Tro, hopp och kast med liten boll.

Ära vare gud i höjden. Det här har jag gjort i slöjden.

Och saliga äro de saktfärdiga, ty de skola komma i mål med rika erfarenheter, och bakhalt.

Om man gnetar på, och försöker att krafsa ner lite kråkfötter med möda och omsorg, eller som i det aktuella fallet, med vansinnig optimism och dysletickskii, så kan jag förklara: Vad kul det är att leka! Bara kasta ut grejorna ur sandlådan och skita i städningen.

Krafsa ner lite på skoj bara, och sen skämmas en stund, och ploff!.... Så är det ute på vift, till allmän beskådan, eller i total glömska. Huvudsaken är att man får leka.

Barn skäms inte för att de leker. Alltså så gör inte jag det heller. Det var bara på skoj som jag skrev skämmas här ovanför. Men samtidigt på fullt allvar. Skoj är allvarliga saker. Beroendeframkallande.

Det kommer väl aldrig att finnas någon bot mot barnsligheterna. Varför skrev jag "väl", när jag menar "bestämt"? Bestämt, skall det vara!