Ett ljus i mörkret

Timmen är sen, och vi är nyss hemkomna. Vi har faktiskt varit och besökt ett av stadens näringsställen ikväll. Det hör inte till vanligheterna, men det gick riktigt bra. Jag vet ungefär hur man skall bete sig på sådana lokaler, även om en viss osäkerhet kan infinna sig, på grund av orutin. Det var bara sjutton grader ute, men säkert sjugosju därinne, så vi slapp verkligen att frysa.

Och medan vi åt ringde våra kompisar upp och undrade om vi kunde umgås. De hade nämligen blivit förvisade från sin stuga, av sin vuxne son med bihang. Grym är världen. Det lustiga i kråksången är att det var precis vår situation. Förvisning hemifrån.

Ypperligt läge att slå våra påsar ihop, för att med gemensam påhittighet överleva kvällen. Vi kunde ju ta en till sväng bortåt festivalåkern, eller hur? Jodå, de skulle gärna vilja se detta spektakel på nära håll.

Men vilken skillnad! Lerigt, javisst, men mer tillplattad lera och mycket torrare. Det hade faktiskt kört lite bilar ut därifrån för egen maskin idag. Och den beiga Kadetten lerig och fin, mötte vi nere på samhället. Vad skönt att den kommit loss, för jag tyckte synd om flera fina gamla bilar igår. Sådana bilar skall köras, inte stå i geggan och sura.

Så ikväll har vi sett: Lerigt folk i alla väderstreck, en buss med låg svansföring på åkern och uppsvinget i ett litet samhälle. Glada människor såg vi, men vi såg även en sorglig blombukett i leran. Det såg ensamt ut, men det kanske var ett särskilt ensamt ställe, just där på detta lerfält förra natten.

När vi åkte vidare så såg vi efter vägen, älggräs som blommar, i Segersta och överallt. Rondellen i Mohed i ett helt varv, Bergvik där vi köpt en kanot och vägen som jag inte åkt förut mot Ljusne by knight. I Söderhamn var det livat, och fartkamerorna efter vägen hemåt satt där de var satta.

Och hux flux så var vi hemma, och kvällens party var precis avslutat. Timing! Känsla för sådant får man genom att öva. Nu har vi ju övat sällan, men det funkar ju! Ingen behövde egentligen offra sig för någon annan. Det är fint med en liten resa, i det lilla.

Men den som försöker att cykla hemåt utan belysning, får med mej att göra. Jag tvingar genast dem till upplysning inför svåra vägval. Diodlampor är en välsignelse.