Washburn Force 3

Hittade en bortglömd sak igen. Jag beställde ju hem ett ställ till sonens trumpet, lagom till hans födelsedag. Högtidsdagen var den artonde denna månad och idag kom jag ihåg det! Det var inte så tokigt. Bara två veckor fel, och så lite kan man väl inte hänga upp sig på. Han visste ju inget ändå och han fick det idag istället.

En praktisk pryl, men som det visst går att klara sig utan. Fast vitsen är, att om trumpeten får stå uppställd på en strategisk plats, så kanske det blir spontanövat lite oftare. Det var ju min tanke, och i andra hand att bespara mässingen lite nya bucklor.

Jodå, visst var det precis vad han behövde, sa han. Fällde upp, ställde på golv, på med trumpet och stadigt blev det. Lätt gick skruven till hela fällut och fällihopmekanismen. Och så, fälla ihop den.

Och nu till det fenomenala. Hela ställningen gick att förvara inuti trumpettratten, under färd! Bara trumpetlådan att bära, och allt fick plats i den. Vilken lycka med en hand fri för junior, på buss och andra stånk och stönumbäranden. Mycket stånkande där skall ni veta, när lilla instrumentet skall förflyttas.

Men vad blev det av min idé nu då? Jo, där ligger den lilla konstruktionen stadigt nedpackad i lådan. Den var ju perfekt anpassad till denna förvaring, så varför skall den stå framme då. Dessutom är den ju direkt resklar mot musikskolan i det tillståndet. Praktisk son, som tänker så. Men att ställa ut trumpeten här hemma var typiskt nog, bara min ensamma tanke.

Nu funderar jag på att skaffa ett gitarrställ, till mig själv. Och det skall jag placera på strategisk plats, så att det blir ännu mer övat för mig med. Det är nog mest det som avgör den framtida karriären. Övning och övning.

Och jag vet att jag kommer att lyckas med detta, mitt stora mål. Att bli en riktig hejare på att.. öva.

Ett kast

Nu blir det tvärtom. Får se var den hamnar idag.

Urvattnat begagnat utslitet

Jag gillar inte att använda sådana verktyg. Gamla talessätt och klyschor. Klyschor tycker jag visar på en brist på eget tänkande. Visserligen kan det vara svårt att hitta rätt klyscha vid tillfälle, så det kan visst kräva lite intelligens, men det är bättre att tänka ut något eget att tillföra vid behov. Eller att hålla truten.

Ja, jag vet, det är det svåraste. Men man behöver inte säga så mycket och så komplicerade ord, utan det räcker med en liten, liten mening, eller bara tre ord. Strunt i om det inte blev så grammatiskt underfundigt. Det skall bara sägas, och helst precis när det behövs. Det kan vara bara som att titta på nån, eller ge nån en hand. Kan räcka med en tumme ibland. Litet ord, som en tummen upp.

Utmaning, och bra träning. Man kan bli bättre på att ta emot sådant själv då, kanske? Men urvattnade sladdermeningar, irriterande som skämd luft? Vädra bort!

"När nöden är som störst är hjälpen som närmast". Fjantigt talesätt från förr. Men vad krävs för att hjälpen så nära, skall få tummen ur, och vakna? Jaha, där borta står nån och tittar.... Eller det klassiska: "Det är inget ont, som inte har något gott med sig". Kanske den som sa det ursäktade sig själv, som ont? Eller skröt lite, som god? Blir någon tröstad av detta, så grattis!

Utan klyschor: Kompisen fick lite hjälp med fönstret idag, och det var inget besvär att åka den korta biten. Eller: Det kan vara svårt att våga besvära någon om hjälp, men kanske det var roligt att hjälpa till, trots blåsningen.

Den sega dagen börjar ge sig. Lite positivt arbete utfördes ändå. Lite. "Huvudsaken är att man inte kastar yxan i sjön". Utan tvärt om.

Fuskmåndag 12:53

Började skriva det här igår. Det är fuskigt med förberedelser, men det har aldrig hänt mej tidigare att jag pausat till nästa dag. Det korkade till sig och slog stopp igår. Karlen är inte riktigt i slag, utan det är några mellandagar. Kroppsligt eller knoppsligt?

Jag brukar annars bara slänga ner några ord, kanske en enkel fundering, och så bladdrar jag på en stund, men nu är det segare, så det har legat ord i inläggslistan sedan i går. Det är ovant, men jag är bara lite förvånad själv. Kan inte vara på topp jämt.....

Strunta i det, eller så gör jag något åt det? Jag skall kolla med min positiva sida, och struntar i minussidan ett tag. Det brukar vara bästa svaren och råden från plus. Trekantiga tips, men praktiska.

Och det praktiska svaret känns vant. Självklart gör vi något annat en stund. Uppiggande, enkelt, men gärna annorlunda. För jag vet att det inte är ett måste att nöta på, eller att alltid vara på hugget. Sega dagar finns, så jag segar på idag. Och träffar ändå säkert på en liten bra grej eller trevlig människa, och ser förhoppningsvis ut från nästa utsiktspunkt med öppna ögon.

Mellan punkterna finns det självklart lite lägre partier, och någon grop. Trampar väl lite där, på väg till nästa höjd. Men jag har skapliga skor för det.

Prövningens tid

Måste bara prova hur det går att skriva en mening endast i speglingen av en dataskärm.

Så blev det.

Knapparna

Nu skall jag kura lite ett tag, sedan jag stängt av all belysning under en kommande timme. Det är inget problem alls. En lite lugn stund, då man får pyssla lite med sådant som inte behöver ses så skarpt.

Titta på tv får man göra, men det skulle bara vara för att se om det var svart i världen, just i dag. Men det kommer nog nyhetssändningar sen, säkert. Elda lite kan man ju, och smälta maten. Sen är det lugnt, bara att passa på att mysa.

Och lite god efterrätt med kaffe. Den blir bara bättre med lite stearinljus. Har ni det bra? Hoppas ni med har det med. I ljus som mörker.

Självklart

Den blev god, och förvånad hade jag blivit annars. Det är inget skryt i det här, bara det att jag känner skapligt självförtroende i samband med matlagning. Och kul är det, att experimentera lite ibland. Idag blev det dock ett säkert kort.

Dagens fläskkött, lätt marinerade skivor, stektes som brukligt och träffade sedan ett sortiment rotfrukter från ungnen. Tror att tycke uppstod på tallriken, för det såg glatt ut. De såg ut att trivas ihop, morot, kålrot och potatis, med spridda strimlor lök. Lätt rostade med olivolja och lite salt. Yoghurt till, behöver jag inte ens nämna nu.

Självklart gillade köttet en pealing med spiskummin, lime, lite soya och faktiskt lite curry. Men det skulle ha legat i den marinaden lite längre tror jag. Eftersom jag gör sådant här lite impulsivt, så blir det lite snabbmat av det hela. Är väl inte helt fel kanske.

Limedoft

Någon har dammsugit, svabbat och diskat, samt putsat spegel och porslin, och en del rostfritt. Det sägs att det behövs ibland. Det tror jag säkert.

Först så spelade jag gitarr, och det var tur att bara jag var hemma. Fick sådan energi så städningen gick inte att hejda. Förvåning.

Måste åka och handla lite krimskrams och tillbehör till kvällsmaten. Den blir god!

Positivt kort

Det är Lördag i morgon. Det borde utnyttjas på något sätt. Kanske det blir några åk igen, för det är ännu perfekt vinter i skidbacken. Och den omtalade övningskörningen, den måste hållas i, även om det är tidsbrist ibland för aspiranten.

Aspirant? Låter som armsvett, nånting. Så mycket tar vi väl inte i.

Men det behövs inte så mycket intensiv planläggning inför helgen, för då missar vi det viktigaste. Det är bara Fredag i dag. Där håller vi på nu, och det är långt kvar av dagen. Någon kanske gnällde otåligt nu, men det skall inte rusa på. Måndag kommer, jag lovar.

Jag tittar mig runt och hittar saker som bara passar in just idag. För att det är bara just nu de syns. Och finns. En sak såg jag precis nu... nyss.

Tänk om jag missat det. En liten händelse, så obetydlig och fin. Och en hel samling av sådana blir rätt fina kompositioner, att kanske medverka i, eller att missa.

Rusa inte på. Allt kommer en till mötes ändå, kanske i lagom fart.

Munväder

Mycket snack och lite verkstad. Prata, det går ju, men prata så det går, det går inte.

Det är verkligen mycket att prata om. Skandaler och övergrepp. Kyrkor och livsmedel. Epidemier och bonusar. Kondomer och arbetslöshet. Jordskred och tillsatser. Prat och käbbel, i paneler man sett förr. Och olika ämnen i samma röra, och när ingen lyssnar på ingen, och när alla pratar om allt annat, så blir det inte bra. Man blir rätt trött i sina sinnen. Lika trött som på plastskor, färdigmat, postlådereklam och förseningar.

Trött på debatter som inte får vara konstruktiva. På programledare som vill framhäva sej genom heta ordbajsardebatter. Jag tycker att det har blivit norm att prata i munnen på varandra, och sedan kalla det för debatt. Eller diskussion. Gräl hette det förr.

Och det har blivit norm att visa på hur långt ifrån den andre man står. Som att det skulle vara det viktigaste. Jag tycker det viktigaste är att definiera problemet. Och tänk om det sedan gick att argumentera för en lösning, för allas bästa. Inte att vrida iväg ens eget ställningstagande så långt ifrån den andres som möjligt. Bara för att sedan ha denna skillnad som största argumentet den kvällen, genom att verbalt håna och idiotförklara den andra sidan.

Problem skall diskuteras, vridas och vändas, för att belysas och lösas. Men seriös debatt och diskussion är egentligen en konstruktiv form av samarbete, trots olika uppfattningar i frågan. Nu skrev jag frågan, för man kan inte snacka om en massa olika saker om vart annat, och dessutom inte ha tid att lufta sina åsikter sakligt.

Debatt, diskussion eller vanliga möten, går lika mycket ut på att lyssna och verkligen aktivt förstå vad den andre menar, som att prata själv. Utan att föstå den andre, kan man inte hitta de bästa argumenten själv. Sen är det ett stort problem att somliga lyssnar på vad som sägs, medan andra lyssnar på vad som dom tror den andre menar. Man hör det man vill höra, istället för att fundera på vad som verkligen sades.

Det mest konstiga är, att man är så angelägen att höra det man egentligen inte vill höra. Varför blir det så, när man kan välja?

Flyttrea

Idag var man flyttkarl. När man har en kompis som skall byta plats med soffor så ställer man upp. Och det är inte bara bärandet som är anledningen. Det blir kaffe och en kopp kaffe och lite till med. Vanligt skitprat om livets allvar. Tur att ingen hörde. Men dom skall passa sig, för nu är det vi mot dom.

Bära och flytta grejor är jag van vid. Det var ett evigt bärande medan jag var verksam i byggsvängen. Ofta flera ton varje dag. Det gick det med, men jag saknar det inte. Men som erfarenhet kan man ta det med sig, att man orkar mycket om det är roligt. Men det kom till en punkt när det sa stopp, när det inte var kul och då försvinner energin. Men sedan går det alltid att ladda om. Det håller jag på med nu igen. Det går säkert, den här gången med, det är jag övertygad om.

Kompisen hade nån skaplig karusell igång, med soffor som skulle flyttas runt i släkten, och någon skola var till och med inblandad. Jag tappade kollen på vad han sa om denna flyttcirkus, men huvudsaken är att jag lyckades gama åt mig hans avlagda bäddsoffa i skinn. Men skamligt pris tog han av mej. Det var helt omöjligt att betala vad han begärde, för det minsta som jag kunde skrapa fram var ju femtio öre. Så långt sträckte han sig inte.

Jag vet inte om hans planering med soffor blev som han tänkte, för det kanske var fler gamar som roffade åt sig. Men då finns det säkert nån gammal pinnstol här att låna.

Del Två

Det blev lite som en beskrivning av mej själv på något vis, den förra listan. En karta över vad som kanske orsakar ens trötthet och irritation, och symbolisk eller verklig huvudvärk. Jämt eller ibland eller bara sällan. Man får ta det med en par nypor salt som vanligt.

Men riktig elak huvudvärk är inte kul! Eller när det blir ofta. Det har jag kämpat med i perioder, men det är rätt bra nuförtiden, men kunde vara ännu bättre. Det går att fixa det bättre, det vet jag, men det krävs lite självdisciplin och metoder för det är inte lätt att hantera. Men det har experimenterats en hel del.

Det finns lite växter att enkelt torka och spara, som tex. älggräsblommor att koka te på och det blir faktiskt gott, innehållande acetylsalecylsyra. Älgarnas favorit, dagen efter. Värre var det på älgjakten ett år med blixtrande huvudvärk och inget med till lindring. Sälgbark skulle innehålla samma sak så det var bara att prova. Tuggade på barkstrimlor någon timme men det var inte gott och inte verkade det hjälpa, så att koka dem kanske? Ja inte blev det godare att inta efter kokning i kaffepannan, men den fick en annorlunda och fräschare färg invändigt. Nja. Skall vara mer övning med sälgbark för att det skall funka.

Vid riktigt hemsk skallvärk med illamående är det väl lika bra att försöka få upp det! Men vill eller kan man inte det så finns det en grej som jag nästan alltid får att fungera.

Det är lite bakvänt men det bygger på superkoncentration. Och det är verkligen bakvänt om man relaterar till mej, men det går att stirra bort huvudvärk. När man nästan vrider sig i plågor får man försöka att anstränga sig lite. Lägga sig, gärna på rygg så skönt man kan. Sedan utser man en lämplig prick, tex en spik i en taklist, eller en liten kvist i en bräda så att man ser den i bekväm liggställning.

Den stirrar man på, utan att tappa den med blicken och med så lite blink som möjligt. Lite suddigt gör inget, det är nästan bättre, men håll kvar blicken och andas lagom. Efter en stund befinner man sig nästan inne i den pricken, ja tänk att krypa in i en spik! Det är säkert så att koncentration kan ge avslappning, för efter en rätt kort stund kan det vara som bortblåst. En total fokusering av blicken är säkert avslappnande för hela resten, och ställer om nåt system i en. Fungerar förvånansvärt bra. Inte jämt, men ofta efter bara 20 minuter. Helt borta!

Sen kom jag på en variant av detta, men mera rock&roll på nåt vis. Då hittade jag inte nån bra spik, eller vad det var som jag letade, så jag satte igång och körde rallyspel på datorn. Vrålstirrade med fullt fokus, och körde som en dåre, och skulle bara hålla mej på vägen. Fötter, händer , fingrar, ögon, öron skulle arbeta i högkoncentration och någonting kanske ställer om för att klara uppgiften. Halvtimmen efter var jag som en trött men lycklig lärka och botad. Sen funkar nog inte det om man fått det av datorjobb först, men jag vet inte säkert.

Dricka på kvällen är annars mitt bästa tips för att oftare undvika eländet. Vatten på kvällen har man nytta av dagen efter. Men det finns många orsaker till plågan. Hemliga med. Men då får man prova lite grejs. Snöskottning kan hjälpa.

Träskallen

Tidernas mesta samtalsämne måste vara det stora bekymret med huvudvärk. Inte så konstigt med det, för vanligare åkomma finns väl inte. Grälsjuka kanske, möjligen gubbsjuka och svartsjuka. Jag försökte komma på orsakerna till all världens huvudvärk och när jag gjort det så upprättade jag en komplett lista på dessa verifierade orsaker.

Se till att eliminera dessa faktorer så är huvudvärk ett minne blott. Sedan uppkommer en del nya orsaker till huvudvärk senare, men det får jag ta på mej, i och med min forskning i ämnet. Fastställda orsaker till huvudvärk:

Diskomusik, handboll, Chipsfrosseri, debattprogram, Chokladbrist, bloggning, Nougattrauma, Pommefritesvecka, halvsova, Julbord, stress, vätskebrist, modenycker, avgaser, badhus, datorskärmen, värmebölja, brillor, sjusovning, svetsning, fukt, brölloppsdag, kalldrag, sittställning, nästäppa, städning, sömnappné, syrebrist, micromat, allsångshäften, gaser, betongbjälklag, lathet, bekymmer, badrumsmattor, rhododendron, kräftfiske, svärföräldrar, arbetsbelysning, blomvattning, ryggproblem, bilverkstad, infektion, Kaffe, partylekar, hjortronplockning, ovänner, reklamteve, Mjölk, drunkning, oljud, påsförslutare, dansband, istappar, Julafton, myror, listor, bensin, inredning, GävleDala, svägerskor, Lättmargarin, öknar, sopor, tidsoptimister, Bert Karlsson, pollenallergi, golvknarr, foppatofflor, solbad, falsksång, Mannagrynspudding, vänsterprassel, forskning och Brunabönor.

Till listan kommer senare att läggas: Skojare, amatörhumorister, framtidscenario samt läskunnighet.

Trubbel

Det är så det skall låta.

Som Lill som blir bättre och bättre, med åren. Olle Adolfssons fantastiska text, har med Monica Zetterlunds tolkning av Trubbel en gjuten plats hos mig. Helt fantastiskt. Men Lill närmar sig. Och jag tror det har med ålder att göra. Det att rösten inte är lika skarp och slät, utan med tiden fått mer djup och grepp. Lite som fina rynkor, det är fränt.

Nina, vilken pipa, och ögon. Karriär som raket efter kämpaåren. Och med överallt, riktigt folkkär på ett år känns det som. Jag gillar när det är lite extra tryck för det passar henne. Måns har väl sitt kvar, men okej då, han platsar. Snällt här ikväll.

Och Kingen, 59 kilo och 157centimeter, och vad har det med saken att göra! Ja, han är bra mycket kortare än jag, närmare bestämt 13 centimeter kortare! Tro inte att jag har stora problem med att han är kort, bara för att jag skriver om det. Jag tolererar faktiskt korta personer och har inte nåt emot dem alls. Han sjunger bättre än jag till och med, fast han är så liten.

Fast erkännas skall att jag hade lite dålig koll på den kungen. Kunde inte ens placera karlen. Grop i hakan gjorde att jag snuddade vid Boppers men for vidare i tanken, men det var tji omöjligt att fixa in honom. Någonstans. Svårt med ålder på karln med. Wikipedia:Född i Sveg. Boppers osv. Filmskådespelare. USA, större än i sverige. Hakkås numera. Det var inte helt fel då, men ibland är det inte lätt ens med välbekanta ansikten. Tur att det var bara TV. Fyller 41 på tisdag.

Heja sveg. Där har dom en träbjörn, polis Ingrid, raggarkafé med andra bullar och biskvier, stora så att Robban baxnade. Och trevlig mataffär bredvid Folkan. Jag har gått in där ibland bara för att titta på grönsaker och fina rader matvaror, stora grönväxter och städning. Skinande. Åker man över älven så kan man, om man inte har höjdskräck, se djupt ner i trevligt rastplatsdass. Där var det fallhöjd!

Stöttålig

Vårvindar och vårtorka. Torrt i luften är det, efter tidigare kondens i vinterkylan. Det är då man blir mest ovänner. Med bildörrar och glada snabbhälsande hundar.

När jag stannade på grannens gårdsplan, kom lillfian som vanligt. Jag hann ju inte helt ur bilen, och inte alls ladda ur mej. Har inte riktigt vant mej än i år att det blir värre så här vid vårkanten.

Liten glad hundnos mot elektrisk hand. Det kan inte kännas roligt i nosen då, i detta känsliga instrument. Men hon ryckte inte till ens, eller lät nåt. Jag tror hon var lite van. Men hon blev som förstelnad med öronen infällda och slickade bakåt. Hon såg ut att tänka många tankar om denna företeelse som kom i plåtburk och stacks. Kompisar förut, men nu sticks han! Såg nästan skamlig ut, lillhunden, som om hon trodde sig blivit bestraffad för nåt. Jag såg att hon inte förstod vad jag menade då. Stickas när man skall hälsa?

Jag vet att dåligt samvete inte ger mig så mycket, men jag provade det lite ändå. Det gav inget nu heller. Men sen var vi kompisar igen, även om det tog några minuter. Det är riktigt att markera lite missnöje ett tag, så att den stöten slutar med dumheter.

Stöt på stöt. Varje gång jag kliver ur bilen. Är jag så elektrisk själv? Hoppas att det är jag som är positiv ändå. Och bilen är inte direkt negativ heller. Kan man ta en multimeter från Klas Ohlson och kolla hur det är? Och jag skall sätta en liten påminnelse inne på dörrhandtaget om att stänga av strömmen, alltså ladda ur på lämpligt sätt. Det får bli jag som tar stötarna som vanligt.

Dispens

En helt godkänd dag. Den var väl bra, sådär. Blev lite trött nån stund kanske. Ja lagom. Snackade en del, visst. Jättetrevliga människor och jag, visst pratade vi och hade det bra. Sen åkte jag och försökte spela lite. En stund. Småkul. Det går väl framåt. Men.....

Jag begär dispans från humor och positivitet en stund! Beviljar den själv!

Jag skäms så fruktansvärt! Skäms för att kalla mej vuxen! Att man skall behöva skämmas för att någon sjuk jävla vuxen beter sej svinaktigt mot barn. Men skulle denna typ av beteende kunna utrotas för att man skämdes, då skulle jag ta på mej det uppdraget, hela dagarna! Men hur blir det så där med någon?

Jag tar in väldigt djupt, en sådan berättelse. Kanske lite parallella känslor till egna barn, om de skulle bli utsatta. Tankar, planer, hämnd, rädsla och mycket mer kan snurra, snurra, snurra, snurra, snurra, och vissa gånger stannar det inte. På länge. Jag bara hoppas att den sjuke mannen får sin behandling, den behandling som botar honom.

Och vad säger man om barn? Iblad förstår man inte att de klarar av detta sjuka som världen förser dem med. Jag önskar bara att alla barn blir bra vuxna, och är lyckliga barn hela tiden tills dess. Ibland skulle man vilja vara ett barn igen. Då kunde man lära de vuxna hur barn vill ha det.

Damma på

Vad mycket grejor jag har. Nu är vi inne på det igen. Att samla på sig. Rammel sa en annan pappa. Det är lite livets idé på nåt vis. Att samla på sig grejor, som helst kan användas till något nyttigt. Det skall inte vara för avskalat och städat överallt.

Som omväxling, eller i ett bra och användbart rum för slöa, och kanske viktiga sociala aktiviteter, där behövs inte mycket rammel. Där räcker det med något skönt att sitta i, och kanske någonting som ger lite sköna ljud, eller bara fina väggar med något enda utropstecken som bryter av.

Annars blir det lite mer ombonat av grejor på armlängds avstånd. Men städningen blir lidande, det märker jag, för jag lider ofta när jag skall tvinga mej att städa. Är det prylar på varje golvyta så skall genast syndabocken plocka bort först tycker jag, men jag är säkert en av de genomsnittliga syndarna här hemma, om jag inte är den värsta rent utav. Men det gäller att vara lite taktisk.

Jag brukar ebjuda mej att ta golven, ja bara sällan, och då så klart i hallen och kanske vardagsrummet. Köket kan hänga med också. För där brukar det vara andra än jag som dräller grejor.

-Plocka ni upp era grejor, så tar jag fram dammsugaren, brukar jag försöka med. Tar en liten risk där, för det är precis i alla andra rum som jag sprider ut mitt. Men de har ännu inte riktigt förstått min taktik, tror jag. Eller så är de bara snälla, det hoppas och tror jag faktiskt.

Jag skall försöka bättra mej. Jag säger inte "lovar" för det har gått inflation i det ordet. Men skall försöka påminna mej själv, som jag påminner mej om annat. Försöker!

Rammel kan vara väldigt bra. Erfarenheter i livet är väl bara vanligt rammel som man har släpat hem, fast inte i fysisk form. Små konstiga erfarenhetspinaler, kanske hela lådor ibland. De ligger ju säkert bara och samlar damm, de med långa stunder. Men fasan så bra när de behövs.

Tänk om man gjort sej av med fel grej, glömt totalt hur det funkade förr, den gången. Släng inget sådant! Man kan bara damma av det lite. Som nytt.

Krims och krams

Idag skulle man ha kunnat summera helgen genom att skriva:

Skjutsat tonåringar. Snösmältning. Köpt födelsedagspresent, till nån.... här... Räkmacka med kaffe, eller tvärtom. Tittat på skidor till andra tonåringen. Äta långkorv med bröd. Pysslat lite bakom nåt hörn. Slagern. Skidprovning i verkligheten. Solsken. Födelsedagsuppvaktning, men på annat håll. Skjutsa tonåring igen. Skicka elektroniska brev. Laga mat. Kara bort snöslask. Hämta , ja vem tror ni . Ordlekar med is i. Motorborrkontroll och utlån. Dänga ner snart 16 åring. Pusta ut efter ansträngning. Skidskytte med fullträff. Glömt bort gitarren. Tittat efter angeldon, men inget uppslag. Fikat. Tittat ner i golvet, hos grannen. Bilorientering i Flugbo. Lämnat tonåring vid orienteringskontroll. Fikat mycket i skidbacksservering. Tittat på hemmadomare och lite bandy. Ryckt i shunten. Försöka bygga om OK så att det går att handla där. Anpassning av trumpetnotställ. Elefanttvättning och kastrering. Snabbstekt en fläskfilé. Ätit saktare än det. Hämtat en...två tonåringar. Slängt av en efter vägen. Skickat hälsning. Kvällsfika. Glömt klockan. Använt ordet klockan istället för tiden. Hört på brak från tak. Kommenterat lite fjantigt. Sett musikprogram. Knäckebrödsmacka. En del kaffe till. Fettat in glasögon. Letat nåt jag skulle behöva. Försökt att vara lite positiv. Snaggat hår, det blev bortglömt. Resten gjorde jag på övrig fritid.

Jag hör röster

Idag var det verklig vårkänning. Snön på vägar och gårdsplaner tuggas lös av bilhjul, och gången upp mot brokvisten är snart helt bar. Och framför garageporten ökar den bara ytan med nån halvmeter i taget när solen ligger på en eftermiddag.

Vintern sjunker undan, men på hustaket, och konstigt nog på södersidan, är det en envis ansamling snö kvar, som bara sakta glider och smälter sig neråt. Jag trodde på ett tidigt rejält ras som vanligt, men nu blev det förlängning i den matchen. Men den kommer att avgöras rätt snart, för jag har sett tendensen. Det börjar bli lite hängigt. Men talgoxen hejar på. Eller så hejar han bara för att träna sin stämma inför hårda matcher kring sin trekantiga holk.

I år byttes det taktik. Istället för att överraskande braka rätt ner på backen vid första bästa töväder, häftigt platt fall, tog snön istället och gjorde en överrenskommelse med brotaket om samarbetsavtal. Sakta gled den ner utefter hustaket tills den fick stöd mot snön på entrétaket. Där stannade den upp och samlade styrka. Smälte lite på dagen men frös till och blev stark på natten. Där har bildats ett starkt förband mellan två parter med samma intressen. Att klamra sig fast så länge som möjligt, trots detta hopplösa läge.

Det är skönt att det inte finns nån egen själ i en vanlig ansamling av nederbörd på ett tak, men det går ändå att roa sig lite med friare fantasier om naturens förmåga till att forma. Och fundera lite på hur enkla fysiska lagar påverkar vår utsikt, och kanske vår insikt. Massa, densitet, hållfasthet, smältpunkt och friktion är begrepp som stöttar mej i min tillvaro, istället för andliga väsen. Och som förskönar genom skulpturer med kortvariga föränderliga former, till exempel i sand eller snö.

Ibland tar naturen tid på sig, både i skapandet och i avvecklingen. Tillverkar lite hållbarare grejor som inte bara finns på nåt foto i mobilen, utan som det går att återkomma till fler gånger. Det är kanske det som skulle kunna kallas för kvalitetsprodukter om det hade gällt shopping.

Frukt är nyttigt

Nu är det verkligen senvinter, med början på vårvinter kanske. Funderar lite vid fruktdisken i affären. Det ser ut lite som plast. Eller gummi. Eller misshandlat. Frukt i affären.

Då går tanken osökt till vilket fin äppelhöst det var. Det är mycket nyttigt att äta frukt, självklart. Och den här hösten åts det äpplen så det var nästan jobbigt. Två hårt beskurna träd, små och låga egentligen, men med rätt kraftiga stammar, har precis släppts iväg. Behandlats lite lättare och snällare, och då kommer ofta resultatet. Om inte ohyran, rönnbärsmalen tar kål på glädjen vill säga, men den slapp vi i höstas.

På ett litet träd med namnet Melba, som är ett enormt saftigt och fylligt välsmakande äpple, plockade jag utan att sträcka på mej, ca tvåhundra finfina frukter. Samt kastade tvärs över vägen, bort ca etthundra stycken fallfrukt med smärre skavanker och fågelhack. Trots att det kokades rejält med äppelmos, blev det omöjligt att hinna äta upp dessa äpplen innan de skämdes.

För snart nog mognade frukten på Åkeröträdet. De var lika fina, men som tur var inte lika många. De är lite hårdare i köttet, men smakar sött och milt och är fantastiskt goda. Jag äter helst sådana äpplen med kniv, och skär tunna skivor och äter långsamt.........Åkerö är min favorit eftersom de goda äpplena håller sig lite längre in på hösten vid lagring inomhus, och dessutom är det en gammal genuin svensk sort.

Ja det slutade som det brukar för överskottsäpplen på senhösten, i en hög i snön, Och förhoppningsvis till nytta för djuren.

Från det ena till det andra, det vill säja traktormekanikerna på sonens Prao-plats. Vilka storljugare. Eller så var det sant. Eller så var det en kund, med fantasi. Hur som helst så var det inte nåt konstigt egentligen, men jag skulle vilja ha sett händelserna med egna ögon.

För förr i tiden var TV svarvit. Och förr i tiden fanns det inte ens mobiler. Att ringa med.

Traktorägare åker ensam på skogsväg, och skall säkert arbeta en dag i skogen, hårt. Matsäck och sådant är säkert med. När traktorägare märker att oljan är borta ur växellådan, märker han strax att ingen reservolja finns heller. Samt att läckaget ändå inte kunde lagas på plats. Puts väck genom ett läckage som det dessutom var ogörligt att laga. Men att gå hem denna långa bit, och lämna kära traktor? Det finns gränser för vilka risker man utsätter vänner för, men utan smörja så slits det på drev och lager.

Men påfyllningspluggen var inget problem, och den var rätt stor.... En snabbtitt i de skrymslen som fanns, visade att det endast var matsäcken som innehöll smörja. En rejäl klase bananer. Sålunda mosades några bananer mödosamt ner genom påfyllningspluggen. Traktorn kördes lugnt hemåt en sträcka. Bananpåfyllningspaus uppstod en par gånger, men färden fortsatte sedan ända till hemmet. Tänk vad nyttigt det är med frukt.

Mekanikern som åtgärdade läckaget funderade lite varför oljan hade så konstig färg och lukt. Hur det sedan påverkade traktorn på sikt var inte det intressanta tycker jag. Huvudsaken att det var en bra historia på ljugarbänken.

Titelmatchen

Det går, ta mej sjutton, inte att komma över detta! Här tror man att det blir lite långrandigt, kanske torrt och tradigt här inne. Och ointressant och töntigt och massa och, och grammatikfel. Och det är helt sant! Håller fullständigt med alla som tycker det!

Så kommer det en kommentar, lång som en korvkö i paus, fullkomligt skruvad, med så friskt sjuka vändningar så det bara kluckar i skärmen. Knäckande!?

Hur orkar han! Men jag menar egentligen: Det skulle jag vilja lära mej. Och vad skall jag kontra med nu? Nu ligger det djupa veck ovan ögonen och lär bli än djupare när man grubblar sej vidare i detta fenomen. Denne gubbe, ja en riktig dynamitgubbe som jag hoppas inte exploderar nära. Men ibland tror jag att det är mer klipulver än krut. Skrivklåda vet jag att jag har, men detta är en överman i tid och otid. Menade tid och evighet.

Retas rejält skall jag med honom, för det har gått alldeles för långt för att sluta med det. Men tävla mot gubbskrället, det gör jag inte. W.O. i den matchen. Men nån dag.......... Avslutar kvällen med att knyta näven i byxfickan. Det funkar inte heller...

Prao

Jag minns lite grann från högstadiet, även om det var ett tag sedan. Men jag minns inte säkert om det var åttan eller nian, men det har mindre betydelse. Pryo hette det då. Två hela veckor, och praktiken var förlagd till ett bygge.

Vilken höjdarpraktik! Ett av stadens större byggprojekt, ett bostadsområde av modernaste snitt. Det var loftgångshus i två våningar som var på modet. Betongstommar gjöts på löpande band, med hjälp av kranar och snusande gubbar. Tak stolpades upp och kläddes med papp och fasaderna bestod av tegel och trä. Vitt fasadtegel och röd träpanel.

Fyrkantiga lådor med nästan platta tak. Jag åker förbi detta bostadsområde nästan varje dag, på väg in mot stan. Och märker att det var ett tag sedan. Det syns så väl vad tiden gör med sådana hus. Nöter och spräcker. Fräter på trä och puts. Och de blir aldrig riktigt fina, hur mycket man än skulle måla och bättra.

Det var verkligen två roliga veckor, med intressanta arbetsuppgifter. Jag låg på som en rem redan då, för att få göra allt vad gubbarna gjorde, och det var det bästa. Men det dröjde inte så lång tid tills själva husen tappade sin glans. Och det var då jag började glida över till att bli bakåtsträvare.

Med det vill jag säga, att det som har stått sej i hundra år eller mer, det kan troligtvis vara rätt bra. Stilen på hus, propotioner och former. Även fasader, andra ytor och utsmyckningar.

Jag tycker att många gamla hus har så genomtänkt yttre utformning, ofta inte bra planlösningar, men yttre skönhet. Det är rätt viktigt hur ens hem ser ut, både på in och utsidan. Ungefär lika viktigt som hur en maträtt är presenterad på en tallrik.

Men många gamla hus tas tillvara på ett bra sätt nu tror jag. Och jag hoppas bara att det, inte är något mode som går över.

Och jag som gillar gamla fina hus, smällde upp ett sprillans nytt själv, på åttiotalet! Kanske lite tokigt? Men så långt jag orkade och klarade av skulle det gamla sekelskifteshusets stil råda, trots diverse modernare material.

Allt blev inte helt bra, för det var ju lite nytt och så där, men herregud vad gammalt och småskabbigt det börjar kännas redan. Det ser lovande ut.

Hoppat i tiden

Slödag i backen för far och son på Lördagen. Två liftar och ingen direkt kö, men mycket korvgrillning och fika. Mycket fika för mej som redan har kört in skidorna. Men med nya hoppskidor has det inte mycket tid för kolhydrater och sotiga Tillmans.

Men han stoppade till lite i förbifarten, och stoppade i sej själv lite korv. Jag provade om hans skidbindningar passade till mina pjäxor. Det gjorde de, så då blev han lite orolig, och det blev jag med. Men jag avstod från att ens åka lift med dom, för liftkillen och jag var överrens om varför dagens ungdom har så breda skidor. Enda orsaken till denna enorma skidbredd är att, vingliga ungkalvar, annars tippar omkull.

Övrigt att intressera sig för är virus i datorn, Trojan verkar vara ett bekant begrepp.

Och projekt PROJAS. Speciella rapporter levererade om forntiden, som skall lagras, diagnosticeras, ev. saneras eller som sista alternativ: Destrueras, om inget annat hjälper.

Allvar nu! Omvärlden kan vara så lugn! Jag har allt detta under fullkomlig kontroll.

Fredagsplättar

Fredag kväll kan passa utmärkt till att åka till gamla stället. I grannbyn där jag växte upp, eller i varje fall befann mej en del av tiden tills vi skaffade eget. Växa upp gör man förhoppningsvis ännu, och jag försöker nu hålla jämna steg med arvingen, snart sexton år.

Vi fick nåt ryck efter kvällsmaten, samma smaskens som 21 januari förresten, och slängde på snökedjor på gamla Volvon. Det vet båda att det kan bli kul. Vi har varit ute förr och experimenterat. Det lär vi oss rätt mycket av och nu skulle en oplogad infart till föräldrarhemmet forceras. Med fart eller kraft, vilket visste vi inte. Vi skulle göra den farbar för storasyster min med familj, och storstadsbor måste ha snöröjt, det vet jag.

Jo, visst tuggade den sej in, men det var inte mer heller. Blöt tjock snö, flera decimeter som släpade i underrostredet. Men det blev några vändor, och det packade sej mer och mer, så det var bara att lämna över ratten. Medan jag svettades med snöåka runt bron och garageknutar, så gick det en röd Volvo, fram och åter, fram och åter, ja så skulle jag kunna hålla på trettiofem minuter till. Behöver jag säga salsgolv? Det var det som blev resultatet av sonens övningar, fast med tydliga spår av snökedjor.

Lätt som en plätt gick det. Och jag behövde bara låtsasskotta lite för syns skull på slutet. Och han var nöjd, när vi åkte hem. Snart blir det lagligt att övningsköra för lillstorpalten, men då utan kedjor.

Har inte mycket behov av nåt som liknar kedjor och band på honom ändå, utan det går bättre och bättre med allt. Fasen vad vi har kul ibland. Äh, det var väl inget säger han.

Server error

Tänk, jag körde stopp med kommentarerna nu. Fasen vad handikappad man blev. Precis när trevliga mammor hittat grötskedar och joll. Jaså, vad gör man nu då, när man var lite inställd på att skoja. Vi avvaktar.

Error!? Provar en bild på helheten.

Hundra knutar

Vad betyder tecknet Röd lapp? Det betyder att man är skyldig att HANDLA!

Skorea igen. Så är det varje vårvinter. Vaccin, finns det? Förstår mej själv faktiskt, varför det barkar iväg, för det fanns doningar kvar idag, och hela 70 % dras av i kassan, vilken dröm. Tanken för mej är mest att det skall vara rustat till nästa vinter, för normala pengar, men det kan vara lite lotteri det. Fast nu är det bara junior kvar, som växer i skor.

Jag hade lite dåligt med grova doningar i vinter, och det är ju mest det som är gångbart hos mej. Så strunt i att det snart är vår, för jag trivs i kängor året runt. Och lite doft av hemvärn, dagsfärska yllestrumpor och minkfett är mys.

Nu har snart hela familjen samma skor, men inte samtidigt. Pärona har väl största skillnaden på fötter men för övrigt byter alla med alla, när det krisar med grova dojjor i vinterkylan.

Och nu blev det som vanligt: Jag har köpt 2 par skor, ÅT MEJ SJÄLV, varav dagens fynd med äkta läder och Gore Tex genast annekterades, som två små baltiska stater, av min sovjetiske son. Gårdagens reaskor i äkta läder och gummi brydde sej ingen om direkt, men idag var det brunt, snyggt och Gore Tex!

Nyss kände jag mej som Karl Bertils uppbragte far, men även han gick ner i varv så småningom.

Det var väl bra att de passade åt fler. Han kan få en eloge för att han inte ratade de skor jag köpte åt MEJ SJÄLV. Värre är det när han själv skall köpa några plastiga frysfack att stoppa fotknölarna i.

Vilken match det brukar vara då! Hård och tät.

Rea !?

Vad?

Uppdaterat dojorna

Det där halvdussinet träskedarna som jag tycker så mycket om, gjorda av enträ, har en speciell betydelse för mej.

För länge sedan var ju sådana bara nödvändiga bruksföremål, men sedan hängdes de kanske enbart upp som antikviteter på en vägg eller lades i en låda, och bra var väl det. Jag tycker också att sådant skall sparas.

Mina skedar är inga antikviteter, utan är gjorda i modern tid, av min morfar. Han drev en liten affär, men hade bland annat slöjd som hobby och avkoppling, de få stunder han hade tid över.

Och det har jag alltid gillat, att slöjda och att se morfar slöjda. Och lyssna på hans resonemang och idéer. Han var finurlig, och hade säkert tänkt rätt mycket innan han satte igång. Han hade känsla för träbitar och ämnen som blev till skålar och tråg, eller askar och burkar. Och många slevar, skedar och liknande saker efter honom finns det, som jag använder här hemma. Det ligger några i lådorna än, färgade av syltkok m.m.

De här speciella skedarna var jag med när han gjorde. Och egentligen ute i skogen på en stubbe, vid den lilla stugan, den sommarveckan. Med enkla vektyg varav en del hemmagjorda små specialiteter. Att se hur det växer fram någonting, när spån efter spån täljs bort. Och att få lära sig det grundläggande, de viktigaste små kunskaperna, det var lätt då för mej.

Och det är först nu som jag verkligen förstår varför han var så intresserad, duktig, och verkligen visade sin skaparglädje. Det var inte alls för att få beröm eller något sådant, eller att göra en fin sak bara. Utan jag tror verkligen han var nöjd med det han gjorde. Nöjd med sej själv. Det tror jag är den bästa drivkraften. Inte prestera för andra. Inte ens för en själv. Utan när man ser ett resultat, så kanske man kan fokusera på sin känsla, inte på vad man ser på en pryls yta.

Idag köpte jag vinterskor. Jag är nöjd med mej, och min timing.

Ton o Takt o Takras

Spelat och krånglat och testat och haft kul i kväll. Men man måste alltid komma till nåt beslut. För det är tonart hit och tonart dit, men rätt som det var, så bestämde vi att SÅ blir det.

Det är inte lätt att sjunga, om tonarten är fel. Förstår till och med jag. Men nu går det att öva på, lite bestämdare igen. I väntan på första spelningen.... Jaja, ni får väl tro på skojet, men häftigt stor morot! Känns som morötter fingrarna med..

Vi måste ju ha lite struktur, veta precis vad våra stela fingrar förhoppningsvis skall landa, och inte kan vi(jag) bara hoppa upp och ner hur som helst, som nån rockstar. Benskör.

Men nu känns det som att vi har någon plan i gruppen, och riktning. Det är bra att få lite ny styrning märkte vi. Positiv triangel. Jag tror han har spelat sådan!

G inte upp men C upp E bra, kan man B om D? A.

Köpte en svart liten rolig plinketiplonktappaigolvgrej för morotsfingrar, när ändå inspirationen fanns där. Nu skulle jag vilja ha lika många kanoter som jag har instrument.

Dagens sanning

Ombesiktning av bilen idag, och sedan besök hos bullbagarn i Byn.

Ömsesidig behållning av detta eftersom jag fick med mej bullar hem och lite annat, och han fick behålla lingonsylten! Tänk vad jag kan räkna rättvist och bra.

Efter skolan tvingade jag junior att följa med och köpa nya skidor. Motvilligt tog han emot ett par twintips, med mungiporna som ubåtar. Nämen ni förstår väl vem som var glad!! Hoppa på funparken med gamla lagg som spricker är ingen höjdare. Det här blir nog häftigt. Men inga rails och järnskrot mot nya stålkanter har jag sagt. Skall syna varje rispa under, för det skall inte nötas på så fina skidor. (tror han att jag kommer att göra,ha!) Men bara det går helt med honom så är jag nöjd.

Fräna grejor blir det, hoppa och dra upp benen så att det ser ut som en häger, eller vika dem åt sidan i flykten. Fattas bara balettkjol. Nä, retas bara på skoj. Vi gör så, och vet bra var vi har varandra nuförtiden. Och han retas alltid värst! Jaha, nu tar vi nåt annat ämne.

Nja, har svårt att ljuga nåt mer just nu. Lite fika, fådda hastbullar och kaffe, så får man inspiration igen.

Hörde om en mästare på att ljuga förresten. Han ljög till och med när han ljög, han.

Virusén

Ny månad. Vasalopp, rester av ett skid-VM och bandyslutspel. Nu kan man titta på det lite mer från sidan, eftersom det blev färdigspelat här hemma.

Och när jag slår över till bandykanalen efter dagens första besök i pannrummet, så står det redan noll-fyra mellan Bajen och Saik. Det var det. Hade hoppats på en jämn match, men då får vi fundera ut nåt annat istället. Kan slötitta lite ändå...

Det var sjutton vad mail man fick förresten. 36st tror jag det blev idag. Från helt okända människor. Och uppretade var dom, de flesta. Nåt massutskick har drabbat regionen och sprider sej som en löpeld. Så är det med dagens I-landsproblem. Men någon hade säkert roligt med att fixa till lite lokalt kaos för oss användare.

Nu kommer vi på nåt bra att äta istället, tycker jag. Maten, det är halva födan det, var det någon poet som sa. Och god mat, den sätter lite accént på tillvaron. Men chilichoklad?