Blås vind blås

Måste ändå passa på att redovisa lite av dagens vedermödor, även om jag inte har som målsättning att skriva dagbok. Dagbok är lite för mycket av ett måste, och det avstår jag såklart, tillsammans med många andra måsten.

Det snurrade ett antal låtar i mitt huvud under byggandet idag. Surflåtar med Beachboys, gamla Till Havs och lite Lasse Tennander med flera. Kände nästan lite på Lasse Dahlquist, men det var väl klämmkäckt och för saltstänkt. Det är sötvatten i sjön bredvid där jag håller i hatten om dagarna.

Pressenningar och vindpapp är komponenter som behöver många händer i blåsten, men jag har arbetat själv i tre dagar, och då kändes blåsten extra. Som om man var i en strut riktad rätt ut mot bryggan. Det är tur att det varit fritt från nederbörd. Väldigt tacksam för det.

Det är bra att få vara själv faktiskt, och ta det precis som det blir bara. Lugnt. Det har gett resultat när det gäller att hitta flytet utan störningsmoment och nåt jäkla samarbete som påfrestar...Missförstå mej rätt nu: Att rå sej helt själv var bra för mej under de tre första dagarna, och kanske ett litet test från chefen av min förmåga att vara självgående. Man kan alltid hoppas på det.

Sen blir jag lite misstänksam när de andra kollegorna kommer varje dag för att luncha med mej. Är de utskickade som spioner? Eller är de bara glada att se mej. Jag undrar...