En period

Vadå trött? Inte ett spår av trötthet fanns, när jag nyss ringde upp honom för att få lite information om sista delen av resan. De hade precis påbörjat förlängningen i fotbollen. Det kunde gå hur som helst i matchen. Natten är varm och lång. Och det fanns ju pool på förläggningen i mörka Småland. Suga ut det sista på något sätt, innan hemlängtan kommer?

Nu ikväll är frågan: Sprit eller inte? Skall jag bidra med det?

Festivalutstyrsel, skruttält, tendens till matlagningsplanering, väderprognos, liggunderlag, ombyten, skavsår, solskydd, bestick, regnskydd, Camp Bollnäs, ryggsäck, tältpinnar, logistik, svett, våtservetter, blablablablabla, osv, mm.

Hon fixar och donar för fulla muggar nu, men lite hänger i luften. Skall man släpa på farsans spritkök hela vägen från stationen? Behövs det verkligen? Mat alltså.

Nästan så att jag skulle kunnat få följa med, om jag erbjudit mej att bära åt dem. Herregud vad krångligt att packa och bära grejor, en liten bit. Lite bra-att-ha-grejor tar väl ingen plats heller!

Men det löser sig snart under kvällen. Hon provpackar och funderar, och grejar det. Och det är inte så förbaskat noga heller. Festival: det är noga, men inte grejorna, så värst. De stjäls nog bara ändå. Precis som brukligt. Ta det närmaste, är ett bra motto.

Tror nån att jag ville följa med, på fullt allvar? Aldrig på en fläck! Alldeles för tungt och varmt för att släpa en hel camping med sig. Bara för att lyssna på lite konstig syntmusik.