För snabb

Jodå, han kom verkligen upp! Snabbare än ögat slängde han i sig frukosten, men vid normal lunchtid, och var sedan på språng. Vad sena vi var ut till bilen!

Magiskt ord, detta gokart. Varför sådan fart på grabbar när det hörs eller luktar motorer? Jag vet inte själv varför, men det är någonting som man inte direkt kan ta på. Ren kärlek? Svår att förklara, och bara blir? Behövs inte förklaras heller. Bra att det finns olika intressen som inte behöver förklaras.

Det var drag i dem, så att det nästan lyfte på gupprakan, och svåröverblickad bana. Det känns verkligen så när röven släpar tre millimeter från asfalten, och gummispån vilvlar in under visiret. Efter fem minuter krampaktigt burkande på den mycket guppiga banan, började händerna ta stryk. Glasögon och hjälmvisir skallrade i otakt, med dubbelbild som följd. Detta flimmer plus handsvett, stötar och oväntade bakhjulssläpp störde mej väl mycket i min enorma fokusering på att vinna.Jag fick därför bara nöja mej med en andraplats, trots mina grymma kurvor.

Nu har det sjunkit in. Det var viktigast att delta, och att kämpa väl. Och så kan man ju få folk att vakna och stoppa i sej frukosten någon gång, i varje fall under dagtid. Men jag skriker nåt annat nästa morgon, eller förmiddag. Lunch..