Flyttrea

Idag var man flyttkarl. När man har en kompis som skall byta plats med soffor så ställer man upp. Och det är inte bara bärandet som är anledningen. Det blir kaffe och en kopp kaffe och lite till med. Vanligt skitprat om livets allvar. Tur att ingen hörde. Men dom skall passa sig, för nu är det vi mot dom.

Bära och flytta grejor är jag van vid. Det var ett evigt bärande medan jag var verksam i byggsvängen. Ofta flera ton varje dag. Det gick det med, men jag saknar det inte. Men som erfarenhet kan man ta det med sig, att man orkar mycket om det är roligt. Men det kom till en punkt när det sa stopp, när det inte var kul och då försvinner energin. Men sedan går det alltid att ladda om. Det håller jag på med nu igen. Det går säkert, den här gången med, det är jag övertygad om.

Kompisen hade nån skaplig karusell igång, med soffor som skulle flyttas runt i släkten, och någon skola var till och med inblandad. Jag tappade kollen på vad han sa om denna flyttcirkus, men huvudsaken är att jag lyckades gama åt mig hans avlagda bäddsoffa i skinn. Men skamligt pris tog han av mej. Det var helt omöjligt att betala vad han begärde, för det minsta som jag kunde skrapa fram var ju femtio öre. Så långt sträckte han sig inte.

Jag vet inte om hans planering med soffor blev som han tänkte, för det kanske var fler gamar som roffade åt sig. Men då finns det säkert nån gammal pinnstol här att låna.