Stenansikten

Det är bra att man har någon kompis att hälsa på. Då kan man ju få tillfälle att låna ut något. Det är nästan roligare än att låna själv. Jag lånar gärna ut lite grejor till nytta för någon väl bekant. Det brukar vara ömsesidigt det här med lånandet, och båda tjänar på det tror jag. Så länge man är sams...

Värst är om man glömmer att man lånat och sedan blir påmind om det. Det är inte kul. Hoppas att det inte står något sådant bortglömt någonstans i gömmorna.

Några stenar skulle spräckas av på hans stig till dasset, därav behovet av en pneumatisk borrmaskin. Inte kul att i hastigheten, på väg till ett dass om natten, snubbla på en större sten. Det kan orsaka mycket förtret. Arbetet var nog rent nödvändigt att utföra med tanke på risken att inte hinna fram i tid. Jag känner till vissa magar....

Borra en rad hål, för att sedan slå in korta järnstumpar som tränger, och vips: Stenar spricker som.... som de vill. Men då tar man om bara, och till sist är den avverkad.

Jag har spräckt många stenar här hemma på tomten. Ett tag funderade jag på om vi skulle kalla gården för Stenriks, men hejdade mej. Det kunde säkert ha uppfattats som lite skrytigt.