Frän rundgång ikväll

Ikväll var det lite drag på spelningen. Det har vänt lite uppåt igen.

Det ljummar i skallen än. För en månad sedan var det nära att hela rockgruppen havererade. Basisten lade ju av i höstas innan vi hade börjat, och nu senast flyttade gitarrkollegan långt bort och då blev det ensamt, må jag säga. Trummtjej, sångkille och gitarrgubbe. Så såg det ut några veckor.

Ett omöjligt uppdrag, rena mission impossible var det. Jag som ende gitarrist, och nybörjare, skulle få det att låta som en hel satans festival, kändes det som. Paniken kom smygande, som lite kallsvett och yrsel.

Grannen får komma och vara prao! Han, som även är arbetskamrat och meddelålders nästan som jag, var en räddningsplanka som tog dem med överraskning. Plockade upp sin gura av riktigt TRÄ och lirade. På en timme hann vi dock mest röra till det ytterligare, men vi bestämde vad vi skulle satsa på till nästa gång, och ikväll var det lite av comback.

Vi var nöjda och uppåt, för här fanns det igen. Framsteg och lite tryck. Det var tur att det fanns en sådan prao, som riktigt styrde upp det. Från och med nästa gång så är han ordinarie, om jag får bestämma. Det drar med sig alla framåt om det låter bättre, självklart.

Judas Priest, ZZ Top, Mustasch. Det blir bra! Vi skall ju ha tre låtar, om det bli att ställa sig på scen....