Munväder

Mycket snack och lite verkstad. Prata, det går ju, men prata så det går, det går inte.

Det är verkligen mycket att prata om. Skandaler och övergrepp. Kyrkor och livsmedel. Epidemier och bonusar. Kondomer och arbetslöshet. Jordskred och tillsatser. Prat och käbbel, i paneler man sett förr. Och olika ämnen i samma röra, och när ingen lyssnar på ingen, och när alla pratar om allt annat, så blir det inte bra. Man blir rätt trött i sina sinnen. Lika trött som på plastskor, färdigmat, postlådereklam och förseningar.

Trött på debatter som inte får vara konstruktiva. På programledare som vill framhäva sej genom heta ordbajsardebatter. Jag tycker att det har blivit norm att prata i munnen på varandra, och sedan kalla det för debatt. Eller diskussion. Gräl hette det förr.

Och det har blivit norm att visa på hur långt ifrån den andre man står. Som att det skulle vara det viktigaste. Jag tycker det viktigaste är att definiera problemet. Och tänk om det sedan gick att argumentera för en lösning, för allas bästa. Inte att vrida iväg ens eget ställningstagande så långt ifrån den andres som möjligt. Bara för att sedan ha denna skillnad som största argumentet den kvällen, genom att verbalt håna och idiotförklara den andra sidan.

Problem skall diskuteras, vridas och vändas, för att belysas och lösas. Men seriös debatt och diskussion är egentligen en konstruktiv form av samarbete, trots olika uppfattningar i frågan. Nu skrev jag frågan, för man kan inte snacka om en massa olika saker om vart annat, och dessutom inte ha tid att lufta sina åsikter sakligt.

Debatt, diskussion eller vanliga möten, går lika mycket ut på att lyssna och verkligen aktivt förstå vad den andre menar, som att prata själv. Utan att föstå den andre, kan man inte hitta de bästa argumenten själv. Sen är det ett stort problem att somliga lyssnar på vad som sägs, medan andra lyssnar på vad som dom tror den andre menar. Man hör det man vill höra, istället för att fundera på vad som verkligen sades.

Det mest konstiga är, att man är så angelägen att höra det man egentligen inte vill höra. Varför blir det så, när man kan välja?