Heureka!

Direkt efter kvällsmaten satte lillsnickarn igång med att spika ihop några brädstumpar. Han behövde en liten ramp för att kunna ta in moppen över tröskeln till gångdörren på garaget. Genom garageporten har det alltid varit slätt och lämpligt, men vi försökte att ordna en plats speciellt för moppen vid lilldörren istället. Nu är det ju så städat och fint.....

Ja, jag skall ta upp efter mej. Donade ju till gräsklipparen så bra idag, och det behövs diverse verktyg till sådant. Och en gräsklippare blev det bara delar utav. Och sedan blev det annat, och sen så blev det till att grilla lite. Och nu så måste jag bara beskriva dagens glädjeämne, istället för att städa. Man behöver ju inte så enormt mycket för att glädjas en smula.

Snickarn behövde ju lite olika längder på spik, och bland dem har vi visserligen städat, men var de olika paketen finns nu, det är en annan femma. Men att han kan vara så glad för att hitta lite spik tänkte jag, när han kom över gårdsplanen och tjoade. Men det var bara så enkelt som att i sökandet bland lådor travade på varandra, mestadels innehållande spik och skruv, så gjorde han ett roligt fynd.

Precis för ett år sedan städade vi förra gången, alltså lite mer rejält, och det måste ha varit då som de hamnade där. I en låda just med skruv och spik. Under ett lager med småkartonger av olika dimnensioner, så fick han napp.

Hela arsenalen av angeldon låg där, helt gömda sedan förra gången. Var sak på sin plats? Hur hamnade de där, och med ett täcke av spik o skruvpaket över? Inte så konstigt att jag inte har sett skymten av dem, trots letandet i vinter.

Det var faktiskt komiskt att se dem. Jag tänkte mest på att vi har lagt dem så, av någon anledning. Hur tänkte vi. Eller jag....