Vargen kommer!

Jag läste i blaskan att vargen hade varit ute och ränt igen. Mellan Finnfara och Annefors var det, passande nog. Han var väl ute i samma ärende som vi, ute för att fånga något ätbart.

Vi åkte där kvällen före, när vi skulle på fisketur. Bakom en vägkrök i skogen, dök det upp något grått. Tvärbroms, och för en halv sekund var det ett antal djurarter som passerade revy, innan det stannade vid en skock gråsvarta får. Mitt på vägen.

De skuttade in på infarten, som troligen var vägen in mot deras hemmamarker, och försvann. Eftersom deras beteende var lite spattigt, kom tankarna på björn eller varg genast upp. Det kanske inte var bara vi i bil som jagade dem?

-Nu är björnen eller vargen runt här och slickar sig om munnen, sa jag. Lite för att höja spänningen, en par snäpp. Vi skulle ju ut i storskogen, några kilometer bort, och det kändes intressant och spännande redan före fårmötet. Han åblekade ingenting, grabben. Nej, några får på vägen var inget att hetsa upp sig för.

Jag hetsade inte heller upp mig, av att ha läst att vargen varit där på vägen, på förmiddagen dan efter. Det är väl klart att det är där han skall vara. Just där maten är ute och springer så lämpligt.

Men jag gissar på att det bara var någon annan halvblind chaufför som råkade stöta på samma sak som vi. Grå ull bakom nästa krök.