Typisk Söndagkväll

Och så blev det ljummet igen. 25 grader bara.

Och efter en timme till är det 29. Hur skall han ha det?

Motorvärmaren måste för säkerhets skull gå lite längre i morgon. Jag tänkte ju få igång den där järnspisen i rätt tid, för det skall inte vara så svinkallt i bilen när jag åker neråt stan. Jag vill inte sitta där halvt genomtjälad när vi skall försöka att planera begravningen.

Just nu har jag inte speciellt mycket till övers vad gäller vintern. Just nu märkte jag det! Det finns där under, men jag har inte den minsta plats, eller intresse för aktiviteter och att njuta av klimatet. En kortare snöskottning är bra, och piggar upp, men var försvann planerna, och med det längtan till skidåkning, eller skridskoåkning? Helt bortkopplat..

Måste väl finnas någon kontakt eller pådrag att vrida på sen? Det skall stå ON, alt. PÅ.

....När det blir bättre linjer och punkter att hålla sig till om dagarna, skall jag knäppa på lite roliga lysen och fläktar. Och mer rock...

Fritt fall

Sexton komma åtta, sexton komma fyra, sexton komma sju, och så där har det hållit på under dagen.

Jag tyckte att det var lite friskare luft nyss när jag hämtade hem sonen. Tjugofem komma noll. Hoppsan!

Okej då, det gick det med. Och efter en snabbtitt igen, bara efter en kvart till så börjar man bli lite fundersam. Tjugosju...vilket ras! Jag tittade en extra gång alldeles nyss utifall att den fortsatte neråt, tjugosjuan, men det är svårt att se sådant på en digitaltermometer. Lite kanske den darrade till....men fortsatt tjugisju.. Den skippar visst decimaler efter chu..tju..fem.

Det är till och med svårt att stava till 27. Tjugi, tjugo...schugechu...Kallt som 17 i vilket fall som helst. Men det kan ju vända när som helst, för sådana snabba ras brukar inte vara så stabila och mest tillfälliga. Kollar igen....ja nu kanske det bottnade för den här gången. Nu sa den 20sex.

En skål på byrån

Det börjar bli trångt att vända sig, och utrymmet för manövrering här på bryggan är minimalt. För att inte inkräkta på någons integritet och dessutom undvika att bevisa att man är gnällig så konstaterar jag bara att prylar tar plats. Ett skrivarrum med bara lite fysiskt rum kvar.

Där sitter jag nu med fötterna på en bänkskiva, eftersom golvet ser så litet ut. Får jag ner mina nätta pedaler där mellan? Jodå, ingen fara. Det står även en fåtölj här bredvid, men den skulle behöva någon decimeter till. Det är alldeles för lite plats för att gunga till i den. Svikt och gung skall det vara, och böjträ.

Det är sådana tider nu helt enkelt, vår tid efter jul. Då blev detta rum en lagerplats. Nummer 10 01. Det var mycket att stå i under januari, och samtidigt inget. Jag har ju inte mer än börjat.

Rätt duk

Det såg bistert ut på yr.no, och inget töväder är alltså i sikte. Eller är man bara för närsynt?

Putsa glasögonen lite? Kan bara bli bättre! Det såg ju nästan ut som att de var putsade med fläskkottletter.

Meningen var ju

Allmänhetens åkning var inget för mej..idag. För kallt.

Jag har inte snörat på mej skridskorna en gång under den här säsongen. Jag har kommit av mej. Förut om åren bodde man där, på och vid bandyplanen och i sliprummet.

Det var ett evigt pysslade med allt mellan himmel och jord. I både pojk-, flick- och damlag. Tröjor, hjälmskruvar, klubbtejp, peppning och skojande....koner, bollar, åka buss, bära och bära och bära grejor till borta matcher, långa resor till bortamatcher... dit inte alla gånger ordinarie dam-tränare och lagledare orkade resa. Materialare-jag blev tränare och satte upp en fjortonårig reservmålvakt som lagledare. Vilken stab!

Vi gjorde då årets match mot bästa motstånd och höll nästan på att vinna av bara farten, trots bara en halvskadad avbytare med oss. Busschauffören bar våra grejor som en krokig packåsna. På den tiden var sport intensiv.

Och man tog förlusterna på rätt sätt, för det var viktigt. Vi var där för ungdomarna, inte av något annat skäl som är allt för vanligt. Sitt eget förverkligande? Jävla avart! Nej, jag förstod nog varför det var så viktigt att offra lite tid på verksamheten.

Nu pratas mycket utslagning, toppningar och krav. Vem vill styra ungdoms och barnverksamhet i sådan riktning? Jag trodde att nästan allt som man gör blir bäst av en inre drivkraft, istället för piska och att skrika högst medan man som slavdrivare slår sig för bröstet.

Jag slår mej för bröstet medan jag skjutsar dem till allmänhetens åkning. De är där för att de kände för det. Ingen skrek dit dem, och skäller ut dem för en missad passning. De har det bara jäkligt kallt och roligt.

6 minuter

Och nu några korta ord om...långbänkar. Eller snöskottning. Skridskoslipning? Eldning...

Och Storfrukost! Den varianten är ungefär en vanlig frukost, men innehåller alltid kokta ägg. Då är det "Storfrukost". Oftast förekommande på helger.

Det är morgondagens problem! Skit i det nu. Ring om det är nåt....kort va?

Vågens tecken

Passande verktyg och utrustning är närmast ett krav. Det går inte att löpa i för stora skor, eller att sitta och mysa som vuxen, i en barnstol. Det skall vara passande grejor! Passa mot kropp, ändamål och framförallt händer. Och kanske passa ögat. Hammare, stol, mössa, skidor, kalsonger, måttband, mobilen, visp, resväska, gitarr, kudden. Kanske kudden var viktigast? Det är ett helvete att sova med fel kudde. Vidare...

Jag är ju stor och reslig,..,och kräver vissa rejäla grejor för att bli nöjd. Det är inte alltid så att de skall vara stora, för ibland kan jag pilla väldigt mycket med små pytteverktyg eller bokstäver, eller stickor i fingrar. Men det är olika. Ofta tar jag till det lite större för att det funkar bra. Känns bra. Kanske ser bra ut.

Stora tallrikar är mysiga. Rätt stora dessertskedar är för goda att äta med. Tekoppar MÅSTE vara jättestora. Grönsaker skall inte vara för finhackade, utan hellre stora bitar. En tång kan visst vara pytte. En snickarhammare skall inte vara för stor. Det är teknik, inte råkraft som används...Äh, vidare igen! En tumstock/meterstock skall vara rejäl. Och cirka två meter....men tyck annat då! Jag redovisar bara en lista på mitt här....

Men en tv bör inte väga 80 kilo. Man gör mer än tittar på en tv. Flyttar på den kanske, men väldigt sällan vid så rejäla dimensioner. Men jag är ju rätt välbyggd som sagt, och därför väger den kollossalt onödigt jätteväldigt klumpfotlikt så rejält mycket.....Bra bild! Övertog den från platt-tvskalle med en hel vägg av bara tv.....-Vad har ni för väggar i huset då? -TV tror jag.

Men jag som fyller ut det mesta har....även min ärvda ytterrock, som jag förstår är väldigt rejäl och bastant hopsydd av tungt kvalitetstyg och diverse foder. En skön pjäs som liksom stadgar upp en, från benen och till nacken. Isolerar en från omvärldens vinterproblem och nästan tröstar en. Typisk sak som hamnar i "rejälklassen".

Den vägning jag gjorde visade på...jamen jag måste ju väga den! Kan väl inte fundera och gissa....ÖVER TRE KILO...men det går inte att veta så exakt, men över var det. Det vinglar så mycket på en hushållsvåg.

Vågen skulle ha varit rejälare istället. Rejälare och bredare. Vingliga vågar är ett skit. Man väger väl mest händerna på sådana.

När jag blir stor

Nu skulle jag absolut ha haft ett lite bättre jobb. Även om det skall grejas till en hel massa med anledning av...så borde det vara läge med något roligare att göra. Jag tror att arbetsglädje är en slags motor till mer arbetsglädje. Jag skulle behöva en liten dos. Som en liten pust av parfym. Eller en god frän ost? Sitter i och ger mersmak...

Fy satan vad de hade det besvärligt med soporna i Kairo. Besvär med varandra och med sopgubbarna. Kastade bom på tunnorna hela tiden. Men träffade nästan varje annan yta med sitt avfall. Gnäll och tjafs. 18 miljoner som trampar runt i en soptipp! ...som inte begriper sej på samarbete, sopor och hygien. Så var det i början på filmen. Deprimerande att se.

Liten ljusning skymtade i slutet av programmet när de många sopkonsulenterna fick någon förståelse för att alla måste dra sitt strå till stacken. Som tex att sortera själva och att inte producera så mycket avfall själva i hemmen.

Men rätt många hade sin utkomst i sophanteringen. Det var hela stadsdelar baserade på sopåtervinning, med småindustrier som använde materialet som sorterades där på bakgårdarna. Äckligt nära...inne i deras egna hus...barhänt sortering av allt...det rörde sej överallt bland avskrädet...

Apropå arbetsglädje. Det är skillnad på olika. Sopor är inget omöjligt arbetsområde. Men de skall tillverkas med snålhet, behandlas varsamt, och inte hemma där man kan trampa på dem. Det är inte heller konstigt att det ibland uppstår magproblem. Speciellt när man sorterar med bara händer...hemma på gården...där allt rör sej....-09

Själv har jag inget emot lite skitjobb emellanåt. Men jag vill ha riktiga handskar och arbetsglädje. Och riktiga grejor! Det skall funka bara. Det kan få kännas som något annat än att hantera sopor.

tre punkter

Jag gillar dagens unga män. De som är på rätt plats och har rätt inställning. Inte för att jag önskar särskilt mycket kroppskontakt med dem, men på ett helt och hållet annat plan kan de vara jävligt bra. Nästan gulliga.... Som motprestation skall de trots allt ha gjort mej nöjd och tillfredställd på lämpligt sätt för att få mitt stora gillande. Men inget....fysiskt. Begrips?!

(Ovanstående var klart och tydligt ett uttryck för min dåliga humor i kombination med en bra dag. Begrips! ...inget sådant ihop med unga män alltså...och den här parentesen var en av mina onödigare, förutom det här med "en bra dag")

Han godkände min gamla bil på kontrollbesiktningen! Blankt papper!

Jag förstod det med detsamma när han tog emot: Här finns det trevlighetspotential och jävligt mycket oförbrukad kundservice i lager.

När han lämnade över det blanka protokollet försökte jag att förklara, att han verkligen hade gjort min dag. -Det här behövde jag idag, sa jag, med nästan lite ostämd röst. Och självklart visste han det. Jag såg ju, när han kollade bälten i baksätet, att begravningsbyråns mapp råkade komma lite på sned och sen snabbt rättades till.

Jag vet inte om han lärde sig det som jag lärde mej. Jag kom på att sådana mappar inte bara är eländiga att bläddra i. De kan göra en prövningens dag till en mycket bra dag, om unga män visar sådan hänsyn mot sorgsna och gamla bilar.

Jag kunde ha gett tillbaka med en stor kram, men där gick en gräns. Det var ett återbesök som stod och trampade nervöst bakom terminalen, så det fick vara. Jag nöjde mej med ett rejält handslag. Dagens bästa handslag.

Konserverad gröt

Orientering... hamnade visst helt utanför kartan. -Hohoo?

Ja, snön ja..frös på torkare och rutan...vad många pauser det blev. Skrapa och sopa. Mixtra med defroster. Fullt på, nej. Helt av, kallt i bilen. Spolarvätska, en rejäl dos, och vilken miss....rutan genomskinlig som ....en ishockysarg. Mötte jag nu en sopbil eller var det en ismaskin?

Köper man billigt känner man sig billig. Visserligen känner jag till lite om kablar, men varför köpte jag sådana billiga antenngrejor? En ny kontakt fastnade som ihopskuren i nya tv-uttaget och då blev den kontakten helt plötsligt delbar! ( liten svordom passar här...) Gjuten, men delbar? ...Den andra antennkabeln skarvade jag in så fint på det lokala inomhusnätet, och ledde sedan den via befintligt elrör till apparatdosan bredvid datorn. Dator-tv...funktion noll! Underkänd i test! (Valfritt antal svärord..)

Tur att jag inte försökte något mer sedan. Det går mycket bättre en annan gång. Nu har jag ägnat mej åt en bit kabelskrot i min tumme en timme, men vi får nog sova i samma säng i natt. Inte förstår jag vilken nytta den gör där, flisan, men möjligen kan den få påminna mej att man skall välja sina dagar.

Snöskottningen i kvällsmörkret fungerade dock klanderfritt. Finns liksom inte så mycket att blanda ihop och att sabba. Om jag kommer i närheten av garaget så tänds knutlampan en stund. Då kan man ta undan nere vid vägen i lampans sken. Och när lyset släcks får man ta en repa uppifrån igen för att tända. Så håller vi på...Verkar som att jag tänder och han släcker, men det kan vara tvärtom.

Bilprovning är nästa projektarbete....kan bli en pärs...eller valde jag rätt dag?

Nuså

Jag tänkte lägga in en bild på den ovanligt vita snö som äntligen behagar nedkomma. Ja, ni vet ju hur snö ser ut.

Men inte ser man den särskilt bra mot en vit bakgrund här till höger. Ni får föreställa er hur det skulle se ut, eller titta ut där ni just befinner er. Jag skall titta ut strax.

Titta ut och titta ut? Som någon flygfärdig blåmes! Nej, jag skall ut och befinna mej där.

Inget skottande eller rullande i snön, men jag skall rulla iväg i snön och uträtta lite. -Uträtta lite. -Befinna mej lite. Man måste skilja på vad man gör.

Var var jag?..

Prisvärt det är frågan

Ljudoljus-madame var trött men helnöjd efter en guidad tur på Stadsteatern, den med kollossal scenografihiss och en dryg veckas jobb per peruk! Herregud vilket jobb för lite hår! Det måste finns enklare sätt även på teatrar.

Verkade som att det var magnifikt, stort, mycket, samt grandiost det mesta...och salongen var fullsatt under Hamletföreställningen. Det bubblade under berättelsen nyss.

Men Hamlet är verkligen inte sig lik längre, enligt min snabbanalys. Jag kan ju se på det objektivt, eftersom jag inte ens har sett Hamlet över huvud taget....och...säkerligen började det urarta redan med Dileva, den dödskallen, men nu är det ändå värre. Som rena rama revyn på bondvischan.

Mitt i pjäsen kommer skådespelarna in med sina badrockar på sig, rockarna från sminket alltså. Så resonerar de lite löst, om och med sig själva, lagom civilt, varvid Sven Wollter lägger in en prilla! ...i Hamlet..? Precis som någon slags maskningsaktion. Av med jobbarkläderna mitt i och på med....badrock..

Men William! Var fick du snuset ifrån? Det var ju inte förbjudet genom EU på den tiden, men Danskarna hade inte snuset väl? De hade möjligen redan startat upp i Christiania med rökat och sånt, men snus var nog inget som föll Hamlet och dom på läppen.

Vilka konstiga pjäser dom skrev förr. Eller beror det på danskarna? Röde pölser kanske de begriper sig på, men inte snus. Den där teaterpjäsen är inte riktigt verklig tycker jag.

Och en helikopter for förbi. Tyst!

Klockan är åtta. Det är en passande tid för sovmorgon.

Byns japanska taxi har jag redan kört i två separata vändor in till olika skolor. De två får säkert en bra dag, genom en bittida teaterresa till Stockholm respektive en intressant högstadiedag med ny frisyr.

En kortare frisyr kan få en att växa. Det skapar i alla fall en inre föreställning om mognad. Man blir påmind om ett vuxnare liv, med lite drag runt skallen.

Jag sover nog en stund på saken. Dagen får mogna på sig.

Rena stölden

Så förbaskat tunga var de väl inte? En rejäl bull-tv skall vara stabil och bullig. Och de sista största modellerna kunde vara extraordinära pjäser.

Men 80 kilo?

Ingen stjäl en bull-tv ändå, och med 80 kilo på ryggen kommer inte tjuven långt. Rättare sagt, visst vore det komiskt att se något så osannolikt som en sådan korkad tjuv? Men stackars jävel.

En bull tv kan vara värd pengarna fortfarande.

Returen

En första kontakt och information. Någon liten önskan om datum? Ungefär så tar vi det idag ?

När jag skulle svänga in till begravningsbyrån var det för dåligt plogat vid infarten och för tvärt runt hörnet. Jag..behövde åka en bit till innan jag vände om. Man skall vända på ett säkert ställe, hellre än att chansa på första bästa. Man skall ta det lugnt och inte stressa. Inte en sådan speciell dag.

Jag var faktiskt så otroligt lugn och klar.... Men jag åkte en liten vända ändå för att känna på väglaget. Jo då. Det var alldeles väldigt bra vid vändan tillbaka...och förbi igen.

Sedan var ju inte svängen någonting att bry sig om. Det visste jag väl direkt, men det var bara jag själv som ville. Jag provar mej själv.

Orientering, kontroll ett

Jag måste ordna några saker i morgon. Det satt jag och funderade på nu i lugn och ro.

Jag funderade på vad som var viktigast. Jag vet inte om jag måste fundera ut ännu viktigare saker nu, men det som kom upp får räcka. Jag tror att det sållades ut några få saker att greppa. Och förhoppningsvis är de i rätt ände.

Mer tar vi inte i just nu. Det får räcka med att gå på från rätt håll. Och att vända kompassen rätt från början.

Återsamling

Bilden på den röda fotogenlyktan blev aktuell igen. Ikväll brinner det tre lyktor ute på gården, precis som vanligt när det skall vara lite stämning. Vi passar på med både begravningsstämning och födelsedagsglädje på samma gång.

Gästerna anpassade sig perfekt till stämningsläget. De var precis så glada och flokigt hispiga som vi behövde. Vilket surr det kan bli! Flok, tok, prata fel och hysteriska skrattanfall. Förlösande!

De är visst lite trötta i skallen nu efter några veckors omställning. De håller ju själva på med sitt, och i samma bransch. Sorg, begravning, ta reda på, göra klart...Men tokiga blir dom, och på bättre sätt kan de inte hjälpa oss.

Hon som fyllde tonår för sista gången kunde väl fått ha en lite mer livad dag, men hon är sansad och förstående. Det var ju faktiskt bara för hennes skull de kom egentligen, även om vi andra pratade en hel del om våra avlidna. Det skulle väl låta konstigt om det inte skulle komma upp något sådant samtal vid kaffebordet.

Stämningen var ändå hög och det är jag tacksam för. De vet säkert att jag inte har några givna begränsningar i sådana sammanhang, och absolut inte på hemmaplan. Här får man vara hur glad som helst, säga vad man tycker, och man skall absolut inte hymla om döda. Överslätande och mesiga försök till tröst kan jag undanbe mig. Mer rakare rör bara. Naturligt raka.

Sedan behöver man kanske inte babbla om allt mellan himmel och jord. Det kan vara lite svårt att ta in allt sådant när det blir så tokigt. Se ovan:) Ibland kan man bara prata om vettigare saker. Passa på när det är läge liksom. Vad som är vettigt? ...Ingen aning. Det finns inga fasta ramar för det. Inte för mej. Nåt nytt ämne kanske? Men helst något positivt.

På samma år

Efter en orolig nattsömn, toppad med några timmars god sömn på morgonkulan, ringde så telefonen. Jodå, nu var det över. Det blev så med pappa.

......det gick ...fort? Ja, nu när det väl skulle ske känns det som att det gick fort...men...

Det kan vara som en lång väntan. Det är väl inget vidare om det inte är något kul? Har man kul i sin egen bubbla? Ingen annan vet. Kanske ingen alls...Svårt att kolla liksom. Jag hade inte heller kul.

Sen är det inget vidare med två på raken. Inte ens en månad mellan. Sista föräldrarna vi hade. En varsin försvann efter jul...men det är väl ingen tröst att vi delar på det på sådant sätt. Tycks som att det blir någon kvadratrot inblandad i det hela.

En konstig uppgift att lösa. Kan man se det som en utmaning, och något man vet att man kan hantera? Jag måste visst tillverka en liten karta...Och det måste bli att ta en sak i taget. Någon slags struktur på eländet.

Pravda

Om man skall göra en lång historia kort: Det gick inte! Ni får ursäkta, men jag behövde en aning utrymme nu. Man kan hoppa direkt till sista stycket. Ni förstår det.

Pravda...? Finns den tidningen ännu? Varje dag när vi var barn fick vi höra om något borta i Sovjet. Och ofta hänvisades det till denna Pravda. Där stod saker som reportrarna citerade och trots vår ringa ålder fattade vi rätt snart att det ofta sades med aningen ironi. Alltså detta med sanningshalten i partiblaskan, eller regeringsblaskan eller vad man skall kalla den. Borde vara ungefär som att citera en blogg?

Om något i denna Pravda var skrivet med ironi och humor vet jag inte, men det förvånar mej inte om det slank in något. Sånt kan väl ingen avhålla sig ifrån? Inte jämt.

Inget av det som står nedklottrat här går att ta för givet eller är att lita på. Det här materialet är bara till för att tolkas fritt. Helst positivt, och det är min önskan, men valet är fritt. Låter jag gnällig allt som oftast? Kanske, kanske inte....Ironi eller allvarligt gnäll? Vet inte själv ju! Jag varierar min egen tolkning efter dagsform och så vidare. Och yttre omständigheter. Sådant går det alltid att skylla på.

Yttre omständigheter kan vara för jävligt att råka ut för. När det regnar kraftigt precis över fel plats, just där man står, har man antingen ställt sig fel eller haft otur. Det borde vara en yttre omständighet. Och ungefär så blir det i omgångar. Det klumpar till sej och det kastas över en väl mycket. Konstaterar att det ofta är svårt att fritt få bestämma själv om saker och ting, och att det ofta lappar över varandra. Det blir ingen vila mellan olika jobbsposter.

Det har varit, det är, det kommer....mer. Vanliga vardagen innehåller sorger och bedrövelser mitt i all glädje, men det klumpar ihop sig väl mycket nu...men...Gamla människor måste väl få ge upp de med när det är dags? Jag kräver inte det orimliga av någon gammal människospillra, bara för att vi jobbar med annat just nu. Det var rätt länge sedan som jag konstaterade att ens förälders kamp var över. Uppgivet och verksamheten nerlagd. Krass verklighet.

Men vi har inte riktigt hunnit med det pågående, och det förra. Vi är mitt i och trötta redan, men att det kommer mer alldeles snart, det vet jag säkert. Jag är lite trött nu, och hur blir det i morgon? Beskedet kommer.... och hur blir det i morgon? Jag bad dem att vänta med att ringa tills i morgon, även om jag skulle kunna vara vaken i natt.

Sansade realistiska jag, och vi, skall snart ta hand om nästa avslutade människoliv. Jag hoppas att det dröjer någon dag till. En dag till då? Regnet skulle bli bara hälften så kraftigt då. Under den enda dagen.

Schwonk....stön

Det är helt makalöst vad bra det går att laga gamla bromsar. Jag tar väl framänden först? Swisch! Rostlösning och sen riva! Bort med belägg och tre dåliga bromsslangar...och så följde det med en rostig runddragen luftnippel och två bromsrör av bara farten, men så blir det. Fastrostat! Skrot av det!

Och därbak är det väl samma sak? Bedömer det som bromsbeläggen, och handbromsbackarna på en gång, och...kanske ena skölden, och ..jäklar..skivorna med. Helt slut på den ena! Då är ju säkert oket skraltigt och kärvar. Det blir spännande. Går de trilskande kolvarna igång efter en behandling?

Allt som jag tror att jag behöver ligger redo, men sanningen är att det inte var så lätt att riva. Det sa inte alls swisch eller rassel tills allt var bortplockat. Önsketänkande. Det sa gnirk, gnäll, pust och stön. Bänt och trögt, men även rätt kallt och kladdigt. Dumsnål på värme och rengöring kan tänka. Sen är det ju vinter, och det kan inte jag ta ansvar för. Det var nån annan...

Det är nu man kommer på sig med att vilja gå in och pusta, ta sig lite ätbart och vila ögon och halvtrött skalle. Vid nästa pass där i halvkalla garaget säger det inte heller swosch eller nåt liknande. Det blir några pust och stön, men sen trallar det på i eftertänksamhet. Det blir bättre så.

Det var väldigt mycket eftertänksamhet för en stund sedan. Just precis på vippen att jag blev rätt trött på det hela. Men som sagt...en lagom strategisk paus räddar det. Eller så kommer jag av mej helt i stugvärmen? Nu blev det svårt...men jag chansar på en rejälare uppladdning och att inte gå på för tidigt i andra halvlek.

Absolute makeover

Hur går det för Anders och Måns? Klarar de av denna kritiska sträcka? Är de inte ute på verkligt tunn is, och har de planen helt klar för sig?

Det är många frågeställningar att besvara. Allvarliga sådana. För hur har det kunnat skett en sådan omvälvande förändring i deras personligheter? Å andra sidan kanske de bara dolde sina rätta jag under en mesig och finurligt snäll fasad i sina tidigare serier. I alla dessa tidigare program med gamla hederliga genomsnälla Anders och Måns.

Där var de till etthundra procent genomgemytliga, men numer kan vad otrevligt som helst komma ur deras munnar. Jag är rent skärrad! Kanske det skall startas nån facebookgrupp? Rädda A och M! Eller..spärra in desamma?

Jag gillade de gamla programmen skarpt. När de till exempel besökte någon speciell människa med vissa egenheter var det aldrig fråga om att dra ner någon i skiten. Det var de alldeles för snälla för. Men.. de lämnade ett lagom utrymme för vår egen bedömning. Oftast med en härlig snäll vink. Därunder såg man att de hade kapacitet att vara vassa, om de nu skulle vilja vara det. Men de var alltid snälla.

Jag förstår att de nu släpper lös och är vassa. Fan vad dumma de har varit på folk nu. På ungar med...och det gör de så jäkla bra. Mer dumhet från Anders och Måns är vad vi behöver.

Och bara förnamnen säger väl det mesta... Men är dom elaka och dumma, eller hur är det? Men byt namn till nåt elakt då!

Plus fyra knäckebröd med smör

Vilken makalös matkultur det finns i detta land. Allt är godkänt på en och samma tallrik.

En lunch kan tex bestå av panerad strömmingsflundra och keso, med potatismos och saltfläsk. Toppad med några extra kokta potatisar och pizzasallad blir det mättande. Jag vet att svarta och gröna oliver sätter ytterligare piff på detta gastronomiska mästerverk, tillsammans med en sked lingonsylt.

Efter en något oplanerad spontanpromenad bland diverse skoterspår i en mindre obygd, kan man äta nästan vad som helst. Snön suger.

Men snön var rätt bra att transportera sig på...tillkörd och hård. Det kändes riktigt soligt, men nu i efterhand har jag ingen aning om dagens himmel. Det kanske var molnigt? ....full koll... ja, på sätt och vis..... Det kändes lite som soligt.

Usch vad jag hittar på. Det fanns inte ens lingonsylt serverad vad jag kunde se, men däremot en massa annat i buffén. Någon sort till kunde ha passat, om jag nu orkat med, men absolut inte bruna bönorna. Nej! Utröstad. Punkt!

Och en konstig gurka blev kvar på tallriken. En stor ensam gurkskiva som inte fick plats, stackarn. Kom liksom sist.

Käpprätt

Tänk att det blev en utryckning i kväll med! En sen utflykt till snöiga skogen för att fippla med vägbomlås och för att vända en bil i lössnön.

Orsaken till det är två: Bättre med en liten akut räd i mörkret än att ångra sig sedan, när träd fallit. Samt att det är någon skogstomte som bandat några träd på nära anhörigs stugtomt! Ja, de orsakerna hänger ihop. Säj en då.

Nä! Träd på andras tomter skall man inte nalla av, så Skogsbolag man är. Eller så stuggranne man...men får väl kolla av det bättre under kontorstid såklart!

Jag tycker att det skulle vara en jäkla trist syn att se, om några träd var fällda på tomten när vi kom dit nästa gång. Garderar med några reflexkäppar i tomthörnen och två elaka skyltar alltså.

Så kommer de säkert förbi med maskiner eller möjligen en sällsynt motorsåg..nä tror inte det, -maskiner! Skrattar karigt åt en rädd liten skylt. Och förstår, och fixar det så fint, och rätt.

Skiter väl jag i om de skrattar...bara andras träd får stå där så länge andra själv vill.

Julen är slut. Japp..

Inte en pepparkaka har jag ätit hittills idag. Det blev några kubbar till förmiddagskaffet istället. Kändes lite halvtorra faktiskt. Helt rätt!

Om jag skall bjuda på något när jag åker bort, kan det ofta börja med att jag köper dubbelt upp. Då får jag ju ta hem hälften av det, om jag har tur. För säkerhets skull skall man lämna detta ute i bilen från början som garanti. Det ser ingen.

Och så gottar man sig senare. I en vrå för mig själv, men på vakt mot snyltare, smaskar jag gärna kubb till kaffet. Men om någon kommer på en med kubben i skägglådan, och vill ha, så är det varsågod som gäller.

Jag kan säkert ha mer undanstoppat i gömmor, så varsågod.

Optimistkonsulten

"Rena rama tövädret"..... Är ni köldskadade eller nåt? Töväder?...

Bara för att vindrutespolaren fungerar behöver det väl inte vara töväder? Sprit fördunklar omdömet. Eller blandas i spolarbehållaren. -Det -är -inte -töväder!

Grattis!

Jag har ju varit engagerad i andra ärenden och inte kommit ihåg sådant som viktiga högtidsdagar tex. Det var kanske slarvigt...

Man kan kalla det åldersrelaterat, det som jag pysslat med idag, så jag borde vara ursäktad? Vårt alldeles egna plågoris, stålmannen...pensionärsbodybuildaren BK fyllde visst år? Han påstod det själv, så jag får ta det med en nypa salt.

En fyrfaldig nypa hurra för han. Hip hip!

Nu kan han hålla sig lugn ett tag tycker jag. Fan..jobbig typ det där. Ligger på och tjatar om att fylla år! Han har väl fått sin dos?

Något dussin

Det minskar på traven med papplådor. Jag skall inte säga att det är bra att de kommer till nytta....det är inte så jag vill vända orden. De hade gärna fått ligga kvar i en orörd trave, men det är bra att jag släpade hem några ändå.

Allt som underlättar den "sista flytten" är bra. Samarbete, en jäkla humor och ren och skär sammanhållning märker jag av. Och det är ju så självklart! Det finns liksom inget annat att göra. Jag ser att det...kittar ihop bra.

Och eftersom bra flyttkartonger är uppskattat, så blir väl det mitt lilla bidrag... Jag tror att jag är bra på sådant som har med kartonger att göra. Både att använda och förstöra...lite självförtroende faktiskt!

Så kan man bara konstatera att det är lätt att vara efterklok. Jag blev för feg sådär på slutet, för jag skulle ju ha roffat åt mej fler sådana kvalitetskartonger... trots vissa kommentarer om mitt hamstrande :)

Missen för övrigt var att jag hade ett pressande arbete under tiden. Det försvann i arbetsglädjen många fina emballage till ingen nytta för mej. Trösten är att man nog lär sig av misstagen med tiden.

Pappersarbete

Jag stoppar på mej några gamla hederliga tygnäsdukar och lyfter den tunga och väl sydda ytterrocken av klädgalgen. Att sådant tungt och rejält tyg kan kännas så lätt att bära trots att en våg skulle protestera? Det bestämde jag säkert långt tidigare. Det går att bära saker på olika sätt.

Väl påklädd och klar känns det inte alls särskilt besvärande. Lite kallt -men friskt. Det blir ju bra det här.

Jag har redan tänkt på allt fint som kommer att ske under en sådan nödvändig stund, och inser samtidigt att andra kan ha det så jobbigt! Framtiden blir jobbig...känner man så..? Och så kan man känna att det som varit har varit underbart...bra att det varit bra..? Inte underligt att det är lite jobbigt i skallen. Olika jobbigt.

Jag funderar inte så mycket på ljus, blommor och ritualer som ändå är något av standard. Det finns där. Nej, mer på vilken musik, trovärdighet och individernas gemenskap som finns med på programmet. Registrerar unika känsloyttringar -men känner samtidigt att programmet delas.

Det var bra att få dela det fina programmet, jag med tygnäsdukar och andra med pappersdito. Efteråt samlade jag upp en rejäl pappersboll från bänkraden och tänkte lite på varför de kastat så många. Jag visste såklart redan varför, men det var bra att tänka på det.

Mina kära vet sedan tidigare varför jag oftast kör med tygnäsdukar...Det är bara av gammal vana! Jag behöver dem titt som tätt! Det blir små bollar! Och de gör mjukt och lätt samma jobb.

Senare i morgon

Jag ser fram mot morgondagen. Det går ju inte att göra annat än att acceptera den, och ta emot den.

Vi gör det bästa, och sen får vi kolla av hur det känns på kvällen. Sitta och fundera på hur det blev och så.

Man gör som man vill med begravningskänslor och sorg. Man känner på sitt sätt.

Jag brukar under tiden mest fundera på vad som var bäst med människan, och mellan oss. Jag kommer på så många grejor, så ibland funderar jag på om jag är glad! Mitt under sista hälsningen. Jag skäms inte det minsta, även om det är lite lustigt.

Här kommer de högklackade in

Det är sju dagar i veckan och inte bara fem. På lördag håller gymnasiet öppet hus för hela allmänheten. På Heden är det repetitioner inför slutproduktionen under de timmarna. Jag skall givetvis dit och känna på vibrationerna.

Det är högtryck och spänning i luften, för det är sista terminen och slutproduktionen är mäktig. Och fruktansvärt jobbig. Jag hör nästan varje vecka talas om fyspass, med en antydan till illamående i rösten.

Jag skall även intressera mej en hel del för hotell och restaurantprogrammet. De har säkert planerat att erbjuda rätter till avsmakning. Hur skulle det annars gå till? Dom måste ju ge någon försmak av sina kunskaper, liksom Carmen.

Fart och fläkt

Gamla bilar och vinter.....

Men bara det fungerar så kan man inte klaga. Vinter funkar jämt, och bilar för det mesta, men kombinationen avskräcker....

Just nu börjar bilprovningsvåndan. Det är jättelämpligt att alltid vänta till i januari, för att sen se om det behövs lagas mycket i vinterkylan. Kallgarage och gördetsjälvmani styr verksamheten.

Just nu försöker jag att åtgärda en alldeles för kylande kylfläkt, och det har naturligtvis inget med besiktning att göra. Det som verkligen måste åtgärdas inför besöket, skjuts givetvis fram mycket närmare deadline. Det är en gammal tradition som alltid har funkat.

Hoppahoppsan?

Liten reflektion...

Om jag har mottagit 778 mail under en period av lite drygt ett år...från energisk....gammal fd kollega? Eller antagonist...

Är det inte rätt skrämmande? Jag menar, vilken terror är man inte utsatt för! Lika energisk som då....fortsätter att mala på...driver gäck och förnedrar...nya ämnen i uppsjöar...eller tjatar om gammalt!

Konstigt att han pallar med, trots dessa 946 elaka han fått tillbaka.

Men vi fortsätter ju bara som förr på jobbet: Full fart, och tackla in i väggar! Träffa den väggen i en lagom vinkel, och man studsar ut åt något annat håll.

Verkligen intressant fenomen detta. Man borde skriva något om det.

YYYYL

Då är vi motbevisade! Äntligen har någon lyckats att förklara vårt problem med fullmånen.

Men vad jag har funderat på det! Grubblat och legat vaken, nätter igenom. Månljus och tidvatten. Skuggor och gravitation. Psykologi och galenskap.

Under kvällens tv-program om månens eventuella påverkan kom sanningar fram i fullt månljus. Bitar ramlade på plats som vore de magneter. Hurra!

Men...

Inte blev jag klokare av det. Och att jag kommer att sova bättre under fullmånen, det vete sjutton. Det handlade ju om ett ofullbordat verk, som avslutades med några effektfulla frågetecken. Lite besviken blev jag. Jag väntade mej vatten på min kvarn, men blev serverad ett knippe teorier att välja mellan. Stackars tvivlare! Vad skall de nu tro.

Jag skrev "de". Jag har inte ändrat uppfattning efter ikväll. Jag fortsätter troligen på den inslagna vägen och funderar vidare någon natt. Inte i natt, väl?

Skruttmat

Rådjuren norpar alla äpplen som vi inte pallade i höst.

De har det tufft i kylan, men att krafsa fram gamla äpplen under snön ger dem både vätska och mat. Där, under grannens träd, är de varje natt. Otaliga stigar i snön leder dit.

Att använda gamla upptrampade spår spar på energi, och det är som ett virrvarr av spår överallt där de hittar mycket mat. Hur många är de? Nästa fullmåne borde man kanske ägna till att kolla lite på dem.

Här hemma har de ätit upp det mesta i rabatterna tror jag, och äpplen får de inte här. Inte ett hade vi att bjuda på, men humlen har de knaprat i sej. Den ligger så lämpligt där i äthöjd sedan den blåste omkull i höst.

Prata

Det kommer in en och annan bekant för ett välment besök. Blommorna i näven är inte det viktigaste, men så brukar man göra. Man tar med sej sådana för att det är ett bra sätt att meddela att man bryr sig. Lite standardiserat men praktiskt. Och är det inte någonting alla förstår, alltså till och med jag?...men det är ändå besöket som är själva saken, även om fina blommor visar viljan på ett bra sätt.

Jag försöker rätt ofta att gå en väg utan dessa normer eller symboler, men det är förbannat svårt. Försöken att komma på något eget, som jag står för och vill göra, som bevis på uppskattning, eller mitt deltagande i sorg, brukar sluta med det vanliga ändå. Feghet eller brist på fantasi ställer till det, men jag vill göra på andra sätt om det går. Jag avviker gärna från standarden om det känns rätt.

Ett bra möte mellan människor behöver inga symboler, eller bjäfs. Det kan dämpa det hela, visst. Om vi vill och behöver det.

Men om det är fritt från krusiduller och krimskrams måste man göra något annat av det. Det är det jag vill göra. Då får man gå på djupet istället, och öppna på ett annat sätt. Jag har svårt med släthet och yta. Önsketänkande?...nej, ambition kan vara ett bättre och positivare ord, även om resultatet blir obefintligt.

Ja, men fundera kan man ju. Ny standard? Nej, ingen standard...det sa jag väl inte? Bara nåt eget som vanligt.

Heden, tisdag

Vi gav oss fullständigt, men inte han.

Alexander ställer upp med en extraföreställning på tisdag.

Jag hoppas att även de andra medverkande verkligen kommer. De....kompletterar unga stjärnan. Ja, behövs då! På tisdag var det.

En tur med faktorer

Så har jag äntligen lyckats att få pannan att koka, genom tur och skicklighet.

Det klumpar ihop sej ibland och då är det dags för att inkassera ett, i och för sig, sällsynt tillbud. Pannkokning är inte något man önskar, men för det mesta är det inget allvarligt heller, om man nu är hemma och märker av det i tid. Jag var hemma, men kanske inte riktigt med.

Bubbelbubbel! Det hörs genom väggar och golv om man är någorlunda vaken, men det var ju så förbaskat intressant med skidskyttet idag. Pallchans och spännande, en lång stund.

Har man då en nysotad panna, (lördag!) och har laddat in väl mycket tändved samt glömt nedre luckan helöppen....då blir det varmt! Laddpumpen kämpade på och försökte, men vad klarar han i sitt ångbad? Det hade inte ens hjälpt om det stått "Made in Finland".

Nu ordnade det till sej....efter mitt enormt lugna och, om jag får säga det själv.. precisa agerande. Jag strypte den skenande anläggningen med van hand och hjälpte svalare vatten till cirkulation och vips, så var det som vanligt igen. Några småbubblor pillrar fortfarande iväg i framledningen, men det laddar på som det skall utan problem.

Faktorer som påverkar?....och jag tänker på detta skidskytte i snödrev och jävelskap. Ja, på allt möjligt som kan hända när det är tungt, eller på marginalen.

Då säger extrasmartexpertkommentatorn -En bra skidskytt har alltid tur. Han har till och med tur med vädret jämt! Ja, ungeför så sa han.

Jag skall genast undersöka vad mer som går att kommentera. Jag skall snabbt komma på alla de andra sanningarna, och slinka in framför micken. Vad är det mer för företeelser som behöver kryddas med sådana självklara sanningar? En tanke på lokalrevyn for snabbt förbi... men nu var det mer seriöst här!

Jag tror att det där med tur egentligen bara är fusk. De är ju så jäkla bra på att fuska, och då ser det ut som tur. -Skicklig fan det där. Vilken tur han har!

Det där med ovädret har jag inte fattat riktigt. Hur gjorde han det så osynligt? Jag hängde inte riktigt med där.

Vattnets själ

Det fina underfundiga konstverket, filmen om vatten i olika aspekter, kom åter. Jabba! Repris!

Fipplade in den på disk, medan efterrätten kom på bordet. Nu kan jag titta på vatten i övriga två former inne i stugvärmen, inte bara ägna mej åt is och snö genom fönster.

Det är en tänkvärd genomtänkt historia i den här filmen. Fin och allvarlig historia. Vatten är inte att leka med.

Men strömstaren såg både lekfull och allvarlig ut. Jag blir inte riktigt klok på sådana. Tycker de att det är så skönt i isvatten? Upp och sitta en stund, och så, plupp! -ner igen i en isig bäck. Med så små tunna fötter dessutom.

Inventerat

Nu är frågan: Skall jag koka en fläsklägg eller går jag den enklare vägen? Jag anser att fläsklägg och rotmos är perfekt fredagsmat. Minst lika bra som pizza eller tacos. Man lutar sig gärna lite bakåt efter mättnaden av rejäl vanlig husmanskost. Fredagen behöver luta.

Nu blev jag lite brydd i den sena timmen, men klockan får avgöra. Vinklar om det. Det blir wokat ikväll. Jag tar vad jag hittar, men inte den nämnda godbiten.

Jag har alltså en fin fläsklägg liggande och om jag väntar in det rätta läget förvandlar jag den med enkla medel och rotsaker till en rejäl kittel med Rengsjöstuv. Det är oslagbart! Lättätet, gott och gör en person lutande. Men eftersom det är en lång verkan av den godsaken hinner man resa sig och utföra stordåd ev restenergin. Länge.

Nobelpriset delas av...

Pratade jag inte om forskning? Jo jag tror det. Att leta i det okända och famla kring för att hitta något intressant. Snubbla över uppslag och få några idéer, eller klura för att det bara är roligt. Nytta för mänskligheten. Ojsan, jag missade nästan en mänsklighet.

Mänskliga jag, ni och vi. Trevligt forskningsarbete..just när man inte vet vad man gör. Vilken dag! Men även jag själv borde ha gjort den dagen.

Det var bara en ledig dag att utgå ifrån. Jag har inte haft en sådan riktig ledig dag på länge. Inte på sådant sätt. Då gör man gärna en resa i tid och rum. En liten fjuttig tidsresa en stund tillbaka. Nej, en tid framåt!

Det är nästan som förr, men jag var inte alls inställd som förr. Vad slakt, spakt och slarvigt jag reste. Ursäkta min dåliga dag, mänskligheten. Jag hade resfeber, eller åksjuka. Eller nåt. Jag hängde i bältet, halvsovande och åkte med bara.

Varför kan inte mina mungipor åka med upp? Det hade sett konstigt ut att låtsas, men jag skulle väl inte ha behövt att låtsasflina? Det var välkomnande, sällskapligt, serverat mitt framför mej, och bjudet. Och jag bjöd inte tillbaka, som seden är. Förbannat, vilket oartigt beteende jag forskade fram. Just in time.

Så funderar man lite, och visst kommer man på det efteråt. Det är inte sådant man skrattar åt så gärna. Men jag skriver bort det istället. Bort med dåliga dagar, skruttdagar och löjl. Och in med bättre aptit, mungipor och piggare ögon till en annan forskningsresa. Det kan tänkas, ja. Forskning och framsteg.

Sant

Jag åt tre pepparkakor. Bara tre!

Ni andra behöver inte ens tre. En var, och några smulor kan räcka. Inga protester, snälla ni.

Klunk

Visserligen har jag packat i mej pepparkakor i ansenliga mängder under en längre tid, men what the heck! Några travar till kommer det att bli, det känner jag på mej. Jag skall kolla var det finns dylika kvar. Alla har väl inte ätit slut på dem för i år?

Det kommer bara att lätta marginellt på det kalla täcket som tynger landskapet så det gäller att hitta på något att göra under de närmaste dagarna innan selen skall på igen. Sonen trampar otåligt efter skidåkning, men det är KALLT! Sådan...enorm fartvind som man drabbas av under skidåkning är skadlig! Jag gör något annat tills vidare.

Visst, oftast görs då nästan ingenting i kylan, men det är ibland en poäng med det. När jag gör "ingenting" kommer jag på sakerna som skulle ha gjorts, kan göras eller i bästa fall kommer att göras.

Ingentingtiden är en aktiv tid. Då pysslar man i smyg med de osynligaste sakerna. Ett otroligt osynligt arbete som ingen normalt lyckas att avslöja. Integritet!

Fan! Avslöjar nästan väl mycket av mitt liv nu, märker jag. Oj..Oj..Oj :) Det kan ju å andra sidan vara en korkad fint? Skall fundera på det.

I morgon skall jag göra nästan inget eftersom det är kallt, eller? Kanske jag just skall leta upp och länsa någon pepparkaksburk och varför inte försöka att bli bjuden på en kopp kaffe. Jag brukar kunna erbjuda mej det.

Forskning

Om man stoppar i en rörig fransk film i dvd-spelaren är det mycket lättare att bemöda sig med att gå ut i kylan för att hämta in lite ved.

Funkade igår, funkar idag.

Men jag måste titta på den en gång till, på riktigt. Den var rätt smårolig och finurlig. Men vad handlade den om egentligen? Jag fick inte grepp om det, så då gick jag ner och eldade istället, mitt i filmen. Det hade jag någorlunda grepp om. Det visuella.

Och fransk film innebär

Men det är ju klart att man eldar! Det är faktiskt 25 grader kallt. Minst.

Gengas

Gas! Gas är det som brinner, inte veden. Själva principipen vid eldning alltså. Det får man läsa sig till och träna på själv. Jag tränar.

Det skulle vara intressant att vara med inne i utrymmet för att få se hur det funkar. Det är ingen exakt vetenskap det här med vedeldning. Elektronik, sensorer och skit, sitter det inte på en halvgammal vedpanna. En något justerbar dragregulator kan räcka om det finns några möjligheter till för att greja med syret. Rökgastermometern säger till om en del under eldning, men mest att det är dags att sota pannan.

Träning som sagt, och lite experimentlusta behövs. Det går att prova några olika tekniker och att göra någon enklare modifiering. Men att verkligen se vad som händer därinne, det saknar jag. Det går ju bara att bedöma om det blev mer eller mindra värme i tanken beroende på hur förhållandena var.

En kompis sa en gång precis som det var, när vi jobbade med något:

-Det här är forskning, sa han. -Forskning, det är när man inte vet vad man gör!

Precis så kan det vara. Min eldning är kanske en annan variant på något okänt. Och jag ser ju inte insidan!

Bråttomslussen igen

Det går inte att räkna sig fram till hur länge sedan det var. Mitt senaste biobesök.

Jag har tappat bort det helt. Det måste ha varit några år sedan...Men ikväll var det dags. Och skämsfaktorn är hög!

Pang på rödbetan: Göta kanal trean!

Jag skrattade lite för lite, men det var rätt bra att sitta där en stund. Träffade sen lite roliga bekanta bl.a. från gamla jobbet, vid utgången, och jag hade lika roligt åt det som åt filmen. Dra en slutsats själv.

Lom

Men att de inte sätter riktiga dunderklackjärn på slalomskorna?

Inne på fiket kan man ju bli överkörd av någon med fart. Man hör dem inte riktigt bra. Är det snön som dämpar?

Jag tror att påtåren kostade två kronor, men det slamrade där inne så att jag hade svårt att läsa på skylten i serveringen.

Inget att fundera på

Jullovskompensation? Kalla det vad ni vill, men jag tog ledigt i morse. Jag tar ledigt den tid jag och vi behöver för att komma i gängorna igen.

Jag anpassar mej till skollovet men med det inte sagt att jag skall följa ungdomarna i hasorna en vecka till. Men det kanske blir en dag, eller två, till att hasa efter dem i skidbacken. Det plågas de inte mycket av tror jag.

Jag åker rätt ofta ner och fikar och håller mej undan, men faktiskt så kör jag rätt galet och intensivt mellan pauserna. De säger det inte till mej, men jag tror att de tycker så.

Reka igång

Jag har under helgerna fått span på en rejäl driva med snö som blockerar en infart..ja där bortöver. En helt oskottad sådan.

Den skall jag ge mej på vid första bästa tillfälle. Det ser ju ut som att det blir ytterst lite nederbörd under de närmaste dagarna så jag måste fylla ut med något. På pendlingsavstånd.

Men när första bästa tillfälle kommer är mer oklart, för det går segt. SEGT! Julseg, nyårsseg, fullmåneseg, snorseg, frosseriseg och en massa segar till.

Troligen beror det på abstinens från rörligt friluftsliv, jobb och avsaknad av verkliga kickar. Det har inte varit direkt läge precis. Balansbrädan vippar fram och tillbaka. Det blir gärna antingen eller. Full gas eller motorstoppp. Men det är i alla fall omväxlande på så sätt.

Fel fel fel!

Skrev fel på en gång! Men jag dröjde till andra dagen på det nya året innan jag skrev -09. Det kanske är bara en gång hittills, men det vet jag inte säkert. Och så här får jag hålla på ungefär två månader till befarar jag. Vissa sorters siffror är inte min starka sida. Jag ägnar mej åt annat.

Det här inlägget skrev jag bara för att det såg så jävla tomt ut i arkivet. Ett år bara försvann ner på lagret. Det är kanske så det är i detta liv. Bort med gamla skiten, in med det på arkivet för att samla damm.

Jag menar inte att jag tänker skicka hela levda livet in på arkivet, men hur skall jag göra med förra året? Jag har fasen inte tänkt på det än. Och är det verkligen min uppgift? Det är inte helt klarlagt.

Nej, nu skall jag ägna mej åt min starka sida ett tag. Det är inte att minnas siffror och att komma ihåg småprylar. Det är mer att verkligen hitta saker. Jag är bra på att hitta saker som jag tappat eller glömt bort. Det tar ett tag, men sen hittar jag.

Sol över

Men nu var den nere igen! Det enda som återstår av dagens sol är ett gulrosa moln över berget. Det kan i och för sig stanna en stund extra.

Vi får ta solpiller! Stoppa upp soliga piller både här och var...

I morgon försöker den igen. Envist.