Nä!

Jag tänkte byta den trasiga gaswiren ikväll även om det skulle bli lite sent. Den small ju av idag och det var väntat. En ny var redan inköpt, vad passande!

Junior ringde på eftermiddagen och var utsatt för fullgas på moppen. Han stod och väntade på mig, borta i Vikskogen, skogen full av fällbara träd. Full gas och handtaget gick inte tillbaka heller. Verktyg fanns det inte, så: Utryckning!

Jodå, det satt fast även för mig, fast jag drog rejält i det fnasiga höljet. Efter lite klippande och skarvande där, fick han puttra hem med pimpelgas. Lite tips om att absolut inte styra samtidigt med gashanden behövdes, men annars var det lugnt, det förstod jag.

Den första pimpelgasen var viktig minns jag. Det kom som en bekräftelse, eller ett slags bevis på att man var upptagen i gemenskapen. Klarade man inte av att köra trots trasig gaswire så var man en tönt. Punkt. Trafikfara osv. var inget viktigt i samband med pimpelgas. Möjligen lite viktigare den här gången, men bara lite.

Efter "Solisternas" på musikskolan och hockyn blev det lite väl sent att fixa till den, men det skulle visst gå bra trodde jag. Men jag somnade från matchen, och när jag tog mig an problemet, sent om sider så stupade det på en skadad packning ovanpå trotteln och en för lång låsnippel. Det var för segt i min skalle för att lösa det så sent så det reparationsförsöket avbröts snabbt.

Men när jag kommer in igen så får jag beskedet: -Men han skall åka buss i morgon, för det har han bestämt själv.

Vilken bra unge! Det förstod väl han direkt att det måste garderas med buss när jag skulle laga. Men han var nog mest snäll, och mindre krävande den här gången, och det av verklig hänsyn till sin trötte far.

Han pressar inte på lika envetet nu för tiden, och begär att man skall trolla med knäna trots att det är omöjligt med saker ibland. Och han vet att jag försöker så gott jag kan och orkar, och nöjd det är både jag och han med moppen. Det är riktigt svårt att komma på något att klaga på nu för tiden har jag märkt.