Fy satan vad de hade det besvärligt med soporna i Kairo. Besvär med varandra och med sopgubbarna. Kastade bom på tunnorna hela tiden. Men träffade nästan varje annan yta med sitt avfall. Gnäll och tjafs. 18 miljoner som trampar runt i en soptipp! ...som inte begriper sej på samarbete, sopor och hygien. Så var det i början på filmen. Deprimerande att se. Liten ljusning skymtade i slutet av programmet när de många sopkonsulenterna fick någon förståelse för att alla måste dra sitt strå till stacken. Som tex att sortera själva och att inte producera så mycket avfall själva i hemmen. Men rätt många hade sin utkomst i sophanteringen. Det var hela stadsdelar baserade på sopåtervinning, med småindustrier som använde materialet som sorterades där på bakgårdarna. Äckligt nära...inne i deras egna hus...barhänt sortering av allt...det rörde sej överallt bland avskrädet... Apropå arbetsglädje. Det är skillnad på olika. Sopor är inget omöjligt arbetsområde. Men de skall tillverkas med snålhet, behandlas varsamt, och inte hemma där man kan trampa på dem. Det är inte heller konstigt att det ibland uppstår magproblem. Speciellt när man sorterar med bara händer...hemma på gården...där allt rör sej....-09 Själv har jag inget emot lite skitjobb emellanåt. Men jag vill ha riktiga handskar och arbetsglädje. Och riktiga grejor! Det skall funka bara. Det kan få kännas som något annat än att hantera sopor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar