Startknappen

Vad skall jag göra? En hel lördag utan en enda krumelur på agendan. Jag har, smart nog, inte skrivit dit något nämligen! Skall det bli slött, skall det bli trädgård? Ramla runt lite i uthus, eller bilen? Skall det verkligen göras nytta? Eller vad?

Vadå nytta, vadå göra något? Jag gör massor, speciellt när jag inte gör en massa onyttiga saker samtidigt. Det är då nyttan verkligen kommer in i bilden. Då stannar det kvar, som byggstenar i en. När man gör något verkligt bra, då är man där under tiden, i nyttan, och lever. Då behöver man inte ens önska att det blir färdigt heller. Vilken tur att det finns så mycket bra saker att göra utan att man måste.

Tänk om man var tvungen att uppfinna alla möjliga sätt att slå ihjäl tid, medan man samtidigt klagar på tidsbrist! Att alltid leta nya skavanker som måste poleras bort. Att verkligen efterlysa fram skräp att städa, och planera fram längdkilometer med framtidsprojekt, i en omfattande lista. Jag kan ha medlidande med några, ännu inte invigda i nyttigt tänk, om jag så säger....

Jag försöker nog att styra ut tankarna till någonting som liknar en utflykt tex. Det är inget ovanligt beteende, minns jag, sedan förra helgen. Då var det den andra ungdomen som var med på rundtur. Kanske junior har ork, men framför allt lust, att dra iväg en bit med farsan?

Nyss, när det var dags att vakna, det är ju ändå sen förmiddag, hördes mest ett brööl till svar när jag ropade: -FRUKOST!!

Uuum...Brööööl....ja!....mmnjöööääää....snaaart.....zzzzzz....zzz

Jag tror att om jag ropar: Gokart! kanske han redan är uppe innan ekot upp genom trappan har tonat ut.