Klarlack

I går, sent på eftermiddagen, kom jag mig äntligen för att börja lacka om alufälgarna som bara har legat där i garaget, skabbiga och fula. De är fina i grunden men det är så mycket annat som skall lagas och fixas nu, så de har bara inte fått vara med riktigt på ett tag. Mopeden tex. tar sin tid, för det är alltid nåt smått att fixa, trots förmaningar om att köra lugnt. Men jag vet så väl att grejor slits, så det går nog bra....

Men jag gjorde ju slag i saken och satte igång, fast det var nästan lördag kväll. Men det dröjde inte länge förän det körde ihop sig. Mitt i processen var det bara att ila iväg för att reda ut vad som hade kört ihop sig.

Det var sonen och en av hans bästa kompisar som hade kört ihop. Frontkrock på liten väg. Buskar och kurva. På fel sida körde någon. Tvärstutt! Två mopeder med förare omkull åt varsitt håll. Krokig kompisframgaffel, men i övrigt inget allvarligt.

Förutom dumheter och faran för liv och lem! Bäst med detta var ju trots allt att de var oskadade. Vilken OTROLIG tur! Men vad svårt det var att säga de rätta sakerna, med tanke på framtida mopedutflykter. Något som verkar i skallen på sådana, i positiv riktning. Det var en sabla balansgång med att välja orden! Och jag lyckades kanske bara delvis, för det är svårt att bedöma sådant, när man inte kan stå bredvid sig själv.

När vi precis skulle packa oss iväg därifrån, kom det två crosscyklar sida vid sida, och drog upp längs den vägen i 80 knyck. Tanken om stora katastrofen, en masskrock i högfart, med blödande tonåringar for genom skallen. Jag hoppas att jag lyckades få dem att se den scenen framför sig, när vi hade vår lilla avslutning på platsen.

Kvällen avslutades med att, i ett moln av färgdimma och irritation, göra klart metalliclacken på fälgarna. Det gick så bra så att jag blev förvånad själv, och efteråt kändes det bättre. Men klibbigt om fingrarna. Det sitter kvar ännu känner jag, men lite blir jag av med mot tangenterna. Så får det bli nu. Man kan inte bry sig om allt.

Men människorna, tex sina barn är det svårt att skita i. Dem bryr jag mig om, och jag försöker klara det på de sätt jag kommer på. Ibland så går det skapligt ändå.