Stenansikten

Det är bra att man har någon kompis att hälsa på. Då kan man ju få tillfälle att låna ut något. Det är nästan roligare än att låna själv. Jag lånar gärna ut lite grejor till nytta för någon väl bekant. Det brukar vara ömsesidigt det här med lånandet, och båda tjänar på det tror jag. Så länge man är sams...

Värst är om man glömmer att man lånat och sedan blir påmind om det. Det är inte kul. Hoppas att det inte står något sådant bortglömt någonstans i gömmorna.

Några stenar skulle spräckas av på hans stig till dasset, därav behovet av en pneumatisk borrmaskin. Inte kul att i hastigheten, på väg till ett dass om natten, snubbla på en större sten. Det kan orsaka mycket förtret. Arbetet var nog rent nödvändigt att utföra med tanke på risken att inte hinna fram i tid. Jag känner till vissa magar....

Borra en rad hål, för att sedan slå in korta järnstumpar som tränger, och vips: Stenar spricker som.... som de vill. Men då tar man om bara, och till sist är den avverkad.

Jag har spräckt många stenar här hemma på tomten. Ett tag funderade jag på om vi skulle kalla gården för Stenriks, men hejdade mej. Det kunde säkert ha uppfattats som lite skrytigt.

Pil på en sträng

Men att det blir en till så spännande vecka. Man kanske inte skall begära nåt mer av den varan nu. Fyller på med: Bågsträng. Fiolsträng. Gummisnodd. Spiralfjäder. Ballong. Pingpongboll.

Just nu kan jag klara mej med lite mer avslagna, eller normala dagar. Jag skulle vilja vara avslappnat energisk! Inte som nu, uppspänd och dränerad.

Men livet skall ju vara spännande. Det gäller att hitta energin bara...hallå...? Men det kommer påfyllning ibland, eller så får man själv hämta en skvätt till påfyllning någonstans. Kör väl båda metoderna parallellt för säkerhets skull.

10-40

10-40 skulle förut ha kunna stått för surströmmingsfakta, men gör det inte längre. Förr kunde det bli 10-12 strömmingar och 40 nätta färskpäror till dem. Det var inget problem att klämma i sej dessa mängder förut, och gott var det hela tiden tills man bara tippade omkull och nästan svimmade.

Nu är man vettigare, och mognare i sin syn på delikatessen, så det stannar vid hälften av det tidigare. Man kan bli rätt törstig ändå, och mätt det är jag nästan ännu. Suringar är inte alls tokigt för våra magar. Verkligen som sammet. Lent och lättsamt, men självklart i saltaste laget. Det överlever vi nog ändå, med några få intag per år.

Det var ju bara viskositeten på oljan som angavs med dessa siffror ovan. Nu har han fått den där nödvändigaste omvårdnaden min gamla rishög. Det där jag skrev om tidigare. Egentligen kallar jag den inte för något sådant förnedrande som rishög, men ni förstår bättre vem jag menar då. Röda traktorn från Hisingen.

Olja och filter är bytta, till kvalitet precis som på en nyare bil. Han borde vara lite nöjd nu, och det kanske visar sej, vad vet jag. Nyckfulla saker dessa trotjänare med egen vilja. Man skall inte göra dem missnöjda för det slår tillbaka, och säkert vid ett opassande tillfälle.

Och lite andra smågrejor fixade jag när jag ändå var nere i smörjgropen. Smörjde på lite ställen med lossad underredsmassa bland annat. Vi får väl ge den en riktig duvning sedan med något lättflytande skydd. Allt för att hålla den hjälpligt frisk och nöjd.

Surströmmingsdoften var knappt märkbar i huset i morse. Överraskande lite. Det beror ju mest på att ventilationen är bra här, med en utsugsfläkt på taket som byter luften många gånger i timmen om man vill. Eller så har mina egna sensorer bedövats av årens surströmmingsskivor? Jag får be någon annan dubbelkolla så folk inte funderar vad det är för atmosfär här inne till veckan.

Glädje på burk

Jag har ännu inte kommit på vad jag menade med förra inlägget. Det finns inget översättningshjälpmedel som funkar på det. Vilken miss!

Men en liten konstig konversation kanske det var, eller ett gräl? Eller bara ett uppmuntrande samtal i all välmening.

Jag lämnar det öppet ett tag, kanske som en blankett. Jag skall fundera mer efter surströmmingen som väntar. Plus-minus? Magneter och polerna? Sur och glad?

Potatisen står på spisen och resten är snabbt framplockat. Det behövs inte mycket av tillbehör till sådan delikat högtidsmat. Tunnbröd, smör, potatis och strömmingen är det som jag behöver, samt lämplig dricka. Vatten i första hand, till det salta. Om någon vill ha mer så varsågod att ta lök, tomat och messmör men det är inget som jag behöver. Då är det viktigare med en rejäl ventilation, nu när det blir inomhus i vanliga köket. Dagen efter är det inte så kul alla gånger, men då får man minnas hur det smakade och bortse från gammal suringlukt. Lite biverkningar är det av den här drogen.

, ?

-?

.... - ,?

- -!..?

- -,..+/-?

- !!: ++++!!..!

-...+.=...+. /++++..!!..?

-+!

Små små siffror

Det är ett sjå att se de små siffrorna en sådan fredageftermiddag. När man försöker att hitta den rätta positionen med hjälp av en pytteliten siffra kan det vara rejält jobbigt trots lampor och förstoringsglas. Det är inte direkt så att jag är halvblind, utan det blir så när man suttit och pillat för mycket. Och om dessutom lusten växlar som den gör , så är jag ursäktad.

Jag brinner inte för allting nuförtiden, utan jag brinner för det som är viktigast för stunden. Jag brinner för det jag vill brinna för, och det som ger nån värme tillbaka. Så det kom en stund då jag brann för en glass, och en stund då det passade bra med lite bra prat och skryt över hur bra vi är. Det måste man få säja, och få höra! Jag har öron som funkar vid sådana tillfällen. Öron som sugproppar. Vad bra NI är!

Snart har jag skippat små små siffror, och kanske..bytt ut dem mot något annat? Det jävliga är att det kanske är ännu mindre siffror i framtiden. Ovana grejor som är svåra att se. Men jag lovar i så fall: Då ser jag dem kristallklart! Då har jag lust.

Anfall!

Dagens bästa? Självklart chefens värsta skrattanfall i modern tid. Hon kanske inte har så mycket att skratta åt på arbetet, men det var ett härligt smittande ljud, och stämningen höjdes flera våningar. Man tar tillvara varje gnutta av sådant nu.

Kompisen undrade lite hur det var och så, när han ringde. Ja, oklart sa jag sanningsenligt. Och det är klart han håller tummen, lika som jag gör, för en bra framtid. Både för mej, honom och ta mej fan alla håller jag tummarna. Istället för att engagera sig i några enstaka som har det lite kymigt kanske man skall göra någon generellt svepande måbraönskning, för det är som en stor epidemi med att må dåligt och vara nere, eller vara irriterad och trött.

Jag skall satsa på en ny karriär, helt klart. Det borde kunna gå att bli proffessionell medmänniska. Det är bara sättet att ta betalt utan att det verkar girigt och fult som fattas. Nån idé?

Men det är inget problem som det är nu heller, med att vara mer ideell. Det gör inget att några kan följa efter och söka tröst, som om de var små ledsna hundvalpar. Jag känner det som att jag har kommit en bit med mej själv ändå, när andra kan vilja prata av sig om sitt. Jag har inte lovat något och slagit dunster i någon, men jag säger saker rakt på ibland. Jag tror att det är bra att våga säga rätt tuffa saker istället för att mesa till allt.

Och ibland måste man visa sina egna ärr tillbaka som exempel eller förklaring till deras smärtor. Det kan aldrig skada, utan tvärtom. Passa på och hjälp dej själv, säger jag till mej själv. Jag är väl inte heller ensam.

Skall vi slå till? På vadå? Till?

Rapport från mitt dagis: Myror är ena konstiga saker. Det vet jag nu efter att ha fått mej till livs gräsliga historier om dessa kryp under några dagar.

Ibland fattar man inte ett barr. Hur en sådan liten organismmekanism kan räkna ut och intrigera. Slavarbetare och privatarmeer, det håller de sig med vissa arter, liksom ett sofistikerat lurendrejeri och utnyttjande av andra stackare. Myror är rent mänskliga i jämförelse. Är det därför vi förvånas så av deras arbetsflit. Kanske arbetsiver är det mest olika i jämförelse mellan oss och dem? Sedan övergick det hela som vanligt till bara tok. Det är så bland bänkarna på vårt dagis. Mycket tok, och speciellt på eftermiddagarna. Imponerande ordvitsar! Men även komplicerade resonemang om vetenskap kommer igång, samt spårar ur kort därefter.

Jag körde fram en klassiker om resan till Langerhanska öarna, och det landade nästan hos en gäspning, men fortsatte via vår förmåga att minnas konstiga namn, till att landa i regelverkens orimligheter. Det kan landa var som helst, men oftast når det inte marken utan bliver i det blå. Men guldkorn kan hittas inte bara i gruset utan även i ett moln, så vi svävar på som ett par halvfulla arbetsmyror. Det är bra att slänga käft tvärs över arbetsbänken. Då kommer det tillbaks en skruvad sak. Det lättar upp de sista dagarna. Dagarna innan man stack.

Hur skall det bli utan denna bekanta privatarme, eller utan dessa slavkollegor? Det går inte att föreställa sig riktigt nu. Det måste man känna när det kommer. Undrar hur de känner sig? Det tänker jag ofta på, mellan utsvävningarna.

Kanske det är lite fegt, men enklare att inte känna så mycket under tungdagar? Jag gör så själv nu men med försiktighet: Stänger av lite, men bara för säkerhets skull. Det gör det bekvämare för mej så att det inte skall skava så förbannat. Men jag lämnar allt öppet och på vid gavel. Det kan bli korsdrag vid tillfälle. En liten vindpust och full storm inne. Vad blåser med bort då, kan man undra. Och var landar det? Svävar det vidare?

Ett två tre

Pensionärsblåbäret påstår på fullt allvar att man kan göra inlagda blåbär! Jodå, han har lagt in dem som man gör inlagd sill. I burkar med lock. Hur han blandar ättikslagen vet jag inget om, men den har säkert sting. Jag måste kolla detta lite bättre, för det låter lite tokigt. Kan han ha fått några men av all plockning? Blåbärsförgiftning?

Kan någon vänlig själ kolla upp om det syns någon därborta, om det rör sig lite bakom bärhinkarna i travar hemma på gården. Jag blir orolig för att det inte går att komma ur detta beroende när det gått så långt. Och överdos kan drabba så direkt.

Diagnosen är enkel men då är det redan försent. De blå fingrarna är det första som man ser, och sedan tungan. Armarna, om det nu inte har gått helt åt det käpprätta, rör sig ofta i en svängande rörelse frammåt, som försökandes att få tag i nånting, under det att ryggen kröks så onaturligt.

Att de har så svårt att sluta i tid. 123 liter senare så borde det säga stopp, men man vet aldrig.

Jag undrar om hans motorcykel har provkörts på blåbärssaft. Jäkla blårök det kunde bli.

Ett litet avbrott

Och här var det folktomt. Ensam i huset är jag och jag har just städat lite.

Bara några gigabyte på disken som fick respass. Rätt många faktiskt. Jag tvingade sonen att städa först. En ansenlig mängd med inspelad tv tvingade jag honom att kassera. Och därför var jag själv, rättvis som jag är, tvungen att röja i mitt förråd och då rök det mer gammal tv. Körslag, film och sådant som råkade vara intressant på den tiden. Sportsändning från förr? Jättekul att titta på....Så tråkigt kan ingen ha.

Tre ynka långfilmer sparade jag, men det vet inte sonen om. Dessutom väldigt speciellt extremt viktiga filmer, som inte ungdomarna förstår sig på:) så det har han inte med att göra. Förresten så behöver man inte spara mycket på burken här hemma för det finns bra och mycket film att låna på bibblan. Riktigt bra, om man inte måste ha det absolut pinfärskaste jämt. Vi lånar en trave lite då och då. Och jag tittar sällan.

Nu är storgrabben ute i garaget och dunkar och skramlar med något viktigt. Jag tror att det är någon grannkompis med, men jag har inte kollat. Det enda som märks är att det pågår något arbete ute i garaget. Jag känner igen ljuden från lite lådor, verktyg och stålpallar. Genom väggen hörs lite svagt mumlande och ibland ett lite positivt utrop. Kanske när en bra idé har anlänt. Och ibland hörs en bolltuta, men det är väl bara som ett pikant inslag i arbetet, eller kanske en uppskattande signal om att man är nöjd med något. Jag hoppas det.

Det var ju enkelt att fixa! Kom bara på det precis nu när jag skulle spara ner. Tut i bollhornet! I morgon sätter jag bara i två löjliga säkringar. Men det är konstigt att man helt omedvetet släpar runt småsaker i skallen och fixar till det utan att behöva trycka på någon knapp eller så. Popp.

Ojojoj vadå?

Lugn! Jag står på benen än.

Vad bra att man får vara sig själv ibland.

Degmaraton varv fyra

Det är en bra dag för att torka tvätt. En sensommardag med skön vind och bra temperatur. Jag, som säkert de flesta andra, kollar av lite inför vardagen som kommer, tex. genom att se till att ha kläder och kanske något mer i ordning. Det går mest på rutin, utan att man behöver tänka på det ens i vanliga fall, men det känns annorlunda idag.

Det är svårt att göra något vettigt ute i det fina vädret, och svårt att koncentrera sig på vanliga skitsaker. Både på gott och ont faktiskt. Det är lite speciellt att ha någon sorts förväntan och pirr i kroppen som kanske, alltså kanske! utmynnar i något positivt. Positiva känslor och tankar, det kan jag ge mej själv, men det kommer hela tiden upp tvivel om vad som kommer, vad blir nästa besvikelse, vad skiter sig nästa gång på ren svenska. Men dämpar det när det bubblar upp mot kanten, det gör jag.

Det är svårt att gå balansgång mellan överoptimism och att ligga för lågt. Ligger man för lågt hela tiden har man väl inte så roligt mellan de små eventuella ljusglimtarna, och överoptimismen drabbar väl en ofta med stora platta fall. "Lagom är bäst", men hur vet man hur lagom ser ut när svaret kommer sen? Erfarenhet kanske, eller magkänslan? Det borde väl jag ha, men jag tvivlar...

Jag har tvättat och hängt på tork i dag, och stämt av lite inför morgondagen så nu är det lugnt....? Och så har jag tagit reda på en eländig personlighet som var totalt nere. Han bara la sej i hängmattan en blåsig dag nyss, och gav upp. Såg ut som en trött klubbad kolloss som inte ens fick plats där, i den sköna hängmattan. Tre humlestörar som gav sig i vinden och pladask så låg han där utmattad. Idag hade han torkat på lite så att vi kunde palla upp honom provosoriskt, men hängmattan den tog vi in. Det var ju ändå inte rätta storleken.

Nu skall jag chocka mej själv med att vara positiv över något ute! OOOH vad gräset har växt! Men vad det skulle ha klippts! Oj vad jag måste suga på den karamellen ett tag till. Och så var det alla bär som mognar fortare än man hinner med dom. Det är väl tur att det inte är tvärtom, så att man måste stå och vänta vid busken. Det skulle inte jag klara av.

Chokladboll och Tee

Precis som jag sa! Så blev det. Jag känner mej själv riktigt bra.

Jag köpte en gammal golfklubba i dag. Tänk vad jag hittar på.

Hjälpen idag

"I natt jag drömde någonting, jag aldrig drömt förut"

Helt plötsligt var det en massa okänt folk, barn ,vuxna och äldre, som bara satt och gick omkring. I ett vanligt okänt trevligt hus, ungefär som ett femtioårskalas, eller förtio...

Överallt var det okända glada ansikten som alla kände igen mej. Men jag försökte ändå att presentera mej och att hälsa på dem lite fånigt. Jag kände inte en kotte där, men det gjorde inget för det var en lustig stämning och surr överallt.

Mest minns jag en karl på en soffa som låtsades vara radioprogramledare och skickade över ordet till någon annan hela tiden, där på soffan. Han hade verkligen en rolig svada, och sa ungefär: "Jag tror att det är dags att titta till vad som händer på Snaskfestivalen, som just har startat. Nu över till Lisa vid kolaskålen". Och så höll han på mest hela tiden.

Och sedan var det inspektion i ett skåp där det fanns en flaska med någon doftande vätska, som stått och beretts på nåt vis, och som var väldigt intressant. En riktig utredning blev det om den. Där bredvid växte det i en golvspringa några längre örter som genast någon skulle klippa av lite sticklingar från.

Och då förstår ni att det var dags att vakna. Konstig historia, i denna skalle om natten. Jag tror att den funkade skapligt inatt, genom denna intressanta bearbetning av gammal skåpmat sen sista tiden.

Jag fortsätter själv på samma spår, genom att åka till Erikshjälpen och strosa runt. Kanske det blir så att jag köper en gammal golfklubba. Eller en ful lampa som jag tycker om senare. Jag är inte så snabb med att bestämma vad jag tycker jämt när jag ser en ny gammal pryl. Tat lugnt ni å.

Fridag

Jag kastade bara lite grejor på några, fast det var fredag. Lite snett blev det. Mest snälla plastbitar, och med ett snällt kast. Och lite snällsmisk kunde man dela med sig av. Annars var det bara "bänt, äligt, och hopsköret". Det krävdes en stor glasstrut för att orka med fram till full tid. Tröstätande, men med kvalitet?

Något med tändningen, såklart... Det är tändningen och det är såklart självklart! Bara kortslutning, fel och glappt där. Jag har testat.

Det är inte kul jämt, men nu är det intekuljämt igen! Jävla tjatigt det börjar bli. Nästan så att man blir full i skratt. Det måste man bli tror jag.

Komisk anställning jag brukar ha. Jag måste vara helt på fel plats. Jag borde torka bord och tvätta bilar, som en trasa. Det skulle bli bättre. Nu blir det bara ostädat och rörigt, och sen får man gå hem. Eller skjutsas.. Eller jobba som sexatlet? In ut in ut. Trafikljus skulle jag kunna vara. Nu kör vi, eh..Stopp!..kör..stopp!

Eller kanske inkastare? Finns sådana nuförtiden, och här? Skulle ju vara på rätt plats hela tiden. Ute! "En liten inkastare anställes. Helst vana från att kasta, och att vara ute, i alla väder".

Ni ser. Full i skratt. Jag har aptit, och vi skall äta tacos. Och det var rätt länge sedan, om jag minns rätt. Det är säkert flera grejor bland tacosarna som jag inte förstår mej på, men då tar jag mest, och hänsynslöst av det goda andra. Det är både rättvist och egenmäktigt förfarande på samma gång. Heja mej!

Kasta nåt bara.

Vad står det i tidningen i morgon? Vad händer och sker? Hur blir det? Skall man göra nåt åt saker?

I morgon är det fredag. Då får vi kasta saker på varandra.

Klippa kablar och band

Det har varit ett herrans hallå i bänken mittemot under en tid. Livat! Berth Karlsson i svampskogen.

Det började en ny kille i lekskolan. Han bara satt där helt plötsligt en morgon när jag kom. Lagom lugn och sansad. Hela förmiddagarna är det nästan alldeles lagom, men det händer nåt efter lunch. Jag funderar allvarligt på att undersöka vad han stoppar i sej. Han pratar ryska! Kan det vara följderna av egenimport från öst?

Det blir bara ett stort flipperspel av gossen. Tilt i pallen såklart, men inget gameover idag. Igår blev det stopp, error och ligga i idet. Svininfluensa för en dag. Bara en dag, för de små angripargrisarna ville inte vara med i detta inferno. De drog så fort de kunde med ont i grisöronen.

Det var ingen vidare dag igår, och inte idag heller, men det har inte med gossen mittemot att göra. Men idag var det i alla fall ett jäkla flipprande igen. Jag vann lite på det, tror jag, även om det blev lite frispel. Flipprade till lite själv, så gott jag kunde. Herre min schlemmerslang vad det höjer glädjen, och sänker arbetstakten... Inte som gårdagens besked då precis, men det blir verkningar av det han stoppar i sej vid lunch.

Man kan inte gå under den...

Lågt! Lågt som fan tyckte jag det var. Limbo på jobbet.

Nu när det hade varit en sådan skaplig förmiddag. Varför skulle det mörkna så snabbt? Knappen av snabbt. Ett lätt tryck bara, så var det kväller. Jag knäpper på mina små små ljus själv, men då knäpper nån genast på ett stort jävla mörker!

Vant! Riktigt förutsägbart...Vad liten reaktionen var! Eller var det jag som var inne i vanliga bubblan bara? Konstigt möte som VD inbjöd till. Någon försökte med en glad liten trudelutt mitt i, men det var såklart förgäves. Trudelutter är bra, men det lät litet.

Men han hörde den, sa han! Det går att få direktören att lyssna. Vi hörde nog hans tal, men han saknade vikten. Det var som en omätbar rörelse i en såpbubbla. Brast bubblan, eller hur blev det? Jag minns inte.

Jag skall gå på jakt efter något annat. Skall genast kolla senaste nytt, kanske på nyheterna, för att få nåt uppslag. Bäst att försöka finna en annan riktigt spännande jaktform, eller nya marker. Olja bössan och dra loppet, men vad finns i sikte?

Mora-Nisse så klart! Det borde man förstått. Höll på att panga på den skinnlappen, men hejdade mej. Kom lyckligtvis på att det var synd att avsluta det på ett sådant sätt, så det small inte. Han skall få vila sig iform inför jaktstarten.

Jag ger mej på Mora Träsk istället. Ut på tigerjakt och kantarellplockning. Mora Träsk traskar i mors träskor. Jag försökte vända på begreppet Mora Träsk helt, men det blev bara skärT aroM. Nära skjuter ingen hare, men kanske Mora Nisse.

Halva träsket sög lätt i sig en kopp kaffe ikväll. Det var mycket trudeluttande i sommarfjollträsket, sa han. Två om dagen. Och då förstår man att det blir tungt. Tunga trudelutter kan ta på krafterna.

Tro, hopp och kast med liten boll.

Ära vare gud i höjden. Det här har jag gjort i slöjden.

Och saliga äro de saktfärdiga, ty de skola komma i mål med rika erfarenheter, och bakhalt.

Om man gnetar på, och försöker att krafsa ner lite kråkfötter med möda och omsorg, eller som i det aktuella fallet, med vansinnig optimism och dysletickskii, så kan jag förklara: Vad kul det är att leka! Bara kasta ut grejorna ur sandlådan och skita i städningen.

Krafsa ner lite på skoj bara, och sen skämmas en stund, och ploff!.... Så är det ute på vift, till allmän beskådan, eller i total glömska. Huvudsaken är att man får leka.

Barn skäms inte för att de leker. Alltså så gör inte jag det heller. Det var bara på skoj som jag skrev skämmas här ovanför. Men samtidigt på fullt allvar. Skoj är allvarliga saker. Beroendeframkallande.

Det kommer väl aldrig att finnas någon bot mot barnsligheterna. Varför skrev jag "väl", när jag menar "bestämt"? Bestämt, skall det vara!

En stor sten

Grottkvinnan stirrade fascinerat på bilden framför sig. En gul bil kan vara nog så intressant en tidig morgon, nyss kommen från den stora grottan.

-Grottmänniska, detta är en bil! utbrast jag muntert, och sedan började den ovanliga dagen på vanliga stället.

Det kan visa sig, först efter ett tag, hur skumpigt det skall bli vissa dagar. Oddsen var sådana idag, efter nattvak och stressmoment före och under helgen. Det var inte av det allvarliga slaget, men en nog så god blandning, som liknade virrvarrgrötvispröra. Liten halväcklig maträtt som inte finns som tur är. Det rörde om rejält i matsmältningen, och frestade på.

Blandningen av uppmuntrande påhopp, dålig mage, en kniv i ryggen och sångunderhållning under lödning, kryddat med lyteskomik räddar dock en sådan dag. Det ger ett positivt färgat avtryck, inget svartvitt negativ. Vilket dårhus! Härligt! Ett lugn och en liten slags inre frid infann sig sen lite otippat, tack vare de faktiska små händelserna, och lite sortering framåt eftermiddagen.

Jag varken vill eller orkar smyga runt, eller bära runt, eller gömma undan tigande. Det är bättre att pysa ur, så snabbt och ärligt man kan. Inte riktigt allt skall man släppa ur, men ut med det som hjälper mej, och som samtidigt kan vara till nytta för fler. Till och med en grottmänniska kan förstå sådant, för det såg jag i ögonen.

Grottmänniskor är inte dumma. De hittar energiskt alltid nya ingångar, och förhoppningsvis utgångar. Fixar och jämnar till, i hård granit. Hugger ut ett helt garage med plats för en gul bil.

Gamla rishögar

Skulle man kunna jämföra sig själv med en bil? Det måste finnas något bättre än det att ta som exempel, men en bil är vanlig och bra att ta till. Ibland måste jag jämföra saker, eller ta något som exempel för att själv få lite distans eller för att försöka få mer förståelse i ett resonemang. Men det kanske är otroligt dumt att jämföra sig med en bil?

Min gamla skorv är ingen racer i vanliga fall, men ibland kan man leka det och det funkar. Han hänger med liksom. Men mest användbar är den till vardagslunken, i huvudsak till att frakta några rövar rätt upp och ner någon sträcka. Från A till B, och tillbaka med. Och den är inte rädd för att skita ner sig genom att bära lite rammel och last. Skaplig förmåga att ta sig fram, och alltså inte så noga i vilken teräng den segar sig fram i, trots lite klen motor.

Den har sina egenheter och brister, och vad kan annars vara att vänta av en sådan sliten skrutt, men det mesta har man lärt sig att hantera. En lös fönstervev kan man vara lite försiktig med så funkar den för det mesta. Och trög i styrningen kalla mornar, vem är inte det? Knackar och rasslar ibland när dagsformen inte är den bästa, men startar oftast utan startkablar och bogserlina.

Sliten och skabbig, javisst. Och inte så fin, för det finns skapligt med rost, repor och stenskott, men det kanske inte gör funktionen så mycket sämre. Jag har aldrig brytt mej om fasaden i första hand ändå, utan mer om det inre, själva hjärtat och kanske nyttan och det praktiska. Det som funkar till vardags, med lagom underhåll, det duger bra åt mej utan att det måste glänsa.

Jag har faktiskt brukat vaxa den ibland, även om det inte är det viktigaste för den. Men den förtjänar det ändå, på nåt vis. Att få känna sig lite fräsch, och sen komma ut på finåkning. En rejäl avrivnig och lite småputs kan göra underverk, och håller ett tag. Men, okej det blir rätt sällan när jag tänker efter. Det kanske skall vara lite mer sådant, för det är inte bara en plåga att hålla på heller.

Men det som jag inte slarvar med är det väsentliga. Vissa saker skall man inte fuska med, för då tar förfallet över. En skvätt ny smörja är ett måste för att undvika utslitning av en redan sliten yta. Det tas tacksamt emot, det riktigt känner man, liksom en lagom pys i de däck som börjar däcka. Någon glapp liten ledning som trycks fast lite bättre, gör det kanske lite ljusare.

Det är nog dags att ge den en klapp i morgon bitti, och lite havre. Det kan den behöva, för jag behöver åka en bit då och den får inte bli sur i något motlut. Den får nog en klapp nästan varje dag, gamle Brunte. Och utan att sparka bakut.....men....Nu har jag börjat jämföra med en häst! Vad det spårar ur jämt!...Ja, som ett tåg...

Brassa på i mässingen

På eftermiddan skall jag ta en liten tur. Det var länge sedan jag såg karnevalsspexet genom Alfta, och när Buo skall delta så skall jag åka dit och titta.

Trumpeten har just ställts på, för spelandet har varit avställt nu under senaste sommarmånaderna. Det kan vara lite rostigt, men det är ett invant program som sitter, så den marchen på Långgatan klarar de fint. De har bara vädret emot. Tunga moln från sydväst, men blås vind blås! Det syns precis nu en liten blå öppning långt i söder. Kan det vara den....

Det är riktigt kulet väder, men inget ovanligt för i år. Svårplanerat väder bara, och de som skall spela får väl finna sig i vädret, men det vore bra om regnställen inte behövdes. Det är mycket mer fest i blå uniformer än i plast, när man spelar brass. Nu får det, banne mej, blåsa över under de timmar som väntar.

Han övar lite nu, och blåser på hör jag. Precis som jag övar här. Och ibland där. Övar, trycker, och blåser på. Ibland hörs man lite, och ibland kanske för mycket. Ibland kanske det låter bra. Det är därför man skall öva. Prova. Våga.

Grönflagg

Vi försvann in i sportens värd ett tag. Flera korta pass och snabba ryck. Inte mycket till paus för att hämta luft.

Det var samtidigt avkopplande att bara hänga på och ryckas med in i dimman, för dimma blev det i flera kurvor, och dammet la sig över oss som satt där i slänten. Och det var lite hätsk stämning i startkurvan en gång, efter det att två hade hamnat i sandgropen. Men det gick över när de kom på på att det gick att sparka på bilen istället.

De hade den godaste skurna skräpkakan där i fiket. Jag fikade två gånger, men det var så nära mellan, så jag räknar det som en. Och hamburgaren var god, liksom korven efteråt. Det var en riktig heldag, där på den gamla soptippen, bland rök och damm.

Solbrillor inne

Det blev så varmt, roligt och glatt på eftermiddagen. Fasen vad lite vi arbetade de sista timmarna idag.

Ditt fel!

Att komma och bara totalöverraska oss på det sättet!.... var det bästa som kunde hända. Nu har du hjälpt oss, för det var vi som blev gladast. Så kände jag det. Det var tusan vad det lyfte!

Den 2 och 27 juli skrev jag om att hålla tummar och så vidare. Det är ett sätt att beskriva hur jag tänker på saker som har hänt, och andra människors situation, utan att tro att min tumme har nåt med återhämtning att göra. Jag förstår så väl att det är omständigheter och den egna viljan som avgör hur det blir till slut.

Och den viljan var rätt synlig idag. Man kan bara hoppas att den smittar av sig, och att man tar bra bilder med sig. Bilder på dej, Maria, som visar på värdet och nyttan av en stor vilja!

Grisigt

Vilket ställe! Och där arbetar man. Jag försöker arbeta lite mellan utbrotten, men det börjar att svaja betänkligt nu.

Spriten flödar nästan fritt på företaget! Numer behöver man inte ta med sig eget, för företaget har insett att behovet trots allt finns, och ställt ut det nödvändiga på lite avskärmade platser.

Det var ett jäkla rännande idag, speciellt i pruppskrubben, ett utrymme även benämnt wc i högtidligare sammanhang. Där hände nog både det ena och andra, och med spriten i centrum. Och tänk vad det svider i redan märkta kroppsdelar, av denna sprit som flödar.

Tvättsprit och torrsprickor kan vara en svår kombination. Men svininfluensa kanske inte är så festligt heller, eller helt vanliga blaskiga magåkommor, som flyttas med hjälp av händer på handtag och knappsatser. Försöka duger. Det borde fler försöka med. Att skura lite bättre, både på sig själva och på grejor.

Jag föreslog att vi skulle sprita på diskborsten rejält, för att slippa byta den på ett halvår till, men det var inget som de andra trodde på. Det har funkat med den här så länge ändå, så varför slösa på onödiga kemikalier?

Mos i roten

Arbetet räcker inte till! Måste hitta något mer att lägga energin på. Skall det vara såhär i fortsättningen, så är slankdagarna förbi nu.

Igår palt, idag fläsklägg! Fridas husmanskost måste genast bytas mot något tråkigt i matdosan i fortsättningen. In på nytt spår! Gammal hederlig tråkmat? Fast jag gillar mat. Både att äta och att laga.

Sport? Visst, det är grejen. Lovar direkt, och på sittande bak, att det skall bli sport. Till helgen blir det ändring. Och det blir tuffa tag och flera varv i högt tempo.

Klockan elva börjar rallykrossen på lördag. Det skall grabben och jag titta på, efter en rejäl frukost.

Att plåga en så!

Paltbröd, vitsås och fläsk har olyckligtvis blivit en ny favoriträtt på lunchserveringen. Det kan gå käpprätt överstyr om de envisas med att servera det för ofta. Hjälp!

Kristaller från Kurt

Jag tittar lite på TV ibland. Ikväll var det en otroligt fin film om vatten, och alla vattnets egenheter och verkningar.

Tråden i filmen var den lilla fjällbäcken i Härjedalen, från källorna och runt till alla möjliga vattenföreteelser. I träd, i mänskliga celler och flodpärlmusslor mm. Otroligt klara färgstarka bilder från en källklar bäck. Poetiskt beskrivet in i vattnets molekyl och dess bindningar.

-Vad är det för bäck, hör jag från trappan?

Kan väl inte jag veta, tänkte jag, och hur hördes det att bäcken porlade, upp på övervåningen?

-Vad är det för bäck nu?

-Vadå bäck nu? En vanlig bäck bara.

-Men Martin Beck, det är väl en ikväll?

Men vi tittade färdigt på den poetiska bäckfilmen Vattnets själ. Den borde jag se en gång till. Filmaren hette Skoog, naturligt nog.

Gnisseldagen

Jag överlevde dagen med ett nödrop. Segt som sirap, och mer och mer seghet, ju längre det LED!

Men det var bara sagt på skoj, för vad har jag att gnälla över?

Jag skall inte gnälla på något alls, för det brukar inte löna sig något vidare. Jag har provat det med, allvarligt.

Batteri, var finns det ett nytt batteri!

Måste ställa en klocka till, som reserv....kan inte sova över första dan heller!

Minns inte hur man ställer en väckarklocka nästan. Och skall man upp tvärt, eller snooza?

Det var det!...nämen så fan heller!

Det börjar att övergå till sensommar. Morgondagg, björkfrön och välmogna hallon. Sådant som indikerar. Och den riktiga kvällsdimman börjar att bli en liten vana. Borde man vara lite neråt kanske? Eller får man skita i det en gång?

Även om det guppar till vid någon övergång, så kravlar vi framåt, med glimten i ögat tycker jag. Bestämt!

Det är rätt korkat att skylla på en årstid, som att den försöker att springa ifrån en. Då är det bättre att försöka att hålla samma fart som den. Inte rusa, utan ta tillvara. Då borde det vara några fina dagar kvar framöver. Och så skall jag som vanligt försöka att inte hänga upp allt på vädret, eller årstiden. Köra med lite flexibility, på ren svenska.

Men det är en stund till måndag och vardagslunken. Jag behöver bara lokalisera jobbarbyxorna på söndag, så det är lugnt. Syns.

Bakom samma träd

Kvavt. Vrida och vända lite. Nej, ut på bron en stund. Nästan sjutton grader varmt, mitt i natten. Fullmånen svettas.

Vad fint den lyser ändå. Det har ju inte det minsta med ljuset att göra, det här att man ligger vaken ibland.

Och jag minns en mening.

-Pappa sa att solen lyser på månen. Va tokigt va!

Det var en tokig tid. Jag tror att det smittat av sig, för det är rätt så tokigt nu med. Kul att ha bidragit lite.

Gräva ner sig...eller gräva upp!

Det är väl i den andan det har pågått under åren....

Om man till exempel hittar en tendens till ojämnhet, kanske i livet, eller på marken. Eller var som helst i ens väg framåt....Och man tar väl automatiskt och slätar till, kanske lite provisoriskt. Eller jättenoga. Precis det vanligaste valet, som vanligt.

Men somliga, idérika, energiska, de verkliga rävarna, kan inte hålla sig från att gräva lite till istället, nästan lite som på jävelskap. Oj! En ojämnhet! Kul att hitta nåt som gör livet lite guppigt! Här kan vi lägga lite av överflödsenergin under en obestämd tid.

Så går det säkert till när någonting jättekollossalt, igenfyllt och gropigt, blir upptäckt, urgrävt och utforskat.

Mina vänner

Det är fastlagt, med största säkerhet, att motvind är avsevärt mer förekommande än medvind. Jämt när man paddlar ut så är det motvind. Och när man skall hem så har det så klart vänt, och det är samma visa. I bästa fall så är det nästan vindstilla, så ingen hjälp har man av det.

Så var det även idag. En tur med två kanoter blev det på sjön, från lunchtid och fram till kvällen. Men en rejäl eftermiddagspaus med sol och bad uppstod, och rejäl matsäck intogs. Jag ...badade inte, som vanligt....men ägnade mer tid åt maten.

Mätt som en tunna var jag, ända till hemmabryggan, och kvällsmaten fick vänta till sent. Det gjorde inget. Det var en utesittarkväll ikväll, en av sommarens bättre, men man märker att mörkret kommer tidigare än kylan.

Kyla och kyla? Nu kan man inte påstå att det är kyla, när det är sexton grader kvart i elva på kvällen.....

Men tänk vilken värme det är kvart i elva på kvällen! Det är gött! Tända lite ljus och fäktas med mygg...Det kunde ha varit sämre.

Klädnypor

Idag har vi inte fiskat, inte plockat bär, inte städat...än, inte klippt gräs, inte varit slö, int....va! Jo lite slö...men jag har lagat mat en gång! Och så har jag köpt en keps på stan, och två kortärmade tröjor till mej själv.

Och varit med och hållit mej undan när grabben skulle ha lite nytt att klä på sig. Det kan vara en rolig syssla, att shoppa tillsammans med ena ungdomen. Ibland alltså.

Idag var en sådan iblanddag som gick bra. Och jag tar inte åt mej äran för det, förutom att jag håller mej lite i bakgrunden. Det hjälper till alldeles fantastiskt att hålla sig i bakgrunden ibland. Goda diplomatiska smakråd får andra ge. Det funkar nämligen alltid bäst.

Det står "France" på min keps. Jag har inte riktigt bestämt om jag håller på dem. Det kan jag bestämma strax före, om det nu blir nån match.

Hur slarvig får man va

Idag gick det lite bättre med abborrfisket. Valde att gå efter Voxnan med kastspö. Det tog fem minuters fiske, så var kvällsmaten på land. Först jag, med en fin ätabborre, och medan den lossades kom nästa, en kluns upp. Junior....som vanligt.

Han bara slänger i, utan ...ja tanke och finess, måste jag säga. Inte ens bryr sej om att läsa nåt vatten eller fundera på djupet. Bara slänger ut nåt drag var som helst, och tittar på annat utan koncentration. Och drar upp dem! Så skall det väl inte vara? Så fiskar man inte kilosabborrar, har jag lärt mej.

Sedan gick vi uppåt älven, mot nästa fors där vi skulle prova. Perfekt med stort bakvatten där nedanför, och fina stenar att vara på. Han körde på med sin....flamsteknik som vanligt.....och den gröna skuggan lösgjorde sig ur djupet straxt framför våra fötter....en monsterabborre! Den drog i sej hans drag! och spottade ut.....Nytt försök och samma sak. Hängde på någon meter igen med draget i truten....och spottade ut! Jäv..klar vad det var spännande ett tag, för den var stor!

Men det bidde inget mer idag. Vi gick till bilen, torkade svett, drack upp sista vattnet och åkte hem. En traktörpanna med två gräddstuvade aborrar mättade en familj på fyra, och det blev över.

Men vi ville haft den där andra. Den var rejält mycket större än den på nätt kilot som vi tog hem. Men samtidigt så är abborrar precis som morötter. Det är lättare nu att åka dit igen till samma ställe. Och då skall jag försöka att hafsa upp en bjässe själv. Slarva till det bara.

Strandhugg

Nu har vi provat både termosar och abborrspinnare. Termosarna var bäst! Men INTE ETT ENDA HUGG på två timmar, och ändå var det fyra kastspön i farten samtidigt.

Antingen var abborrarna helt under isen från början, eller så blev de så förvirrade av drag som for hit och dit hela tiden, så att de bröt ihop och la ner.

Men fikat vid Tjuvgrottan med fin utsikt var bättre. Lite grottkrypning och undersökning av sprickorna är alltid intressant. Naturfenomen som alltid intresserar och förvånar. Att det finns myter och skrönor om företeelsen gör det bara bättre. Nypan salt är alltid med....

Inte lätt

Frukosten inträffade klockan halv elva idag. Har ännu inte hunnit att fundera på dagens koordinater och sådant. Funderar mer på varför det känns som att man nästan, eller troligen, kommer att vilja börja jobba, när det är nästa måndag.

1:Antingen beror det på att man har kopplat av så in i helvete bra, så att det blir skönt och bra att börja den vanliga trallen igen. Menar verkningsfull och djup, bra avkoppling. Lite ovanlig ångest över att det blir så avkopplande och bra hela tiden.

2:Eller så är det så att det är så tråkigt, deprimerande och eländigt att dra semesterbenen efter sig, så att det måste till nåt aktivare för att tända till. Lessnar man på ledighet så kan man väl jobba istället för att plågas på ferien och småplocka i desperation.

3:Eller så har man bara ångest. Inte vanlig ångest för att börja jobba, utan att man har ångest bara för att man kanske vill börja jobba, och funderar febrilt om det är nåt allvarligt fel på en. Jävla semesterhelvete!

Undrar vilka fler alternativ det kan finnas av semesterångest?

Som ett vakuum

Gamla vänner försvinner, och jag gjorde upp räkningen med dem nyss. Mycket har vi varit med om tillsammans, men tiderna förändras. Man åldras och får svårt att umgås, och det blir kallare i en. Till slut tröttnar man på dem rent av. Jag säger det rakt på sak: Hade ni stått på er lite bättre och varit aningen styvare i korken hade ni hängt med ett tag till.

Jävla termoskorkar att hålla dåligt! Och då är det adjöss med det hela. Jag slängde äntligen fyra stycken trotjänare idag, fast det bar mej emot. Skyll sej själva förresten, för ni hade inte korken i skick! Om ni varit förutseende så hade ni haft en reservhatt med själva, korkskallar.

Men i termosbranschen tänker man självklart inte så, utan bara skrota och köp nytt. Men den fungerande flaska som har en dylik i reserv, skulle jag genast köpa. Kan man få se den idén förverkligad? Och inom fler branscher.

Numer platsar bara grejor som fyller sin funktion i hörnskåpet. Elva termosar blev det när jag räknade nyss, och de har ju lite olika personligheter. Jag måste skaffa en till enliters märkte jag, för sådana är så lagom att ha i ryggan under en heldag. Det får inte kallna under en sån utflykt, för det sabbar mycket.

Som ni ser så är det ungefär samma typ av argument som när jag behöver fler sorters kanoter. Eller abborrspinnare. De tillhör livets väsentligheter i alla högsta grad. Det behövs bra verktyg för att bygga på sin lilla koja.

Allt kommer till en

Ny månad och nya dagar. Det trallar på i skaplig takt. Tycker ni att dagarna går, och går fort?

Svaret är att dagarna försvinner inte alls! De går inte iväg och bara är förbrukade och borta. Man mister inte några dagar, eller att de bara tar slut när det är som roligast, eller att det bara blir kväll och stängning.

Jodå, säger samtliga....eller många......Men det är alldeles tvärtom! Jag har någonstans snappat upp ett par meningar där det förklarades så bra, mycket bättre än vad jag klarar av, men dagarna gick inte alls iväg, eller rann ut så snabbt efter att ha läst det. Klick! Några ord som kan hänga med en, under dagar som veckor som år. Skall kolla om det var Kim Strannes ord. Misstänker det, men jag får väl försöka sammanfatta mina tankar med mina ord.

Dagarna går inte. De kommer. Tiden går inte. Den kommer, till en.

Lever man en dag så har den dagen inte försvunnit, utan man har fått den,och sparat den. Lev i den dagen, under den tiden, då har den tiden inte gått, utan kommit. Spara den på ett säkert ställe. Den plockar man fram precis tillräckligt ofta. Kan man göra det så har man fått många dagar. Mycket tid. Och ganska billigt och enkelt var det.

Rinner iväg då? Nja, det beror väl på varför man känner det så. "Rinner iväg och slarvas bort", betyder väl att man inte hinner med allt det som man i sin blåögdhet trodde betydde något, och skulle göras, eller upplevas i raskt tempo.

Dagarna kommer till en. Känn på det, en vanlig dag som kommer. Känn! Lägg medvetet in den på lagret, lättåtkomlig. En dag är faktiskt ingen engångsartikel. Den har man större nytta av än så.

Lurad igen

Att åka till Gävle utan Clas Ohlsonbesök? Nej, det finns nog inte. Och varje gång funderar jag på om det var så nödvändigt. Men bara efteråt! Före är det alltid eld och lågor. Det bara lyser Clasohlson i ögonen.

Först Clas utan e, och sen bara ett s och extra h. Undrar om någon har tatuerat sig med det? Säkert!

Men det finns problem, Clas! Till exempel detta att du dräller rödlappar i massor, och dessutom mitt framför näsan på en. Frestande som en blank abborrspinnare ligger det en grej med röd lapp. Ja en hel krage full. Och en hel rad med sådana, i en orm runt butiken. Rött och grant.

Idag innebar det ju att jag köpte tjugoen (21) stycken, ja just det, spinnare! Detta när jag inte mer än blött ner ett enda drag i sommar. Habegär möjligen, fast kanske inte riktigt så heller. Spinnare är väl mest till för att kasta, egentligen. Varför köper man dem från början? Bara för rödlappen det med....

Och ett par termosar blev det. Termosen Thermos, i äkta stål och en halv liter vardera. Jag har ju termosar som ett litet intresse. Väldigt intressant att kolla om de håller varmt, och då helst hur länge som helst. Men det kan man väl inte begära! Okej, då får det räcka med över natten. Det kollar jag nu. Halvvetenskapligt.

Går det att dricka det i morgon förmiddag, så får de duga. Annars gör jag som med dragen. Kastar bort dem.