Omväxlande tråkigt

27,6 grader i skuggan, och snart gnälls det som bara den på värmen. Jag försöker att inte "gnälla" till vardags, men jag kan beklaga mej rätt mycket över värme, eftersom det ÄR jobbigt för mej. Om nån tar det som gnäll, so what?

Jag har i alla fall problem med att orka med aktiva saker i värmen, och blir ofta lite tagen, tex. genom huvudvärk. Det är svårt att dricka tillräckligt och solen kan vara skoningslös mot mitt vita skinn. Svalt, eller kallt väder kan man ju istället kompensera för, och lättare orka med. Men jag förstår att vi är väldigt olika i vårt förhållande till detta.

Vi njuter ju säkert på olika sätt, av andra saker med. Vad bra det är, så att vi slipper slagsmål om allt, eller att det blir så tjatigt. Fredagspizzan tycker jag är lite av exemplet för oss. När vi började med fredagspizza, och det rätt snabbt blev som en tradition, så var det som en höjdpunkt och symbol för att arbetsveckan var slut. Gott, lämpligt och lagom. Nu kom mitt lagom igen, festligt.

Men med tiden blir det en vanlig händelse, vanlig maträtt, rutin och inget speciellt. Men fortfarande praktiskt, gott och bra. Själva har vi oftast fixat egen pizza här hemma, eftersom det går lika fort som att åka ner till pizzerian. Dessutom är ekonomen inblandad, och får lägga in veto.

Men det som då inträffar, efter otaliga bra hemlagade saker är, att när det för en gångs skull inhandlas hämtpizza, så smakar den rätt fint. Ovant och bra. Tjatar man på ett tag så blir det andra alternativet en positiv överraskning. Det måste även kunna gälla omvänt, även vad gäller pizza. Prova en egen, som omväxling.

Kan man bli less på omväxling med? Tänk om man alltid har ett så omväxlande liv, och så intressant vardag så att man blir less på det? Det lät nästan hemskt.... Men då måste väl svaret vara att fixa till en tråkperiod helt frivilligt. Kan man få till det, genom att bara knäppa med fingrarna, eller är det svårt?