Skall vi slå till? På vadå? Till?

Rapport från mitt dagis: Myror är ena konstiga saker. Det vet jag nu efter att ha fått mej till livs gräsliga historier om dessa kryp under några dagar.

Ibland fattar man inte ett barr. Hur en sådan liten organismmekanism kan räkna ut och intrigera. Slavarbetare och privatarmeer, det håller de sig med vissa arter, liksom ett sofistikerat lurendrejeri och utnyttjande av andra stackare. Myror är rent mänskliga i jämförelse. Är det därför vi förvånas så av deras arbetsflit. Kanske arbetsiver är det mest olika i jämförelse mellan oss och dem? Sedan övergick det hela som vanligt till bara tok. Det är så bland bänkarna på vårt dagis. Mycket tok, och speciellt på eftermiddagarna. Imponerande ordvitsar! Men även komplicerade resonemang om vetenskap kommer igång, samt spårar ur kort därefter.

Jag körde fram en klassiker om resan till Langerhanska öarna, och det landade nästan hos en gäspning, men fortsatte via vår förmåga att minnas konstiga namn, till att landa i regelverkens orimligheter. Det kan landa var som helst, men oftast når det inte marken utan bliver i det blå. Men guldkorn kan hittas inte bara i gruset utan även i ett moln, så vi svävar på som ett par halvfulla arbetsmyror. Det är bra att slänga käft tvärs över arbetsbänken. Då kommer det tillbaks en skruvad sak. Det lättar upp de sista dagarna. Dagarna innan man stack.

Hur skall det bli utan denna bekanta privatarme, eller utan dessa slavkollegor? Det går inte att föreställa sig riktigt nu. Det måste man känna när det kommer. Undrar hur de känner sig? Det tänker jag ofta på, mellan utsvävningarna.

Kanske det är lite fegt, men enklare att inte känna så mycket under tungdagar? Jag gör så själv nu men med försiktighet: Stänger av lite, men bara för säkerhets skull. Det gör det bekvämare för mej så att det inte skall skava så förbannat. Men jag lämnar allt öppet och på vid gavel. Det kan bli korsdrag vid tillfälle. En liten vindpust och full storm inne. Vad blåser med bort då, kan man undra. Och var landar det? Svävar det vidare?