Som ett vakuum

Gamla vänner försvinner, och jag gjorde upp räkningen med dem nyss. Mycket har vi varit med om tillsammans, men tiderna förändras. Man åldras och får svårt att umgås, och det blir kallare i en. Till slut tröttnar man på dem rent av. Jag säger det rakt på sak: Hade ni stått på er lite bättre och varit aningen styvare i korken hade ni hängt med ett tag till.

Jävla termoskorkar att hålla dåligt! Och då är det adjöss med det hela. Jag slängde äntligen fyra stycken trotjänare idag, fast det bar mej emot. Skyll sej själva förresten, för ni hade inte korken i skick! Om ni varit förutseende så hade ni haft en reservhatt med själva, korkskallar.

Men i termosbranschen tänker man självklart inte så, utan bara skrota och köp nytt. Men den fungerande flaska som har en dylik i reserv, skulle jag genast köpa. Kan man få se den idén förverkligad? Och inom fler branscher.

Numer platsar bara grejor som fyller sin funktion i hörnskåpet. Elva termosar blev det när jag räknade nyss, och de har ju lite olika personligheter. Jag måste skaffa en till enliters märkte jag, för sådana är så lagom att ha i ryggan under en heldag. Det får inte kallna under en sån utflykt, för det sabbar mycket.

Som ni ser så är det ungefär samma typ av argument som när jag behöver fler sorters kanoter. Eller abborrspinnare. De tillhör livets väsentligheter i alla högsta grad. Det behövs bra verktyg för att bygga på sin lilla koja.