Skitbra sa Bill. Brakskit sa Bull.

Idag skall jag försöka att beta av lite till på listan som inte finns. Måstelistan, som jag hela tiden slänger. Men som ändå återställer sig i varierande omfattning, vare sig jag vill eller inte.

Men det är bara att kasta bort den gång på gång, så blir det bra ett tag. Det är skönare att göra det som man vill själv för stunden, när den lusten finns där. Jag försöker att träna på att det inte skall vara en måstelista, och det hjälper. Jag har förflyttat gränsen för måsten bra långt framåt, genom egen insikt och övning. Och ironiskt nog är den taktiken och metoden verkligen ett måste i sig. Jag skulle inte klara av att sortera bort överhänget, det som ligger över mej annars.

Nu skall jag piska på junior lite. Vedbacken ser ut som en eftersläntrande flottningsbröt. Rumpan hette den i verkigheten, den sista änden, men det är mer som ett stor seg röv som skall vältras bort och in, denna vedbacke. Men till skillnad mot verkliga stora rövar så går det ju att ta en bit i taget. En klamp i taget, och en till. Nöta på bara.

Det är precis så det är. Man skall ta en sak i taget. När jag nöter på med veden, så har jag mest bara det "måstet" i skallen, och så fyller jag på lite med positiva funderingar. Inga mer måsten då, utan det är bara att utnyttja tiden till positivt tänk, om allt möjligt trevligt. Och varje sekund minskar högen ute och ökar inne.. ...

Vi skall försöka att hamna på samma våglängd, trots pubertet och träskalle. Då kan vi få ett väldigt flyt på grejorna. Men att lura igång honom är ett lirkande. Kraftsamling.

Sen skojade jag väl om piskan? Jomen...menar morot, självklart! Vad tänkte jag på. Morot var ordet, sa Bill. Motorer var just vad det var, sa Bull.