På samma år

Efter en orolig nattsömn, toppad med några timmars god sömn på morgonkulan, ringde så telefonen. Jodå, nu var det över. Det blev så med pappa.

......det gick ...fort? Ja, nu när det väl skulle ske känns det som att det gick fort...men...

Det kan vara som en lång väntan. Det är väl inget vidare om det inte är något kul? Har man kul i sin egen bubbla? Ingen annan vet. Kanske ingen alls...Svårt att kolla liksom. Jag hade inte heller kul.

Sen är det inget vidare med två på raken. Inte ens en månad mellan. Sista föräldrarna vi hade. En varsin försvann efter jul...men det är väl ingen tröst att vi delar på det på sådant sätt. Tycks som att det blir någon kvadratrot inblandad i det hela.

En konstig uppgift att lösa. Kan man se det som en utmaning, och något man vet att man kan hantera? Jag måste visst tillverka en liten karta...Och det måste bli att ta en sak i taget. Någon slags struktur på eländet.