Jävla röta!

Detta var inte så lätt. Att förklara hur ovant det var idag.

Jag vet inte om det är mest huvudet som är programmerat på ett annat sätt, eller om även kroppen är det. Omställning i allra högsta grad, men det ändrades inte mycket på de timmarna.

Gud vad man har latat till sej. Och bekväm har man blivit under två år i skyddad verkstad. Men slowmotion kan avhjälpa en del av bekymren, och som den räv man är så tar man till list.

När det inte flyter på, får man ställa sig och se ut som att man funderar noggrant på en problemlösning. Och helst skall man mäta lite och anteckna, då ser det allra bäst ut. Och titta lite snett utefter en vägg som att man synade och bedömde förutsättningarna seriöst och noga. Jag minns den taktiken bra. Alltid något.

En sommarstuga med stora renoveringsbehov har delvis rivits sönder idag. Resultatet blev BÖÖÖS! Halv storm hela dagen uppför hällarna från sjön, och att riva i ruttna syllar och undergolv är inte direkt underbart:) Jag sågade rötvirket i bitar och bröt. Sågade även rätt i baksidan på en öppen spis, men den höll. Sämre blev det med skärpan på verktygen, och det ägnades tid till filning av sågkedjor idag. Det hade jag inte glömt av förresten, och det var tur.

Men att säga att det var underbart och skitkul? Nej då skulle jag ljuga. Men att det kan bli en acceptabel syssla? Ja, som en övergång till något annat, då kan det funka. Att ta det som en parentes av obestämd längd, då kan det gå rätt lätt. Men om det skall kännas så obekvämt som idag, då vete katten...

Men nu tror ju jag att det inte blir ovanare och ovanare, utan tvärtom! Jag kommer att bli varm i kläderna, som vad gäller allt annat som är nytt. Och fördelen är ju att det inte är nytt för mej, utan bara lite gömt ännu. Det poppar upp och visar sej undan för undan, och gör det inte det, så får jag väl lära mej det som om det var från början.

Gammelrävar är rätt listiga när det behövs, även om de inte visar det jämt.