Fredag kväll kan passa utmärkt till att åka till gamla stället. I grannbyn där jag växte upp, eller i varje fall befann mej en del av tiden tills vi skaffade eget. Växa upp gör man förhoppningsvis ännu, och jag försöker nu hålla jämna steg med arvingen, snart sexton år.
Vi fick nåt ryck efter kvällsmaten, samma smaskens som 21 januari förresten, och slängde på snökedjor på gamla Volvon. Det vet båda att det kan bli kul. Vi har varit ute förr och experimenterat. Det lär vi oss rätt mycket av och nu skulle en oplogad infart till föräldrarhemmet forceras. Med fart eller kraft, vilket visste vi inte.
Vi skulle göra den farbar för storasyster min med familj, och storstadsbor måste ha snöröjt, det vet jag.
Jo, visst tuggade den sej in, men det var inte mer heller. Blöt tjock snö, flera decimeter som släpade i underrostredet. Men det blev några vändor, och det packade sej mer och mer, så det var bara att lämna över ratten.
Medan jag svettades med snöåka runt bron och garageknutar, så gick det en röd Volvo, fram och åter, fram och åter, ja så skulle jag kunna hålla på trettiofem minuter till. Behöver jag säga salsgolv? Det var det som blev resultatet av sonens övningar, fast med tydliga spår av snökedjor.
Lätt som en plätt gick det. Och jag behövde bara låtsasskotta lite för syns skull på slutet.
Och han var nöjd, när vi åkte hem. Snart blir det lagligt att övningsköra för lillstorpalten, men då utan kedjor.
Har inte mycket behov av nåt som liknar kedjor och band på honom ändå, utan det går bättre och bättre med allt. Fasen vad vi har kul ibland.
Äh, det var väl inget säger han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar