Pravda

Om man skall göra en lång historia kort: Det gick inte! Ni får ursäkta, men jag behövde en aning utrymme nu. Man kan hoppa direkt till sista stycket. Ni förstår det.

Pravda...? Finns den tidningen ännu? Varje dag när vi var barn fick vi höra om något borta i Sovjet. Och ofta hänvisades det till denna Pravda. Där stod saker som reportrarna citerade och trots vår ringa ålder fattade vi rätt snart att det ofta sades med aningen ironi. Alltså detta med sanningshalten i partiblaskan, eller regeringsblaskan eller vad man skall kalla den. Borde vara ungefär som att citera en blogg?

Om något i denna Pravda var skrivet med ironi och humor vet jag inte, men det förvånar mej inte om det slank in något. Sånt kan väl ingen avhålla sig ifrån? Inte jämt.

Inget av det som står nedklottrat här går att ta för givet eller är att lita på. Det här materialet är bara till för att tolkas fritt. Helst positivt, och det är min önskan, men valet är fritt. Låter jag gnällig allt som oftast? Kanske, kanske inte....Ironi eller allvarligt gnäll? Vet inte själv ju! Jag varierar min egen tolkning efter dagsform och så vidare. Och yttre omständigheter. Sådant går det alltid att skylla på.

Yttre omständigheter kan vara för jävligt att råka ut för. När det regnar kraftigt precis över fel plats, just där man står, har man antingen ställt sig fel eller haft otur. Det borde vara en yttre omständighet. Och ungefär så blir det i omgångar. Det klumpar till sej och det kastas över en väl mycket. Konstaterar att det ofta är svårt att fritt få bestämma själv om saker och ting, och att det ofta lappar över varandra. Det blir ingen vila mellan olika jobbsposter.

Det har varit, det är, det kommer....mer. Vanliga vardagen innehåller sorger och bedrövelser mitt i all glädje, men det klumpar ihop sig väl mycket nu...men...Gamla människor måste väl få ge upp de med när det är dags? Jag kräver inte det orimliga av någon gammal människospillra, bara för att vi jobbar med annat just nu. Det var rätt länge sedan som jag konstaterade att ens förälders kamp var över. Uppgivet och verksamheten nerlagd. Krass verklighet.

Men vi har inte riktigt hunnit med det pågående, och det förra. Vi är mitt i och trötta redan, men att det kommer mer alldeles snart, det vet jag säkert. Jag är lite trött nu, och hur blir det i morgon? Beskedet kommer.... och hur blir det i morgon? Jag bad dem att vänta med att ringa tills i morgon, även om jag skulle kunna vara vaken i natt.

Sansade realistiska jag, och vi, skall snart ta hand om nästa avslutade människoliv. Jag hoppas att det dröjer någon dag till. En dag till då? Regnet skulle bli bara hälften så kraftigt då. Under den enda dagen.