Backar aldrig, bara attack!

Kontakten var bruten med er tills nyss. Sedan ramlade det igång och det ramlade även in lite mail. Tex. från pensionären. Några väl valda ord kom det från honom.

Jag förstod som vanligt inget alls av det som han skrev, men det går att ha roligt med det ändå. Sen brukar jag skriva något osammanhängande tillbaka, om något helt annat för att verka ointresserad, så att vi blir kvitt. Och så håller vi på, och håller på, när vi har en kvart över. Det kostar så lite, men ger så mycket tillbaka. Massor av huvudbry!

Bra träning för tanke och fingrar blir det, med en massa fantasifulla betraktelser, men det har mindre betydelse vad innehållet är, bara vi inte blir ovänner. Och det kan konstateras att det är nog uteslutet!

Normalt sett skulle det ha varit polisanmälan eller torpeder anlitade för länge sedan. Närapå mordhot har ju riktats, åt båda håll, det skall erkännas, men vårt förhållande verkar starkt. Han fattar inte allvaret ändå förresten, tex. när jag var riktigt elak senaste gångerna. Trodde säkert att jag skojade, som vanligt. Och när jag är som snällast, och bara använder ironin på bästa sätt får man ta rejäl betäckning, för då avlossar han stora kanonen som vedergällning. Ja ni ser hur jag har det när jag försöker vara social med tidigare generationer. Otacksamt.

Glad att jag fått träffa den stofilen, det har jag sagt förut. Tjatar om det, men det har jag lärt mej av han, Börje. Att ljuga med, för det kunde jag inte alls förut. Vad synd att det inte går att ge exempel på det värsta här, eller bästa menar jag, för då blir man väl omhändertagen, eller kanske mest Börje då. Det vore väl synd.