torsdag 8 oktober 2009

Prince

Först efteråt fattade jag vad som var annorlunda!
Den välbekante gamle skojaren, som man arbetat med i ett par år hejade på mej vid grönsakerna. Glad och full i skratt. Som vanligt. Det är alltid skoj att se en sån glad nuna, men det som jag tänkte på efteråt var nåt helt annat.
Jag skrattade för mej själv på väg ut från affären, och det berodde inte på att jag kanske tänkte på vad jag får i lön, utan på nåt helt annat. Jag trodde förr att det var...han hade.... svårt, det här med andra karlar, om man säger det lite kryptiskt. Han gillade inte att man var så närgången förut...som exempel bara..hysh..
Och så ger han mej en rätt skaplig, kan vi kalla det för kram. Fimpengubben, fasen vad du är... vuxen ? Och det var kul att se dej, som vanligt! Jag garvar än..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar