Brummelibrum vem lufsar där

Blåbär är ena riktiga luringar. Så fort man kommer på dem lite sådär uppifrån, är dom som borta. Från sidan sett, och på lite avstånd, ser det väldigt blått ut.

Och fast de är alldeles stora, fina och torra på riset, så är det så kladdigt i hinken när man skall rensa. Är det nåt som sitter i anlagen som skydd, som evolutionen har grejat till för att vi inte skall ta dem så enkelt? Jag undrar....

Två hinkar bär fick vi ihop på någon timme alldeles ovanför postlådan. Och aningen med skräp..

Idag blev det fika i skogen och sånt är inte dumt. Och det blev blått där bak, men vad gör det. Nu skall jag ta fram lite citronsyra och behandla den fina färgen på mina händer.

Skit också

Nu har vi provat ett nytt fiskevatten. Från den lilla bron där vi parkerade gick det lätt att gå uppströms ån. Det var lite väl slätt och öppet i vattnet, och inte så värst många ståndplatser, så vi knatade på. Provade några ställen här och där, men klev på uppströms.

Varmt! Bromsar! Och mygg som vanligt. Men det skiter vi i, för snart hittar vi bättre vatten. Kanske några slingrande krokar med överhäng och gömslen, där uppåt myren?

Vass i stora lass! Det gick inte att komma åt vattnet ens. Bara det vatten som var på myren, och upp på stövelskaften. Balansering, vingel, fastna i grenar, svettigt, vingla, hoppa tillbaka. Bara ge upp! Så blev det. Ingen idé att fortsätta med galenskaperna. Neråt bara, och fiska lite på vägen. Nu hittade vi ju vägen tillbaka som tur var. Jag kom ju på att vi skulle följa ån.....

Lite fisk var det där. Mycket lite. Men bilen startade i mörkret och det bar hemåt. Hem till kvällsfikat, det bortglömda, som vi packade upp ur ryggsäcken.

Men tunnbrödsklämman smakade riktigt bra hemma i soffan. Inte en mygg hade vi heller under fikat. Ingen vidare fiskelycka ikväll alltså. Men en björnskit trampade vi i. En rejäl doning som nallen lämnat i vår väg. Ungefär som en köttfärslimpa, om man skall jämföra med något.

Lagt rabarber på

Nu skall jag plantera några nya tuvor med gräslök.

Det var väl sjutton om det inte skulle kunna växa lite vanlig gräslök här, när allt annat växer som ogräs!

Mystiskt är det.

Favorit i repris

Nu kan man tycka vad man vill om olika artister i Allsång på Skansen, men ikväll var, och är det just nu ett speciellt deltagande. Fick se en skymt av ett Elvisnummer som inte skäms för sig.

Utan att lägga någon värdering i ett vanligt handikapp, så tyckte jag att det har varit mycket annat som låtit sämre där på skansen. Då med ursäkten av att det varit gamla etablerade artister. Nu hade de från glada Hudik inte den "fördelen" med sig till ursäkt. Och de behöver verkligen inte ursäkta sig för något. Jag tyckte de var bra!

Jag blev både tårögd och glad när jag hörde vilken fantastisk utveckling tjejen hade, på bara en kort tid. Från att knappt ha vågat visa sig, till att stå på Skansen, och dessutom att sjunga bra. Hitta nåt mer positivt än det!

Sen är Toralf kung! Och det vet han om, den divan. När man säger det själv till Kronprinsessan, så har man kommit långt. Och 110 000 biljetter sålda i Huvudstaden. Blir fler.....

Hanhon Lindarv?......Mossa, målbrott och benskörhet!

Mindre sanningar

Nämen, nu börjar det bli dags att göra någonting. Man kan inte bara vara ledig hela tiden, även om det är det viktigaste. Kravlöst och fritt skall det vara, så långt det är möjligt. Inte så lätt alla gånger när omgivningen finns med i bilden. Nu var jag inte negativ mot "omgivningen", utan mer mot min förmåga att anpassa mig själv. Och omgivningen kan faktiskt ha nån bra idé ibland.....Jag skall hänga på. Lovar.

Tja, vad skulle det kunna vara som kan fånga mitt intresse? Båtbygge har jag nämnt, men inte kommit igång med än. Inte så viktigt heller, att det precis på dagen blir av, men det skulle vara ett bra far-son projekt.

Det blir troligtvis ett projekt inför nästa säsong, känns det som. Jag är en jävel på att vela och fundera när det skall konstrueras sådant. Krångla för att förenkla, är lite av ett motto. Men när jag väl kommer igång så brukar det alltid bli någonting av det. Det är en liten tröst.

Nu är jag inne på andra halvan av semestern och det har varit lite väl slött, och då menar jag mest fysiskt. Det är inte direkt så att konditionen har förbättrats under sommaren, men det går att rätta till, om jag bara tänker till i de banorna. Numer kan man inte leva på gamla meriter, utan det måste underhållas mer regelbundet märker jag.

Fan vad jobbigt det lät! Måste börja bli mycket mer positiv. Skärpning nu, surskalle.

Eftermiddag

Nu skall jag inte närmare gå in på vad jag gör efter lunch....Men under lite......vila på maten, kan det passa att fundera en stund på allt möjligt. Jag funderade på hur bra det kan vara i vår värld. Den lilla världen, här i vår lilla lekhage.

Jag fortsätter att hålla lite tummar för de som har det jobbigt. Gnäller gör man, av och till, och tar sakerna för givet. Men det är bra att få äta sig mätt och sen få vila på maten. Och tid att fundera, det tar man sig bara.

Pang på rödbetan

Vad mycket roligt det låg i frysboxen! På botten låg de bullar som jag bakade för länge sedan. Varför gjorde jag dem så platta? Men det går att äta sådant med, om man bara har rätt inställning.

Kompostmaskarna har bra inställning. De äter det mesta men är verkligen ena riktiga gottegrisar. Gamla bullar är mums. Och den halva skottkärra med ålderstigna bär och grönsaker som vi grävde ner, smaskar de garanterat i sej med glädje.

I och försig så har jag inte med säkerhet sett deras glada miner, men jag skulle kunna tänka mej att det blir fest där. Hermafroditer som partajar bland sötsakerna. Säkert händer både det ena och andra efter maten, om de nu orkar med sånt. Ja, ni vet själva.

Va! Skulle jag?

Man kan undra om det är så kul för de som börjar jobbet igen, efter semestern. Väderberoendet, eller jag menar regnet, har kanske dämpat semesterhumöret lite. Men det har säkert varit en bra ledighet för de flesta ändå. Det är huvudsaken att det blir vila, omväxling och ny energi. Klysha som håller än. Nya grejor att göra, är guld.

Jag har några lediga dagar till innan vi ses, och jag är inte skadeglad för det. Det kanske blir dåligt väder en par veckor :)

Regnandet har jag nästan struntat i. Det har blivit en blöt vana bara, som man bemästrar, eller bortser ifrån.

Men det hängs ytterst lite tvätt ute, har jag märkt. Det måste vara därför som min tvätthög är så stor. Ingen vill fixa och hänga ut det åt mej..... Så jag hoppas att det blir någon dag utan blöta, eller gärna två-tre stycken. Bara för att prova på, så där. Tvätta och sånt.

116 gamla hästar

Det luktar bränt gummi ännu, och det sitter kvar högt uppe i näsan. Vi stod fel i vind ikväll, och drog i oss lagom tjock rökig cruisingarom. Men det var något avslaget över det hela tycker jag. Inte riktigt som ifjol, men det blir kanske annat drag senare i sommar, om det nu blir cruising någon mer gång i år. Jag har inte full koll på detta. Åker i min Volvo 745 bara......

Jag körde lugnt och sansat hemåt. Det var bara några små ryckningar i foten, men det var inget jag inte kunde bemästra. Har för övrigt inget att bevisa inför publik heller, så det lämnar jag till andra. Dessutom skulle det ha verkat väldigt konstigt om jag ställt mej och varvat upp den vid viadukten. Och skuttat iväg lite lustigt. Helt plötsligt hade folk legat, tryckta mot golvet i min bil.

Därför åkte vi lugnt hemåt, genom förorten och bort från civilisationen, på den röda nybelagda vägen. Vi svängde in på byvägen och rullade lätt neråt backen, men vid infarten till vår gård stannade tiden upp. Jag kände vibbarna från yngre generationer, och från förr.

I går på eftermiddagen fixade jag gårdsplanen, genom att kantskära, kratta grus och stå i. Krattade grus och justerade och rensade bort ogräs så svetten rann i floder. Det blev fint och slätt, och småtrevligt.

Jag skall kratta igen de två djupa spåren som blev till sent igår kväll. Det blir det första jag gör i morgon. Det går så lätt.

Timer

Det är verkligen tveksamt om det är någon större idé att knoppa in nu. Jag skall upp klockan tre, typ!

Typ sa jag för att det skall skjutsas ungdom igen. Inget ovanligt alls. Mer vanligt än ovanligt. Välj den konstigaste tid på dygnet, och det är troligast då som det skall skjutsas. Nu skall tåget gå vid fyrasnåret, så jag kanske inte behöver upp förrän halv, men det är ett sjå. Och dessutom självförvållat... Finns inget att skylla på, utan jag tar helt på mej detta.

Men nu slipper vi henne en hel vecka. Jabba! En hel vecka utan att ha taxijour. Slippa att skjutsa och hämta under de timmar man kan sova eller skriva ovettiga historier och jägla. Detta måste utnyttjas till max.

Nu kommer grabben att få sitta emellan. Nu får han ställa upp på sina föräldrar helhjärtat. Hänga med på allt som vi kan hitta på, och som passar oss som handsken. Vuxensaker tills den stackarn kräks. Bara han och vi. Rå om varandra.

Okej, putsar till det lite: Nu skall vi ägna oss åt honom, helt och fullt, i en hel vecka. Det blir väl underbart bra. Önskesommaren är i hamn....

Väl genomskinligt, men ibland väljer jag mina ord. Orden räknas, det tror jag stenhårt på, men hur är det med tanken? Tanken är ju så mycket svårare att bevisa.

En söt historia

Plockar jag bär i dessa dagar, så kommer jag säkert hem med redan färdigt bärmos. Praktiskt...

Men jag skall prova att plocka sedan, när det blir torrare, för säsongen har ju bara precis börjat. Och då, när det är finväder, kan jag luta mej mot en tuva och fika lite. Det skall jag göra, flera gånger.

Nu blev jag inspirerad till att uppfinna en bättre bärrensarmaskin, och det kan ta en stund. Så vad skall jag göra under tiden?

Vargen kommer!

Jag läste i blaskan att vargen hade varit ute och ränt igen. Mellan Finnfara och Annefors var det, passande nog. Han var väl ute i samma ärende som vi, ute för att fånga något ätbart.

Vi åkte där kvällen före, när vi skulle på fisketur. Bakom en vägkrök i skogen, dök det upp något grått. Tvärbroms, och för en halv sekund var det ett antal djurarter som passerade revy, innan det stannade vid en skock gråsvarta får. Mitt på vägen.

De skuttade in på infarten, som troligen var vägen in mot deras hemmamarker, och försvann. Eftersom deras beteende var lite spattigt, kom tankarna på björn eller varg genast upp. Det kanske inte var bara vi i bil som jagade dem?

-Nu är björnen eller vargen runt här och slickar sig om munnen, sa jag. Lite för att höja spänningen, en par snäpp. Vi skulle ju ut i storskogen, några kilometer bort, och det kändes intressant och spännande redan före fårmötet. Han åblekade ingenting, grabben. Nej, några får på vägen var inget att hetsa upp sig för.

Jag hetsade inte heller upp mig, av att ha läst att vargen varit där på vägen, på förmiddagen dan efter. Det är väl klart att det är där han skall vara. Just där maten är ute och springer så lämpligt.

Men jag gissar på att det bara var någon annan halvblind chaufför som råkade stöta på samma sak som vi. Grå ull bakom nästa krök.

Patent på spön i backen

Ruskvädret fortsatte in på kvällen, som vanligt, men vi förberedde oss trots det, genom att göra i ordning varsitt bäcköringsspö. Han har ett stort fiskeintresse, grabben, men han har väl inte riktigt kommit in sej i öringsfisket än. Det beror mest på att det krävs lite geografiskt kunnande och även lite vant sällskap, men det går så klart att lösa. Jag kan ju offra mej:)

Jag avsatte lite tid på spötillverkningen först. Här får ni tipset. Ett billigt bensinmackspö, ca tre meter långt, som byggdes på med enkel liten pimpelrulle längst bak, bakom handtaget, och fastsatt på en fasttejpad trästicka. Och invändig lina! Fenomenalt! Detta för att kunna variera linlängd, men utan att trassla med utvändiga öglor och att haka fast linan i grenar. För grenar och sådant är ju förutsättningen på nåt vis, för bäckmete.

Det svåra var bara att få linan genom toppen på spöet....Ut i det fria....Men det finns små sågblad...Spötoppar är ihåliga.... Stumpen med öglan kan återanvändas....Tejpas bara fast på sidan om....Funkar bra som styrning, den toppöglan..... Och voila! Det funkade visst! Precis som det var tänkt. Men jag trär inte igenom lina ute i skogen, för det krävdes hjälp av en dammsugare för att få igenom den.

Nu lättade regnet lite framåt åttatiden och vi rafsade ihop lite metmask och drog iväg uppåt Finnskogen. Det var inga problem med att hitta till bäcken, för jag har provat där förut, med varierande resultat. Och det är huvudsaken att vi får prova på, för kvällens eventuella fiskelycka var inte det viktigaste, kände jag.

Jodå, det fanns lite småöringar nedströms vägtrumman, och det stod inte på förrän det blev en premiäröring uppdragen. Inte så pjåkig, faktiskt. Glad, och säkert med en skön känsla fortsatte han fisket, koncentrerad. Och vi blev mer och mer blöta, dyngsura, på byxbenen men inga problem med sådant. Nu var vi i en annan värld en stund.

Och jag fick en själv! Och en till. Och han fick en till. Och vad mörkt och skumt det blev undan för undan. Till slut visste jag inte om jag metade på land eller i en gran. Eller om det var mask på kroken eller inte. Jag satte med yttersta svårighet på nytt bete, men bara på känn, för nu var klockan nästan elva, och det var dessutom riktigt svårt att se var man satte fötterna.

Nu går vi hem, sa vi nästan i kör. Helt överrens var vi, och nöjda. Egentligen var det en liten och lätt fångst, och de kanske kunde ha fått varit kvar där i bäcken. Som tur är så fylls det på snabbt på deras ståndplatser. Någon ny tar över och växer till sig, där maten virvlar in mot bakvattnet. Sakta växer de, bäcköringen, men så länge de har skydd av vegetation och vilplatser så går det att meta lite, med gott samvete.

Dagens dragning

Det skulle komma några droppar idag med. Jag kände det nyss på bron, när jag gjorde en koll. Varför jag kollade det vet jag inte. Något som blir gjort, lite automatiskt. Vad skulle jag kunna göra åt det förresten. Det kommer ner, vare sig man vill eller ej. Bra för gräsmattan och turbinerna. Ett konstaterande bara, och så blev det inte någon större skillnad.

För fiske tex. så tror jag att lagom är bäst. Det är säkert bättre med aningen mer vatten, än bara torka. Och om det skall bli någon fin paddeltur på strömmande vatten, så är det bättre med nederbörd före, så att det inte blir så mycket grundkänningar och krångel.

Men det är inte vattennivå och väder som skall hindra sådana utfärder. Oftast är det bara det andra som händer, alltså familjens övriga aktiviteter, egna viljan och dagsformen som bestämmer. Det är lite svårt att organisera sig nuförtiden.

Nu, och hela tiden, är det en sådan övergångstid, en pågående ombildning av människor, som verkligen ser till, och tvingar en, att ha tungan rätt i mun. Det är stora steg ut i livet som skall tas. Det har hållit på ett bra tag nu, och vad mycket bra som har hänt, och händer hela tiden.

För föräldrar kan det vara en konstig historia, men vad skönt det är att släppa på band, och släppa dem lite i rätt takt och kanske i rätt? ordning. Nu sköter inte jag det mesta av släppandet, på det viset, utan det sköter objekten själv bäst. Det är nästan bara de som sköter fasthållning och sådant. Ja, och lite pekar vi, mot bromsen, självklart. Vägen kan svänga.

Klipp och .....klipp. Men det är inte helt lätt jämt, och säkert inte för dem. Vi är dessutom rätt så olika. Det vet jag väl.

Det funderas lite, och prövas lite tankebanor, och klarnar upp bra. Det kanske skall vara en rad med små prövningar också, med ett syfte, för alla inblandade i familjedegen? Det skall säkert inte gå helt lätt kanske. Jag följer det med aningen pirrande förväntan, kan jag ärligt säga.

Lite nederbörd idag, som sagt. Det är bra för bageriverksamheten. Bröd skall alltid finnas och då sätter vi en sats på kalljäsning i källaren. Två plåtar med matbröd speciale, på en liter kallvatten och det som fanns hemma. Med speciale menas: Olika varje gång. Blev det någon gång ett kanonbröd, så vet jag ändå inte riktigt vad som gjorde det. Lottobullar speciale.

Fria händer

Det for en massa bokstäver förbi här nyss. Var har just de tagit vägen ?

De bara dräller runt, vind för våg. Att väga dem på guldvåg är omöjligt.

Vågar, men vill inte heller. Varför skall man väga så noga? Allt blir ju lättare, utan vikt.

Oviktigare, som ....guld.

Heureka!

Direkt efter kvällsmaten satte lillsnickarn igång med att spika ihop några brädstumpar. Han behövde en liten ramp för att kunna ta in moppen över tröskeln till gångdörren på garaget. Genom garageporten har det alltid varit slätt och lämpligt, men vi försökte att ordna en plats speciellt för moppen vid lilldörren istället. Nu är det ju så städat och fint.....

Ja, jag skall ta upp efter mej. Donade ju till gräsklipparen så bra idag, och det behövs diverse verktyg till sådant. Och en gräsklippare blev det bara delar utav. Och sedan blev det annat, och sen så blev det till att grilla lite. Och nu så måste jag bara beskriva dagens glädjeämne, istället för att städa. Man behöver ju inte så enormt mycket för att glädjas en smula.

Snickarn behövde ju lite olika längder på spik, och bland dem har vi visserligen städat, men var de olika paketen finns nu, det är en annan femma. Men att han kan vara så glad för att hitta lite spik tänkte jag, när han kom över gårdsplanen och tjoade. Men det var bara så enkelt som att i sökandet bland lådor travade på varandra, mestadels innehållande spik och skruv, så gjorde han ett roligt fynd.

Precis för ett år sedan städade vi förra gången, alltså lite mer rejält, och det måste ha varit då som de hamnade där. I en låda just med skruv och spik. Under ett lager med småkartonger av olika dimnensioner, så fick han napp.

Hela arsenalen av angeldon låg där, helt gömda sedan förra gången. Var sak på sin plats? Hur hamnade de där, och med ett täcke av spik o skruvpaket över? Inte så konstigt att jag inte har sett skymten av dem, trots letandet i vinter.

Det var faktiskt komiskt att se dem. Jag tänkte mest på att vi har lagt dem så, av någon anledning. Hur tänkte vi. Eller jag....

Töfftöfftöfftöfftöff

Det var en dag med traditioner i dag. Inte för att det är ett fastlagt datum, men en valfri dag på sommaren skall man väl städa garaget. Det blev gjort idag, och det mesta skräpet körde vi till tippen. Vi skulle samtidigt spana efter några hjul till den gamla Klippoklipparen. Men några användbara hjul fanns det inte på skrothögen, utan det var bara fel modeller, flera stycken.

Vi slängde det sista skräpet, lite oljegrejor och elskrot, och där stod en till klippare på väg till dränering, men fel sort igen. Jag frågade vederbörande personal lite tafatt, om man blev anmäld om man hittade lite klipparhjul och tog hem. Trevlige sopsorteraren lovade att, visst kunde man få ta något användbart, men man skulle fråga först!

Vi slog igen bakluckan, men halvt på väg in i bilen tycktes det som att någon sa Klippo. Sopgubben var bakom något skrot, kylskåp tror jag, och rotade, medan han tittade åt vårt håll. Jo men där stod det en röd och gul maskin. Utan handtag, men med 4 hp. Och helt onödigt, utrustad med drift. Men hjulen var fräscha, det var huvudsaken. Ta hela sa han, och det gjorde vi.

Först laga startfjädern. OK. Sen kolla gnistan. OK. Olja, ja det fick vi fylla lite. OK. Bensinslang, alldeles sprucken, och ersättaren togs från kylaren på skrotbil. OK. Ingen kniv och bult, men lånade från ordinarie skrutten. OK. Bensinlocket borta, men bromsoljelocket på skrotbilen kanske. OK. Tanka, kolla läckage. OK. Drog lite i snöret, och självklart så startade den. OK.

Slängde ut den på gräsmattan, fortfarande utan handtag, och den töffade och gick, och gasreglaget, som satt där nere, funkade bra. Driften, hur är det med den? Slog till spaken och visst snurrade det där framme. Till hälften... ok?

Det var alltså inte som det skulle, för bara ena hjulet drev. Men töffade på, det gjorde det, och jobbigt för ryggen utan handtag var det. Men det var nog därför den kastades. Fel på starten och felaktig, misshandlad låsmekanism i höger fram. Eller så var det väldigt jobbigt utan handtag!

Men nu är frågan: Vi skulle ju bara ha ett par hjul, och nu fick vi en som funkar minst lika bra i motorn som den vi hade. Vilken skall vi laga? Vi har bara ett handtag, en fungerande kniv, en halvfungerande drift, och bakhjul bara till en av dem. Nu blev det svårt.

-Drift! sa junior. Men på vår steniga krångeltomt? -Drift! hörde jag en gång till. Men jag är skeptisk, både till att hantera och till att laga sånt skrot. Får jag bestämma, och det får jag, tror jag, så blir det som vi tänkte från början. Bara byta hjulen på trotjänaren. Och kanske motorn...

Stick!

Vilken kväll! Det här är vi inte riktigt bortskämda med. Måste ta tillvara sådant, när det dyker upp. Säger jag, och sätter mig här!

Men jag hinner ut igen, och det innan myggen gör kväller. De var envisa nyss när jag provsmakade hallonen. Hallonlandet, eller djungeln som invaderar oss från grannen i norr, försökte vi trimma till lite förut. Det blev lite bättre i kanten mot oss, men i övrigt växer det som det vill. Herre min skapare vilken växtkraft. Det är tätt så att det omöjligt kan ramla och lägga sig nu. Hallon och brännässlor som stöttar varandra, så stadigt. Ogenomträngligt.

Men det kryper in på gräsmattan, decimeter efter decimeter, och särskilt om man inte skär av lite radikalt, och klipper rent med klipparen. Lite skrämmande! Tänk om man tappar greppet, och tomten invaderas av hallon, omöjliga att få död på? Det verkar lite lurt, för så fort man inte har klippt på ett tag så är det nya snabba skott överallt.

Hallon i var blomrabatt. Utefter husväggar och genom altanspringorna. Istället för groblad och maskrosor på grusgången så får man rensa bort hallon! Kör man inte bilen på två dagar, så spirar det hallon i luftintagen. Varför är det stopp i stupröret igen? Hallon! Är det solförmörkelse, eller är det hallonen nu igen? Hitchcock, lägg ner!

Det är gott med hallon och mjölk. Men då vill jag ha betta till. Betta förstår ni, det är bara vanligt knäckebröd, smulat över det hela. Mumma.

Nu är det fika. Smultron, jordgubbar och glass. Jag är en läckergom i dessa tider. Och hallonen får mogna på sig någon dag till, innan jag anfaller dem.

Hopp!

Nu är det så fint såå. Alltså lagom slarvigt slaget i diket, och snabbt avklippt på gräsmattan. Endast de partier som behövdes klippas körde jag. Det jämnar ut sig nästa gång.

Och takrännorna på garaget har rensats på skräp. Det såg mest ut som matjord, blandat med bandybollar och någon pinne. Om man har stora fina aspar så blir det mycket klegg i rännorna, men det är sådant som man lätt står ut med, när man ser, och framförallt hör löven.

Grabbarna städade nere under källartrappan nyss. Det fanns ungefär ett hundra grodor, de flesta små, där under. Inte inomhus om ni trodde det, utan vid källaringången. Där har vi en stadig trätrappa nedställd i en murat utrymme, istället för att krångla till det med gjutna steg, alldeles för permanenta.

Någonting inbjuder smågrodorna att dansa ner över muren och fastna där i fällan. Då gömmer de sig nödtorftigt under trappstegen där det blåst in lite skräp och löv. Det går nog ingen nöd på dem där, men att visa dem en framtida, större värld kanske gagnar grodstammen.

Och det klampar förbi stora klumpiga fötter där grodorna gömmer sig. Därför får vi förbarma oss lite och samla upp dessa små liv ibland. Jag undrar om samma groda har lyfts upp flera gånger? Tänker inte kolla det speciellt noga.

En röd tråd

Röja lite gräs kanske?

.....En stund då.

Blöttigräsetblues

"Det är Måndag morgon, och mitt huvud känns så" ......lätt! Jo, jag sa, det är Måndag morgon, och mitt huvud känns så......

Det blir ingen blues om tungt huvud och elände idag heller. Nu skall jag prova en första semesterdag. Jag fyller på med något eftersom. Från första änden på den här dagen.

Det blir nästan genast ett besök på stan, det vet jag bestämt. Skjutsning som vanligt, efter lite frukost. Den har jag inte ätit ännu, men nu rasslar det lite i trappan och på toan. Det blir frukostsällskap tror jag. Ovanligt tidigt kommer de upp, för att vara lov. Ja, det skall ju sommarjobbas. Spelas på stan från lunch och en bit in på eftermiddagen.

Vilket otroligt bra sommarjobb! Spela med kompisar och göra det som faller dem in, inom vissa gränser naturligtvis, men ändå. Har en känsla av att det blir lite skurigt under veckan, men musik blir det säkert i gatuhörnen. Jag kommer att höra lite repriser. Om det duger att lyssna på, vill säga.....

Jaha? Och mer...?.......Men ingen aning!

Ett ljus i mörkret

Timmen är sen, och vi är nyss hemkomna. Vi har faktiskt varit och besökt ett av stadens näringsställen ikväll. Det hör inte till vanligheterna, men det gick riktigt bra. Jag vet ungefär hur man skall bete sig på sådana lokaler, även om en viss osäkerhet kan infinna sig, på grund av orutin. Det var bara sjutton grader ute, men säkert sjugosju därinne, så vi slapp verkligen att frysa.

Och medan vi åt ringde våra kompisar upp och undrade om vi kunde umgås. De hade nämligen blivit förvisade från sin stuga, av sin vuxne son med bihang. Grym är världen. Det lustiga i kråksången är att det var precis vår situation. Förvisning hemifrån.

Ypperligt läge att slå våra påsar ihop, för att med gemensam påhittighet överleva kvällen. Vi kunde ju ta en till sväng bortåt festivalåkern, eller hur? Jodå, de skulle gärna vilja se detta spektakel på nära håll.

Men vilken skillnad! Lerigt, javisst, men mer tillplattad lera och mycket torrare. Det hade faktiskt kört lite bilar ut därifrån för egen maskin idag. Och den beiga Kadetten lerig och fin, mötte vi nere på samhället. Vad skönt att den kommit loss, för jag tyckte synd om flera fina gamla bilar igår. Sådana bilar skall köras, inte stå i geggan och sura.

Så ikväll har vi sett: Lerigt folk i alla väderstreck, en buss med låg svansföring på åkern och uppsvinget i ett litet samhälle. Glada människor såg vi, men vi såg även en sorglig blombukett i leran. Det såg ensamt ut, men det kanske var ett särskilt ensamt ställe, just där på detta lerfält förra natten.

När vi åkte vidare så såg vi efter vägen, älggräs som blommar, i Segersta och överallt. Rondellen i Mohed i ett helt varv, Bergvik där vi köpt en kanot och vägen som jag inte åkt förut mot Ljusne by knight. I Söderhamn var det livat, och fartkamerorna efter vägen hemåt satt där de var satta.

Och hux flux så var vi hemma, och kvällens party var precis avslutat. Timing! Känsla för sådant får man genom att öva. Nu har vi ju övat sällan, men det funkar ju! Ingen behövde egentligen offra sig för någon annan. Det är fint med en liten resa, i det lilla.

Men den som försöker att cykla hemåt utan belysning, får med mej att göra. Jag tvingar genast dem till upplysning inför svåra vägval. Diodlampor är en välsignelse.

Naggad i kanten

Det är lite molnigt men jag skymtade månen mellan varven. Var den inte lite naggad i kanten nu? Fullmåne är inte att leka med vissa gånger. Jag kände av den nu med, i veckan, men inte så mycket. Och det utan att jag sett den. Inte förrän nyss. Jag är lite som vattnet. Flyter och dras med.

Det är inte alla dagar som man hör ljuden från metropolen Kilafors. Men ikväll hördes det rejält här hemifrån, fast det blåste i träden. Nu har de ett uppehåll i regnandet, så då kan de hålla på som sjutton. Utan regnrock, men absolut med stövlar. Och höga skaft kan inte vara fel.

Hört från olika håll

Jag chansade rätt! Det kom inte en droppe regn på oss ikväll, och spelningarna funkade bra. Lagom stämningsfullt, eller fartigt var det, och korv med bröd under tiden. Dansen gick i stövlar på hällen, men det satt ingen i tallen, vad jag kunde se. Jag höll inne min fot, lite i skymundan utifall. Kan vara en liten jävel ibland...

Två spelmän visade oss först vägen upp, under säkert spelande. Hela vägen, alltså uppför den steniga och lite hala stigen, upp på Hårgabergets hällar. Ungdomarna stod "på scen" i två grupper, och arvingen var med i den ena. Dessutom hade de två spelmännen kompletterats med de yngsta barnen, på sång och fiol. En grym liten kille sjöng, och nu menar jag SJÖNG, så ögonen fuktades, ja ni vet...Barn. Väldigt mysigt,lättsamt och skön kväll.

Och samtidigt förde vinden med sig tunga ljudmattor från Kilafors. Regnrockare i lervälling, de hördes långt, men bara om vinden låg rätt.

Och vi var ju tvungna att inspektera väglaget. Det kan jag säga direkt: Inte många kör ut sina bilar från den parkeringen på vanligt sätt! Omöjligt! Men det går såklart att fixa lite hjälp, och det var visst på gång. Bondtraktorer är rätt bra att ha ibland, även om det är lätt att klaga på skiten annars.

Men vad mycket lera det kan bli av vanliga fötter. Förstår att grisar bökar och står i, men det här såg värre ut. Nu menar jag inte att det varit grisar där, men det såg värre ut! Bara en jämförelse, fattaru. Men det såg verkligen roligt ut där.

En dag en dag endag endagendagidag

Det återstår att arbeta en dag före semestern. Sedan fortsätter givetvis regnandet, men troligen avlöst av snö. Strömlöst i tre veckor, och hemvärnet kör med bandvagnar och räddar befolkningen. Vägen tjälar ihop, på en ny plats, bortspolad sedan tidigare. Vi går ut sammanbundna av rep, för att inte kastas omkull och tappa orienteringen på tomten. Helt perfekt! Semester i en månad.

Jag tror att det blir en bra ledighet. Jag skall försöka att göra någonting annorlunda. Men jag har inte bestämt eller tänkt på vad det skulle kunna vara. Det kanske skulle kunna vara bra med lite oväntad inspiration, några bra ideer som bara ramlar in.

Den enda tanken som jag snuddat vid, är att försöka att yxa till en eka, för den gamla kommer jag inte att ro en meter till. Den har lagts till vila sedan något år, och skall bara få en sista uppgift. Den bästa ekan jag rott, skall givetvis mätas upp. Det gjordes inte den gången jag byggde den, utan formen blev till mest på fri hand, utan dokumentation. Det kanske är då det blir som bäst?

Men vi får se hur det blir med båtbygget. Jag skulle ju vilja bygga någon kanot till också, alltså någon annan modell som variation till de tre som redan finns. Det behövs säkert någon till, både mindre som större, slankare eller lasttåligare. Det går att hitta på en del ursäkter för att få tillfredsställa sådana verkliga och viktiga behov.

Vädret rockar

Det är lite lagom skönt att få sitta inomhus och arbeta, även om folk påstår att drömmen är ett utomhusjobb. Jag har provat båda delar och är helt på det klara med vad som gäller för mig. Jag har väl aldrig haft det så bra som nu, med väder och vind.

Någon grad för varmt är det ibland, men marginellt. Det går att ta sig en pust friskluft i något skuggigt hörn ändå, eller bättra på det med någon fläkt, värre är det inte. Tro mej, men det var inte ofta som jag tyckte vädret var så perfekt för utejobb. Tänker mest på byggjobbet nu, men visst kan det finnas lämpliga utejobb med, som funkar i olika typ av nederbörd och eländeshetta.

Nu skall jag inte gnälla och klaga för mycket, men jag är lite förvånad över hur mycket man kunde stå ut med därute. Man visste väl inte bättre.

Lera och kladd. Snöslask. Snålblåst över en taknock. Regn längs nacken, och ner på ryggen. Grävarbete i stekande hetta. Spika vita panelbrädor på solsida. Svart takplåt som en stekpanna. Små spikar utan handskar i minus 17. Då var man kanske svettig minuten före. Och roligaste var att riva ett gammalt tegeltak, med fågelskit, damm och svettiga glasögon..påbörja ett bygge i januari. Men då fick man ju bygga in sej...Utomhus.

Jag brukar inte klaga. Så mycket..Men det var även en fin tid, och det minns man bättre. Det som var bra, vill gärna visa sig lite längre i minnet.

Men det ÄR bättre nu. Jag, som bara kan jämföra med det som jag har gjort förut, är nöjd som fasiken att sitta inne en hel sommar, om det kniper. Det finns tid att vara ute ändå, andra dagar eller på kvällar. Men det bästa är ändå att slänga käft med lite mer, och roligt folk. Det är ändå det viktigaste, som ändrats till det bättre om jag jämför.

Sänder i samband med detta en tanke till alla som gillar att vara ute. Hoppas hårdrockarna i Kilafors uppskattar frisk luft och en lagom blöt och verkligt festlig tillställning. Tunga prognoser, men lite obestämda. Kanske kan det bli en glugg där över åkern? Jag skall försöka styra bort det på nåt vis. Trollens brudmarch funkade alltid, minns jag. Men är det hårdrock?

Tre lätta pass

Kan det vara bara tre dagar kvar? Och sen ledigt, sommar och sånt? Varför inte! Men det känns ovant.

Gick liksom inte mentalt att planera riktigt inför det här. Kunde inte, men ville inte heller, oavsett. Man tar det som det blir några dagar först. Sedan planering, panik, dagar som rinner! Nej, skojar bara. Det blir inte så, jag lovar. Det blir saker som blir ogjorda, visst, men vem har lovat det? Inte jag.

Alltså! Inget blir ogjort. Jag hinner med allt, för det har jag bestämt. Det är det enda som jag planerat.

Jag lovar sällan så mycket på allvar. Jag inser min kapacitet inom området, och blir inte helt besviken om det nyttjas bort dagar i lättja. Och nyttjas till kvalitet. Det är alldeles för viktigt med semester för att lägga dagar på alternativarbete eller stress. Jag skall göra ett verkligt hårt arbete, avseende vila och laddning. Svettigt, men skönt efteråt. Som att plåga sig i en bastu.

Om man slöar till på fel sätt, mentalt, så kanske man råkar glömma sig, och råkar göra något riktigt ansträngande. Tvi för sånt. Kan dessutom vara farligt vanebildande. Inte bra alls...Skärpan, skärpan!

Makaroner på ett strå

Även om det är lite svalt och blåsigt, för att vara mitt i sommaren, så kan det vara rätt fint en sådan kväll som ikväll. Om ni inte kommer på något annat att fördriva tiden med, så gå då gärna en promenad, med skarpögd blick, och något lagom behändigt kärl i handen.

Det måste vara lite av ett smultronår i år. Bara på en snabb runda runt tomten, plockade vi en rejäl djuptallrik med fina smultron nyss. Tillsammans med ett lagom stort paket med gräddglass, blev det en fenomenal efterrätt. Och det gick faktiskt att sitta ute och avnjuta det hela, inklusive kaffetår, även om det inte är den högsommar som det ju helst skall vara nu.

Jag grillade helt enkelt måndagsfalukorven på utegrillen ikväll.....Fipplade med svajiga rostgrillen och eldade. Men det piffade till delikatessen rätt så bra, till veckans första kvällsmål. Makaronerna, för det var bara sådana idag, smakade faktiskt bättre, hur det nu kunde komma sig. Men smultronen med glass var bäst! Vad mättande och gosigt, i solnedgånen på farstukvisten.

Och växande släktet, yngre än mej tar, såklart, genast efter middagen fram en badrumsvåg, för att bevisa sin storhet. Verifierar sin nyvunna tyngd. Det var i och för sig inget större fel på den idén, men varför sedan förta den glädjen genom att få mej upp på vågen?

Han blev totalt krossad i den tävlingen. Jag har dragit ifrån med en hel långsida nu. Revanch från fjantiga biltävlingen sist. Nä, äta som mej, det kan han inte ännu!

För snabb

Jodå, han kom verkligen upp! Snabbare än ögat slängde han i sig frukosten, men vid normal lunchtid, och var sedan på språng. Vad sena vi var ut till bilen!

Magiskt ord, detta gokart. Varför sådan fart på grabbar när det hörs eller luktar motorer? Jag vet inte själv varför, men det är någonting som man inte direkt kan ta på. Ren kärlek? Svår att förklara, och bara blir? Behövs inte förklaras heller. Bra att det finns olika intressen som inte behöver förklaras.

Det var drag i dem, så att det nästan lyfte på gupprakan, och svåröverblickad bana. Det känns verkligen så när röven släpar tre millimeter från asfalten, och gummispån vilvlar in under visiret. Efter fem minuter krampaktigt burkande på den mycket guppiga banan, började händerna ta stryk. Glasögon och hjälmvisir skallrade i otakt, med dubbelbild som följd. Detta flimmer plus handsvett, stötar och oväntade bakhjulssläpp störde mej väl mycket i min enorma fokusering på att vinna.Jag fick därför bara nöja mej med en andraplats, trots mina grymma kurvor.

Nu har det sjunkit in. Det var viktigast att delta, och att kämpa väl. Och så kan man ju få folk att vakna och stoppa i sej frukosten någon gång, i varje fall under dagtid. Men jag skriker nåt annat nästa morgon, eller förmiddag. Lunch..

Startknappen

Vad skall jag göra? En hel lördag utan en enda krumelur på agendan. Jag har, smart nog, inte skrivit dit något nämligen! Skall det bli slött, skall det bli trädgård? Ramla runt lite i uthus, eller bilen? Skall det verkligen göras nytta? Eller vad?

Vadå nytta, vadå göra något? Jag gör massor, speciellt när jag inte gör en massa onyttiga saker samtidigt. Det är då nyttan verkligen kommer in i bilden. Då stannar det kvar, som byggstenar i en. När man gör något verkligt bra, då är man där under tiden, i nyttan, och lever. Då behöver man inte ens önska att det blir färdigt heller. Vilken tur att det finns så mycket bra saker att göra utan att man måste.

Tänk om man var tvungen att uppfinna alla möjliga sätt att slå ihjäl tid, medan man samtidigt klagar på tidsbrist! Att alltid leta nya skavanker som måste poleras bort. Att verkligen efterlysa fram skräp att städa, och planera fram längdkilometer med framtidsprojekt, i en omfattande lista. Jag kan ha medlidande med några, ännu inte invigda i nyttigt tänk, om jag så säger....

Jag försöker nog att styra ut tankarna till någonting som liknar en utflykt tex. Det är inget ovanligt beteende, minns jag, sedan förra helgen. Då var det den andra ungdomen som var med på rundtur. Kanske junior har ork, men framför allt lust, att dra iväg en bit med farsan?

Nyss, när det var dags att vakna, det är ju ändå sen förmiddag, hördes mest ett brööl till svar när jag ropade: -FRUKOST!!

Uuum...Brööööl....ja!....mmnjöööääää....snaaart.....zzzzzz....zzz

Jag tror att om jag ropar: Gokart! kanske han redan är uppe innan ekot upp genom trappan har tonat ut.

Hårt, för dej

Vi håller tummar. Vi håller tummar, och jobbar lite. Det är inte så livsviktigt att bara arbeta en sån här dag. Vi pratade lite mer idag kanske. Med varandra.

Man känner efter lite mer. Kommer ihåg lite mer. Funderar på... ja allt möjligt. Det kanske man skall passa på att göra en sån här dag, när vi håller tummar och så.

Muörrn

Skulle bara knäppa av, jag. Lilla blå dioden blinkade piggt, så här på morgonen, bortglömd. Jag blinkade lite tillbaka, tog en dusch, och nu är det packat och klart. Bengan kommer straxt. Det blir väl varmt idag med.

Spänning urladdning tra la la

Åskan gick, och det kom en par efterlängtade skurar. Det var nu på eftermiddagen, när jag just kommit hem från värmen i kabelverkstan. Nu är det skönare, och svalare, ett tag.

Sådan här framförhållning var det länge sedan jag hade. Anställningen blir förlängt med en månad till, och det beskedet var efterlängtat, trots att det är ett enda hattande, i och med korttidsanställning. Det blir dock en period av lugn över den behövliga sommarledigheten. Det skapar arbetsro, och det går att ladda batterin mycket effektivare.

Men först arbeta nästa vecka, och sedan ledigt i fyra! Och vilken skillnad att få veta det nu, jämfört med att få hasa runt knappt halvledig. Beredd, eller på gång att förbereda sig på, alla möjliga alternativ. Det är största möjliga skillnad. Det vet gruppchefen så väl. Snudd på VM-guld!

Nu skall jag gå och äta en särdeles god kvällsmat, innan det börjar övergå till fjäsk. Jag kanske skriver något elakt sedan som omväxling, men jag tvivlar...Vad skulle det kunna handla om?