Sin vana trogen

Det kommer lite jobbsposter när man minst av allt önskar det. Och jag tänker inte gå närmare in på det tjatet nu. Det var lite kryptiskt beskrivet igår och det räcker med det. Det har jag redan lovat vederbörande, och det värsta har redan runnit av efter min slakdag med koncentrationsproblem. Och det värsta har lagt sig, det knöliga sen igår.

-Sen skall vi rocka, sa grannen när vi åkte från jobbet. Och det var lite medin bara att höra det, för jag vet att det är avkoppling och omstart att vara där.

Han är lite kaxig den fan, och när det gäller våra musikaliska utsvävningar, så är det bara bra. Jag är inte särskilt blyg heller när vi är där, men är tvungen att hålla igen för att det kan låta fördj..t ibland. Okej, ofta. Sen försöker jag träna ikapp hemma, för det går inte in så lätt under en timme med oljud. Men bättre och bättre.

Och jag måste byta strängar igen. Igen? Vad snabbt det blev slut på dem då. Dåligt skit. Men nästa uppsättning skall hålla ännu kortare, ha! Hoppas att de går av fort. Pjong! Skall bända rejält nu när jag har skinn som tål. Jag kollade fingertopparna förra arbetsdagen och då strök jag av lödtennet, bara så där. Så känslig kan jag vara.

Men det är nytändning och det går framåt, från min låga nivå. Det är bara att nöta på och det är ingen plåga precis. Möjligen för invånare i närheten, med fel inställning. De borde se det mer positivt. Att det blir mer harmoni och lugn efter en riktig holmgång. Men att någon lyssnare säger att det är bra eller häftigt och tindrar, dit är det en bit. Eller så har de inte fattat att vi faktiskt är helt friska ändå.