Återsamling

Bilden på den röda fotogenlyktan blev aktuell igen. Ikväll brinner det tre lyktor ute på gården, precis som vanligt när det skall vara lite stämning. Vi passar på med både begravningsstämning och födelsedagsglädje på samma gång.

Gästerna anpassade sig perfekt till stämningsläget. De var precis så glada och flokigt hispiga som vi behövde. Vilket surr det kan bli! Flok, tok, prata fel och hysteriska skrattanfall. Förlösande!

De är visst lite trötta i skallen nu efter några veckors omställning. De håller ju själva på med sitt, och i samma bransch. Sorg, begravning, ta reda på, göra klart...Men tokiga blir dom, och på bättre sätt kan de inte hjälpa oss.

Hon som fyllde tonår för sista gången kunde väl fått ha en lite mer livad dag, men hon är sansad och förstående. Det var ju faktiskt bara för hennes skull de kom egentligen, även om vi andra pratade en hel del om våra avlidna. Det skulle väl låta konstigt om det inte skulle komma upp något sådant samtal vid kaffebordet.

Stämningen var ändå hög och det är jag tacksam för. De vet säkert att jag inte har några givna begränsningar i sådana sammanhang, och absolut inte på hemmaplan. Här får man vara hur glad som helst, säga vad man tycker, och man skall absolut inte hymla om döda. Överslätande och mesiga försök till tröst kan jag undanbe mig. Mer rakare rör bara. Naturligt raka.

Sedan behöver man kanske inte babbla om allt mellan himmel och jord. Det kan vara lite svårt att ta in allt sådant när det blir så tokigt. Se ovan:) Ibland kan man bara prata om vettigare saker. Passa på när det är läge liksom. Vad som är vettigt? ...Ingen aning. Det finns inga fasta ramar för det. Inte för mej. Nåt nytt ämne kanske? Men helst något positivt.