Frukt är nyttigt

Nu är det verkligen senvinter, med början på vårvinter kanske. Funderar lite vid fruktdisken i affären. Det ser ut lite som plast. Eller gummi. Eller misshandlat. Frukt i affären.

Då går tanken osökt till vilket fin äppelhöst det var. Det är mycket nyttigt att äta frukt, självklart. Och den här hösten åts det äpplen så det var nästan jobbigt. Två hårt beskurna träd, små och låga egentligen, men med rätt kraftiga stammar, har precis släppts iväg. Behandlats lite lättare och snällare, och då kommer ofta resultatet. Om inte ohyran, rönnbärsmalen tar kål på glädjen vill säga, men den slapp vi i höstas.

På ett litet träd med namnet Melba, som är ett enormt saftigt och fylligt välsmakande äpple, plockade jag utan att sträcka på mej, ca tvåhundra finfina frukter. Samt kastade tvärs över vägen, bort ca etthundra stycken fallfrukt med smärre skavanker och fågelhack. Trots att det kokades rejält med äppelmos, blev det omöjligt att hinna äta upp dessa äpplen innan de skämdes.

För snart nog mognade frukten på Åkeröträdet. De var lika fina, men som tur var inte lika många. De är lite hårdare i köttet, men smakar sött och milt och är fantastiskt goda. Jag äter helst sådana äpplen med kniv, och skär tunna skivor och äter långsamt.........Åkerö är min favorit eftersom de goda äpplena håller sig lite längre in på hösten vid lagring inomhus, och dessutom är det en gammal genuin svensk sort.

Ja det slutade som det brukar för överskottsäpplen på senhösten, i en hög i snön, Och förhoppningsvis till nytta för djuren.

Från det ena till det andra, det vill säja traktormekanikerna på sonens Prao-plats. Vilka storljugare. Eller så var det sant. Eller så var det en kund, med fantasi. Hur som helst så var det inte nåt konstigt egentligen, men jag skulle vilja ha sett händelserna med egna ögon.

För förr i tiden var TV svarvit. Och förr i tiden fanns det inte ens mobiler. Att ringa med.

Traktorägare åker ensam på skogsväg, och skall säkert arbeta en dag i skogen, hårt. Matsäck och sådant är säkert med. När traktorägare märker att oljan är borta ur växellådan, märker han strax att ingen reservolja finns heller. Samt att läckaget ändå inte kunde lagas på plats. Puts väck genom ett läckage som det dessutom var ogörligt att laga. Men att gå hem denna långa bit, och lämna kära traktor? Det finns gränser för vilka risker man utsätter vänner för, men utan smörja så slits det på drev och lager.

Men påfyllningspluggen var inget problem, och den var rätt stor.... En snabbtitt i de skrymslen som fanns, visade att det endast var matsäcken som innehöll smörja. En rejäl klase bananer. Sålunda mosades några bananer mödosamt ner genom påfyllningspluggen. Traktorn kördes lugnt hemåt en sträcka. Bananpåfyllningspaus uppstod en par gånger, men färden fortsatte sedan ända till hemmet. Tänk vad nyttigt det är med frukt.

Mekanikern som åtgärdade läckaget funderade lite varför oljan hade så konstig färg och lukt. Hur det sedan påverkade traktorn på sikt var inte det intressanta tycker jag. Huvudsaken att det var en bra historia på ljugarbänken.