Salta mer!

Det är varmt. För varmt för att göra någon större nytta med kroppsarbete. Men om en stund skall jag försöka, om jag orkar, att plutta ner ett femtiotal sättpotatisar. De var röda förut men nu är de riktigt gröna av sol. Lite små piggar är det på dem, men de tar sig snart. Det blir bra till suringarna framåt sensommaren.

Jag sköljde av min gula bil, lite slarvigt, alldeles nyss. Det var svalkande att skvätta med vatten. Nu är bilen röd igen. Det var ju det jag visste!

Och i morse så släpade jag delar av familjen till hallondjungeln med pinnar och linor. Det mesta låg ner, så att det snarare hade behövts en vält i framtiden, än plockning med flinka fingrar. Men nu så står en del av beståndet upprätt, det som gränsar till den så kallade gräsmattan på baksidan. Där blir åtskilliga liter plockade, på buskar som spridits från grannens mark. Samarbete är bra.

Det är mycket svalare inne än ute, och därför sätter jag mig en stund och plitar. Jag brukar ha så stängt som möjligt under heta dagar, och det får man tillbaka på natten. Svalt och skönt. Men då, på natten, vädrar jag rejält, och med ventilationsfläkt på högre varv. Den svalkan är till nytta under nästkommande dag om det är stängt och avknäppt då.

Nu skall jag gå ut och värma mig lite. Men med försiktighet. Det är ingen mening med att förta sig, nu när man är ovan vid detta. Jag är optimist som vanligt: Ingen idé att klaga nu, för det kan alltid bli värre...