Timer

Det är verkligen tveksamt om det är någon större idé att knoppa in nu. Jag skall upp klockan tre, typ!

Typ sa jag för att det skall skjutsas ungdom igen. Inget ovanligt alls. Mer vanligt än ovanligt. Välj den konstigaste tid på dygnet, och det är troligast då som det skall skjutsas. Nu skall tåget gå vid fyrasnåret, så jag kanske inte behöver upp förrän halv, men det är ett sjå. Och dessutom självförvållat... Finns inget att skylla på, utan jag tar helt på mej detta.

Men nu slipper vi henne en hel vecka. Jabba! En hel vecka utan att ha taxijour. Slippa att skjutsa och hämta under de timmar man kan sova eller skriva ovettiga historier och jägla. Detta måste utnyttjas till max.

Nu kommer grabben att få sitta emellan. Nu får han ställa upp på sina föräldrar helhjärtat. Hänga med på allt som vi kan hitta på, och som passar oss som handsken. Vuxensaker tills den stackarn kräks. Bara han och vi. Rå om varandra.

Okej, putsar till det lite: Nu skall vi ägna oss åt honom, helt och fullt, i en hel vecka. Det blir väl underbart bra. Önskesommaren är i hamn....

Väl genomskinligt, men ibland väljer jag mina ord. Orden räknas, det tror jag stenhårt på, men hur är det med tanken? Tanken är ju så mycket svårare att bevisa.