Inte lätt

Frukosten inträffade klockan halv elva idag. Har ännu inte hunnit att fundera på dagens koordinater och sådant. Funderar mer på varför det känns som att man nästan, eller troligen, kommer att vilja börja jobba, när det är nästa måndag.

1:Antingen beror det på att man har kopplat av så in i helvete bra, så att det blir skönt och bra att börja den vanliga trallen igen. Menar verkningsfull och djup, bra avkoppling. Lite ovanlig ångest över att det blir så avkopplande och bra hela tiden.

2:Eller så är det så att det är så tråkigt, deprimerande och eländigt att dra semesterbenen efter sig, så att det måste till nåt aktivare för att tända till. Lessnar man på ledighet så kan man väl jobba istället för att plågas på ferien och småplocka i desperation.

3:Eller så har man bara ångest. Inte vanlig ångest för att börja jobba, utan att man har ångest bara för att man kanske vill börja jobba, och funderar febrilt om det är nåt allvarligt fel på en. Jävla semesterhelvete!

Undrar vilka fler alternativ det kan finnas av semesterångest?