Senare i morgon

Jag ser fram mot morgondagen. Det går ju inte att göra annat än att acceptera den, och ta emot den.

Vi gör det bästa, och sen får vi kolla av hur det känns på kvällen. Sitta och fundera på hur det blev och så.

Man gör som man vill med begravningskänslor och sorg. Man känner på sitt sätt.

Jag brukar under tiden mest fundera på vad som var bäst med människan, och mellan oss. Jag kommer på så många grejor, så ibland funderar jag på om jag är glad! Mitt under sista hälsningen. Jag skäms inte det minsta, även om det är lite lustigt.