Hur slarvig får man va

Idag gick det lite bättre med abborrfisket. Valde att gå efter Voxnan med kastspö. Det tog fem minuters fiske, så var kvällsmaten på land. Först jag, med en fin ätabborre, och medan den lossades kom nästa, en kluns upp. Junior....som vanligt.

Han bara slänger i, utan ...ja tanke och finess, måste jag säga. Inte ens bryr sej om att läsa nåt vatten eller fundera på djupet. Bara slänger ut nåt drag var som helst, och tittar på annat utan koncentration. Och drar upp dem! Så skall det väl inte vara? Så fiskar man inte kilosabborrar, har jag lärt mej.

Sedan gick vi uppåt älven, mot nästa fors där vi skulle prova. Perfekt med stort bakvatten där nedanför, och fina stenar att vara på. Han körde på med sin....flamsteknik som vanligt.....och den gröna skuggan lösgjorde sig ur djupet straxt framför våra fötter....en monsterabborre! Den drog i sej hans drag! och spottade ut.....Nytt försök och samma sak. Hängde på någon meter igen med draget i truten....och spottade ut! Jäv..klar vad det var spännande ett tag, för den var stor!

Men det bidde inget mer idag. Vi gick till bilen, torkade svett, drack upp sista vattnet och åkte hem. En traktörpanna med två gräddstuvade aborrar mättade en familj på fyra, och det blev över.

Men vi ville haft den där andra. Den var rejält mycket större än den på nätt kilot som vi tog hem. Men samtidigt så är abborrar precis som morötter. Det är lättare nu att åka dit igen till samma ställe. Och då skall jag försöka att hafsa upp en bjässe själv. Slarva till det bara.