Multiutrymme

Schwapp! Tre hugg med vedyxan i pannrummet, och ner med delarna bara. Så blev den djupfrysta laxen delad så att den fick plats i kastrullen. Pang tjoff på huggkubben så att fiskfjällen yr. Praktiskt.

Jag lagar inte mat i pannrummet ännu, men annars händer mycket där. Slöjd, sko och klädtorkning, målning, limning, lagning av grejor, lödning, rakning och frisering...jag själv alltså. Mycket bra rum med andra ord. Jag har till och med försökt att elda lite där, och det gick alldeles utmärkt. Vilket rum!

Laxen blev som vanligt. Eländigt god. Mättande och nyttig, med rödlökssås och kaviarkulor. Nu återstår det onyttiga, men nödvändiga: Efterrätt som juniorkocken fixat. Någon panacottaliknande historia. Livsfarligt nödvändigt.

Plus

Retro, ungefär sånt som är gammalt, men som är inne nu. Sådant tycker jag är bra. Att allt inte skall avskrivas och kastas bort bara på grund av datumstämpeln.

Det är en tröst att det finns nåt i gamla grejor som attraherar ungdomarna. Att en del saker står sig genom åren och kan användas igen. Fräna kläder och assessoarer, möbler och inredningsprylar. Älde saker, men användbara. Och inne!

Gubbar? Kan vi återanvändas så är det bra. Vi är grymt bra på många saker från forntiden. Det är bra att sådant kunnande inte faller i glömska. Rätt som det är så uppstår behovet och man kommer till nytta.

Det är inte alls bara damm och repor, utan faktiskt så blänker det till bara man ger sig tid att putsa lite. En fråga om inställning kanske? Eller inbillning..

Friluftslivet

Skura av sig jobbardammet, äta, hitta vinterkläder, hitta bilen och son.

BANDY!

Kravlöst och samtidigt engagerande. Och snacka lite med löst folk på läktarn... och ta en kokt med glögg. Kan det bli bättre? Jo kanske, men inte ikväll.

Mysko

Jag skulle precis gå och lägga mej tidigt nyss, och då var det redan för sent för det.

Skulle jag däremot ha bestämt mej för att lägga mej sent, hade jag kanske gjort det i god tid.

Nåt skit med taktiken .....

Jobba borta

Nu blir det långresa till jobbet igen. Jag har ju haft 150 meter till arbetet under en dryg vecka, men nu blir det att åka längre bort. Jättelångt som omväxling!

Ungefär två och en halv kilometer längre blir det:) Då måste man kanske skrapa isen på riktigt, och inte bara titta på vägkanten, hängandes ut genom en öppen sidoruta under en kort resa. Jag måste ju till och med färdas på stora vägen en liten bit så nu är det verkligen allvar. Jag skall ut i stora världen, till en annan by, och en annan sjö. Tänk vad mycket olika vyer man får se som hantverkare.

Spånskiva...festligt?

Golvknarr, lutningar och kalldrag....det har jag bekämpat under senaste dagarna. Framgångsrikt..ä...eh...?..?? Men håll för fan tummarna! Jag vill ju bo kvar i byn ett tag till. Ett problem med grannar är ju att det inte går att fuska:) Inte så att det märks i varje fall. Och om köksgolvet lutar för mycket när jag är klar så kommer jag att få höra det. Sen Bengans ölburkar rullat in i nåt hörn där neråt tex. Eller att hundmadam har svårt att ta sej ut, i motlutan.

Tja, risken finns när man inte ser blåsan på passet. Förr fanns det en tydlig sådan, det minns jag, men har Eu tagit bort den med? Miljöförändringar?

I morrn blir det skivor på brädorna, och slätt som ett salsgolv, fast det är i köket. Ovant, hoppas jag. Dom kanske snubblar..

Stålsträngar

Tack för det! Min bil kom hem...helskinnad?...efter övningskörning utan mej. Det var en pärs att vänta på den, men nu är den på gården igen. Hel? Tror väl det. Skall inte fråga om så dumma saker. Klart den är som förr. Lite halvtrasig.

Hej

En timme tillgodo! Kom bara ihåg att den passerar i natt. I morgon har den redan varit.

Knivig innedag

Idag kändes det som en slö innedag redan mellan säng och frukost. Junioren propsade på att vi skulle slöjda lite idag, och efter lite dividerande om vad vi skulle göra blev det knivslöjd. Alltså att försöka att yxa till varsin kniv, av det skrot och övrigt material som fanns att tillgå.

Efter letande i gömmorna efter gamla sparade knivblad, bitar av olika träslag och annat, så satte vi igång i pannrummet.

Vi formade om varsitt gammalt knivblad och slipade upp det någorlunda. Det tar sin tid på en vanlig slipsten och efter det blev det inte mycket mer gjort på knivarna, förutom metallskoningen på skaftet närmast eggen, som passades in så tätt som möjligt på bladets tånge, närmast eggen.

Tånge är den del av bladet som fästs in och göms i handtaget. Där skall nu fyllas på med lite olika träslag i skivor, och kanske en del andra udda dekorationsmaterial. Fantasi och vad som finns tillgängligt avgör vad det blir. Det enda som bestämts är att det skall bli varsin vardagskniv, och inte något att hänga på väggen.

Det som skall hänga på väggen är hans första kniv, den han gjorde med mycket omsorg och kärlek i slöjden under ett antal veckor. Den används inte till att skära med. Den används till att se och känna på, och att vara stolt och nöjd över, och det är inte fy skam.

Att han blir nöjd med sin, den här gången med, är jag nästan säker på, för den skall verkligen gå att använda. Det var nog den enda nackdelen med den förra....Den gick bara inte att använda! Blank, slät och polerad till skön oanvändbarhet. Vi gör troligen lite skavanker från början den här gången, så går det lättare att börja bruka.

Tretår

Men jävlar vad dom pratar runt köksbordet!

Jag vilar öronen en stund. Har ju ändå hört en del av det tidigare:)

Reviret

Jag sa att jag måste fylla i en tidrapport, och så kan de börja födelsedagsstäda under tiden. Potatisen som jag skalade nyss, kokar sig själv, och sen är det bara att ställa fram en rökt abborre på bordet.

Efter arbetsveckan skall jag fylla i timmarna och maila in den listan med lite kommentarer, och då gör jag det nu, som ni förstår:) Jag måste skynda mej med det för nu är jag hungrig. Men golvet i köket är blött! Jag får vänta en stund till, eller så städar jag byrån.

Det är lite som en inmutning den hallbyrån. Min...Jag fattar inte att det kan bli så mycket skit där. Fel: Användbara saker som skall ligga nära, på vägen ut. Eller mest in. Det är nog då det lastas av där.

Jag skall hämta en kartong och rafsa ner allt snart. Allt i en enda röra. Det går snabbast. Sen kan frun ha kalas och stöka till som hon vill. Jag ansvarar för byrån jag.

Mysko dag

Dags att gå till kojs. För länge sedan dags...men det drog ut på tiden igen.

Att göra färdigt kan ta sin tid, men trösten kan vara att det blev rätt bra. Det blev ungefär som jag tänkte, och jag tror inte att jag ångrar mej i morgon. Den blev riktigt bra, i dag.

Evig repris.

Nu börjar han igen!

Det var bättre förr. Eller blir det kanske bättre sen igen? Vad, vet jag inte....Vädret? Energin på jobbet? Suget?

Förr längtade jag till måndag varje vecka! Det var ju skönt när det blev helg, men då visste jag att det inte skulle bekymra mej det minsta att det var arbetsvecka igen på måndag. Suget fanns där.

Men det är precis tvärtom nu kan man påstå. Helgerna är bra, och det är ju bra ändå på nåt vis, men sämre som alternativ. Någon kanske kunde kalla det...normalt.

Men jag vet vad det mesta beror på, och jag skall inte hymla. Det beror på en samling individer.

Individer gjorda efter olika ritningar. Skruvade med olika moment. Vinklade av sina egna hinder. Öppnade med unika nycklar. Polerade med olika finish. Tillbucklade av olika stötar. En komplett samling i hyllan, som jag trivdes med att se. Fina pjäser, med stort värde. Numer kan man bara titta i katalogen, och se dem på bild. Det är inte riktigt samma sak, gamla kamrater.

Men att ramla över nåt dylikt bara, hipp som happ? Ungefär som gamla moppen. Kunde man inte få köpa tillbaka den på nåt sätt? Den som man saknar.

Tisdagsmys

Det är nog fredag igen! Trött och ..seg och trött, lite snorig och grusig i ögonen, och hungrig! Men halv åtta på kvällen har inte jag, eller sonen för den delen, fixat till något ätbart. Vad skulle det kunna vara som är lämpligt, och som jag möjligen kunde laga till ikväll? Hur det har blivit de senaste veckorna.

Jag har totalt kommit ur gängorna vad gäller vardagsmatlagningen. Jag har inget focus på det! Visst kan jag greja till det mesta, men jag kommer inte igång med det. Och förbereder inget. När så kylskåpet ser ut som en barrad julgran, (men vilken korkad jämförelse! Uräten hundskål? Chipspåse på söndagsmorgonen?) då slår det stopp. Utmattad av hunger blir man sittande och förtvinar.

Det ringer en ängel och säger: Skall jag köpa hem....pizza? NEJ, sa jag genast, så stöddigt, så stolt....

Men just ja, det var ju så här det var, alldeles nyss: Jag pep lite ynkligt, ett svagt escalerande ..ja..aaaaaaaAAAAAAA!!!!!!!!

Ojsan vad det blir bra! En liten fredagspizza så här en utmattningstisdag. Men hur blir det då på fredag?

Karriären

Det har dammat, och dammat, och dammat, och dammat....och dammat, och... blivit lite dammigt, och dammigt överallt, i varje veck, ficka, kepan, öronkrumelurerna, skorna, bilen, hos Bengan, lite hemma, och efter vägen tror jag, matväskan, glasögonen, i fulla säckar, på dyngbacken..? men där tömdes det ju... högvis med sågspånsfyllning, och näsan sa sitt i duschen.

Och om ni inte vill ha en ingående beskrivning om kroppsliga rengöringen nyss, så skall jag göra i ordning för sotaren. Han kommer i morgon klockan efter sju. Han har det dammigt han med.

Men vad dammigt det är nu för tiden? Städar folk aldrig? I pannrum och kök och överallt.

Rapport med huvudvärk

Hälsingetjejerna gick mycket bättre och längre i Worldcup än jag vågade hoppas på. Trea efter, enl. uppgift, endast två timmars gemensam träning med laget.

De dundrade på, kämpade på, hade kul med varandra, gick på knän och hörntänder och vann tre matcher. Den om tredjepris var en heroisk kämpamatch, mot klockan och lite konstiga baklängesmål. Kvitteringen kom när tre sekunder återstod, och sen var straffvinsten rättvis. Ge nu de tjejerna en bra grupp med ledare som stöttar, och ta vara på Hälsingebandyns fina tjejer. De är snart i högsta serien med det materialet. Självklart!

Och se för fasen till att det inte går att skylla på ekonomin den här gången efter ett år eller så. Det har varit för lätt att alltid göra det när det börjar gå för bra för tjej o dam. Då blir man så rädd i klubbarna för att det skall kosta lite mer, i en högre serie. Men det är alltid bara kaffepengar!

Om man jämför med grabbarnas juniorlag, så är det bara kaffepengar! Herrjuniorer kostar alltid mer än ett seniordamlag. Varför får det vara så? Att man får lägga ner, för jämförelsevis gubbars kaffepengar? Nu håller jag tummar för att de får något sånär lika "rumsrena" villkor som killarna, för då blir det så bra. Hurra.

Och det vill Kommunen spara på????

Det var skitbra det!

Lite lättsam allsång inledde det hela, men det var inte huvudanledningen till att träffas. Det var kombinationen av det andra som limmades ihop av den gemensamma sången, och allt i en gammal trevlig biografsalong.

Trevligt prat av Torkel mellan allsång och trevligt framträdande av Seb och bandet, värmde upp oss inför Es3 och Peder med kompis. Inte ett öga var torrt när den fantastiska körklassen gjorde sitt program. Tacka Lena Rieback för den utveckling de haft, men grunden har de helt och hållet med sig från början. Helt fantastisk sångklass.

Jag kan tycka vad jag vill om olika framträdanden och programpunkter. Allsång kan vara töntigt! Jag gick dit för...blandningen och för ungdomarnas skull, i första hand, och det var värt pengarna! Sen kommer jag på mej själv med att känna mej glad av att sjunga lite. Joo, jag blir allt lite mjuk i själen av det...Varm o go, och det hade jag en aning om från början.

Det får vara hur töntigt det vill med sånt, men jag hänger på. Kan nog sjunga en stump på begäran eller spontant, lite här och var. Ja, jag har ju inte direkt provat så mycket.... men det borde nog gå..? Jag är positiv, som vanligt. Biverkningarna kommer sen, men hur många provar aldrig att skämma ut sig? Det kan vara rätt kul att bjussa på sig/skämma ut sig, och rätt stärkande.

Stackars lokalbefolkning

Wm i tuppgalning? Vargyl? Hesa Fredrik!

Tokfan...han här, skall på allsång i Kilafors. Tur att det är i Kilafors, där det inte blir så stor skillnad med en till sån. Förresten så är det väl lite Kilaforsbo i denna kropp, om släktträdet stämmer. Jag är ursäktad, och säger väl det om de undrar.

Peder, Torkel och DE FANTASTISKA ESTETTREORNA skall skoja till det lite på ...Bion tror jag det är...kanske åker fel... men hur stor är hålan! :)

Det kommer garanterat inte att läggas upp nån ljudfil från mej. Jag skall nämligen låta lite själv, eller så slår de ner mej. Händelserikt oavsett.

Töntigt är bäst!

Hälsingarna blev utslängda från Göranssons i och med gruppspelet. Det var nog för lite glögg, portföljer och stöpis för oss där. På gamla Ljusdals IP med gruset framme och nästan kravaller på läktaren kändes det mer som bandy på bandyvis.

Det skall inte vara för fint. Det kan vara grisigt väder, om det hampar sig så och det skall vara en folksport! Jag är skeptisk, kalla det gammalmodigt om ni vill, men jag funderar lite på om det går väl fort med hela resonemanget, som om det enbart är hallar som krävs för bandyns överlevnad.

Visst behövs alltid isen, och den kan ju såklart skyddas av en hall, men behöver det vara så flashigt, ombonat, dyrt och termosbefriat som det börjar visa sig nu? En av grejorna med bandyns fortlevnad är ju att göra "sin" grej av det. Inte att härma alla andra sporter samtidigt.

Därför borde de närmast sörjande ta en funderare på vad som är idén med bandyn, och vad som gör den speciell jämfört med andra sporter. Och naturligtvis utveckla det ytterligare! Markera sin identitet mer genom att förstärka särdrag som attraherar och ger positiva diskussioner och pr. Och som ger mycket publik på fler matcher, alltså möjlighet till större läktare än nu vid behov. Flex? Ha lite "lösare" gavlar på byggena kanske. De kostar mindre än bredd.

Vad är bandyn nu? Det renare spelet som ger lirare en fair chans? Chack på stor is? Kondition och smartness vinner!..Men inte alltid...vad bra! Och ett förbund som inte styrs av bananer...eller bananskal? Jag efterlyser seriösare och rättvisare beslut och bättre tänk om smålag på väg upp. Nu har det varit för mycket favoriseringar av storlag i besluten. Och det borde vara bättre betalt till pingvinerna!..?... MEN i gengäld dubbelt så hårda krav på utbildning och prestation!

Men själva hallarna då? Ja bygg dem!...Som ni behagar och tror på. Frihet...Men om det inte finns resurser: Mobba ingen för det. Jag hatar mobbing!

Och jag tycker nya videon med KENT är en jäkla bra sak. Sådana aktörer gillar jag. Seriösa, allvarliga och säkert glada har de bestämt sig för att vara, och då kan man göra en allvarlig kanonfilm!

De har varit smarta nog att fatta att det är det rätta. Smarta att våga. Och de mobbar säkert ingen annan människa. Det var värt att ställa in innebandyträningen ändå....Jag blir tårögd.

Sida vid sida

Konstaterar efter en titt i spegeln inför sänggåendet att jag är färgad av senaste tidens händelser, dvs. utslängd i det fria, hur fritt det nu kan vara.

Det har i alla fall gett mej en ny halvskaplig solbränna. I oktober! Jag har en konstig förmåga att samla på mej verkningar av årets sena sol i fejset. Eller så är det rost? Stålmannen? Va..näe..

Jävlar... ojsan!...vad lång min sovmorgon skall bli i morgon! Nu skall jag läsa i trettiofem sekunder, så att jag kan somna. Jag tar den igen: Boken om Scott och Amundsen, och om hur de hamnade ute i kylan, och helt frivilligt dessutom. Ibland funderar man...

Bassetklarinett

Tur att jag hann vakna i tid. Precis när koncerten var inne i slutskedet piggade jag på mej såpass att en normallång applåd kunde uppstå ur trötta armar, dock utan extranummerintensitet. Det räckte så bra ändå, för orken tröt på kvällskvisten.

Det var en fullt godkänd spelning av Shof, och klarinettsolot var riktigt bra utfört, trots att Mozart måste ha fått nån svårbotad mani vad gäller klarinettdrillar. Den ena efter den andra, i variant på varianten, i en lång rad blev lite tjatigt. Men det var skickligt utfört av en god musiker.

Bäst var Dvorák och det märktes på spelet och intensiteten att orkestern tyckte om det.

Det är oerhört avkopplande att sitta lugn och lyssna på klassiskt live. Sövande betyder inte alltid tråkigt, utan ofta avkopplande. Och så var det lokalproducerat dessutom. Man behöver inte alltid skjutsa hit tvivelaktiga varor långt utifrån.

Tonerna flödar

Konsertkväll! Jag kommer att ha svårt att hålla mej vaken under koncerten med orkesterföreningen. Det känns i hela stora mej, i varenda liten fiber och vävnad att jag rört på mej på ett annat sätt.

Därför blir jag lättsövd. Och kanske lättroad. Recension kommer sen, om jag kan hålla ögonen öppna en stund till.

Tyska filmrullar

Det kom inga kommentarer om mina fula hjulsidor ikväll. Makalösa snajsiga plastbitar till gammal Volvo, till en kostnad av 135 kronor för alla fyra, med rödlapp. Skitfula.

Det visade sig inte minsta tecken på illamående över dem, när vi stod där och pratade om ditten och datten. Lite grannditt och lite granndatt.

Frun pratade inte lika mycket där inne i garaget, utan koncentrerade sig på att byta däcken på sin bil. Den får jag ju inte ge mej på när jag behagar, så då blev det prat och kommentarer medans. En del om att hon byter däck och att jag pratar. Men jag säger bara: Man måste veta hela bilden:) Därför kan jag med gott samvete se på.

-Ja, jag bytte till fulhjulen på eftermiddan, sa jag...men ingen Benganreaktion alls. Var det för mörkt? Då skall jag absolut inte sätta i någon kraftigare knutlampa på garaget. Funderade senare på att klämma dit en uppsättning rostfria med Toyotaemblem på Volvon, men sonen visade skämsminen, så det avskrevs. Man har väl omdöme... så när sonen skäms, då hejdar man sig. Kanske inte före...

Nya tider i repris

Lösull! Är det någon som är avundsjuk?

Spruta lösull i ett trångt vindsutrymme kan vem som helst med lite teknik göra, men ingen normal människa tycker att det är skönt.

I morgon kanske det mesta har gått bort från min hud. Det krävs dubbla saneringar innan det känns helt bra. Just nu är det bara som vanligt. Som en vanlig dag efter byggjobb. Småkliar sådär irriterande. Det är precis som förr...

Fem diagonalt fyra radialt

Påminn mej att jag måste ta itu med den annalkande vintern! Jag borde ha bytt till vinterdäck nu, men inte har det blivit av. I morgon måste jag göra det, för på fredag kan det vara vinter på riktigt. Troligen bara regn och blåst, men vem vet. Jag tror på lite snö.

Jag blir aldrig överraskad av halkan, och det är aldrig så att jag drar iväg och upptäcker det med en lömsk sladd helt oförhappandes, utan det är med i tankarna hela senhösten. Och visst kan jag sladda, det är inte kemiskt rent på detta, för sånt kan vara roande i rätt miljö. Trots min övriga mognad...

Däremot är jag inte informerad i förväg när det skall ske, när vädret vill göra vinter. Det är svårare att veta. Och eftersom jag inte gör bytet efter datumstämpeln, så blir det ofta sent gjort. Men överraskande halka? Nej.

Att jag inte kör dubbat i månader före kan bero på flera saker.

Jag vill inte slita på vägarna?

Eller troligare, inte på dubbdäcken?

Eller så vill jag inte ta av mina...förhållandevis fräna gamla sommaralufälgar?

Eller troligare, jag har så fula fälgsidor på vintern så Bengan kan kräkas åt dem?

Ja, vad kan vara orsaken till att jag väntar med bytet?

I morgon får jag i alla fall testa hur det funkar med magen:)

Vakna

Men är det redan dags att kliva upp för att gå och lägga sig? Vart tog den kvällen vägen? Jag minns bara att jag åt kvällsmat och att jag sedan skulle dricka en kopp kaffe på maten.

Jahapp, då kliver vi upp, högst tillfälligt, och brassar på en laddning ved i pannan och gör sen kväller på riktigt. Det är kalla vindar som blåser om dagarna, och det är kanske det som gör en så lagom trött om kvällarna. Hårdare arbete och frisk luft.

Eller så beror det bara på att det är då man är så aktiv, på kvällarna. Det slår tillbaka rätt som det är. Ikväll slog det tillbaka, men på ett i och för sig skönt sätt. Jag somnar sött sen igen.

Lagom sömnig trots tuppluren kan jag konstatera att dagarna ramlar på. Och de går rätt fort trots allt. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hinner jag med mej själv, eller allt? Skall det gå saktare, segare, så att man får putta på dem lite. Eller är det bara bra att det rullar på nu?

Jag är inte riktigt helt bekväm med min nya situation ännu, och det kan man inte begära heller efter så få dagar. Men jag har en tendens till splittring, att vara delad i tanken. Jag är kvar på många andra ställen känner jag emellanåt, trots att jag vet att jag helst skall vara och leva i nuet. Jag om någon har väl sagt det massvis med gånger, just det att man skall vara med, precis där man är just då, för att inte missa det som är NU.

Men det ÄR svårare att göra så själv. Jag har ett "då" som jag stannar i så fort det kommer upp tankar på det. Det gör det rätt ofta menar jag. Bra tankar! Bra känsla! Bra människor! Fler människor. Vad mycket bra det var. Men det kan man tänka ju....!

Och dagarna rullar på....

Jag skall tänka på bra saker då, och bra saker sen. Vara splittrad i då och sen. Och så skall man vara just nu... Det är inte konstigt att man är kvällstrött!

Production Finito

Jäkla skit att inte skorna passade. De var snäppet för små bara. Då får dottern ta dem ändå.

I Carmen har nog alla högklackat. Kanske även grabbarna?

Lite avundsjuk är jag. Inte så mycket på skorna, utan på vad dessa skor får vara med om nu. Massor av spansk arom.

Klack o lack

Det är bäst att samla på sej lite olika skor, så att alltid något par passar till kläderna. Lite olika modeller och färger är det i den skohögen, men alla är försedda med hög klack. Jag tyckte det var läge att gå ut med det nu. Alla har väl sina böjelser, och varför skall jag vara nåt undantag?

Jag kom på var det fanns ett riktigt skoförråd nyss. Jodå, ta hem och prova bara lät det när jag föreslog, och jag slog till direkt. Ungefär som pallningen i förrgår, men nu med ficklampa och lite lokalkännedom. Rotade bland hyllor och kartonger och se! Vilken hög jag fann. Det blir bra. Och vingligt!

Jag skall inte ha dem på arbetet såklart nu när jag är ute och jobbar, men det kan ju bli anledning att visa upp sina spiror vid nåt annat frestligt tillfälle. Nu är det bara att träna på, för det ser inte direkt stadigt ut, det jag sett om helgerna i såna don. Men jag kanske har en naturlig fallenhet, vem vet. Falla naturligt ....

Sen hjälp

Börje föreslog mej att använda ubåt! Så djupt har jag inte behov av att sjunka.

Torrskodd

Tog bara in en gammal nedblåst björk från vassviken här nedanför. Det var inget jättekrångligt direkt, men jag befarade plurrning, eftersom det var bara stammen att balansera ut på.

Med motorsåg, block och rep, vinchades den in i bitar, tills bara grövsta stammen återstod. Den får tas från isen, kapad i bitar, när den bär mej. Fem cm is räcker kanske, för jag är lätt...

Det låter kanske som en farlig balansakt med motorsåg, men största risken är nog plurret. Sågningen har jag stor respekt för och det är ett måste att tänka på säkerheten och detta till hundra procent. Att tänka till en minut extra är bra för att kunna ställa upp sej själv stadigt och säkert. Innan man startar...

Sen var det bara att dra! Och det gjorde de andra familjemedlemmarna så energiskt. Vad lämpligt! Men ineffektiv vedhantering var det garanterat. Motiveringen får därför vara bara landskapsvård, och inget mer. Och att slippa reta sig på en fallen björk i strandkanten i tjugo år.

Vi har fått till det rätt fint där på grannarnas sjöstrand, men det är i huvudsak på grund av att de orkar så bra själva. Röjer och släpar ihop ris i kasar. Eldsjälar kan man säga.

Höstkyla

Balansövning över öppet höstvatten. Spänning. Steg för steg. Använd skärpan. Säkerhet. Stödet. Och landa. Trots avstånd till fast mark skall det landa. Energi. Renare. Snyggt.

Bakom gardiner

Ingen fara på taket. Vi kom hem från äppelpallningen utan att torska. Och skulle det bli någon utredning om det så klarar jag mej bra tror jag. Den skyldige finns ju på kort, och det är inte jag. Varför tror ni jag knäppte det annars:)

Okej, det var min idé med pallningen, och jag kanske inte skall skylla på sonen efteråt. Han var dessutom duktig i köket, utom när det skulle diskas efteråt. Men att skära äpplen till koket och att mata i passerkvarnen, det funkar. Och att äta äppelmos! Och att äta det mesta som ställs på bordet egentligen. Åt jag så mycket i den åldern? Jag tvivlar...

Drygt tio kg fint äppelmos blev det och några liter saft av resterna i kitteln. Nu tror jag det är klart med sådant köksarbete för den här hösten. Jag kommer inte på något mer att mosa till eller safta in nu. Det skall vara rönnbär då, eller nypon....men...

En gång försökte vi att göra nyponpuré, och självklart i samma maskin som alltid, passerkvarnen. Men när sen nyponsoppan kokades av denna puré så visade det sig att vi tillverkat en maträtt med inbyggt klipulver. Det kliade vasst i halsen efteråt och det misstaget gjorde vi inte om, även om det annars smakade fantastiskt. Alltså: Frön måste tas ur nypon manuellt före, och då sa vi: Glöm det! Maskin.....annars får det vara!

Tjuvar i farten

Jag håller koll på grannarna. Inte för att de är särskillt skurkaktiga, utan för att jag själv är det.

Nu åkte närmaste grannen bort såg jag, och eftersom det såg ut som att hon blir borta en stund så skall jag genast passa på att gå dit och palla en försvarlig mängd med äpplen. Hon använder säkert bara lite av äpplena och det märks nog inte om vi tar en del, eftersom träden dignar av frukt. Själva har vi inte ett enda äpple i år, eftersom det var ett så otroligt bra år i fjol. I år vilade de träden helt och satsade bara på bladverket.

Jag skall försöka förmå sonen att hjälpa till. Han kanske både gillar att palla och att köra processorn. Det skall bara bli mos av alltihop och då skall det vara maskiner till det. Grabbar och maskiner...då blir det mycket mosat! Och fort skall det gå, och kladdigt blir det, men bra till pannkakorna.

Burkar! Har vi burkar? Det eviga dilemmat att det måste förvaras i något. Måste kolla det först. Det brukar ju bli så stora mängder när jag drar i gång nåt liknande projekt. Är det typiskt karlar, att det inte skall småfjuttas med nåt sådant, eller är det bara för att visa sig lite produktiv i hushållet? Möjligen kan jag erkänna lite av båda alternativen...

Jag kommer i sådana här sammanhang hela tiden att tänka på en barnbok som jag, om jag inte minns fel, heter Sylt. Den handlar om en pappa och hans plommon. Det finns även en familj med i bilden men de är nog med mest för att någon skall bli drabbad av eländet. En bok som på pricken pekar på detta med att inte småfjutta när det skall tas reda på råvaror från naturen.

Mycket träffande historia, och som sagt, på pricken tycker jag. Den rekommenderas starkt, till alla vuxna. Jag har läst den flera gånger för mej själv, alltså utan att ungarna varit med..

Nu skall jag leta mitt kamoflage. Och stora lådor. Och en vagn. Och sonen.

(Jag var tvungen att leta fram den härliga boken, och där står det så fina ord: "-Er far har konsten i blodet, sa fru Berg. Han är syltens Picasso."......sån läsning stärker en i ens forskning.)

Ett livstecken

Kära vänner. Jag såg visst ett livstecken från Malaysia. Hoppas att det är förbannat varmt och sådär. Och att det är full vinter när ni kommer hem:)

Finns det pizza och sånt där, eller är det bara svamp och levande småkryp?

Muuu

Nu skall jag strax braka iväg ner på samhället för att fira att det är fredag. Spicy Cow, kan det va nåt?

Jag fantiserade lite om tennisarm och segt kött, men de har säkert rätt vassa knivar utifall att. Om det kommer in nån armklen menar jag. Problem med benen har jag ingen riktig lösning på.

Kalsongtricket

Herregud....tänkte jag säga, men ändrade mej. Jag kom just på att jag är ateist och tror inte på annat kuckelimuck heller.

Fan vad folk tror på mycket nuförtiden. Det kan vara bra att man tror på något, men tror man verkligen på det? På underbyggd egen grund. Fan vad betyder det då. Grund? Underbyggd lät ju seriöst...det tror jag på.

Det måste vara en jäkla bra branch den här trosbranchen. Det verkar finnas hur mycket idéer som helst, och ingen lågkonjunktur i sikte. Men lyckas man sälja sin ide och göra sej en hacka så varsågod. Det är ju upp till var och en att bli lurad, som när man köper skitgrejor på Billigaboden.

Själv tror jag på grönsakssoppa! Det var den stabilaste, mest värmande näringen för både kroppen och själen, efter en hård dag i selen. Nu rullar jag snart in i dvalan en stund, tills det blir kvällskaffe. Fuskade med grönsakssoppan förresten...Det var lite rökt skinka i, och det tror jag funkade.

Sen tror jag på en...sten...eftersom det ligger stenar på en avsats i badrummet, och det påminner om en fin resa. Där var det mycket sten. Och kalkbrott. Gotland tror jag lite på faktiskt. De är på uppgång.

Jag tror även på en tanke ibland. Har man en tanke, så kan man tro benhårt på den en stund. Det gör inget alls, för sen ändrar man ju sig för det mesta ändå.

Prince

Först efteråt fattade jag vad som var annorlunda!

Den välbekante gamle skojaren, som man arbetat med i ett par år hejade på mej vid grönsakerna. Glad och full i skratt. Som vanligt. Det är alltid skoj att se en sån glad nuna, men det som jag tänkte på efteråt var nåt helt annat.

Jag skrattade för mej själv på väg ut från affären, och det berodde inte på att jag kanske tänkte på vad jag får i lön, utan på nåt helt annat. Jag trodde förr att det var...han hade.... svårt, det här med andra karlar, om man säger det lite kryptiskt. Han gillade inte att man var så närgången förut...som exempel bara..hysh..

Och så ger han mej en rätt skaplig, kan vi kalla det för kram. Fimpengubben, fasen vad du är... vuxen ? Och det var kul att se dej, som vanligt! Jag garvar än..

Blås vind blås

Måste ändå passa på att redovisa lite av dagens vedermödor, även om jag inte har som målsättning att skriva dagbok. Dagbok är lite för mycket av ett måste, och det avstår jag såklart, tillsammans med många andra måsten.

Det snurrade ett antal låtar i mitt huvud under byggandet idag. Surflåtar med Beachboys, gamla Till Havs och lite Lasse Tennander med flera. Kände nästan lite på Lasse Dahlquist, men det var väl klämmkäckt och för saltstänkt. Det är sötvatten i sjön bredvid där jag håller i hatten om dagarna.

Pressenningar och vindpapp är komponenter som behöver många händer i blåsten, men jag har arbetat själv i tre dagar, och då kändes blåsten extra. Som om man var i en strut riktad rätt ut mot bryggan. Det är tur att det varit fritt från nederbörd. Väldigt tacksam för det.

Det är bra att få vara själv faktiskt, och ta det precis som det blir bara. Lugnt. Det har gett resultat när det gäller att hitta flytet utan störningsmoment och nåt jäkla samarbete som påfrestar...Missförstå mej rätt nu: Att rå sej helt själv var bra för mej under de tre första dagarna, och kanske ett litet test från chefen av min förmåga att vara självgående. Man kan alltid hoppas på det.

Sen blir jag lite misstänksam när de andra kollegorna kommer varje dag för att luncha med mej. Är de utskickade som spioner? Eller är de bara glada att se mej. Jag undrar...

Enkelriktad trafik

Hur skall man få dottern att ta reson? Varför vill hon inte berätta sina hemligheter längre?

Där går hon och bär på det själv bara, i all ensamhet. När man istället kunde hjälpa och underlätta. Tex genom att ta bort lite störningsmoment och kanalkrockar, som nu är beroende av att vi inte vet något om det. ??

Uppkörningen såklart! Och hemligt datum...vad löjligt. Varför skulle det göra något att berätta det. För bara mej menar jag. Jag är väl inte nyfiken heller, nej då, aldrig på en fläck. Det måste ni tro på, utan självklart beror det bara på praktiska orsaker.

Då kan man ju istället fixa så det inte blir så mycket annat de dagarna tänkte jag. Och kanske ha en bil att låna ut, ledig och städad... men nu får hon väl cykla då, den dag hon kommer hem och viftar med styrlappen. Skyll sej själv då. Nää..nyfiken?...Jag?

Eller vill hon bara sprida lite överraskande glädje, helt appropå? Någon dag vilken som helst. Som jag nästan redan har räknat ut ungefär när den inträffar, genom att veta hur lång väntetid det är vid beställning...Ja men var så hemlig då! Kul kul...

Jävla retsticka!

Rostiga spikar

Idrott kan vara tufft. Har just stretchat min tennisarm. Det är inte riktigt akut, men det skall förebyggas.

Det var ett jäkla spikande, borrande och handsågande idag. Jag började alltså att återställa efter gårdagens förödelse, och jag har muskler! Oanvända saker som inte visste att de hade ett liv kvar. Men nu vet de att de lever.

Därför tänjer jag lite och kollar hur dagen har frestat på den ovane. Men det kändes annorlunda än igår. Bättre. Säkrare. Nästan proffsigt. Det finns hopp.

The look

Jag har problem med utseendet och nu skall det åtgärdas. Vet inte riktigt vad jag skall satsa på. Jag härjar ju på en del, och då blir det ju skavanker och rätt snett i ansiktet efter rena misshandeln.

Det var två år sedan jag sist var till glasögonaffären, och det var dags idag igen. Synkontroll under en långlunch, och då gäller det att ha ögonen med sig. Man kan ju gå till fel dörr, och det är särskilt pinsamt.

-Välkommen in så skall vi titta, sa den kvinnliga optikern och visade mej till en fåtölj. Nästan som om hon ville leda mej till stolen, kändes det. Titta och titta? Det var ju lätt sagt av henne som har en hel affär med glasögon. Själv hade jag såklart lämnat mina femtonkronors iställetförglasögon i bilen, och det kan man väl få göra...

Väl installerad i en något upphissad fåtölj började ett flipprande med glas, färger, prickar och bokstäver, och sen hux flux så såg jag som en hök. Eller som en fink i varje fall. Nu kanske jag slipper att ha kikare när jag skall göra den där kollen utefter en regel. Jag bara undrar om det blir flaskbottnar den här gången....men det finns väl inte..?

Och bågar det beställde jag inte nu. Måste fundera till om detta. Och sedan verkar det som att det är utseendet som är det viktiga med glasögon, och då får väl något smakråd träda in. Och hur de skall vara designade, det har jag ingen aning om. Runda? Bara skoja...

Men jag vet ändå hur det blir. Prislappen först. Sen väljer jag de som sitter bäst och känns lättast på....Och det är kanske därför som jag blir så irriterad på glasögon efter några timmar och speciellt femtonkronors.

Jävla röta!

Detta var inte så lätt. Att förklara hur ovant det var idag.

Jag vet inte om det är mest huvudet som är programmerat på ett annat sätt, eller om även kroppen är det. Omställning i allra högsta grad, men det ändrades inte mycket på de timmarna.

Gud vad man har latat till sej. Och bekväm har man blivit under två år i skyddad verkstad. Men slowmotion kan avhjälpa en del av bekymren, och som den räv man är så tar man till list.

När det inte flyter på, får man ställa sig och se ut som att man funderar noggrant på en problemlösning. Och helst skall man mäta lite och anteckna, då ser det allra bäst ut. Och titta lite snett utefter en vägg som att man synade och bedömde förutsättningarna seriöst och noga. Jag minns den taktiken bra. Alltid något.

En sommarstuga med stora renoveringsbehov har delvis rivits sönder idag. Resultatet blev BÖÖÖS! Halv storm hela dagen uppför hällarna från sjön, och att riva i ruttna syllar och undergolv är inte direkt underbart:) Jag sågade rötvirket i bitar och bröt. Sågade även rätt i baksidan på en öppen spis, men den höll. Sämre blev det med skärpan på verktygen, och det ägnades tid till filning av sågkedjor idag. Det hade jag inte glömt av förresten, och det var tur.

Men att säga att det var underbart och skitkul? Nej då skulle jag ljuga. Men att det kan bli en acceptabel syssla? Ja, som en övergång till något annat, då kan det funka. Att ta det som en parentes av obestämd längd, då kan det gå rätt lätt. Men om det skall kännas så obekvämt som idag, då vete katten...

Men nu tror ju jag att det inte blir ovanare och ovanare, utan tvärtom! Jag kommer att bli varm i kläderna, som vad gäller allt annat som är nytt. Och fördelen är ju att det inte är nytt för mej, utan bara lite gömt ännu. Det poppar upp och visar sej undan för undan, och gör det inte det, så får jag väl lära mej det som om det var från början.

Gammelrävar är rätt listiga när det behövs, även om de inte visar det jämt.

Med ålderns rätt

Jag avbeställde mitt kaffe på säng i morgon bitti. Kan fan inte hinna med både det och mej själv sådär tidigt på morgonkvisten.

Men orsaken är mest att de andra inte ens orkar upp i tid. Jag är rätt morgonpigg då det är min egen fina dag. Det skall bli soligt, det vet jag.

Något mer?

Ovant! Jag skall försöka att komma ihåg hur man lägger en rejäl matsäck för en hel arbetsdag. Egentligen är det ingen större skillnad mot förut, men ändå. Det känns som en annan värld, det här med att ta med sej en matsäcksväska och dra ut på byggjobb. Trots att jag har gjort det tidigare i ett drygt kvartssekel.

Men det kommer att lösa sej fint, och speciellt enkelt blir det i morgon. Det är drygt fyra minuters resa till jobbet. Då kan jag ju kosta på mej att glömma något.

Dagen efter

Nu har vi vinterstädat efter vägen. Rensat lite diken och tagit en del småsly med röjklinga. Kollat lite i vägtummorna och lagat de så vanligt förekommande potthålen. Något lite till kanske vi gör men det enda nödvändiga kan vara några plogkäppar vid värsta hindren.

Och eftersom det är mer tankar på skridskor än badringar och strandstolar, så blev en båt och en brygga upplagda på land, när vi ändå hade skitkläderna på. Det är bara en liten procedur, men sedan vet man att det klarar sej själv tills i vår.

Och så tog vi ju bort en sten som rullat ner i ett dike. För stor för att välta upp för hand? Nej den rullade några varv med handkraft ändå. Men visst var det lite tungt, eller?

Självklart skall det göras med traktor! Allt som går skall göras med traktor, för det blir liksom roligare då, och annars kan det bli ogjort. Han är så den bortre grannen och då håller man ju med direkt. Visst går det bäst på det viset. Grabbar är så, och det kommer förhoppningsvis inte att ändras med åren.

Tio tusen steg och ett språng

Men god morgon! Det blev ungefär som jag trodde. Jag kom hem strax före tre från nattvandringen, öm i fötter och framsidor. Nu skall snart sovtåget komma, men jag måste få ner det hela ett par varv först.

Och som väntat blir det nytt jobb på måndag efter en förfrågan i förrgår och sedan bestämt vid lunch idag. Snabba svängar och upp o ner i en berg o dalbana. Nu är det upp!

Det var många poliser i tjänst i stan, i kväll och i natt. Det var två civilbilar, två målade bilar och en piket. Mest på grund av ett gymnasiedisco!.....Samt två fältare plus tillresta fältare plus tillresta Nattugglor plus vi Nattvandrare som var tio.

Plus en rejäl avdelning med ungdomar från en kyrka i Edsbyn som under hela kvällen och in på nattkröken sjöng och spelade i medhavda soffor och fåtöljer under sitt partytält. Samt gräddade pannkakor, såklart.

Jag tycker att ungdomarna som festade runt i natt var värda den uppbackningen. Och så hoppas jag att de berättar hemma om töntiga gula jackor och knäppisar som gräddar pannkaka mitt i natten. Det kanske inte riktigt har gått fram till alla att de, ungdomarna, behöver sådana som tittar, men allra helst verkligen ser dem.

Los Yellos

Proppmätt satte jag just på mej vinterkläder. Kängor, tjocktröja, yllestrumpor, täckbyxor, stickade mössan, fleecevantar och nåt mer åkte på, och sen var det svårt att riktigt veta vad jag skulle göra. yr.no?

Jo, den varma gula jackan hänger där nere på lokalen och den kanske jag måste ha hjälp med. Nu skall vi göra stan osäker!

Jag tror att det blir en lämplig natt. Hemma vid 02:45?

Må som en princess

Har ju bara precis hunnit hem! Jag kan väl inte hinna allt samtidigt heller? Jag vet att några kollar av efter sådana dagar:)

Huvudsaken att det blev tårta tycker jag. Det var vi värda, och även ni som blev utan en bit, av olika anledningar. Ni får väl tänka er en liten symbolisk väl menad snutt istället.

Nu har jag handlat, hämtat junior och skall laga mat, om jag nu inte skall plocka med verktyg och arbetskläder, nattvandra på stan, eller bara laja runt hemma i mysigt luktande gamla tofflor från cablewirencontactcomputercompany.

Det senare lät inte dumt faktiskt? Och vilka tofflor sen. De tofflorna kommer inte att bli stulna!

Kretsloppen

Ute i sista minuten? Närå! Idag pratade sonen sommarjobb!

-Du borde sommarjobba här, sa chefen när de höll på och meckade.

Det är en dag kvar av praoveckan och som vanligt är det bara bäst! Bästa stället han varit på! Han har energi som en dopad terrier. Monterar ihop nya motorsågar och snöslungor. Lagar överkörda röjsågar och skurar ur förgasare. Fixar gårdsgrus och gräsklippning.

Han var faktiskt även in på skräpavdelningen en stund idag. Sorterade sopor och återvinningsfraktioner. Går sådant i arv?

Klart han får sommarjobb där! De vet så väl att de pengarna som han skulle kosta i lön, det spenderar han genast i deras butik, på favvoprylarna. De är inte dumma. Och inte han heller!

Njaaääe skulle man kunna säga.

Just snöiga bilder känns inte jätteinspirerande just nu. Den kryper på en, den där vintriga känslan, som gör att man gruvar sig lite för snö och kyla. Men å andra sidan så var det sju månader sedan jag tog vårvinterbilderna, och det känns som nyss. Då är det ju inte långt alls till nästa takdropp.

Men det kan bli en jävla pärs att jobba ute en vinter. Det vore väl en utmaning? Vi får väl avvakta kylan innan det avgörs. Jag pular på och förbereder.