Bassetklarinett

Tur att jag hann vakna i tid. Precis när koncerten var inne i slutskedet piggade jag på mej såpass att en normallång applåd kunde uppstå ur trötta armar, dock utan extranummerintensitet. Det räckte så bra ändå, för orken tröt på kvällskvisten.

Det var en fullt godkänd spelning av Shof, och klarinettsolot var riktigt bra utfört, trots att Mozart måste ha fått nån svårbotad mani vad gäller klarinettdrillar. Den ena efter den andra, i variant på varianten, i en lång rad blev lite tjatigt. Men det var skickligt utfört av en god musiker.

Bäst var Dvorák och det märktes på spelet och intensiteten att orkestern tyckte om det.

Det är oerhört avkopplande att sitta lugn och lyssna på klassiskt live. Sövande betyder inte alltid tråkigt, utan ofta avkopplande. Och så var det lokalproducerat dessutom. Man behöver inte alltid skjutsa hit tvivelaktiga varor långt utifrån.