Man kan inte gå under den...

Lågt! Lågt som fan tyckte jag det var. Limbo på jobbet.

Nu när det hade varit en sådan skaplig förmiddag. Varför skulle det mörkna så snabbt? Knappen av snabbt. Ett lätt tryck bara, så var det kväller. Jag knäpper på mina små små ljus själv, men då knäpper nån genast på ett stort jävla mörker!

Vant! Riktigt förutsägbart...Vad liten reaktionen var! Eller var det jag som var inne i vanliga bubblan bara? Konstigt möte som VD inbjöd till. Någon försökte med en glad liten trudelutt mitt i, men det var såklart förgäves. Trudelutter är bra, men det lät litet.

Men han hörde den, sa han! Det går att få direktören att lyssna. Vi hörde nog hans tal, men han saknade vikten. Det var som en omätbar rörelse i en såpbubbla. Brast bubblan, eller hur blev det? Jag minns inte.

Jag skall gå på jakt efter något annat. Skall genast kolla senaste nytt, kanske på nyheterna, för att få nåt uppslag. Bäst att försöka finna en annan riktigt spännande jaktform, eller nya marker. Olja bössan och dra loppet, men vad finns i sikte?

Mora-Nisse så klart! Det borde man förstått. Höll på att panga på den skinnlappen, men hejdade mej. Kom lyckligtvis på att det var synd att avsluta det på ett sådant sätt, så det small inte. Han skall få vila sig iform inför jaktstarten.

Jag ger mej på Mora Träsk istället. Ut på tigerjakt och kantarellplockning. Mora Träsk traskar i mors träskor. Jag försökte vända på begreppet Mora Träsk helt, men det blev bara skärT aroM. Nära skjuter ingen hare, men kanske Mora Nisse.

Halva träsket sög lätt i sig en kopp kaffe ikväll. Det var mycket trudeluttande i sommarfjollträsket, sa han. Två om dagen. Och då förstår man att det blir tungt. Tunga trudelutter kan ta på krafterna.