.

Vi njuter ju säkert på olika sätt, av andra saker med. Vad bra det är, så att vi slipper slagsmål om allt, eller att det blir så tjatigt. Fredagspizzan tycker jag är lite av exemplet för oss. När vi började med fredagspizza, och det rätt snabbt blev som en tradition, så var det som en höjdpunkt och symbol för att arbetsveckan var slut. Gott, lämpligt och lagom. Nu kom mitt lagom igen, festligt.

Men med tiden blir det en vanlig händelse, vanlig maträtt, rutin och inget speciellt. Men fortfarande praktiskt, gott och bra. Själva har vi oftast fixat egen pizza här hemma, eftersom det går lika fort som att åka ner till pizzerian. Dessutom är ekonomen inblandad, och får lägga in veto.

Men det som då inträffar, efter otaliga bra hemlagade saker är, att när det för en gångs skull inhandlas hämtpizza, så smakar den rätt fint. Ovant och bra. Tjatar man på ett tag så blir det andra alternativet en positiv överraskning. Det måste även kunna gälla omvänt, även vad gäller pizza. Prova en egen, som omväxling.

Kan man bli less på omväxling med? Tänk om man alltid har ett så omväxlande liv, och så intressant vardag så att man blir less på det? Det lät nästan hemskt.... Men då måste väl svaret vara att fixa till en tråkperiod helt frivilligt. Kan man få till det, genom att bara knäppa med fingrarna, eller är det svårt?

Terra Firma Fest

Bollnäs vann såklart brännbollen mot Ovanåker. Egentligen behövde vi inte ens räkna poängen, för så uppenbart utskåpade blev de. Ha! Det var nog det viktigaste på hela dagen, att vi klarade detta lågt satta mål.

Men egentligen så var brännbollen bara en gemytlig ursäkt, för att få ge de bästa kommentarerna om varandra. Det fanns verkliga godbitar i detta spel, som satt klockrent. Våra asiater, en i vart lag, gav på varandra med fin känsla. När det blev miss på miss med slagträt hördes det uppmuntrande från den andre: -Tänk på ris! Och kontringen kom efter sidbytet: -Det går bättre om du tar två pinnar, istället för en!

Ingen slogs. Alla var varma. Trevliga utan att bli krystade. Landet lagom satte sin prägel även här, på ett lagom bra sätt. Att det är fredag sätter sina spår, genom att det inte är så mycket energi till sattyg.

Några gick på semester nu, medan andra fortsätter någon vecka, och det önskades välgång och lycka och skickades omtanke på olika ledder. Sådan värdesätter jag. Och det var ärligt det som sades. Bra för framtiden och stämningen i ett lag. Skön helg väntar. Kan bli en bra måndag med.

Repat

Idag låg jag en stund i hängmattan, medan tvättmaskinen gick färdigt. Det var just så skönt som det skall vara. Och hängmattan höll.

Man kan spela på repen vid huvudändan. När man ligger där och trycker, blir det ibland en liten melodi på de spända repsträngarna, anpassad till de toner som finns. Lite matta toner visserligen, men det passar där bakom humlestörarna. Instrumentet skulle kunna heta liggbas. Medioker resonans, men ligger rätt i tiden.

Sen så skall vi ut och bränna grannbaracken! Eller, så skall vi i morgon ha firmans sommarfest !!! Och bränna ut oss totalt med brännboll och mat. Eller omvänt.

Det är bra att prata lite skit med kollegor under mer avspända former. Jag lovar att jag inte skall slåss med bollträn sådär mitt i maten. Jag skall mer ägna mej åt att hugga in, med kniv och gaffel.

Långrandigt

På eftermiddagen kom hängmattan på plats. Jag fick beställa fram den, eftersom jag själv inte visste var, som vanligt. Kan inte veta var sjutton den ligger förvarad en hel vintersäsong. Någonstans... Men de v-formade benparen, med kedjorna som fästs till öglorna i stenarna, har jag koll på. De har bara stått lutade mot huset i beredskap hela vintern.

Ibland har man ingen hängmatta kvar sedan förra året. Vissa år möglar de bara bort. Konstant blöta, och fulla med löv, frön, fågelskit och bös. Vad blir det för utsikter för den här, redan ett år fyllda? Borde braka ihop framåt sensommaren, rent statistiskt sett, tagen av ett hårt uteliv. Inte så stor fallhöjd, som tur är.

Om jag ligger så stilla som möjligt, och försöker att hitta en balans som inte kräver ett uns av spänning i kroppen, blir det gärna en riktigt lång färd. Ofta långt ut i rymden. Inbjudande vid klarblå himmel. Om det inte känns bra med vanskliga rymdfärder, räcker det med att studera trädtoppar på resa, mellan molntappar.

Tyngdlöshet kan uppnås på jorden, var så säker. Hängmattan är en verkligt bra sådan simulator. Och där går aldrig en säkring, eller att den hänger sig. Möjligen att landningen kan vara lite våldsam. Vartannat år.

Pressa

Nu går det tungt! Fruktansvärt gäspigt. Det är arbetssamt i resebranchen. Jag kom i säng väl sent i natt, men blev ändå väckt vid fyratiden. Någon duschade! Det var sonen som redan var på resande fot. Nu var det minsann full koll, ordning och reda. Uppsnyggning, frukost och iväg!

Väl vid samlingen på kulturskolan konstaterades att: Det blir mycket grejor. Jag har ALDRIG sett så mycket bagage i väntan på att packas in i en stackars turistbuss! Efter att chauffören, nästan uppgivet, ruskat på huvudet ett tag, tog han tag i det med förvånadsvärd kraft. Det skulle bara gå!

Stuvade och trixade med tromboner, grejade med luckor som klämde mot bastuba, vände på någon saxofon och klämde till en trumma lite i smyg. Man vågar inte ens nämna vilken kompression hårda resväskor och hockytrunkar utsattes för. Men lite spill måste det få bli. Skulle det få rum, eller skulle det få rum!

Tack vare några urplockade säten där mjukt bagage kunde stuvas, kanske det skulle gå vägen. Jag orkade inte riktigt med upplösningen på dramat, utan avvek när spänningen blev övermäktig.

Jo, att det gick vägen, fick jag reda på efter ett telefonsamtal. En hel del mindre och några större grejor hamnade visst invändigt. Hoppas att inte någon fick sitta och hålla en låda med notställ i knät, hela vägen till färjan i Göteborg.

Nu, precis nu, är de på ingång till Nyköping-Mors i Danmark, vänorten. Tre dygn av tutande och förströelse skall det bli där. Sedan omgruppering till Tyskland och blåsorkesterfestival. Och vid omflyttningarna så skall bussen packas.....

Euro

Vänder det nu? Inte riktig full värme än, men en fullt godkänd sommardag. Jag blev nästan lite bländad av lampan idag. Ovant med riktig varm sol, men efterlängtat.

Jag bar på förmiddagen dessutom på något besvär i öronen, som yttrade sig som irriterande huvudvärk allt eftersom. Men jag får konsultera den egna avhandlingen om huvudvärk som jag gjorde tidigare i vår, och kanske hitta orsak och bot. Kanske man kan skratta bort den? Bara inte någon annan då får skallvärk av irritation, så borde det vara det bästa medlet. Jag provar.

Tidig uppstigning i morgon. Trumpetaren avreser vid femtiden till Danmark och vidare till Tyskland för spelningar med BUO på diverse blåsarangemang, i drygt en vecka. Vad lugnt det blir här hemma! Både han och trumpeten på resa! Det måste utnyttjas på något bra sätt. Ja, vi får väl slamra på efter eget tycke, nu när vi bestämmer själva under några dagar.

Det kommer dock att bli en skön känsla, när den efterlängtade grabben kommer hem. Kanske jag har sett fram mot den här resan, mer än han själv? För jag tror verkligen att det blir en höjdare för honom, även om han kanske inte riktigt kan föreställa sig hur det är, där på resa i Europa. Och att det går bra med det mesta under resan, är jag övertygad om. Helt lugn.

Som det faller sig

Nu sparade jag pengar igen! Jippie! Varje gång jag snaggar av det, så får jag trösta mej med, att det blir i varje fall billigt. Ju oftare jag snaggar mej, ju mer spar jag. Det är bra. Matte, förstår ni.

Sådär varannan dag skrubbar jag av det med maskin, både hår och skäggstubb. Lika kort överallt. Ja, jag vet. Nästan lika. Skulle man gå till herr Frisör för att göra det, så skulle man bli ruinerad. Men det går liksom inte att spara längd heller, bara för ekonomin. Det skulle se ännu jävligare och ojämnare ut. Nu ser det mer ut som någon jäkla kivi, möjligen krusbär, men det får man ta. Jag själv har säkert minsta problemet med vilken frissa jag passar bäst i, eller minst illa i. Det har bara med mognad att göra.

Får väl snart göra om det ändå. Då är det långt igen. Säkert ett par millimeter om tre dagar. Kanske jag gör småflätor en dag. Nä, det har jag för tjocka fingrar för.

Rubrik....

Trevlig midsommar!

Åter

Trilla hit och trilla dit. Det enda värt att notera nyss, var ett hästekipage. En rätt liten häst som drog en trilla med ungdomar, runt mellan tre byar. Det var troligen övning inför morgondagen. Det är bra att de övar, så att kraken får lite vana vid vagn och trafik, innan det fraktas stökigt folk i morgon.

Storbjörnen med barn, var troligen på tjänsteresa till något annat lokalkontor. Eller så var det bara vila under någon gran, för att hålla familjen torrare. Eller så åt de mygg. Det är väl protein det skall ätas när man växer. Bara att gapa rejält och röra sig framåt, och man har munnen full.

Möblerna på den lilla altanen såg ensamma ut i vätan. Soffan har inte ens luftats i år, och solparasollet kan jag låna ut. Glaset på bordet användes under värmen tidigare i år. Då som vas för lite grönkryddor vid någon måltid. Men nu var det ett tag sedan vi satt där i skuggan.

Men vilka bra möbler det är! Dessa klassiker från Grythyttan. Stolen heter A2 och är nog en av de mest kända utestolarna. Outslitlig stomme, och så härlig svikt. Lite tunga att flytta in och ut, men lätthanterlig och skrammelfri på plats. Prisvärda? Ja! Nypriset kanske kan vara 1500-2500 kronor. Per stol....

Nu var den här gruppen ett fynd på auktion i Mo för tjugo år sedan, och då ingick även tresitssoffan i samma serie. 300 pix! Men de var målade i original. Röda och blå! Och jag tror att det nog hade målats om även om de varit blå och orange.

De skulle väl ha snyggats till lite sedan. Ja, om något år eller så. Skabbig vit övermålning är det, över det rödblå, flagat och trevligt. Men det finns satser med brädor i original att köpa. Eller så bara sågar man till, enkelt och billigt.

Men då skall det mallas av på millimetern när. Det gör skillnad för ögat med bara en liten avvikelse. Det är fantastiskt, vad det skall vara noga ibland. Men ibland är det viktigt. Särskilt när det är sådana dyrgripar.

Man kanske inte ens skall röra dem så? Det kanske bara skall sittas i dem så länge. Bara det blir torrare.

Storögd

Eftersom bilen ändå är så skitig sedan förra natten, så drar vi ut, en liten stund, och tittar utefter lervägarna. Ungdomarna kanske orkar med en timme, men sedan får det räcka för ikväll. Det sitter i sedan den långa fina förra natten. Gäsp.

Pigg som en gris

Dagen upparbetades i små bitar i lagom takt. Bitar att spara lite här och där i minnet. Trots ytterst lite sömn inatt, var det som en glad turbo hela dagen. Tills efter kvällsmaten.

Men det blev ingen kvällsmat heller....? Glömde bara bort den och somnade till lite här och där, nöjd och belåten. Men fikade lite lagom mellan nickandet. Vad lagom bra det kan kännas mellan varven. Mellan högtrycken. Lågtryck är väl inte så kul, men det som är lagom, det är bäst i längden. Lagoma variationer.

Just nu har jag en lagom bra uppåtvariation som gärna får plana ut på den här nivån. Lagom för mycket att göra, lagom med glädjeämnen, utan att bli bortskämd.

Bortskämda ena är jag inte särskilt avundsjuka på. Jag får trösta och stötta dem på nåt vis, om de har det jobbigt. Vad många lagom jag skrev i dag. Nästan lagom för mycket sånt. Tjatiga jag!

Äntligen!

Det var en stor bamse! Ljus på skallen och stor som en källarkulle. Och alla tre ungarna var framme på åkern. För oss som fick omgruppera efter ett telefonsamtal blev det ett flyktigt möte, på lite långt håll. Men fullt godkänt. Men fotot jag hann få till är inte mycket att skryta med. Supersuddigt! Men som bevis kanske det räcker. Jag har sett en björn! Nej, fyra. Äntligen!

Ursus

Jodå, visst fanns det björn där igår. Hela eftermiddagen och kvällen. Hälften av grannarna verkade ha varit och sett den senare på kvällen. Och tidigare var den där enligt rapport. Säkert även då vi kollade lervägen till fots, och pinkade lite.

Det var kanske 50-75 meter till den lilla åkern från där vi var, men vi såg bara buskage ur den vinkeln. En säker björn bryr sig lite om folk, men bara tills man kommer för nära. Sen kan det gå fort. Okej då. Lite mer respekt får den nog.

Vi tar en sväng ikväll, tror jag. Samma ställe men från annat håll. Och skarpögd koncentration. Inget flams och slir i leran nu! Bara Nallemor och trillingarna i siktet. Det blir skoj. Oavsett vilket, så blir det någon behållning ändå. Lite fika kanske.

Nalle, puh!

Det här var kanske inte seriös vetenskap, krypande mödosamt på alla fyra, men lite åt det hållet. Forskning brukar man kalla det, när man inte vet vad man gör. Det var nog fallet ikväll.

Vi var lite illa ute ett par gånger ikväll när vi forskade. Grävde oss framåt och sökte, hit och dit. Snudd på att vi inte kom någon vart, men som tur var så hittade vi en öppning. Något stabilt att bygga upp någonting av. En plattform att samla sig på och en väg tillbaka.

Det var läge för en slökväll, men jag ville inte sitta inne och glo. Och alltså inte inspirerad att ta itu med något mer praktiskt projekt, som tex. tvättning eller att städa. Det torkar ju så dåligt de här dagarna, och skitigt på golven blir det på direkten, så varför inte lite björnsafari istället.

Vi åkte en längre runda på rätt bra skogsbilvägar utan problem innan vi närmade oss ett skogsområde där det ligger åkrar insprängda. Där har en björnhona med tre ungar varit framme ett flertal gånger alldeles nyligen.

Eftersom det var övningskörning med son, som gillar att krångla sig fram, så var det bara att prova. Stenar och hjulspår, buskar och lera. Liten nervpers med att hålla fokus på allt, för det är inte lätt när det geggar till sig. Men det gick vägen, med ibland liten marginal, och lagom till första vägskälet, en riktig hårnål, på den mycket smala och leriga vägen uppstod ett möte. Fler björnforskare var ute, och vad bra det passade att mötas där. Vit och röd Volvo, nästan list mot list. Klart lagom marginal, nästan mätbar.

Längre ner efter vägen var det ännu värre, och helt omöjligt att ens tänka på att backa. Än mindre mötas. Gegga. Mer gegga. Såg en rejäl grop. Byte av chaufför var nu ett måste, och det var vi båda helt överens om. Bilen gick på tvären, hoppade lite över en grop, lite väl mycket fart, men allt för att komma vidare i geografin. Slir och på tvären. Ja, jag gasade lite väl mycket, bara utifall...Skratt och flin, var samtidigt en bra ingrediens. Grabbar!

Alltså blev det inte mycket till björnsafari, och vi var lite för tidigt ute på kvällen. Men vi såg en groda och en räv med rumpan som gyro. Mycket krångliga vägmetrar avverkades. Gröngöling och trana, och en rolig uggleholk noterades.

Samt en bil som vi mötte på byvägen därborta, med ungdomar som satt i sidofönstren och körde. Visat röven i bilar har väl folk gjort förr, men kanske inte så. Det var fjantigt. Och det måste ha varit mycket hårdare än att sitta på sätet. Men hårda, det blir de inte av sådant. Riktiga tunnisar var det, men det botar man på annat sätt.

Kanske inte så tufft att dra omkring i geggan som vi gjorde, men det var mer en far och son grej, som betyder nåt annat. Det är en helt annan grej.

Ordskred

Var neröver på eftermiddan. Neröver, åt stan.

Tar om det från början!

Jag åkte in till staden i ett ärende idag, den blöta lilla.... staden, med ett blött fult grusigt ...torg? Det kändes ynkligt att läsa den meningen, men det var en ynklig syn, en så blöt söndag.

Men det var eländigt vad det var surt. Och det var nästan som att fara motströms hem. Vatten forsar, och i varje fall finns det vatten på vägen så det räcker. Men det var bara rent fysiskt det var motström. Hellre hem än neröver. Japp. Neröver.

Om jag säger att jag åker neröver, så behöver jag knappast förklara mer. Det är självklart däråt jag ska. Och sen oppöver. Hemöver.

Här ugglar man sådana dagar, då det är sexigt väder. 6.6 grader var det nyss. I skuggan.

Utblick

Hörnini. Jag tittade ut nyss. Det kom tammesjutton en skur. Bra för pärorna. Jag tror jag åker en sväng neröver. Bil, inte båt.

Kan man passa på att städa

Jag ställer mig frågande. Men jag utelämnade frågetecknet.

Skall jag utnyttja sommardagen till att "göra nytta" eller göra nytta?

Tanken har förespeglat mej, om än flyktigt, att man kanske borde göra nåt nyttigt medan det spöar ner. Men det är svårt att komma till skott. Vad var det som var nyttigt igår, precis då jag funderade på det? Inte kommer jag på det nu såklart. Totalt borta.

Vilket hästminne man har till att lagra sådana nyttigheter:) Ärligt talat så försökte jag inte ens igår, för idag har man en annan blick. Andra visioner. Ja, visioner som kommer lite senare på en sådan här dag. Ungefär vid kvällstid, när man kan planera lite för nästa dag.

Jag skall även bestämma hur jag bättre skall minnas min planering, så att det inte blir bortglömt, allt nyttigt som jag skulle göra.

Pass på städning! Jag har bra beredskap för försommarväder. Det skall gå långt innan jag bryter ihop och börjar städa.

Kinderkoenigsegg

Överraskning och leksak i ett! Men att köpa Saab, var en väldigt skaplig överraskning! Men Norman verkar ha pengar över ännu.

Alltså så måste det snabbt hittas ett bra objekt att köpa. För Norskens pengar. Vad skall jag satsa på? Jag har tillverkat lite av varje, i all enkelhet, men nu kanske det är läge att nyttja något av det som samlar damm.

Jag tillverkade en tandemcykel en gång. Med den i botten kanske det går att köpa Monark och Crescent. Åtminstone Kroon i Vansbro. Kan Normännen nappa på det? Ja, men de är ju just Norrmän. Lätt.

Eller så skall man göra en riktig kanonaffär. Bofors verkar fortfarande ha fyr i pipan. Jag har faktiskt yxat till några gevärskolvar förut. Och pilbågar som yngre. Det borde duga.

Men Vasa? Hela Vasamuséet, med båtskrälle och allt krims runt omkring. Borde gå att lura till sig det med den gamla ekan som merit. Halvrutten, ligger den där vid Hertens strand, som ett lokalt vrak.

Nä! Nu skall vi inte vara dumma här. Koenigsegg är en mycket potent och häftig bil. Jag är faktiskt imponerad av att det kunde gå att genomföra ett sådant bilprojekt. De har kämpat på bra, och envist. Frågan är bara hur det kan kombineras med Saab.

Men det kanske går att ta upp de gamla hederliga linjerna igen. Äggformad snygg retrokaross. Med syntetisk blårök för att öka mysfaktorn. Chokladbrun inredning.

Uggla.nu

Lite nattskift får det bli. Men inte så mycket mer nu. Det är ett par dagar kvar av veckan och det skall funka på dagtid även då, så vi slår igen butiken strax. Bara lite grejs som jag skall fixa till i morgon. Sen....

Men det är periodvis lite svårt att slita sig från sakerna. Vad mycket roligt man får läsa, på sidorna. Underfundigt funderande. Skojiga fakta. Utlämnande på gränsen. Kulturellt humoristiskt. Elakt och eldande. Slött och snällt. Vardagens enkla fundering. Dagbok som det skall vara. Sagor i dag. Bloggar som törs. Eller hörs ändå. Snabba rappa kommentarer.

Påminner mej om att man är, och skall vara sig själv. Inte någon annan. Det kunde lätt bli tvärtom, om man var lite osäker på sig själv. Osäker kan jag vara i vissa lägen. Men inte särskilt osäker på mig själv. Om man blir så trygg med sig själv, och säker, så borde man inte vara så stöddig. Eller?

Tränar på det med.....

Logga in eller logga ut

Morning! Här stod allt och lyste, påknäppt och klart. Det blev bara svart i går kväll. Tvärslocknade där jag var. Klubbad av de gångna dagarna. Det har inte varit läge för att se till sig själv och vila tillräckligt, men det ordnar sig snart. Den här veckan ut, och sen blir det bättre.

Det är alltid en period så här vid skolavslutningsveckorna, där det klumpar ihop sig. Nu ramlade det in ytterligare, en hög med annat grejs. Mycket annat, även sånt som andra ville ha gjort. Det kanske inte var bara jag som hade grejs att göra, men det borde gå att fixa, känns det som.

Men jag kastar en del på högen, i skrubben, bakom nåt. Det måste bli så. Vi tar faktiskt det senare. Om det finns kvar då. Om jag tänker leta efter det. Det funderar jag inte mycket på just nu. Nu är jag pigg, och skall åka och jobba. Det är ingen plåga. Det är faktiskt en riktigt bra syssla, när jag tänker efter.

Tapto och snart revelj

Nationaldagen passerade utan några större problem. Vi som vågade att vara kvar hemma, klarade av att hålla ställningarna här i byn. Inte ens vattenkanonerna behövde vi använda, för det perfekt timade regnet tog udden av det hela när det var som intensivast.

Efter en tidig insats med röjsnöre och klippare hos granntanten, riktade sonen och jag intresset mot vedlasset som var kvar ute. Vi lyckades sönderdela och transportera in ungefär åtta-nio kubikmeter ved på eftermiddagen innan regnet abrupt avbröt oss. Det var ingen direkt katastrof med regnet, för vi var lagom hungriga och slaka efter att vi nött på de timmarna.

Det minskar snabbt på högen ute, och det är bara att konstatera att det inte räcker till att fylla boden med det. Jag har lite mer hugget som ligger i buskarna, men kan även hugga lite till i grannarnas djungel.

Jag har två-tre sådana att dra nytta av. Djungelinnehavare. De är som Ulf Lundell. Inte direkt nationalskalder, men de trivs bäst i öppna landskap. Det är bra för oss vedeldare med motorsåg och son. Vi kan röja, radikalt och utan pardon, bara orken infinner sig. Ibland gör den det. Jag skall kolla av om den har infunnit sig igen när jag vaknar i morgon. Eller så kan jag göra något helt annat först. Jag har lite att välja på.

Röstning till EU tex. Det blir nog en resa till Ordenshuset för att rösta, och man kanske träffar några gamla bekanta där, som man brukar göra. Efter att ha pratat lite skit med någon utanför, kanske det går att bestämma vad man skall stoppa i kuvertet.

I Bohuslän har de mycket blålera mellan bergknallarna. Trots det, var det ingen blåval de hittade benen efter, vid vägbygget. Men oavsett art och ålder på fyndet så var inslaget i Landet runt rätt intressant. Mest intressant var tjockleken på blåleran. Det såg nästan härligt ut. Tänk att få gräva ur det med en rejäl maskin. Glufs. Pojkdrömmar!

Men nu får de krafsa fram resten av valen med pyttesmå murslevar. Vilken kontrast. Men då är vedkapning bättre. Rejälare tag på nåt vis.

Skitbra sa Bill. Brakskit sa Bull.

Idag skall jag försöka att beta av lite till på listan som inte finns. Måstelistan, som jag hela tiden slänger. Men som ändå återställer sig i varierande omfattning, vare sig jag vill eller inte.

Men det är bara att kasta bort den gång på gång, så blir det bra ett tag. Det är skönare att göra det som man vill själv för stunden, när den lusten finns där. Jag försöker att träna på att det inte skall vara en måstelista, och det hjälper. Jag har förflyttat gränsen för måsten bra långt framåt, genom egen insikt och övning. Och ironiskt nog är den taktiken och metoden verkligen ett måste i sig. Jag skulle inte klara av att sortera bort överhänget, det som ligger över mej annars.

Nu skall jag piska på junior lite. Vedbacken ser ut som en eftersläntrande flottningsbröt. Rumpan hette den i verkigheten, den sista änden, men det är mer som ett stor seg röv som skall vältras bort och in, denna vedbacke. Men till skillnad mot verkliga stora rövar så går det ju att ta en bit i taget. En klamp i taget, och en till. Nöta på bara.

Det är precis så det är. Man skall ta en sak i taget. När jag nöter på med veden, så har jag mest bara det "måstet" i skallen, och så fyller jag på lite med positiva funderingar. Inga mer måsten då, utan det är bara att utnyttja tiden till positivt tänk, om allt möjligt trevligt. Och varje sekund minskar högen ute och ökar inne.. ...

Vi skall försöka att hamna på samma våglängd, trots pubertet och träskalle. Då kan vi få ett väldigt flyt på grejorna. Men att lura igång honom är ett lirkande. Kraftsamling.

Sen skojade jag väl om piskan? Jomen...menar morot, självklart! Vad tänkte jag på. Morot var ordet, sa Bill. Motorer var just vad det var, sa Bull.

Tåfjuttar

Var lite bortfintad av allt som ramlade omkring i början på veckan. Det blev väl mycket av det "goda". Men det har lugnat sig nu. Det hamnade på nåt vis i de rätta lådorna, eller skickades med rätta adresserna. Eller så tog jag bara till lite deeeleeeeteeee. Det poppar väl till och ramlar fram en del av det, men so what? Den dagen.

Ibland måste man bara bort med en del av listan. En lång lista med måsten är inte bra! Ingen tackar en för att man sliter ut sig. Går ner sig. Bränner ner sig. Inte ens de som man tror att man hjälper. Hellre än att få hjälp, så vill nog de att man mår bra istället. Det är min filosofi. Därför bestämmer jag själv, om jag skall ha dåligt samvete för att jag inte alltid orkar med andras självklara stressaktiviteter. I teorin, och mer och mer i praktiken.

Men det släppte av, trycket, men lite trött blev jag av att ha för mycket att fixa, medan annat nyttigt blev ogjort. Dessutom är det förkylningsintro av normalslag. Seg, öm i nacken, och husken. Men det bryr jag mej sällan om. Det går alltid över. Och jag har inte varit hemma från arbetet på grund av sådan åkomma, en endaste dag, sedan augusti -07. Jag är mycket mer tacksam för det, än skrytsam. Om det tror ni som ni vill, som vanligt.

Jag skall få må bra någon vecka till på arbetet, blev jag informerad om idag. Tre veckor till. Vilket fjuttande! Men okej då. Jag offrar mig.

Rörverket står pall

Det var mycket nyss. Vägföreningen skulle ha sitt, och ungdomen sitt. Jag glömde bort att jag skulle ha mitt bara. Sen var det försent att minnas det jag glömt. Vadå?

Jag fick en del uträttat nyss. Nu är det bara att vänta på att det kommer samtidigt sen, som på en beställning. Inte sega, utan allt direkt i en hög!

"-Kan jag få beställa! En röra, tack. Medium."

Lite röra tål jag. Röran tar jag itu med senare. Då tar jag en sak i taget.

Vad det kan hända saker ibland. Helt plötsligt kan det bli rörande. Eller rörigt. Eller solklart och glasklart. Kanske matt?

Små snörändar att dra i. Får man något napp? Vinst varje gång! Fiskdamm nästan.

Det kryper i kroppen. Måste röra på mig. Måste hitta vilan nu. Det går ju så bra, och det är tur.