Hepp!....Eller?

Efter sol kommer regn. Efter snö kommer tö. Efter söndagsstek kommer pytt i panna....Öh..Efter en öl kommer en rap.

Efter en tuffare period kan det komma en roligare. Kanske i morgon? Jag brukar sticka ut hakan väl långt och det kan man ångra. Ibland blir det så, men blir det så i morgon?

Jag skall nog på någon form av anställningsintervju i morgon. Eller kalla det för något annat. Jag vet inte ens om det verkligen finns ett jobb efter intervjun. ?!? Och det finns ju andra sökande, som vanligt. Mystiskt läge.

Jag bara ringde och frågade, och vi träffs i morgon sa han! Hur kan det sluta?

(...och så bestämde vi bara att vi tar en fredagslunch istället. Det är bäst att äta på bestämda tider, när det är mycket jobb. Idag var det alldeles för mycket att göra, det såg jag. Lovande.)

Pressmeddelande

Gammeluven skickar hit ett gäng med bilder då och då. Mest från kabelverkstan, och det är ju enbart kul och bra. Enbart!

Ärligt talat är det bara en lagom skön saknad av arbetskamraterna som känns nu. Någon plåga att se de bilderna är det inte. Absolut inte! Det är bara bra att få sådant med sig.

När jag behöver en liten piff kan jag bläddra upp dem en stund. Tänka på det tokroliga eller bara tänka på att det går vidare efter det. Jag hoppas att det går bra för alla där, trots allt som rörs om nu. Livet är spännande. Jäkla tur det, emellanåt.

Hel eller halv

En mer eller mindre känd prao, moppeägare, inneboende här, med inbillad basröst... fattar...har idag kommit hem efter en lite...ja, ovan praodag. På firman med småmotorer och liknande fritid, har det skruvats en del, men idag skulle det bli annat. Han skulle helt frivilligt avstå från skruvande! Något allvarligt fel måste ha uppkommit. Välja bort sådant självmant?

Idag blev en fodrad vindjacka, ett par byxor, en mössa och några kroppsdelar rejält röda. Inte en fläck hade han med sig dit i morse, men var riktigt välförsedd med sådant vid hemkomsten. Det var rätt jämnt struket på byxor och jackärmarna, men för övrigt var det spridda skurar, från topp till tå.

Han fick beröm motsvarande sin infärgning. Jättebra målat! Hela dagen höll han på, envist, tills det var klart. Ett större plank blev målat på båda sidor, trots snålblåsten och höstkylan på morgonen. Här hemma har han inte övat mycket på målning, men det var väl inga problem nu. Bara lite ont i handleden, men sådant får man ta...

Förvånande vad det går att hålla ut, när intresse och sysslan stämmer. Då funkar det otroligt bra för den praon.

Sen måste ju alla åkklippare köras in och parkeras i verkstaden vid stängningsdags, och en särdeles passande syssla är det. Det blir ju rätt trångt där som tur är, och då måste de ju givetvis köras ut direkt i morgonbitti.

Alltså är det prao mellan 08:00 till 17:00. Punkt! Kortare dagar accepteras inte. Glöm det. Måste ju hinna laga den där överkörda röjsågen klart. Det är en baggis nu.

Vika servetter

Det är skrämmande mycket E-medel i skolmaten.....

I kvällens Matakut räknade de fram att dagens elever får i sig drygt sextio olika sådana E:n varje vecka, och då bara genom skollunchen. Är det något de tackar oss för i framtiden?

Jag tror att det kommer att finnas råvaror till god mat, även i framtiden. Och den tidens vuxna kanske vet bättre än vi vad man kan göra med den.

En lång lista

En gång skrev jag en lista på bra saker. Det har gått nära nog tvåhundrafemtio dagar sedan dess, men jag minns det mesta av den listan utan att repetera den. Det som jag möjligen glömmer bort är att skriva fler bra sådana listor, men konstigt nog sitter det allra mesta av det som jag skriver kvar i minnet av någon orsak.

Det behövs bara en liten koll på en rubrik och en inledande fras så finns hela texten framför, eller snarare bakom ögonen. Det tycker jag är en förvånansvärt bra talang, för att vara mej. Eller heter det jag?

Och det bästa i kråksången är att jag vet precis varför jag skrev det, och jag minns precis hur det kändes när jag plitade ner det utan speciell planering.

Jag kände någonting. Och skrev bara en inledning, på en höft. Och kanske spann vidare lite på detta. Och antingen blir det en sista knorr, en kommentar till ovanstående, eller bara en frågeställning eller konstaterande. Och kanske helt obegripligt för de som inte är jag. Och det är några stycken...

Men det finns inget måste, inget som jag bestämmer i förväg eller har som norm eller mall. Det är möjligen den rubrik jag valde för en tid sedan. Den tycker jag skall gälla, oavsett det töntiga i den. Den ger en riktning, och utifrån den väljer jag själv hur jag styr.

Hetta, och söt nog

Det var andra gången på en vecka! Men nu var det utomhus, finväder och inte kallt alls.

Man blir alldeles varm inombords. Och röd i ansiktet av denna värme. Tänker lite på eldiga italienska pizzabagare, men det här är nog egentligen mer gammal hederlig svensk storskog och tjärved.

Det kostade inte mej så mycket att tillfredställa våra behov. Men då delade vi förstås på drickan.

Lördag igen

Och jag ser att det skall bli torgmarknad på Tingshustorget. Där kan det vara lite bättre underlag, med plattor och sådant. Jag skall kolla vad som finns till salu där när man ändå skall skjutsa.

Det är sista spelningen på stan för i år. De kan behöva ett brake blåsarna, efter en lång marsch. Tack för i år då.

Nyckelhålet

Om tyskarna haft sådan föda i tillräcklig mängd på förtiotalet, då vete det fan om de inte vunnit kriget. 40 procent nougatcremefyllning, det står man sig på ett tag. Och äts med mjölk vid frukosten, precis som man skall.

Basil?.... Basil!

Jag tänkte på en sak. Kan man starta ett litet hotell?

Några udda småmysiga rum med plats för bara det nödvändiga. Ett robust kök för vanlig enkel, men riktig matlagning. Jag menar husmanskost och lite till bara. Och ett samlingsrum med öppen spis, och kanske en tv att knäppa på i absoluta nödfall. Men mest för att kunna sjunka ner i en fåtölj med en kopp kaffe elle te.

Och lite bra omgivning skall det vara om man vill gå ut och vädra sig en stund. Trädgård med små rum och skugga. Alltså ett litet boende i det vanliga invanda formatet och hemtrevligt. Lantligt och småskaligt sådär. Men det kanske blir en hel del jobb med det ändå? Men omväxlande borde det bli, med gäster som kommer och går. Stammisar, men med lite nya ansikten ibland.

Ungefär som det är nu alltså. Nästan precis som nu. Och någon spansk hjälpreda behövs inte. Det är rörigt ändå utan en sådan kypare.

Kvällens gäster avviker inte från det genomsnittliga. Lite avkopplande kväll bara, och sedan checka ut i morgon igen.

Och flott skall det vara

Gamla maträtter, nästan kulturskatter, skall man vara rädda om. Avancerade anrättningar som kolbullar till exempel.

Ingående komponenter kan vara mjöl, vatten och salt. Samt det speciella amerikafläsket, som här ersatts av vanligt tärnat bacon. En gnutta vaniljsocker i smeten förhöjer det ytterligare tillsammans med syrlig lingonsylt och aningen sirap ovanpå.

Matoset får man på köpet, och det är bättre att hantera kolbullar utomhus, men inte en septemberkväll mitt i veckan. Det är ofta matos mitt i veckan hos oss.

Gräs äh

Det är vi män som håller ställningarna nu. Hur skulle det bli om inte vi män stannade på vår post. Kaos tror jag.

Här vaktar vi, medan kvinnorna dragit iväg åt olika håll i Europa. Vilket ansvar! Bara dra iväg sådär? Och så tror de att allt skall vara tipptopp när de kommer hem? Snyggt och fejat. Glöm det!

De kan vara glada att de är efterlängtade. Och det redan nu. Det får räcka.

Rörd, inte skakad?

Världskriget uteblev den här gången. Ibland konstaterar man att det är precis så här som krig startar! Samma heta känslor på många väg- och jaktmöten. Men alltså inte ikväll, och det var ju säkert bestämt redan före.

Vi har avklarat det årliga vägmötet i vår lilla vägförening och det gick precis så bra som det skulle. Det var ju inget speciellt heller som skulle avhandlas och alla var på bra humör. Lättsamt och bra, avklarades de obligatoriska punkterna. Och sen var det kaffe och hemgång.

Det skall bli ett lätt nöje att skriva det protokollet strax. Speciellt roligt att få skriva dit högt värderade grannen och fd. arbetskamratens namn som ordförande:) Det förtroendet kanske han inte var beredd på, men vi körde lite med överrasknings- momentet och det lyckades.

Nu efteråt är jag säker på att de röda öronen hos nye ordföranden inte berodde på ilska, utan att det mest var för att han blev lite rörd. Han kanske inte är så van med uppskattning från oss i byn jämt, men det skall han ha den retstickan. Heja han!

Möte med PRO

Ursäkten må vara målningsarbete på de egna fasaderna, men jag tror att något annat ligger bakom.

Att skaffa sig en skylift för eget bruk pekar på några alternativa saker: 1) Stort fanatiskt mekaniskt intresse. 2) Man har fruktansvärt mycket målningsarbete inplanerat. 3) Man har tröttnat på att ramla ner från stegar. 4) Man ska ta åt sej ännu mer yrkesmässigt målningsarbete sedan. 5) Fel på balansnerven. 6) Man kan absolut inte räkna pengar. 7) Man behöver komma närmare himlen, inte det andra stället. 8) Man vill göra sina tavlor på en högre nivå. 9) Det skulle kunna vara ett sätt att se sej om. 10) Skryt, högmod och översitteri.

Oavsett vilket eller vilka anledningar han väljer så stöttar jag det beslut han tar. Skicka upp gubben bara. Hurra hurra!

Dix poäng

Jag bara skojar med svärsonen lite, och då passar det att ta till lite franska. L´amour och sådant. Pardon så mycket, ungdomarna, men jag gillar er. Det får ni stå ut med.

Dom säger nog till när det blir för mycket tjafs. Och de kanske redan har försökt det, precis när jag slog dövörat till.

Viktigt meddelande!

Trösten är nära! Dagens språkkurs...."L´amour abstinence extréme". Vad länge sedan det var som jag pluggade franska...det lät lite som franska...? Un jeun favourit an ton du beurre, et pardon le radiateur Samedi, la ba! Sill vous plätt. Jag vet att det inte finns ö i franska men prova att uttala det: sill, vo och plä, om jag får be.

Om pinan är olidlig, när man inte får träffas, eller får prata franska, så blir det så mycket bättre sedan. Nu tänkte jag inte på franska, utan mest på svenska och på alla dessa dagar innan? ..!!..!!!. ojojoj.....ajajaj.... pest.... gråååå..... hejohå...seg.... deg..... räcker?

Men de kommer till en de med, och har sin jäkla betydelse. En satans plåga kan de innehålla, men tänk på resultatet. Oh..Mon cör....Ju värre det är nu, ju bättre blir det....Jeune fille...fils....filles..? Och hur var det om tjugo år?

Okej då! Det kan vara lika då med, förvånar mej inte! Det finns hopp för världen...Tresteg, höjd och svikt..

Läs franska om tiden går sakta, men då är väl risken att den stannar helt. Väng trant nöff är den nu. Kaffe och croissant.

Drängen Alfred

Han var nog tonåring en gång i tiden, Alfred. Och kanske det var då han lärde sig tycka om något jordnära, sysslorna som kanske inte krävde den högsta teoretiska bildningen. Men som ändå betyder något för individen och omgivningen. Eller så var det bara det som fanns att välja på i de knapra tiderna i sagosmåland.

Dagens tonåring kan göra på precis samma sätt utan att vara direkt tvingad till det. Det är inte så dumt att prova på att vara dräng för en tid. Men nu är det traktorer, tröskor och rundbalspressar som gäller.

När dagens tonåring varit borta en hel dag och det förväntas att han skall komma hem kan det ofta gå en halv dag till innan han är klar. Nyss var de inte ens klara på åkern, där de varit hela dagen. Balning, balning...och lite balning, timme efter timme. Och de hade såklart inte tråkigt en sekund.

Och sedan skulle drängen ha rejält med kvällsmat innan han åkte hem. Det var inget att resonera om. Jag kan slå vad om att det har varit en av de bättre dagarna på mycket lång tid, med jobb på bästa kompisens gård, med traktorerna och en del koskit. Det blir en skön kväll sen. Efter rengöringen.

Guldbiljett

Men det är väl en sagolik tur att det finns de som både kan spela gitarr och sjunga samtidigt. Och se glada ut, och ha de rätta kläderna. Attityd.

Och trots detta vara rätt trevliga att titta på. Heja Hansson!

Någon dag framöver hittar man kanske en ny idol, men jag kör på en stund med den här. Det var friskt!

Penta på mina fem fingrar

Den där klädställningen måste bort! Nu får jag krypa runt på golvet och trassla med sladdar under en rad med kläder på en stång. Det är inte konstigt att det har blivit så sällan på sista tiden.

Det passade bra att kräma på lite nyss, eftersom det var lugnt och fridfullt i stugan och jag samtidigt behövde skaka om i skallen. Ett av sätten att ta bort en lindrig huvudärk kan vara just något sådant. Något intensivt, som att i ensamhet dra på lite extra med elgitarr. Nu mår jag bättre i roten, men hörseln....

Meningen var visst att undertecknad gitarrist skulle förära svärmor ett besök, men drabbades då av ett synnerligen lägligt anfall av huvudvärkpåriktigt. Det kan ju efter tv-reklamen i samma ämne, inte längre ifrågasättas riktigheten i en viss hvudvärk, och därför kan man alltid hänvisa till den, utan att ifrågasättas. Gissar jag...men det kommer väl fram sen hur trovärdig man anses vara..

Och efter ett kort intensivt spelande, så är den passande huvudvärken nu borta!

Om jag sen tänker för intensivt på varför det låter som det gör, kan huvudvärken genast komma tillbaka. Därför funderar jag inte så mycket på min teknik. Jag har övat för lite bara. Det som eventuellt gör att det låter lite som musik ibland måste helt tillskrivas min talang. Så ser jag på det.

Men hur

När jag drog upp plommonträdet med rötterna var det en sorglig syn. Mot vedbodväggen var det planterat med tanke på värme och skydd. Föga hjälpte det när stammen längst nere vid marken, och en bit ner i roten, såg ut som ett varigt sår. Och i håligheterna huserade myrorna.

Med det lilla ynkliga trädet uppryckt och redo för kasen, hejdade jag mej en stund. Det var mest för att hinna med en suck över eländet. Det hade ju precis börjat ge frukt och var så fint mot väggen. Men jag gick istället och hämtade en spade, och tänkte väl lite på begravning och en sista vila för den sorgliga växten. Bakom avloppsbrunnen fick det ynkliga trädet sin plats där det skulle få somna in, till gagn för myrorna.

Det var för ett antal år sedan det hände. Kanske tio år sedan. Trädet dog aldrig riktigt på de åren, även om det förtvinade mer och mer. Några ynkliga kartar kom, men de torkade mer än de mognade. Så höll det på, och det vägrade alltså att lämna in helt. I fjol var det precis lika dåligt, och mer än en gång har jag varit på väg att förkorta pinan, och nästan skämts för eländet.

Tre små grenar gav idag denna fina skörd av perfekta Viktoriaplommon. Det är inte stort trädet, men grönt och fint. Vad har hänt? Vilken livskraft! Nu får det stå där, trots en lite udda placering. Det kanske bara funderade ett tag, och har kommit på grejen liksom. Läkte. Eller så var det bara myrorna som svalt och flyttade ut. Skit samma.

Deltagänget på villande mo

Det är bara så att jag minns hur det var den gången när vi skulle plocka lingon till skolsylten. Visst fanns det bär på berget bakom skolan. Och visst hade jag en korg som var grön. Och visst hade jag en bärplockare. Men det var inte kul. Slavarbete! Och det var roligare att göra annat, som tex. att kasta kottar eller att undersöka en stubbe.

Jag mindes först lite fel om när det var, men det var helt säkert i andra klass, inte i första. Det var då vi hade en yngre, vacker fröken, och det var hon som sa till mej att jag skulle plocka bär istället för att leka. Det gjorde inget att en så snygg fröken sa åt mej, och det var säkert helt verkningslöst vad gäller lingonen.

Typ biff

De var på rätt spår! Att de försöker att tuta i mej att de är glada att se mej, det kan mycket väl lyckas. Jag är godtrogen och blåögd vad gäller sådant:)

Överraskande positiva nunor hade de på Sladdkompagniet! Jag var dit en liten stund idag....på långbesök. Men överraskande?... Nä. Det kan man väl räkna ut vid det här laget. Ingen idé att hänga läpp i förtid var den genomsnittliga inställningen. Så rätt tänkt.

De biter ihop och drar lasset vidare utan hörbart gnäll. Gnäll på varandra tror jag är avskaffat sedan länge. Sportsligt skulle det kunna vara det bästa laget, det som slutar högt upp i serien. Jag gillar när laget växer, och när individer i laget växer. Det sa jag till flera förut, och det känns inte helt fel att ha sagt det.

Till slut sparkade de ut mej gemensamt. Kan väl inte ränna här en hel dag sa de med rätta. Jag smet genast ut innan det blev handgripligt.

Flott

Det är dags för en träff med positivkonsulten i morgon. Jag tror att om vi skulle tävla lite i positivism så vann hon lätt. Å andra sidan är det ju en större del av hennes yrke att vara så positiv. Det har ju inte riktigt varit ett krav på mej och kollegor, att vara överdrivet positiva.

Men ändå har det funkat förvånansvärt bra, och det har fixat sig utan hjälp uppifrån. Inte så att man blev direkt positiv till arbetet på slutet.....utan att det kändes som ett bättre och bättre gäng. Och det är jag glad för att jag fick vara med om. Men jag tycker ändå att vi....ni skulle ha varit värda lite len smörja i det maskineriet. ....Vi.

Nu känns det som att sammansvetsningen, det som jag kände på slutet, bara kom till på grund av bra inställning från alla på golvet, och de verkliga omständigheterna. Inte från höga vederbörandes smörjkanna. Den var verkligen droppfri.

Jag kommer att möta minst en positiv människa i morgon. Jag hoppas att ni andra möter fler, för jag vet att de finns där. Och så ska det va lite smörj så att det går lättare.

Knölföda!

Nu har jag precis skördat potatisen. Halva landet var oskördat och det sprättade jag upp med en grep nyss. Normalt skulle det ha blivit..en och en halv låda, kanske två?

Nu hittade jag inte passande lådor utan löste det på annat sätt. Jag tog bara den halvfyllda lilla hinken och gick in. Det var lämpligt.

Lockande

Tänk, jag blev upphittad av en vän nyligen. En kul en. Vi gillar samma brud.

Skippa iväg dem bara

Om man åker till Berlin med tåg skall man helst ta med sig en burk vardera av drottningsylt och hjortronsylt. Och ett helt gäng med osthyvlar. Lingonsylten ska man glömma hemma. Den dör tyskar av, så sur som den är.

Tyskar är ena gottegrisar och sötsaker är populära. De sockrar ju till och med sina popcorn! Så söt sylt kan säkert gå hem som gåva när man besöker dem. Och det som är bergsäkert är att de äter ost.

Men de äter ost utan att veta vad verktyget osthyvel står för. Det så geniala och enkla verktyget verkar de inte ha tagit till sig, men det konstiga var att ungdomarna som var hit tidigare bara kastade sig över hyvlarna i ren förtjusning. Och fick med sig några hem.

Och där har de säkert redan fallit bort i den vanliga tyska trallen: Tjocka skivor tung tysk ost.

Å andra sidan gillar jag verkligen verktyget kniv, till allt som det går att använda en kniv till. I matlagning och att friäta med. Det går inte bra att äta soppa med kniv, men nästan allt i övrigt. Spagetti skulle man nog prova att äta med en morakniv...Och... lite okej med kniv till ost ändå. Men inte tunga tyskskivor. Hellre konstiga skurna bitar ost i handen, och smörgåsen i den andra.

Självklart smakar det på ett annat sätt. Och vi kan skippa osthyvlarna ett tag.

Update? Det frågar man sej.

Webbläsare! Jävl.....fippel!

Men det mesta funkar....

Var det bättre förr?

Som Sputnik det året

Han kom väl in efter en promenad och var säkert lite andfådd. Jag tyckte ändå att han svarade rätt bra på frågorna från ungarna. Men jag tyckte att frågorna var bäst. Det är oftast så.

De kämpade på bra ungarna, och övade på frågorna i väntan på att tekniken skulle funka. Bra att det hördes till slut. Och åt båda hållen.

Och efter en liten frågestund så stack han bara in i radioskuggan den luringen. En man på väg ner, helt klart.

Småstadsliv

På Svt 1 började nyss en psykologisk thriller med namnet "Mannen under trappan". Konstig historia i inledningen, med konstiga avloppsrör och sådant. Jag ägnade mej egentligen åt andra tankar och jag vaknade till först när det började låta välbekant i bakgrunden. Trummor och trumpeter hördes i en scen och jag kände igen det!

Och där i bild kom mycket riktigt BUO och tutade. Mannen i huvudrollen gick, som den kommunanställde han var i serien, sedan in på Vårt Stadshus och tog en fika i cafeterian. Men jag undrar om det invändiga var filmat någon annanstans. Det skulle ha varit mycket mer folk där och fikat om det varit i vårt stadshus. Och så skulle de säkert ha pekat mot kameran, eller nåt liknande.

Det finns ett svagt minne om att det har spelats in nåt vid stadshuset för ett tag sedan. Jag tror att de har lånat sessionssalen till och med. Det kanske kommer fler scener härifrån så jag skall kolla lite bättre sen. Det är väl alltid kul att komma på kartan, utan att för den skull bygga om stadsdelar till öknar eller fula gallerior. Fast det kanske också är något slags psykologisk thriller.

Surt efter

Mjäk! Det är tur att det finns svarta och röda vinbär och citron. Saft på bara aroniabär smakar menlöst. Men eftersom det är en av de bättre bären vad gäller c-vitaminhalt så togs de tillvara idag. Otroligt lättplockade bär, och nära till, eftersom de växer som avskärmning runt vår lilla altan. Nu går det dessutom att klippa ner buskarna rejält. Det vore bra om man kunde se utåt sjön lite grann. Just nu är det helskymt därifrån och det är inte det som vi har sjöutsikten till.

Jag gillar inte söt saft och skulle bara ta lite grand socker som grund. Det kan ju även tänkas att det passar som måltidsdryck om det inte är så sött. Jomenhejsan vad sött det blev! Tänkte lite på lekstuga, farmors fika och barndom när jag kände smaken, så något plus blev det. Men sött!

Men får väl blanda i nåt surt sen då! Ner med det i frysen bara, för sådan okokt råsaft måste frysas. Där kan ni stå och sura, tillsammans med onödigt mycket lingon och blåbär i påsar och burkar. Med hallon och svartvinbär likaså. Och burkar med nygjord lingonsylt efter senaste plockningen.

Jag konstaterar att det var en bra skörd i år med. Det köps inte mycket sylt, om jag säger så. Köpsylten är ju dessutom alldeles för söt. Förstår inte riktigt hur dom tänker..

Ännu en film

När det hörs från vardagsrummet att zappandet har avtagit, så är det bara att gå och väcka sonen i soffan. Kväller min grabb! Ger mej sjutton på att han zappade lite i sömnen med.

I morgon skall det bli fint att få se projektarbetet i färdigt tillstånd. Dotterns filmprojekt som tagit sin tid att färdigställa. Det är inte bara att filma lite och klippa och tro att det räcker med det. Många timmars arbete, och en hel del hjälp från intresserade kompisar behövdes.

Jag vet att det blivit bra, men jag har ännu inte sett en sekund av det. Hon sa att den blev ca en och en halv minut lång. Det är säkert jättelagom långt.

tolv års fika

Nu blir det fika på gamla lilla K. Det ser lite annorlunda ut där nuförtiden. Men jag känner nästan alla gästerna väl. Det är bra, för då är jag beredd på vad som väntar... Det blir nog rätt så fullt där ikväll. Lite som invigning.

23:36

Där fanns det verkligen utrymme för en stor familj. Inte ens kvartsfullt blev det ikväll. Då kan man nästan sitta i varsitt rum och prata. Men hur kul är det på en skala. Rätt kul var det med en mathiss, och en Baltazar i källaren. Honom träffade jag inte ikväll för det var visst en rätt komplicerad typ.

Pitch

Hur modig kan man va? Herregud vad komiskt det kan vara! Och nästan tragiskt.

Dom bara garvar här nu, när dom tittar på Idol. Till och med jag tyckte att det var lite kul...Men ibland funderar jag på varför. Varför man tycker det är kul att se så olika varianter på personligheter. Ibland är det bara ledsamt, men då får man hoppas att det rinner av dem.

Skulle jag kunna ställa upp sådär?

Självklart. Men inte i Idol. I riktiga livet, visst. Där kan man lätt bara gå vidare till nästa omgång.

Missa nån ton, men vad fan...

Fyra i tolv

Nej, ingen mangel för hel...!

Jag fördelade lingonen i några cc-lådor så länge och ställde dem svalt. Det var en grej till som jag förvisade till framtiden. Men som så mycket annat: De håller sig ett tag. Och det gör jag med.

Tacksam för att folk bryr sig om en! Tror inte det kan bli tjatigt...men såna där tips och peppning är ju så bra. Jag försöker själv med det, så gott jag nu kan. Jag skickar tips när det dyker upp nåt, även med risk att få konkurrens från någon kompis, om ett ynka ledigt jobb.

Jag tror att det är några kompisar som ser sej om efter nåt nytt nu. Lite irriterande att tänka på dem i den situationen. Jag tänkte ju på de flesta som arbetskamrater...Det var där jag ville ha dem, och tänka på dem så. Helst.

Men men. Det ändras och vrider till sig. Gnisslar vidare och bråkar. Och rätt som det är, när det ser som tuffast ut, har man nått fram till den lilla kiosken.

-Ursäkta, kan ni kolla om det är nåt på den lotten? Det verkar som att ....

Men man måste..få ha drömmar! ...Skall ha? Om storvinster och flyt. Lyckiga gatan. Rosa skimmer. Ung på nytt. Fast och bra...Jobb menar jag.. inte bara hull.

Lingondricka

Nu har jag förhandlat med sonen om lingonrensning.

Visst rensar han lingonen sa han. Men bara om han får göra det med mangeln!

Skåp med fiskben

Jag tog ledigt idag. Det var läge att göra ett besök hos niornas träslöjd. Minnet av knivtillverkningen sitter kvar ännu och nu var det något nytt alster som skulle hämtas hem. Ett lite svårtransporterat skåp visste jag att det var. Det var kanske inte riktigt samma känsla som med den fina kniven märkte jag, men inte långt därifrån. Då var det kärlek, men nu kanske mer en skön nöjd känsla.

Oroa er inte! För mej duger det väldigt bra, det som han slöjdar till. Han har lite anlag för sådant, och en slags inbyggd längtan efter att karva till något fint. Och många moment ingår i arbetet när man skall göra ett skåp med glaslucka, lås, uppfästningar och hyllor. Det är bra träning att få planera lite före och under tiden man arbetar.

Skåpet ligger på köksbordet och han dukar just kvällsmaten runt det. Smart exponering när de andra kommer in till bords.

Jag hann med att plocka 20 liter lingon efter lunch och vem skall rensa dem? Någon får väl skylla sig själv när det egentligen inte behövdes några mer bär i år.. Byta bort dem kantänka?

Vi skall äta makrill och potatis runt skåpet på bordet. Gräddstuvad i traktörpanna med lite grönsaksfräs med i grädden. Jag gillar att göra fiskrätter, mer och mer. Lättlagat och gott, bara man inte kör det för länge. Nu är det klart!

Tre pinnar igen

Det kan knappast betecknas som högklassigt att vinna mot Malta tack vare ett självmål. Det blir för mycket lotteri av fotboll om man inte kan göra mål själv, och nu har lotten fallit väl ut två gånger i rad.

Nästa gång måste det till egen kraft, för det kan inte funka med hjälp av tur hur länge som helst. Jag skall försöka att tänka på det framöver. Rejäla tag över hela plan och bestämda avslut.

Jag kan säga det direkt: Fredagen föddes i en bubbla, där jag redan var. Totalt borta i en bubbelfilm och nära att kräkas! Nu pratar jag inte symboler utan verklighet. Sista dagen på stället och samtidigt vara med i allt annat! Det blev väldigt mycket för mycket. Tack bubblan. Det höll ända hem.

Nu håller jag på att städa upp. Det är inte så lätt som folk tror att röja efter festen. Ser man min släta figur så får man tro att det kan vara lätt, men jag har mest rynkor och skrymslen inuti. Där städar jag intensivt. Jag hittar så mycket roligt så det tar tid med mej.

Fastnar i det..slänga?..bra att ha?...ge bort? Sortera tillbaka.

Jag skall fortsätta att dela med mej av sånt som kan vara till nytta. Eller bara nöje. Jag bjussar på det.

Skiten? Var slänger man den? Kan man bara göra det, eller trampar man där sen?

Hur skall man städa på bästa sätt egentligen? .......Jag skulle vilja skratta medan jag städar. Det är väl bevisat att det är bra? .....Bim?

Nu skrattar jag en stund på prov. Borta Bubbla? Japp!

Jag är glad att jag är ärlig, surrig, och modig. Jag vågar bjuda in mej själv, och kan skratta åt mej själv. Jag känner mej själv så pass att jag lätt hittar nyheter om mej själv, som jag inte ännu hunnit att läsa. Och jag kan läsa dem för nästan vem som helst. Ibland är det en enkel text, och ibland får man väga sina ord, men med ett spår av en glimt i ögat. Idag har det varit bara enkla ord, rakt av. Det var många som fick beröm idag, med lätta ord. En bra dag. Inte nån jädrans bubbla med imma och skit.

Fantastiskt!

Och något nytt? Vad för elände skulle vi kunna pigga upp oss med? Ta ett rejält stycke elände och skaka det genom ett såll. Alltid finns det nåt av värde att ta tillvara.

Jag vet att det inte är så kul nu! Det behöver visserligen inte vara kul direkt, men det vore önskvärt att mina vänner....och för all del ovänner, fick ha det lite....varmare och vänligare i sina hålor. Otrygg tid är det, med stormar, snålblåst och moln. Fan vad dramatiskt det blev...löjligt.

Men vi kurar ihop oss, och kurar ihop? Sätter upp ett litet skynke var. Syr ihop eller limmar en bit var. Och så håller vi lite extra i hörnen. Där får man bra tag. Så skyddar det en aning. ...löjligt igen..skiter väl jag i.

Eller så kliver vi ut och gör nåt? Vad skall jag bidra med? Nu blev jag lite ställd.

Första klass

Det finns många yrken att välja bland. Det tänker man särskilt på när det är frågan om att välja utbildning. Dagens studiebesök var verkligen lyckat och gav säkert sonen många bra svar. Jag tar för givet att han hade en hel del frågor med sig dit idag. Och svar tyckte jag att han hade fått när vi for därifrån.

Han var helt övertygad om vad som skulle bli hans grej, när vi pausade med lunch. Bred utbildning där de flesta av hans intressen finns med. Vi skall hålla honom på halstret ett tag till, plåga honom till att besöka fler ställen för att kolla fler utbildningar, men det var skönt att det blev så positivt idag. Fantastiskt trevligt och intressant på alla sätt. Vi säger nog...Ja!, men lite senare...

Jag känner till den sonen och vet ungefär vad han såg i varje hörn, bakom alla andra grejor. Intressanta verktyg till kul arbete är ett måste för att behålla, eller väcka en lust till att lära. Det behövde jag inte skriva.... Jag skulle vilja gå där själv!

Eller att jobba med ungdomar, och med så fantastiskt givande uppgifter? Ett annat yrke att välja på! Jag blir jättesugen! Men nu skall väl sonen besparas den plågan att få farsan över sig eller bara i närheten, men det skulle vara en bra grej för mej med. Pojkgrejor...säjer inte mer...

I morgon

Det måste planeras för framtiden. Om jag inte har lätt för det själv så kan jag väl ändå ägna lite tid åt sonens gymnasieplaner redan nu. Då är studiebesök alltid bra.

Det blir faktiskt riktigt intressant att se vad han, eventuellt, kommer att fastna för. Jag har ingen aning faktiskt i nuläget, men att få se grejorna själv, och i verksamhet är ett plus. Då kan det tändas heta gnistor. Jag tror att det kan bli väldigt bra om han bara hittar sin grej. Han är lite som jag, på nåt vis..

Tittar på bilder från nyss och från för ett tag sedan. Det känns inte helt fel men jag tror att det behövs fler kort.

Herregud vilka fina kort!

B x H x L

Det är ett måste att sortera bilderna. Både vanliga bilder och egna inre. Just nu håller jag på med båda sorterna, och det blir gärna rätt rörigt. Det blir mest att bara titta och fundera. Bra det med.

Det är ett måste, och fantastiskt fint att ha bra bilder. De flesta har jag fått, utan att ha tagit dem själv. Att få dem skickade till sig är bra. Överraskande och bra.

Jag har oftast ingen kamera med mej, men det är då de bästa bilderna blir till. De har mer än två dimensioner.

Bak och framsmälla

Baksmällan var stor idag. Överväldigande och plågsam kom den krypande till min dörr. Bad mej kära söta, kan du hjälpa mej!! Det var en skakig liten....fläck som bad mej.

Men jag var klarsynt och hård i mitt svar. -NEJ! Du måste försöka bättre, du måste sträcka ut på mellanrummen, för nu är det allvar! Det måste du förstå!

-Jag kan inte göra och hjälpa dej så. Mot dej.

Det finns stackare som mår så dåligt dagen efter, så att de ber på sina bara knän att få hjälp med transport till akuten. Akutresa till systemet. Tyvärr så fick han visst hjälp dit ändå. Jag hoppas att han mår bättre i morgon.

Själv hade jag ont i huvudet i morse men det berodde på annat. Om man jämför så är jag ändå glad att det beror på annat. Ont i huvet har jag än, men det går över sen.

Hoppsansa en sån da

Bara att bryta ihop och komma tillbaka bort en stund igen. Uppsamlingsheat, c-final, kvalstreck och nedflyttning.

Jag måste skoja om eländet. Det hjälper. Hejar på alla ni i en hop.

Det...

Nej! Det blev inte så! Vilar en stund.

Tre minuter 2009

Istider vecka 35 P-16 Måndagen den 24 augusti 2009, 14:02 Måndag 24/8 kl 16.00-17.20 Tisdag 25/8 kl 19:30-20.20 Torsdag 27/8 kl 16.00-17.20 Fredag 28/8 kl 21.00-22.0

Istid vecka 35 Flicklaget Måndagen den 24 augusti 2009, 14:05 Söndag 30/8 kl 08.30-09.20

Tänk vad tre minuters försening kan ställa till. Först till kvarn som vanligt?

Flicklaget, som egentligen kanske heter F17, verkar vara vältränade, eftersom de inte behöver mer än 50 minuter träning på en vecka. Vad orättvist mot pojkarna!

Man skäms istället för! Men gör man så?

Manligt alltså, fniss.

Det bestämdes rätt tidigt i morse vilken särskild punkt som skulle in på agendan. Han skulle vara ledig i morgon den rackarns kollegan i hörnkontoret, och jag förstod när han kom och pratade, att han var lite intresserad av att säga nåt passande så här inför avslutningen. Det behövdes inte sägas så mycket då, utan vi bara bokade in det på eftermiddagen.

-Då gör vi upp, oss män emellan...tänkte jag. Men sa...kramas och flinade. Japp, så blir det. Vi behövde inte skoja mer om det, utan det var som vanligt bara, ett lite korthugget snack mellan män på väg upp. Ja, eller vad det nu blir för riktning av det...

Och under ett moment på eftermiddagen kom det oundvikliga.

-Nu är det dags, Gubbjävel! Och två kramar senare var det gjort. Så kan man visa sin manlighet!

Inte missförstå det nu...visa?...men jag har då inga problem med sådant, män emellan. Jämlikt skall det vara, och jag tar risken att bli kallad för det ena eller andra, men då kan jag vara lite rak istället. Rak på sak när det behövs. Nu behövdes det inte sägas så mycket, utan man förstår så bra en glad min. Det är bra att glada miner kan bli gladare och gladare, och smitta av sig på fler, och sig själv!

I jämlikhetens namn passar man väl sen på att fördela ut det lite, för rättvisans skull. Det behöver kanske inte vara så manligt heller att kramas. Det går bra ändå.

Jag blir bara så förbaskat grumlig och mild när det blir jobbigt, och man försöker att släta över något, eller blir bara stum när det förväntas sägas nåt vettigt. Och den nyuppfunna fjantiga manligheten räcker inte så långt i vissa sammanhang. Det är väl tur att man kan hålla käften någon gång. Men jag skulle vilja säga mer bra saker. Mer beröm och sånt. Trivas! Bra! Bäst! Det blev lite stumt bara, på eftermiddagen mellan allt pladder. Fixar det sen..

två pannor, men en smet

Det var pannkakskväll ikväll så köket försvann, och jag förstår inte hur det blir så. Jo, jag förstår att stek-os bildas, men i så stora mängder, trots ventilationen? Under stekpannorna på plattorna blir det en rökpuff när man vickar runt smeten. Gjutjärn är ett poröst material, men läcker det rätt igenom? Jag kan väl inte steka pannkakor blekvita på bara halvljummet heller.

Jag måste nog bygga en särskild pannkaksstuga som tål allt, eller ett kombinationsbygge...

Tänker på kolbullar, grillning, rökeri, smidesässja, bastu, hembr.. hembageri, surströmmingsinläggning, bryggeri, saft och sylt, tapettryckeri, kafferostning, snusbakning, glasbruk, linoljekokning och dito färg, garveri och vitsmakeri.

Kan dessa faktorer samsas i samma....Så vore det en konstig byggnad.

DeciB eller

Det är bra att man hörs. Att låta, och att våga höras. Men i bland går det för långt. Med metoder som jag tycker är sjuka och fega på många sätt. Har man svårt att stå öga mot öga, och därför söker ett avstånd? Ett fegt säkerhetsavstånd och distans till någon, som kanske är utan öronproppar.

Jag tycker att man skall klara sig utan dessa jävla sprayhorn. "Köp en burk ljud, och få en sats tinnitus på köpet!"........Slår det inte till efteråt, som ett bakrus? Slår tillbaka? Piper som tusan nu? Det var ju riktat bort, men det kanske blev mot ändå.

Jag tror att vanliga, egna rösten, hörs bättre och längre, än att bara tuta på med luft bakom burken. Det beror såklart på vad man vill säga just i den stunden. Innehållet bär väl oftast ut budskapet väl så mycket som kraften. Helst ärligare och friskare, men ibland äckligt som skämd gammal mat.

Sen kan ibland den egna rösten höras kortare och mindre. Det kan vara rätt bra det, i små sammanhang. Ibland sitter man väl i en mysig liten skrubb. Viskar och pysslar med hemlisar. Tut