Titelmatchen

Det går, ta mej sjutton, inte att komma över detta! Här tror man att det blir lite långrandigt, kanske torrt och tradigt här inne. Och ointressant och töntigt och massa och, och grammatikfel. Och det är helt sant! Håller fullständigt med alla som tycker det!

Så kommer det en kommentar, lång som en korvkö i paus, fullkomligt skruvad, med så friskt sjuka vändningar så det bara kluckar i skärmen. Knäckande!?

Hur orkar han! Men jag menar egentligen: Det skulle jag vilja lära mej. Och vad skall jag kontra med nu? Nu ligger det djupa veck ovan ögonen och lär bli än djupare när man grubblar sej vidare i detta fenomen. Denne gubbe, ja en riktig dynamitgubbe som jag hoppas inte exploderar nära. Men ibland tror jag att det är mer klipulver än krut. Skrivklåda vet jag att jag har, men detta är en överman i tid och otid. Menade tid och evighet.

Retas rejält skall jag med honom, för det har gått alldeles för långt för att sluta med det. Men tävla mot gubbskrället, det gör jag inte. W.O. i den matchen. Men nån dag.......... Avslutar kvällen med att knyta näven i byxfickan. Det funkar inte heller...