Vakna

Men är det redan dags att kliva upp för att gå och lägga sig? Vart tog den kvällen vägen? Jag minns bara att jag åt kvällsmat och att jag sedan skulle dricka en kopp kaffe på maten.

Jahapp, då kliver vi upp, högst tillfälligt, och brassar på en laddning ved i pannan och gör sen kväller på riktigt. Det är kalla vindar som blåser om dagarna, och det är kanske det som gör en så lagom trött om kvällarna. Hårdare arbete och frisk luft.

Eller så beror det bara på att det är då man är så aktiv, på kvällarna. Det slår tillbaka rätt som det är. Ikväll slog det tillbaka, men på ett i och för sig skönt sätt. Jag somnar sött sen igen.

Lagom sömnig trots tuppluren kan jag konstatera att dagarna ramlar på. Och de går rätt fort trots allt. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hinner jag med mej själv, eller allt? Skall det gå saktare, segare, så att man får putta på dem lite. Eller är det bara bra att det rullar på nu?

Jag är inte riktigt helt bekväm med min nya situation ännu, och det kan man inte begära heller efter så få dagar. Men jag har en tendens till splittring, att vara delad i tanken. Jag är kvar på många andra ställen känner jag emellanåt, trots att jag vet att jag helst skall vara och leva i nuet. Jag om någon har väl sagt det massvis med gånger, just det att man skall vara med, precis där man är just då, för att inte missa det som är NU.

Men det ÄR svårare att göra så själv. Jag har ett "då" som jag stannar i så fort det kommer upp tankar på det. Det gör det rätt ofta menar jag. Bra tankar! Bra känsla! Bra människor! Fler människor. Vad mycket bra det var. Men det kan man tänka ju....!

Och dagarna rullar på....

Jag skall tänka på bra saker då, och bra saker sen. Vara splittrad i då och sen. Och så skall man vara just nu... Det är inte konstigt att man är kvällstrött!