Långrandigt

På eftermiddagen kom hängmattan på plats. Jag fick beställa fram den, eftersom jag själv inte visste var, som vanligt. Kan inte veta var sjutton den ligger förvarad en hel vintersäsong. Någonstans... Men de v-formade benparen, med kedjorna som fästs till öglorna i stenarna, har jag koll på. De har bara stått lutade mot huset i beredskap hela vintern.

Ibland har man ingen hängmatta kvar sedan förra året. Vissa år möglar de bara bort. Konstant blöta, och fulla med löv, frön, fågelskit och bös. Vad blir det för utsikter för den här, redan ett år fyllda? Borde braka ihop framåt sensommaren, rent statistiskt sett, tagen av ett hårt uteliv. Inte så stor fallhöjd, som tur är.

Om jag ligger så stilla som möjligt, och försöker att hitta en balans som inte kräver ett uns av spänning i kroppen, blir det gärna en riktigt lång färd. Ofta långt ut i rymden. Inbjudande vid klarblå himmel. Om det inte känns bra med vanskliga rymdfärder, räcker det med att studera trädtoppar på resa, mellan molntappar.

Tyngdlöshet kan uppnås på jorden, var så säker. Hängmattan är en verkligt bra sådan simulator. Och där går aldrig en säkring, eller att den hänger sig. Möjligen att landningen kan vara lite våldsam. Vartannat år.