Stick!

Vilken kväll! Det här är vi inte riktigt bortskämda med. Måste ta tillvara sådant, när det dyker upp. Säger jag, och sätter mig här!

Men jag hinner ut igen, och det innan myggen gör kväller. De var envisa nyss när jag provsmakade hallonen. Hallonlandet, eller djungeln som invaderar oss från grannen i norr, försökte vi trimma till lite förut. Det blev lite bättre i kanten mot oss, men i övrigt växer det som det vill. Herre min skapare vilken växtkraft. Det är tätt så att det omöjligt kan ramla och lägga sig nu. Hallon och brännässlor som stöttar varandra, så stadigt. Ogenomträngligt.

Men det kryper in på gräsmattan, decimeter efter decimeter, och särskilt om man inte skär av lite radikalt, och klipper rent med klipparen. Lite skrämmande! Tänk om man tappar greppet, och tomten invaderas av hallon, omöjliga att få död på? Det verkar lite lurt, för så fort man inte har klippt på ett tag så är det nya snabba skott överallt.

Hallon i var blomrabatt. Utefter husväggar och genom altanspringorna. Istället för groblad och maskrosor på grusgången så får man rensa bort hallon! Kör man inte bilen på två dagar, så spirar det hallon i luftintagen. Varför är det stopp i stupröret igen? Hallon! Är det solförmörkelse, eller är det hallonen nu igen? Hitchcock, lägg ner!

Det är gott med hallon och mjölk. Men då vill jag ha betta till. Betta förstår ni, det är bara vanligt knäckebröd, smulat över det hela. Mumma.

Nu är det fika. Smultron, jordgubbar och glass. Jag är en läckergom i dessa tider. Och hallonen får mogna på sig någon dag till, innan jag anfaller dem.