10-40

10-40 skulle förut ha kunna stått för surströmmingsfakta, men gör det inte längre. Förr kunde det bli 10-12 strömmingar och 40 nätta färskpäror till dem. Det var inget problem att klämma i sej dessa mängder förut, och gott var det hela tiden tills man bara tippade omkull och nästan svimmade.

Nu är man vettigare, och mognare i sin syn på delikatessen, så det stannar vid hälften av det tidigare. Man kan bli rätt törstig ändå, och mätt det är jag nästan ännu. Suringar är inte alls tokigt för våra magar. Verkligen som sammet. Lent och lättsamt, men självklart i saltaste laget. Det överlever vi nog ändå, med några få intag per år.

Det var ju bara viskositeten på oljan som angavs med dessa siffror ovan. Nu har han fått den där nödvändigaste omvårdnaden min gamla rishög. Det där jag skrev om tidigare. Egentligen kallar jag den inte för något sådant förnedrande som rishög, men ni förstår bättre vem jag menar då. Röda traktorn från Hisingen.

Olja och filter är bytta, till kvalitet precis som på en nyare bil. Han borde vara lite nöjd nu, och det kanske visar sej, vad vet jag. Nyckfulla saker dessa trotjänare med egen vilja. Man skall inte göra dem missnöjda för det slår tillbaka, och säkert vid ett opassande tillfälle.

Och lite andra smågrejor fixade jag när jag ändå var nere i smörjgropen. Smörjde på lite ställen med lossad underredsmassa bland annat. Vi får väl ge den en riktig duvning sedan med något lättflytande skydd. Allt för att hålla den hjälpligt frisk och nöjd.

Surströmmingsdoften var knappt märkbar i huset i morse. Överraskande lite. Det beror ju mest på att ventilationen är bra här, med en utsugsfläkt på taket som byter luften många gånger i timmen om man vill. Eller så har mina egna sensorer bedövats av årens surströmmingsskivor? Jag får be någon annan dubbelkolla så folk inte funderar vad det är för atmosfär här inne till veckan.