Urvattnat begagnat utslitet

Jag gillar inte att använda sådana verktyg. Gamla talessätt och klyschor. Klyschor tycker jag visar på en brist på eget tänkande. Visserligen kan det vara svårt att hitta rätt klyscha vid tillfälle, så det kan visst kräva lite intelligens, men det är bättre att tänka ut något eget att tillföra vid behov. Eller att hålla truten.

Ja, jag vet, det är det svåraste. Men man behöver inte säga så mycket och så komplicerade ord, utan det räcker med en liten, liten mening, eller bara tre ord. Strunt i om det inte blev så grammatiskt underfundigt. Det skall bara sägas, och helst precis när det behövs. Det kan vara bara som att titta på nån, eller ge nån en hand. Kan räcka med en tumme ibland. Litet ord, som en tummen upp.

Utmaning, och bra träning. Man kan bli bättre på att ta emot sådant själv då, kanske? Men urvattnade sladdermeningar, irriterande som skämd luft? Vädra bort!

"När nöden är som störst är hjälpen som närmast". Fjantigt talesätt från förr. Men vad krävs för att hjälpen så nära, skall få tummen ur, och vakna? Jaha, där borta står nån och tittar.... Eller det klassiska: "Det är inget ont, som inte har något gott med sig". Kanske den som sa det ursäktade sig själv, som ont? Eller skröt lite, som god? Blir någon tröstad av detta, så grattis!

Utan klyschor: Kompisen fick lite hjälp med fönstret idag, och det var inget besvär att åka den korta biten. Eller: Det kan vara svårt att våga besvära någon om hjälp, men kanske det var roligt att hjälpa till, trots blåsningen.

Den sega dagen börjar ge sig. Lite positivt arbete utfördes ändå. Lite. "Huvudsaken är att man inte kastar yxan i sjön". Utan tvärt om.